det var ju också en tanke

Sonen i familjen har lite krångel med magen, vi har inte kommit fram till vad det kan vara, det kommer och går som det vill, finns inget mönster att urskilja.
Ikväll var det dags igen och jag försökte trösta så gott jag kunde, där jag satt bredvid;
- vi får försöka tänka efter lite till, vad det kan bero på, att du får så ont i magen
- ja, det hade varit bra om man bara plötsligt blev en sån där som kom på alla svaren, det skulle jag önska mig
- jag önskar att jag kunde ta ditt onda, istället för dig, så att du slapp
- va? nä, det är väl bättre om nån annan får det, t.ex. en kines kanske? så slipper vi båda två..