tvångs.. ja tvångstankar

Här är den, lansormen...

eller kanske inte riktigt tvångstankar ändå. Egentligen är jag nog lyckligt ovetande om vad det är... kanske är fix idé ett bättre ord. Eller inte. Jag vet inte.
Jag har lite grejor för mig då, ok.. t.ex

Jag såg en gång ett program om ormar i Sydamerika, lansorm. Den var ingen vacker syn, ett lömskt ansikte och onda små ögon hade den. Tyckte jag. Grå. Och den står för nästan alla ormbett, i Sydamerika, inte Sverige. Vanligt var att den smög sig in hemma hos folk, och dök fram när de minst anade, bet dem i fötterna vid tvättmaskinen eller så.
Varje gång jag ska duscha, vi har dusch i badkaret, får jag en impuls att det ska komma fram en orm därunderifrån och bita mig i tårna. Varje gång. Varje gång får jag tvinga mig själv att inte backa, att inte ge efter för impulsen. Är inte det märkligt?

Eller så här; om jag äter mat, säg kött, potatis, sås och grönsaker. Då måste det "gå jämnt upp".. varje tugga måste innehålla nåt av varje grej, så därför om köttet är slut, måste jag ta lite till. Eller om nåt av det andra skulle fattas, likadant. Det händer inte alltför sällan att jag tillslut har tagit till mig alldeles för mycket mat längs vägen, för att jag inte hade ett bra ögonmått från början.

Eller denna; jag älskar egentligen att springa(läs lunka eller möjligen jogga), men det är så förtvivlat trögt att komma iväg. Men om jag lurar mig själv att jag bara ska gå, men tar på mig svettvänliga kläder, BARA för att det är skönare, då går jag på det...!.. I det här fallet är det ju rätt bra, men det är ändå lite konstigt tycker jag.. lura sig själv OCH gå på det... ?