det är knasigt

att så fort man egentligen ska plugga nåt vettigt då hittar man massa olika saker att göra istället. Eller massor av annat att läsa, recept, reportage, eller vad som helst...

Eller som nu, nu har jag suttit och ägnat tid, som jag egentligen inte hade, åt att lyssna på musik. Andra kan kanske lyssna på musik och läsa/plugga samtidigt, men det kan inte jag. Jag är kvinnlig nog att vara gravid, men inte kvinnlig nog att göra två saker samtidigt.

Och så klart har jag hittat en låt som bara fastnade, så jag är tvungen att lyssna på den femtioelva gånger på raken...

http://www.youtube.com/watch?v=kkdniYsUrM8

Det är Mercy Me, en hederlig gammal grupp som funnits ett bra tag, men som jag inte upptäckt tidigare. Låten är bäst i refrängen, och allra bäst efter ca 2:40...
Jag vet inte om det beror på att jag för länge sen sjöng en del i olika varianter av kör, som gör att jag tycker att det är så härligt med musik som känns... hur ska jag säga... som att den är "fet".. att den inte är platt utan att den har ett djup, många stämmor, harmonier, instrument, många nivåer. Att man vill vara mitt i den, på nåt sätt. Som det känns när man är på konsert, att musiken vibrerar i varje del av kroppen. Den här låten skulle jag vilja uppleva i konsertform, ja refrängen alltså.. och bara flyta runt i ....

Antagligen gick det här inte att förstå?... ja, jag kan ju alltid skylla på hormoner och sånt..