som Peter Forsberg sa...

De två större barnen har precis stängt ytterdörren och gått till skolan. De två mindre ligger fortfarande och trynar...

Så vad göra? Jag skulle behöva springa ner i tvättstugan, eller bädda sängen, eller planera lunchen, eller... nåt annat bra... kanske äta en stadig frukost i lugn och ro?
Men istället tar jag mig en kopp the, och några äppel/kanel-muffins och bläddrar mig lite i en Elle mat&vin-tidning. Tystnaden (om man inte räknar diskmaskinen) är så skön...
Jag får ta frukosten sen. Ibland måste man bara gripa tillfället när man kan...

Mer Carpe Diem än så här blir det inte...

Ja, men tack snälla?!...

Jag följde storebror till en kompis, han cyklade och jag gick med vagnen. Barbamamma fick pinna på ordentligt för att hinna med.

-"du går snabbt mamma"
-"tycker du?"
-"ja, fast du skulle ha andra skor"..
-"jaha?"...
-"ja, såna där som de gör reklam för, som tränar rumporna"...

Vad svarar man?

på dagens "att-göra-lista"...

finns det bara ett uppdrag idag. Men jag delade upp det i tre punkter, så blir det en skönare känsla, att kunna stryka flera saker, i takt med att det blir gjort....
- ta ner tvätten
-vik tvätten
-lägga in tvätten

Jag tror jag gillar tvätten blöt, ju torrare den blir, desto tråkigare....

Är fortfarande inomhus, har inte varit ute på hela dagen. Men ska försöka få med mig de minsta ut, Lillasyster har fortfarande feber, men är utan prickar. Hon är segare och tröttare idag, har sovit 3hs tupplur, fastän febern har gått ner en del...
Och lillebror som jag nästan trodde hade mognat och slutat med att kräkas, eftersom han inte gjorde det på senare delen av dagen igår, har storligen bevisat motsatsen idag.
Mer tvätt på gång....
och nu kan man skicka post till lillasyster, om man vill, hon har nämligen fått sig en helt egen liten söt postlåda.... sicken söt!
Varma kramar till farmor...

När Less is not more

Mmmm, jag njuter, så vackert!..... Drar in doften av sköljmedel i näsan... ah! Lovely. Lycka.

måndagsvägning och Lillasyster är sjuk

Vägde mig tidigt i morse, nästan i natt, när jag hade ammat som en tok. Kände mig helt tömd, om man säger...
-12,2kg totalt sen 10 augusti. Ja, det rör alltså lite på sig igen då, men det är ju verkligen aplångsamt.

Hur mycket måste man egentligen amma, för att det ska märkas? Och är det sant att det inte hjälper till nåt förrän bebisen är över 6 månader? Otur i såfall.. amma varannan timme i ett halvår. Tror jag inte är nåt för mig.

Tanken för idag var att vi skulle åka till Trollhättan och byta lite kläder som lilleman fått. Storasyster var ju studieledig från skolan. Men så fick lillasyster feber och vi blev hemma.

Hon har idag haft 39,3grader, så inte var det konstigt att hon var risig. Om det blir vattenkoppor eller inte, får vi väl se. Den stackars lilla pricken är fortfarande väldigt ensam. Det kanske är en tonårsfinne? Jag har tvättat som en tok, och eftersom jag nu har tre torkställningar är det bara att köra för allt vad tygen håller.
Min plan var först att komma ut och gå med hela sällskapet, men jag orkade helt enkelt inte. Det blev allt annat än sovmorgon imorse. Lillebror vägrade somna om efter att han åt vid halv fem snåret.
Men en sovmorgon hit eller dit? Vad gör väl det? Skönt att komma upp, komma i ordning, göra sig snygg...

I ett svagt ögonblick lovade jag storasyster att baka. Ångrade mig och försökte ta tillbaka det, men det var ju redan kört...
Sprang och handlade jäst och nåt mer. Förberedde och så fort Lillasyster lagts i sängen, gick starten...
Lilleman var inte helt nöjd med att inte få nån uppmärksamhet alls. Och inte blev han gladare när han såg att jag var tvungen att göra mat också. I med nappen, tillbaka till knåda deg, i med nappen, tillbaka till att hacka lök, i med nappen, rulla bullar, i med nappen, tärna kyckling...torka spy, i med nappen....
Beroende på hur man lägger fram det, kan det låta som att jag varit väldigt duktig. Tvättat, bakat, handlat, lagat mat, tagit hand om liten sjukling och en bebis, aktiverat en ledig 10-åring...

En annan sida av den verkligheten är ju då att jag inte duschat, bytt underkläder, inte borstat varken tänder eller hår.. hasar runt i mjukisbrallor, nerspydd tröja och gammal mascara under ögonen. Har inte plockat ögonbrynen eller de grå håren, är stubbig under armarna. Har andats frisk luft i de 15 sekunder det tog att hämta posten.

Jag hade också tänkt att lägga ut ett inlägg med tillhörande bilder på gårdagen, vi hade finbesök av familjen Möller samt Larsson från Göteborg. Men jag har inte hunnit eller orkat.
Det var kul att träffa dem, i vilket fall som helst.

Vad tror ni om att smita ut och springa en sväng? Det kan vara en bra idé, men lika gärna en jättedålig, det vet man inte förrän efteråt.

å så lite bilder på fredagen

Idag var det dags för vägning och mätning av lilleman. Men det verkar som att jag snart får byta namn på honom, för nån lilleman verkar han inte bli. Inte om det håller i sig...

Han äter som en liten häst och kurvan är inte lutad uppåt, den pekar RAKT upp. Både vikt och längd...

Sen åkte vi söderöver för att hälsa på lite kusiner. Och köpa torkställ... härliga tider!
Hade med mig 3/4 av barnen, det blir ju en nätt liten skara ändå. Jag och storebror satt och filosoferade i framsätet och de två mindre sov där bak. Tror vi. De sa åtminstone ingenting... Lillasyster petade sönder en av kusinernas pärlplatta. Hon lyckades dölja det, så än så länge ligger hon hyfsat bra till ändå. Som enda tjejen på besök.

En av världens bästa systrar, förmodligen den bästa. Och roligaste. Man har aldrig en tråkig stund i hennes sällskap. Och hon vet inte alltid om det. Eller. Nu vet hon.

storkusinen vaktar lillkusinen.. (finfina gener samlade på ett och samma kort)

här ska vi ge oss av hemåt.. ska ju bara kramas lite hej då först... kusin Vitamin, sitter still, och då får man passa på att slita fram kameran.. Minsta kusinen ser lätt skrämd ut, men det var faktiskt helt utan anledning. Det var bara mysiga kramar.... han är storebrors-material den där....(va?! sa jag det där..?)

Sen åkte vi lyckliga hemåt, med två torkställningar väl inpackade...

man vet att man är allvarligt störd

när man blir upphetsad över att komma över två torkställ för endast 200:-!

Härligt störd!

när vi ändå är inne på motion

När nu kroppen verkar säga ok till att börja träna igen. (Borde jag googla på 4 kejsarsnitt+löpning?)

Tog svängen om Holms kyrka när jag skulle till apoteket och hade med mig Ipoden. Jag blir kär i MS varje gång jag tar fram den, vilken råbra present! Fast det var länge sen senast nu..typ 10 månader sen. You do the math.

Vänta... jo, nu vet jag. Och då, på Ipoden, kom det en helt knasig låt. En sån som man inte sitter och lyssnar på för att man tycker den är bra. Men som man blir toksugen på att träna till. Och där gick jag, själv, inte i träningskläder. Men med en sjukligt stor lust att börja hoppa och studsa med vagn, jeans, lilleman, mössa och allt... och jag var så nära. SÅÅ nära.... men i sista sekunden tittade jag mig över axeln och där går ju en människa!
När kom den dit? Puh... tänk om jag bara hade börjat studsa loss?! Ljuvligt hade det vart! Ljuvligt!

Låten heter "Something's got me started" med Swingfly. Det funkade inte ljuvligt med länken.

Kom inte och säg att ni inte blir lite sugna på hopp och studs när ni hör den?

Knoppen eller kroppen?

Ett beslut har tagits. No more diets! Ever!

Inte för att jag inte vill, utan för att jag inte kan. Jag skulle gärna underkasta mig en diet, och sen kunna säga efteråt att det känns fantastiskt och att det är underbart att lyckas. Att kunna vara "in control". Men det funkar inte för mig.
Så nu har jag bestämt att lägga ner sån skit. Eftersom det enda jag uppnår är att känna mig misslyckad.

Jag vet inte om det är huvudet som är trögt, och inte fattar att kroppen luras. Eller om det kanske är huvudet som lurar kroppen, lite svårt att säga... låt mig iallafall illustrera hur det alltid blir...

Jag bestämmer mig för att köra lite vegetariskt. Det är ju nyttigt.
Då blir jag alltid sjukt hungrig på nåt maffigt kött att sätta tänderna i. Eller tacos. Eller vad som helst som är köttigt. Bacon.

Jag bestämmer mig för att köra lite mer åt GI, alltså mer protein, mindre kolhydrater.
Då blir jag vansinnigt hungrig på stora tallrikar av spaghetti, pasta, couscous, kokt potatis. Inte alls sugen på skinka, keso eller ost i tärningar.

Jag bestämmer mig för att käka en massa sallad, det är fräscht och gott.
Då blir jag sugen på varm soppa, varma gratänger, lasagne, kött, sås och potatis. Lingonsylt och ättiksgurka.

Nu ska här bli ändring, nu ska jag inte äta nåt sött alls.
Fast då blir jag bjuden på kalas

Ok, så jag bestämmer mig för att bara äta choklad, mörk choklad. Classy...
Ja, men då blir jag sugen på lösgodissorter som jag vanligen bara rynkar på näsan åt. Gröna grodor, sura colanappar, Pez, söt lakrits, hallonbåtar, polly, ahlgrens bilar...Glass, billiga kex fulla med transfetter...eldorado chokladpudding. Chokladsås på tub. You name it.

Nä, men då bestämmer jag mig väl för att bara gå och handla när jag är mätt då.
Fast då kommer jag inte på att det behöver handlas förrän jag blir hungrig, då jag upptäcker att det inte finns nåt. Att kylen är tom på nyttigheter.

Så där håller det på. MS skrattar åt mig. Fast inte hånskrattar. Bara lite, mest medlidsamt. Efter x antal år är han rätt luttrad. Och känner mig bättre än jag själv. Men inte nu längre.
Det enda som jag tror funkar på mig är att tillåta mig själv att äta det jag vill, fast kanske inte i överdrivna mängder. MEN att motionera mera.
Jag har lättare för att tvinga mig ut i regnet och springa, än vad jag har för att stå emot en kokosboll....

Nu ska jag snart sova, eller iallafall lägga mig. Lilleman fortsätter att äta väldigt mycket och ofta. Även på nätterna.
Men först ska jag borsta tänderna och slänga kålroten som möglat i kylen.

Mysa sig lite...

Vi gör inget speciellt... bara hänger lite med Lilleman....

bara myser och myser....

när man har hjärnan på avbytarbänken

Nej... alltså jag hade ett superbra blogginlägg på gång. Men så precis nu, när jag skulle börja skriva, så bara försvann det.
Poff!

Jag hade en kalasbra idé inatt också, när jag satt och ammade lilleman vid två-tre eller fyratiden, minns inte riktigt.. men jag minns att den var bra.

Jaha, nej, men vad gör man dårå? Ska jag bara slösa bort tillfället? Nej!

Jag får väl helt enkelt berätta om min fantastiskt spännande dag här hemma. Har börjat få upp farten på stegräknaren, gick till ICA bara för att posta ett brev. Fast jag alltså har en postlåda 50m från huset. Och när jag ändå var där, fick jag ju belöna mig med lite snask.

Och sen var jag lite lycklig när jag trodde att jag skulle få köpa mig ett extra torkställ. Men det var högst tillfälligt eftersom det jag hittade var riktigt rådåligt. Vi måste ha många meter. Meter, meter och ännu mera meter.
Eftersom lillen spyr och kissar på allt han kommer åt inom ett par meters radie. Jag tvättar handdukar, filtar, lakan, täcken och gud vet allt. Jag vet att det låter väldigt orutinerat, eller kanske rentav nonchalant, att låta honom hålla på sådär, men faktiskt, han är nästintill magisk på det området.
Jag lägger upp en spy-handduk, tar upp honom så att han ska rapa. Han tar god tid på sig. Sen plötsligt seglar han iväg med huvudet, och spyr på andra sidan, där det inte finns nån handduk. Om och om igen.
Tur för han att han börjat låta lite mindre nu, och att folk säger att han är rätt söt. Eftersom appearance is everything.

Nej, skönhetssömnen hägrar. Och att vila mig i form.

ingen riktig blogger

när man surfar runt lite och spanar in lite stora bloggar, då märker man ett och annat. Alltså riktiga bloggar, skrivna av riktiga bloggare.
Jag har insett att jag inte är i närheten. På något plan.
De har antingen superseriösa inlägg, debatterande, provocerande om än det ena än det andra. Oftast väldigt high-tech begåvade. Eller så är de kändisar, har kändisbarn, kändiskompisar och går på kändisfester. Eller så är de hysteriskt roliga och gör bara massa crazy saker. Till vardags.
Eller så har de mode- och/eller trendspaningar. OCH framförallt, de har bilder på sig själva i "dagens outfit" = alltså dagens klädsel (översatt för oss lantisar)

Hur de gör för att få till alla kort på sig själva har jag ingen aning om. En kompis som skuggar dem hela dagarna? Eller så frågar de helt enkelt okända människor om hjälp att ta kort. Eller så har de fruktansvärt långa armar. Jag gissar på det sista. Och då är det kört för mig. (men om ni vill veta har jag ett för kort linne från HM, gammal amningsbehå från Lindex, ett par jeans från Ginatricot som börjar spricka i sömmarna)

Så om ni känner er lite snuvade på blogg-konfekten när ni läser här, så förstår jag precis. Och varken kan eller tänker göra nåt åt det. Men det bjuder jag på, och helt gratis då. Eftersom jag precis skrev att jag skulle bjuda på det.

Men bara för att visa min goda vilja ska ni här få ett litet modeinlägg och en annan typ...grej... Tubsockor. Jag får väldigt nostalgiska vibbar av såna här sockar, långa och korviga. Med noppor helst. Som skulle dras över jeansen, på ett speciellt sätt.
Och jag har alltid trott och tyckt att det har varit jättefult (ja, inte på 80-talet...)och jätte-ute. Det och loafers. Men kolla här. Här har vi ett par finfina ben. Inte vilka ben som helst utan Henke Lundqvists ben. Och ett par tubsockor. Alltså måste det vara inne igen. Eller?
Är det jag eller han som är fel ute?

I två dagar har jag skrattat åt den här märkningen inne på närmaste mataffär... och försökt att ta kort på det. Men jag tycker det är så pinsamt så jag måste vara säker på att ingen ser mig. Flera försök har gjorts, avbrutits i sista sekunden och jag har småvisslande fått låtsas göra nåt helt annat.
Men igår lyckades jag. Men eftersom min mobil är lite lam med tekniska detaljer kan jag inte blogga ifrån den, inte heller föra över bilderna till datorn. Så vad göra?
Jo, ta kort på den... så "obloggmässigt"... men ändå.
Visst blir man lite sugen på hanburgare?

nä, det var nog allt för idag.

om jag får säga det själv

så är träningsvärken rätt grym också...

gasmask på!

för nu blir det skryt, skryt och eget beröm och annan skitlukt....

Det är den härliga tid på året då man, om man bor hyfsat på landet, får känna på hur friskt det luktar när de sprider gödsel på åkrarna...
Bra för dem, dåligt för oss som vill hänga tvätt ute. Tvätthögen har växt lavinartat under helgen, så nu blir det till att jobba, jobba, jobba på att minska den.

Iallafall, jag har tyckt att det har luktat mer skit i hallen, än i övriga huset. Luktat mer än utomhus också faktiskt. Märkligt. Har sniffat omkring, men inte hittat nåt mer stinkande än storebrors skor. Och även om de luktade, så var det inte den lukten.
Idag, såg jag en stor klutt på ena hjulet på barnvagnen... kattskit! Jag är ingen större supporter av katter i vanliga fall och absolut inte när de sätter sig och skiter i min trädgård. Äckligt.
Pillade och höll på, fick bort det tillslut.
Slänger på lillasyster kläderna, ställer ut henne utanför huset medan jag fixar med lilleman i vagnen.
Fastän hon stod nääästan helt stilla, tror ni inte att hon hittar en kattskit att ställa ner skon i? #%//?&%#¤!
Det stinker verkligen, så vansinnigt äckligt. Har jag valt att inte ha katt? JA. Då vill jag inte ha grannarnas katt heller, och inte deras skit... så enkelt är det.
Så, nån som vet, hur gör jag för att de ska skita nån annanstans? I nån annans trädgård, sin egen, till exempel.

Så, då har jag fått ur mig det. Måndagsvägningen gick väl sådär, när vi ändå är inne på skit-tema... +-0
Varken upp eller ner.

MEN... och nu kommer ju det bästa med den här dagen och det här inlägget. Jag har sprungit runt golfbanan, 4,8km. Med kattskit under fingernaglarna och allt. Det var knappt så att fötterna lyfte ifrån marken, men jag tog mig runt hela vägen. Stannade inte en enda gång. Ljumsken och magen tyckte väl att jag var halvsmart, men nu var det huvudet som bestämde. Goda tider, så bra jag är.
Helt grym, om jag får säga det själv.

Träningsvärken börjar dessvärre komma redan...

Storebror

han fick minsann ihop över 10.000 steg igår.... amäh!

söndagkvällen

Vi hade valvaka med nostalgiska "varma mackor" och the. Det var jättegott! Man känner sig nästan som finnig tonåring, med handsvett igen...

Teet syns i bakgrunden, det var meningen att det skulle synas lite bättre... det är färdigt svensson pås-the, men faktiskt rätt gott. Fick i mig två koppar, på rekordtid.

För inte alltför länge sedan, skulle jag ha blivit kissnödig bara av att titta på teet. Men nu är det andra regler som gäller. För nu ammar jag. Och nu kan jag dricka baljvis med vatten och blir ändå inte kissnödig. Det är ju helt underbart. Vilken dröm.

En tanke; blir mjölken mer utspädd när man dricker mycket vatten? Eller får man bara mer mjölk, normalkoncentrerad, rätt och slätt?

Jag bara tänker logistiskt, vilket är mest gynnsamt för mig? Om det blir mer koncenterat (och därmed mer mättsamt) om jag dricker lite vatten, då behöver lilleman kortare tid ätandes för att bli mätt.... mmm jag gillar hur min hjärna tänker...

Jag klädde upp mig i kjol, för det var val. Säkert. Hade inget att göra med att jag inte hade några rena byxor kvar. Att allt är nedkissat (han har värsta strålen!) och/eller nedspytt. Närå.

Men det kändes lite bra att vara finklädd ändå, och stolpa iväg till vallokalen. Den som inte röstar borde nästintill skämmas tycker jag. Folk i andra länder går mil för att rösta, folk har dött för rätten att rösta, och många i Sverige bara rapar åt den rätten. Jag vet att det låter lite som "men tänk på de fattiga och hungriga barnen i Afrika" när barnen inte vill äta...men ändå.

Vi var nästan som ett litet parti bara vi, när vi kom. 4 barn + ett lånebarn. En hel skock. Skockpartiet.

Lite tungt känns att SD kommit över 4%-spärren. Lika tungt(inte riktigt kanske..)känns min måndagsvikt. Men jag ska inte väga mig förrän lite senare. Ska göra en annan grej först. Kommer till det i ett annat inlägg.

skulle storleken inte räknas?!

det tror jag nog... iallafall i det här fallet... :o)
Nej barn, ni får inget husdjur i år heller...

glädjeräknare

jag har skakat liv i min stegräknare som jag köpte när Lillasyster föddes. Då hade MS alltid bilen, så jag gick, gick, gick och gick. Hela tiden och överallt, vart jag än skulle...

Det var lagom kul när jag handlat på ICA och upptäckte i kassan att jag glömt plånboken... men det tickade iväg bra på stegräknaren iallafall. Vilket jag var tacksam för, när jag fick flåsa mig hem, hämta cash och sen tillbaka till ICA ooooch sen hem igen. Hela tiden überstressad över att Lillasyster inte fick vakna och vara hungrig.
När man har barn som äter varannan timme går tiden extremt fort. Allt man måste hinna med innan man måste sätta sig ner och mata igen, och igen...

men det var inte det jag skulle skriva om. Nu är ju läget lite annorlunda, nu finns Lilleman med i bilden och det är inte riktigt lika lätt att få tillfällen att gå iväg på nån långtur. Det måste passa med att han har ätit och med att hon ska hämtas från dagis. Och är hon med, får det inte bli för långt, för då har vi problemet med att hon vill ner... och inte upp igen. Eller inte upp i vagnen iallafall. Men gärna bäras. Lyckan i det dilemmat.

Nu är det så stegräknaren liksom inte räknar de sex första stegen efter att man har stannat. Vilket inte spelar nån roll när man går långt, då går man ju bara.. men här hemma... här är det ständigt intervall som gäller. Och då kan jag ha varit runt i köket och grejat, i vardagsrummet, toaletten, ständigt avbruten i det jag tänkt göra, trösta, lyfta upp, lägga ner, sätta i napp, hämta en filt, sätta i soffan, hämta en yoghurt, ta upp en disk, ta ner en tvätt, torka ur en handfat samtidigt som jag kissar, bädda en säng eller två.... men ändå bara få ihop 68steg!
Det känns allt annat än rättvist, att man känner sig stressad som ett skållat troll och inte tycker att man sitter still en minut under hela förmiddagen, men ändå räknas det inte!?

Det behövs en ny sorts stegräknare, en för oss som lever livet lite mer i intervaller....

Ja inte sjutton tänker jag träna ensam heller... och han må vara liten, men här ska börjas i tid...

jag kräks på morötter

Tyvärr var det väl så att jag visste det på förhand (och det var nog därför MS log så brett när jag berättade om min "morotsplan"...). Jag är världssämst på dieter, eller måltidsscheman att följa. Jag varken kan eller vill. Framförallt vill, antagligen.
Magen och tarmarna fick sig en rejäl genomkörare, det är väl det jag får ta med mig som positivt. Men det känns som att jag förätit mig på morötter nu.... det blev 4kg innan jag gav mig.

Men det känns surt, tycker inte alls om att ge upp. Loser...
Men jag ger inte upp!
På nåt vis ska jag komma i form, nån slags form. Kanske inte mitt livs fysiska form, men en realistisk 4barnsmorsa-form. Jillian Michaels-form är inte realistiskt, även om det hade varit helt fantastiskt... och nu menar jag inte utseendemässigt egentligen, utan mer känslan av att vara vältränad, frisk, stark. Man får en känsla av att allt är möjligt, på alla möjliga plan. Och det är det jag vill åt. Känslan.

Och när man en gång varit där, vill man tillbaka...

"Den som aldrig har tid att motionera, kommer förr eller senare vara tvungen att ta sig tid för att vara sjuk"

-Edward Stanley- Earl of Derby (1826-1893)

så nu har jag en ny plan.... börja motionera!

det är ju bra väder ju...

Vår trädgård har ju fått noll och ingen omsorg under våren, sommaren och ja, nu början på hösten. Men nu var det så bra väder så jag bestämde på tre sekunder att nu skulle familjen UT! Schas ut, allihop. Lilleman sov och opponerade sig därför inte. Lillasyster däremot var inte nöjd... som synes...

Men hittar man bara nåt att äta, så blir det genast bättre. Vem kan hon vara lik?! Vi har ett stackars halvdött plommonträd kvar, och här har hon hittat ett utan fågel- och/eller insektsmärken..

Min vana trogen brukar ju alltid korten bli sådär , så där... dåliga...(kan man kanske kalla det konstnärligt?).

idag är inget undantag. Men varför bryta en lång svit?

Vi hann iallafall plocka 3-4 hinkar med äpplen, som vi slängt. Och fem stycken äpplen som vi ska baka nåt av...

kan det vara så?

Här ligger klimpen nedpackad i vagnen, vi ska iväg på en liten tur. Köpa sig lite batterier till stegräknaren tror jag....
Kasst taget kort, jag vet. Men ni kan ju knappast ha några höga krav ändå här... och motivet går ju inte att klaga på iallafall. Söt som socker. Och här är han ju tyst också. I like. Iallafall, jag tyckte nog att en och annan tittade lite knasigt på mig när jag kom glidandes i solskenet. Efter att ha konstaterat att jag inte hade gammal tandkräm eller nåt annat gammalt i ansiktet eller håret, listade jag genast en rad andra möjliga anledningar i huvudet:
- de tycker jag är smal smal smal.... (njae...hade grav.jackan på mig)
- de tycker jag är tjock tjock tjock... (kanske...hade ju som sagt grav.jackan på mig)
- de är chockade att jag inte har löpardojor och mjukisbrallor med knän... (faktiskt fullt möjligt)
- de tänker att jag ser fantastisk ut för att ha 4 barn... (mohahahaha!)
- de tycker synd om mig som inte får sova.... (me too)

å så några fler som jag inte kommer ihåg nu...

Fast det skulle kanske kunna vara att vagnen jag går runt med, med Lilleman i, ser ut så här....
De tror jag är ett psycho som går runt på en tom vagn... haha!

Tänkte inte på det... aouch!

elektroniskt i all ära

Men det slår inte känslan av att hitta nåt mer handfast i brevlådan, eller hur?! Kolla vilken härlig bild, två räkningar som inte är till mig, några framkallade kort och ett paket i storlek Large... från utlandet...

en jättefin vykortstavla, med en fin text på baksidan, den kommer längre ner. Kan ni gissa från vilket land? Nix, jag ger inga ledtrådar idag. Jag vet, det suger hårt.

å kolla vad som mer var i paketet.... säga vad man vill om sina granne, men lakrits det vet de hur man gör...

Lillebror fick också present...

Jag är fin för att du skapat mig,

jag är dyrbar för du älskar mig.

Skön är jag i dina ögon,

en ädelsten i din hand

Därför kan det kvitta om någon säger

att jag är värdelös och dum.

In i mitt hjärta viskar du sanningen;

att jag är mer värd än guld.

Jag är din ögonsten,

din hemliga skatt.

Du är glad att jag finns till.

Jag vill tacka dig så länge jag lever och aldrig glömma vem jag är

TACK snälla, det var skitkul att hämta posten idag!

Jag saknar dig, du är mitt favorit mumintroll i hela världen...

publik på droger?

Det här är Rachael Ray. Jag tror hon är kändis i USA, och det går att se henne på TV3 här i Sverige. Talkshow med inriktning på mat. Trevligt program, som jag sett ett antal gånger nu. Men jag undrar vad det är med publiken som alltid jublar och applåderar när hon använder parmesan-ost?

Hon kan kavla, röra, skära eller hacka vad som helst smaskigt, och publiken säger inte någonting, men så är maträtten nästan klar och hon strör över en grabbnäve med parmesan... det räcker hon säger de magiska orden "Parmegiano Reggiano" (skit i stavningen, ok?)

DÅ går publiken igång... varje gång....

Jag vet inte, men det känns lite märkligt. Är hon sponsrad eller?

Nä, nu ska jag själv in i köket och göra mat. Utan parmesan. Har bara färdigskivad Edamer.. hur sexigt är det? Not much....

inte fort...

Det här med viktnedgången, det går vansinnigt långsamt. Inte alls som med första barnet, då jag hade 2kg kvar när jag lämnade BB. Tycker det vore smartare om det var tvärtom...

Ok, tisdagsvägning alltså:

sen förra måndagen -0,6kg

totalt -11,6kg

För att vara på den säkra sidan hade jag inte ätit frukost, hade inte tagit på mig kläder. Däremot gått på toaletten och rensat näsan. Och det gav resultat...

måndag/tisdag

Jag skippar måndagsvägningen idag. För att jag är lite av en rebell. Och ska göra det imorgon istället. Tisdagsvägning. (Eller nej, jag skippar den för att jag har på känn att det har gått åt skogen.)
Här har vi resterna av min brunch. Nyttigt... yoghurt som är lite sur, känns alltid mycket nyttigare. Även om sylten i det här fallet är väldans söt och smakar björnklister. Men den behöver man ju inte äta, den nyttige låter den vara kvar. (Och det hade jag tänkt, men det blev visst inte så ändå..det är tanken som räknas, visst?!)


såpass nyttigt var det nog, så att jag kunde kosta på mig lite kladdkaka, en kvarleva från igår... ska ju inte väga mig förrän imorgon, har ju hela eftermiddagen på mig att vara hälsosam. Och förresten har jag gjort 10st kärringarmhävningar. Är på gång nu, jag riktigt känner det.

en härlig söndagskväll

jag tycker att vi snabbspolar fram till själva kvällen. För fram till den tycker jag inte att det var nån höjdare. Alls.
För att ladda inför måndagsvägningen har jag smygätit geisha och skumbananer, bakat en kladdkaka proppad med kaffe och chokladbitar. Hoppat över alla morotsbitar. Och sen blir jag ledsen och sur för att jag motarbetar mig själv och min viktnedgång.

Men efter en tvångspromenad med familjen (de tvingar alltså ut mig, inte tvärtom) blev humöret mycket bättre.
Så nu har vi myst tillsammans allihop med att se på gamla videofilmer. Här har jag filmat en snutt, rakt ifrån tv:n. Det är storasyster och storebror, när de var 3,5 och 1,5 år gamla...

Lite läskigt är det att tiden går så fort. Och lite skönt att veta att nattsömnen snart kommer att bli bättre. Intalar jag mig.

över 3000 besökare

det känns lite märkligt. Eller, inte så lite märkligt alls.... rätt mycket märkligt, och såklart rätt kul också. Och läskigt. Som att spela upp en skolpjäs och inte se ansiktena på de som tittar..fast på ett kul-läskigt sätt... ni fattar.
Det betyder nånstans över 40 olika besökare varje dag. Jag, som inte är nåt större socialt geni, undrar direkt om jag ens känner så många?
Gör jag?

Ja, det var egentligen bara det jag hade att skriva. Än så länge är det bara storebror som haft magsjuka och jag hoppas innerligt att det får bli så.... vi håller oss väldigt passiva och hemma idag iallafall. Och igår det gick ganska bra, även om det blev lite körigt när alla tre hemmavarande barn var ledsna och grät samtidigt.
Men man får ju noll och inget gjort. Bara tvätthögen växte. Men den har jag tagit hand om idag, inte allt, men en hel del. Siktar på att göra lördagen riktigt lyckad genom att hinna laga mat och plocka ur diskmaskinen. Och en dusch hade ju varit skönt.... och behövligt.

Och så har jag ryckt elva nya grå hår. Och upptäckt att ena änden av mitt operationsärr inte riktigt vill läka, utan varar lite. Fräsch info, som jag vet att ni uppskattar.

Och, så har jag skrivit ordet "och" alldeles för många gånger.... men vem orkar ändra det nu, när inlägget är slut? Inte jag...

jag gillar när de samarbetar

Nu är det inte jag som är sjuk utan storebror i familjen. Och vi hoppas att ingen annan drabbas. Troligt.

Dagens skörd av ny härlig tvätt, hittills, klockan är 10;
- två nerspydda handdukar (lillebror)
- en nerspydd kudde (lillebror)
- en nedbajsad filt (lillebror)
- en nerspydd tröja, min... (lillebror)
- en nerkissad pyjamas (lillasyster)
- en nerspydd långärmad tröja (storebror)
- ett par nerspydda byxor (storebror)

Och nu har vi bara resten kvar... det är så mysigt när familjen gör saker tillsammans....

det är nu man uppskattar att man är många i familjen...

När magsjukan kommer och hälsar på..... trevlig helg på er!....

hjälphjälphjälphjälphjälphjälphjälphjälphjälphjälp

Å så en helt annan sak, hormoner kanske?

Jag vet inte om jag fortfarande är fullproppad av hormoner, men jag hoppas det. Det låter väl kanske märkligt men annars har jag svårt att förklara att jag plötsligt sitter och grinar åt allt.

Jag grinar åt Steve Carrell i nån knasig romantisk komedi.
Jag lipar åt en kattunge som fastnat i ett avloppsrör, i Animal Rescue på Animal Planet
Jag gråter när de rapporterar från Pakistans översvämningar.
Jag hulkar när en tonårsmamma adopterar bort sitt barn i Teen Mom på MTV.
Eller när barnen bråkar, eller när barnen kommer jättebra överens. Eller när jag fått sova. Eller när jag inte fått sova. När jag tror att hela familjen ska dö i en bilkrasch. När Lillsyster kissar på pottan första gången. Eller när jag blir arg på MS. Eller när jag hör en fantastiskt bra låt....

ja, ni förstår ju själva... det måste väl vara hormoner?!

Och eftersom jag nu är i det lite blödiga stadiet, så vill jag att ni kikar på följande;

www.donationsradet.se

Det är inget man vill tänka på, jag vet... en enklare väg, är att göra som jag har gjort, ta en sån där "jag har tagit ställning"-minifolder vid kassan på apoteket. Den kan man ha i plånboken.

Så iväg med er! Lyssna nu på en hormonstinn människa..

same same, but different

Ja, burken är densamma men morötterna är nya. Gårdagens är uppätna och nånstans på väg mot ändtarmen.
Det börjar gå lite bättre att knapra morötter tycker jag. Men så är jag ju bara i en infasning. Jag både fikar och äter morötter. Kan tänkas att det blir lite knepigare att vara positiv när fikat ska skäras ner på (och mängden morötter ökas?)....

Och tvätthögen, den, den får ni gratis... för tillfället går det inte att ta kort inomhus, utan att få med tvätt på nåt hörn. För tvätt finns överallt just nu...

Man ska inte säga att det inte märks nån skillnad mellan att ha 3 och att ha 4 barn (schysst mot barnet "du gör ingen som helst skillnad lilla vännen"....)... för det gör det verkligen. Om inte annat så märks det på tvätthögen. Redan. Och då har han inte ens börjat på dagis ännu...

gissa vad som är fel med denna bilden?!

Presenter

Det är makalöst vad människor är bra på att köpa presenter. Till lilleman i detta fallet, är det jag tänker på.
Men på riktigt, det är kuddar med brodyr, det är fina kläder, det är blommor, söta skor, härliga filtar och allt möjligt, inget glömt. Jag vill inte att nån ska känna sig glömd här nu. Viktigt.

Att få till rätt storlek, bara en sån sak, och kanske mest imponerande med folk som inte har fått barn, men som ändå har rätt bra känsla för både vad som är användbara grejor och vad som är rätt storlek. Väldigt långt från hur jag var som yngre och barnlösare.

Jag minns en julklapp till MS första syskonbarn. Stackarn. Antagligen hade jag inte lust att köpa nån julklapp, och antagligen kunde inte MS för att han antagligen hade träning. Vilket jag antagligen också hade, men antagligen var hans träning viktigare. Antagligen var jag lite sur för det. Men iallafall.
Lillkillen (då, inte nu) var ett halvår gammal och jag köpte en halvtaskig pyjamas på rea. Storleken var till en treåring. Stackars föräldrar som fick sitta där och hålla god min.
"nä, men titta, vilken fin. Så praktiskt att ha lite kläder till senare också".... eller nåt....

Såna typer (typ egoist, kan man nog säga att jag var) är inte vi omringade av, tvärtom. Bara smarta, begåvade och givmilda människor, verkar det som.
Så orättvist och så härligt!

kramar i massor!

ärligt, vad skulle man kunna få?

är det smartast att köra på kilopris eller styckpris? Eller kanske inbyte, mot en färdigtrotsad och uppfostrad 3-4 åring?

Bella Nott(e)

Nä, det var ingen vidare bella notte... jag hade bestämt mig för att han nu skulle börja sova lite längre mellan matningarna på natten och dessutom somna om fort. Och natt till måndag gick jättebra.
Så jag bestämde enväldigt att nu, nu, NU, hade det vänt. Nu skulle här börja sovas lite bättre....

Det var just bara den lilla detaljen då, att jag inte direkt involverat lilleman i det beslutet... han var inte överens, om jag säger så...
Jag vaknade 03.02, och trodde han skulle vakna också, eftersom han knorrade och lät så förjordat.... upp och dricka lite vatten, lägga sig igen, upp och kissa lite, ta sig lite nässpray och lägga sig igen...
Kl 03.42, då blev det matning. Äntligen.
Men sen vill han inte somna om.... sparkar, fäktar, knorrar, vyssjas, vaggas, gungas, vill inte ta nappen, fiser och rapar, kräks lite, men inte somna om....
Kl 04.44 tittar jag på klockan, med all mascara under och med en dundrande huvudvärk i högra halvan av huvudet... (vilket ju är positivt, vänster sida är alltså helt ok, gäller bara att koncentrera sig på det.... det positiva)
kl 05.05 tar han äntligen nappen och tystnar. Verkar somna om, dock inte helt ljudfritt, men ändå...

Men då kan inte jag somna! Jag har suttit i två timmar och bara längtat efter att få somna, få lägga mig ner... jag har vägt Blocket mot Valium, undrat vilket som skulle vara bäst.. byta, sälja, eller söva ner....? Mig eller han?
Jag väcker MS, säger att jag går och lägger mig nån annanstans. Vilket visar sig bli storebrors säng, eftersom han har lagt sig i storasysters... somnar om, och vaknar 06.30, då MS åker till jobbet...

Idag blir mitt projekt att inta startställlning för att slänga mig i soffan eller sängen, så fort tillfälle ges.... otur på tvätt, städning och disk, men sånt är det.

Jag har inte inhandlat valium, eller lagt ut honom för byte/försäljning på blocket.

Än

det här med morötterna

jag vet inte. Är det en sån bra idé egentligen? Det har gått en dag. Och jag är trött på morötter redan.
(Det funkar kanske lika bra med kardemummaskorpor? De har ju en rätt nyttig konsistens iallafall. Allt torrt och jobbigt att tugga brukar väl vara nyttigt?)

Eftersom jag är konstant sötsugen, så blir det ett konstant ätande av bitar med morötter. Orange bitar mellan tänderna. Men jag får kanske hänga i lite längre än en dryg halv dag, innan jag utvärderar?

reklam

jag är inte mycket för reklam. Tycker att de allra flesta betalar sina reklambyråer alldeles för mycket pengar, för alldeles för lite "roligt"...

Men den här är lite skön... den har självironi, och det kan man aldrig få för mycket av...
Ryktet säger också att den har funkat riktigt bra, försäljningen ska tydligen ha ökat kraftigt... inte vet jag, men lite kul är den allt...

www.youtube.com/watch?v=owGykVbfgUE&feature=channel

den har tydligen setts av 19 miljoner, så som vanligt är jag inte först, och ni har säkert redan sett den....

jaha, ja...

då är det dags att ta tag i morötterna....

Måndag=vägning....
Har gått ner totalt -10,8kg... men det betyder alltså att sen förra veckan har det bara rört sig 5-6hg... det planar ut... fast jag ammar som en tok (ja, inte av den anledningen, men ändå)

Det kan bero på massivt intag av kladdkakor, glass och fika i allmänhet.... nu är det slut med det. Förutom på onsdag, då vi ska fika lite. Men annars är det stopp.

Har redan ätit en morot. Stackars lilleman, tänk om han blir helt gul/orange?
Har också varit ute på en slags promenad, eller, en rad med ärenden iallafall.. det måste väl räknas också?

en riktig skitdag, om ni frågar mig...

Sov riktigt bra, mellan 24-04, då MS var snäll och tog hand om lilleman, så jag slapp höra alla hans ljud... sov som en stock.
När han kom in med honom, kände jag mig rätt pigg.. men efter att han ätit och typ (alltså jag vet ju inte vad jag ska kalla det, om han sover eller inte?)somnat om, så började han att låta. Jag försökte hålla honom, rapa honom, byta blöja på honom, vagga honom, lägga honom på rygg, lägga honom på mage, bädda in honom rejält, buffa honom på blöjbaken, ta av honom ifall det var för varmt. Men ständigt dessa ljud, höga som om han har ont i magen. Men han gråter alltså inte...
Han låter som en medelålders man som har magsjuka, och ligger och skriker över toastolen... (möjligen är jag lite mer ljudkänslig nattetid, men bara möjligen..)
Det var liksom kört... när klockan var 7 eller halv 8, gick jag upp. Svinsur och svintrött, svinful.
Sen ville dagen liksom inte bli bra. Fastän alla andra förutsättningar fanns. Ledigt. Skönt väder. Familjen samlad.
Men icke. Duschen var inte varm nog. Tvätten inte torr nog. Frukosten inte god nog. Håret inte kort nog. Torsken i lillemans mun inte borta nog. Magen inte i trim nog. Barnen inte lydiga nog. Inte snabbt nog. Kroppen känns inte igång nog. Ont i halsen, kommer att bli sjuk, nog. Trött i ögonen. Fönstren skitiga, inte rena nog. Gamla bilen inte såld nog.
Gaah!
Sen tvingade MS ut mig på en långpromenad. Tack o lov för det. Skönt när nån annan känner en bättre än vad man själv gör. Halsen kanske inte blir bättre för det, eller tröttheten mindre, men skitsamma. Vad hjälper en frisk hals, i en sur kropp?

Så för att avsluta ett rätt segt inlägg, tänkte jag bjuda på min favorittavla. Jag fick den när jag slutade jobbet, och det är ett förstorat foto bara. Eller jag vet inte. Tycker bara att den är så fin. Och äntligen har jag hittat en plats att hänga upp den på. Fast jag fick tjura lite för att få upp den.

Joråsåatte

Utförsäljning!

Ja, han är söt på alla sätt och vis. Nej, inte alla sätt. När klockan är 04.27 och han ligger och knorrar så här... där är kilopriset lågt kan jag meddela.

Vad vill han?

0 morötter

och nästan ingen fika idag. Fast nu ska vi på kalas...

Jag har fått en riktigt bra start, det känner jag....

men det underlättar!

Man beöver inte älska tvätt, disk och dammråttor för att trivas här hemma..

å så morötter...

det blev visst inga morötter idag. Jag har lite svårt att koppla, verkar det ju som, det här när jag blir sugen, att jag då ska ta en morot i stället. När jag egentligen är sugen på en kaka. Eller ett glas o'boy. Eller müsli med chokladsås....
Jag börjar imorgon, bestämde jag mig för. När jag har fått lite impulskontroll. Jag ska tänka på det hela natten, så att jag är beredd.

0 morötter
3 glas o'boy
1/2 chokladglass
8 godisbitar
Inget lysande resultat. Men imorgon, då...

hurra hurra hurra

HURRA! fick ett telefonsamtal idag från en gammal arbetskamrat/vän... de ska ha barn lite senare i höst. Göta Petter, vad roligt! Om ni visste vad roligt det är, hur stort det är... om ni bara visste...
Efter allt de gått igenom, att inte ha gett upp, är smått otroligt. Fantastiskt. Jag är så glad för deras skull.

Nu ber alla böner vi förmår, och håller alla tummar och tår.

planen

jag skulle ha måndagsvägt mig idag istället. Jag hittade fotfilen igen, som har varit borta. Eller inte borta, men jag visste inte var den var.
Och låg lite efter... jag har nu, efter att ha tagit igen för den missade fotvården i ett par veckor, två storlekar mindre i skor och skulle antagligen ha gått ner ett halvkilo till per fot. My kind of diet... Men det var inte det jag egentligen skulle skriva om. Jag har en slags plan nu, för hur jag ska tackla de sista kilona. Varje gång jag blir fikasugen, så ska jag ta en frukt, eller en morot. Easy peasy.
I teorin har det redan gått jättebra, i praktiken har jag firat beslutet med kaffe och lite choklad.
(Det kommer att bli mycket morötter....)

En alternativ plan är att låta lillebror äta upp mig. Han har ju inte speciellt mycket valkar på låren ännu, så han kan gott hjälpa till tycker jag. Här ser han lagom nöjd ut med att ligga på sned...

här smids det planer...

och jag misstänker att det är fler blåögda barn som gör detsamma. Oj, vad saker de behöver och vill ha, och ska välja för sina premiepoäng...

"kolla mamma, ett rosa Nintedo!"
"kolla, vilken cool mobil!"
"vilket förlag tycker du vi ska välja?"

Och egentligen skulle jag väl bara säga, åh vad kul, sälj bara! Det är bra för er...
Men istället hör jag mig själv säga;
visst, sälj du, men hur bra var mediespelaren du fick förra året? Den har aldrig fungerat eller hur?
Och vem fick ta med grejorna till alla möjliga kalas och fråga folk till höger och vänster? Det gör jag INTE i år...

Jag blir nog inte "mother of the year"..

i år heller...

sorry

Ja, ursäkta, ni som kommer hem till mig ikväll och hoppas att det ska vara renstädat och mysigt. Det kommer inte att ske.

Jag hade faktiskt tänkt att jag skulle städa idag, det fanns med på min lista, det fanns med på kartan. Men nu har jag kommit på att jag hellre, mycket hellre äter ostsmörgåsar och dricker o'boy, än städar.

För jag är alldeles för mossig och trött i huvudet för att orka ta med dammsugaren runt i huset. Nattsömnen de senaste dygnen tar ut sin rätt antar jag. Det ser ut som kriget är hemma...

Visserligen fick Lillebror för sig att sova 2 x 3 timmar i sträck, men det förstod ju aldrig jag, så jag vaknade av hans ljud och satt upp i sängen och tittade på honom. Väntade, i 25 minuter minst varje gång, på att han skulle vakna, och det gjorde han ju inte. Han bara ligger och låter som en grinig delfin. Omtänksamt.

Och värmen är inte på i huset än. Det tänkte jag åtgärda med att elda i kaminen. Men skiten vägrade ju att börja brinna! Inte ens tidningspappret. Då förstår ni nivån av köld och fukt i vårt hus. Men, katching, vad pengar vi sparar på att inte sätta på värmen än.

Så, ingen värme, bara smuts. Kanske kan jag erbjuda lite the. Det är ju varmt i alla fall...