när man inte älskar att packa

Jag gillar inte att packa. Jag blir på sällsynt dåligt humör. Jag trivs inte ens i mitt eget sällskap, när det ska packas. Kvällen innan man ska resa nånstans är jag alltid redo att byta bort resmålet mot att få ligga med filt i soffan och med fötterna på bordet. Görandes absolut ingenting.

"Maldiverna mot ett soffhörn?"

"Taget!"

Så ikväll tar vi väl och firar att det är skottdagen. Med kilt och allt(fast mest troligt utan den där AK4 som jag tror att hon håller i där... det ser lite vådligt ut). Men kanske med en liten trudelutt på säckpipan. Allt för att glömma listor med vantar, skor, blöjor, knäckebröd, extra toapapper, handdukar, långkalsonger, leksaker, mjölk...

Men på torsdag eftermiddag, då är jag glad igen.

när längtan slår till

När man minst anar, framför datorskärmen på jobbet, kan jag ibland drabbas av en massiv längtan efter ungarna... få knosa in nästippen i deras kinder..

Därför har jag lite bilder på anslagstavlan, för att dämpa det värsta....

s.m.a.r.t.

Lillasyster den lilla gourmeten; Den var god faktiskt. Smakar som jordgubbar.

Det har hänt nåt med kameran. Faktiskt. Förut kunde man halvtrycka lite på "avtryckaren" och då ställde den in skärpan, och sen tryckte man lite hårdare och då togs bilden. Not anymore. Nu bara den skjuter från höften. Inte skärpa nångång, eller nånstans.
Det är en långpanna med chokladrutor.

stunder av lycka!

Nä, jag tänker inte be om ursäkt för den dåliga bildkvalitén. Det är kamerans fel. Säkert. Resten är dock mitt fel.

Idag var det solsken, förmiddag, fågelkvitter, grus som knastrade under skorna. Baksida lår, benhinna och fot som inte alls gjorde lika ont som jag trott. Under en kort period av sisådär några minuter, var det sann lycka. Konstigt det där. Runner's high, tror jag det kallas.Om man är proffsig. Det är inte jag, jag är bara svettig.

Här har det varit ett annat ögonblick, mest lyckligt för Lillebror, inte så mycket för mig. Jag hör hur de skrattar ihop, Lillasyster och Lillebror, nånstans längre bort i huset. Jag steker hamburgare. Tillslut blir jag lite misstänksam och går och ser efter vad de gör... och det gör de verkligen! Lillebror är sjöblöt, Lillasyster också. Lillebror står med toaborsten i högsta hugg och vispar i toaletten.... det är (nåt slags) vatten överallt. Åh yumm....

allt blir så mycket trevligare med lite läsning

Vi har en hög med tidningar på toaletten, eftersom det är så förtvivlat tråkigt att gå på toaletten. Nu är väl de flesta ganska utnötta och gamla, genomlästa flera gånger om. Men så längst bak i en tidning var det en liten liten krönika som nån läsare fått publicerad. Den handlade om avundsjuka.
Ofta när det där känslorna dyker upp, trycker man ner dem och stänger in dem. För så får man inte riktigt känna. Och iallafall jag tänker att de ska förtvina och försvinna då. Med blandat resultat.
Iallafall, hennes tips var att istället göra precis tvärtom;
Men vad roligt att ni ska ut och resa igen!
Vilka fina stövlar, passar dig perfekt!
Det måste vara minst fem kilo du gått ner, vad duktigt!
Skönt att du fått ett jobb!

Då försvinner liksom det "onda" i avundsjukan, spricker som en såpbubbla i solen. Sa hon. Det ska jag testa. Skulle det inte funka, har man ju iallafall uppmuntrat och gjort någon annan glad.

mitt i livet

Jag tänker massor. Funderar på en massa olika saker. Men jag har inte helt lätt att sätta ord på det. Jag tänker när jag går och lägger mig. Jag tänker när jag vaknar.
Liv och död.
Arbete och fritid.
Ålder och barn.
För mycket och för lite.
Hus och hem.
Göra annorlunda och göra samma.
Att ha och att mista.
Att älska och att avsky.
Fett och socker.
Hälsa och sjukdom.
Att säga ja och att säga nej.
Mamma och Malin.
Lugn och oro.
Stanna och flytta.
Ro och stress.
Kontroll och impulsivitet.
Frihet och regler.
Sorg och glädje.
Lyckönskan och avundsjuka.
Att vara vuxen och att ha barnasinnet kvar.
Andlighet och materialism.
Att våga och att fega.

Hur får man till balansen i livet? Hur gör man? Hur vet man att man är på rätt väg? På rätt plats?

Det är inte detta som är klimakteriet väl? Att fundera hjärnan ur sig?

å lagom till efter lunch var det ju klippt...då blev det semla till efterrätt

MEN jag höll mig hela förmiddagen. Man får vara glad för det lilla.

jag vann, jag vann, jag vann!

Det är fet tisdag idag. Och en semletårta stod mitt på bordet i fikarummet...

och jag tog inte. I.N.T.E.

Där satt den!!

så ofattbart många dagar

Natascha Kampusch bok om sin tid i fångenskap. Den är väldigt intressant, så otroligt att man kan överleva och göra det så bra... och sen få skit för det. Hatten av, säger jag.
Hon är en tjej utöver det vanliga.

JAG VET! Jag är jättesen på den här bollen..

säkert sist av alla. Men iallafall. First Aid Kit. Tuffare än så här behöver man inte låtsas att man är. Två systrar som spelar och sjunger. I stämmor. I jeansskjortor och långt hår.

Me like

man vet att man är trött...

när man står och gnuggar roll-on ovanpå tröjan...

Hej Måndag!

bättre än melodifestivalen

Melodifestivalen är bara uppvärmning. Lördagen börjar 21.30, då börjar Sherlock Holmes. Härliga fulsnygga Sherlock.

deja vú

Det är nåt tjall med min kamera. Igen. Nån(=jag är dösäker på att det inte är jag) har pillat med den och nu funkar inte blixten. det är därför det är lite oskarpt. Till skillnad mot hur det brukar vara.

Det bilden föreställer är ett romantiskt gammaldags kakfat och väldigt charmiga små minimuffins. Med en söt prickig servett under.

Recept för hur man räddar en tråkig vabbig dag, del 2:

1 bjudlunch, som god vän tar med sig

1 kopp kaffe

1 muffinsfat

1 god vän (ta gärna samma som kom med lunchen)

Tada! Lika lyckat som förra veckan!

Alla hjärtans dag. På nåt vis.

Man kan ibland, när väckarklockan ringer, som hastigast önska att man kunde stanna hemma. Men sen vaknar man till, huttrandes på kall toastol. Skakar liv i arbetsmoralen och dessutom önskar man ju inte att någon av ens barn ska vara sjukt heller. Såklart. Lillebror är inte längre febrig. Men idag var han väldigt hängig igen. Sån här. Och i kombination med nån trotsvariant. Jeez, jag längtade till jobbet.

Vill du komma upp? Nehej. Vill du ner då alltså? Nehej. Du vill ha mössa? Bra. Nehej ingen mössa. Ska jag bära dig? Du vill ner? Inte ner? Ut? Du vill ut? Ja? nej?

Ska vi gå till ditt rum? Leka med bilar? Ja. Roligt. Nej, inte bilar? Pussel?

Sådär höll det på precis hela tiden. Jag var helt slut. Här har vi en liten ljusning i mörkret. Som tyvärr ledde till att han hade grädde i hela håret. Som i sin tur ledde till att han var tvungen att bada. Och... han bajsade rejält i baljan. Sen gallskrek han när jag tog upp honom i duschen och han inte fick bada mer.

Jag orkade inte ens bli trött.

Så bara för att pigga upp mig lite. Här är en bild på en mini Delicato chokladboll. Nu känns det bättre. Smakade bra också.


Här hittade jag ett kort på en badkalas-laddad Lillasyster. Hon provade simglasögon i flera dagar innan. Och sen när vi kom dit vägrade hon att duscha.
Jag ska åka hem nu. Jag vill inte bada mer(vadå mer? du är ju snustorr?har ju inte vart här på ett år? mer? men som en klok mor härdade jag ut i tysthet).
(som tur var ångrade hon sig och ville sen varken fika eller åka hem)

Vad vore livet utan de små juvelerna?

Boring

Limited edition! Det är tanken som räknas...

En sån här präktig chokladkaka köpte jag igår kväll för att ta med mig till jobbet. Bryta i bitar och lägga i fin skål och bjuda min arbetskamrater.

Så blev det.

Nästan.

Nu är hela kakan, på nåt märkligt sätt slut och jag har bara hunnit bjudit en kollega. Hon tog en ruta. En.

Men det är väl fortfarande tanken som är viktigast? Det är tanken som räknas. I sann Ove Sundberg anda...

Apropå Ove... såg ni igår? Alltså. Man skrattar inte speciellt mycket. Inte lika mycket som man skruvar på sig, vrider sig som en mask i soffan pga den knepiga, jobbiga dåliga stämningen...

Så jobbigt.

lördagnatt

kl 02.20
Pappa... pappa... jag har kissat...pappa, pappa!?

Mamma får kliva upp, och ta hand om sängkläder, duscha barn, klä på nytt, bära med barn till egna sängen. Godnatt.

kl 02.32
Mamma.... mamma, jag måste kissa...mamma!
?
Mamma får kliva upp, ta hand om dotter som måste kissa. Det kom inget. Överraskning.

kl 02.40
Mamma...mamma... jag måste kissa igen, mamma!....
Men?
Och mamma kliver upp igen för att gå på toaletten. Inget kommer. Alla överraskade räckte upp en hand.

kl 02.43
Mamma...
Nej, nu får du fråga pappa...
Pappa.... pappa...får jag spela på din mobil?...
Nej... inte nu väl?...
Pappa...jag måste kissa.... (hehe, tänkte mamma och somnade om...)

Och där var jag väldigt tacksam för att jag har en så ohet mobiltelefon. Ingen i familjen ber att få låna den till att spela spel .Oavsett tid på dygnet.

gårdagens lunch

Kyckling med vitlök och franska örter. Luktade iallafall gott. Jag var nöjd, men inte lika nöjd som med fisken häromdagen.

Lillasyster; Vad blir det för mat?

Jag; Kyckling

Lillasyster; Jaha. Har du honung?

Jag; Nej, inte på maten, nej...

Lillasyster; Nehej, har du "bamseskott" då?

Jag; Nej, inga bambuskott heller. Men gurka.

Lillasyster; Då tar jag bara makaroner. Tror jag.

Jag vet inte vad det är med mina barn. De kan leva på makaroner sju dagar i veckan. Inga problem. Tvärtom. Det knorras så fort det inte är makaroner.

Recept!

Vi vabbar idag igen. Lillebror är precis lika varm idag. Och, om möjligt, ännu snorigare. Den kombinationen rockar inte riktigt...

Innan alvedonen bet, var han som en liten(eller liten och liten förresten, min rygg protesterade rätt fort...) klängapa. Hängde runt min hals vart jag än försökte ta vägen. Sen blev det lite bättre.
Recept för att räta upp en något skev dag;
1 st kaffekopp
1 st muffinsfat
1 st mycket god vän

Prova, det kan inte misslyckas!

Dagens lunch

Ugnsbakad lax i citronsås. Serverad tillsammans med buljongkokt fullkornsris med paprik och haricot verts.

Smaskens sa storasyster och stekte sig bacon som hon åt tillsammans med snabbmakaroner.

Smaskens sa lillasyster och valde istället en skalad morot till snabbmakaronerna.

Smaskens sa lillebror och sköt ifrån sig tallriken med röda kinder.

Vissa dagar känner man sig mer lyckad än andra. Idag var kanske inte en sån dag.

vabbar!

En plåt med kardemumma-muffins

också känd som frukost

Lillebror, febrig, het som en kamin idag. Och på sitt allra soligaste humör. Inte.

Så vad gör man inte för att pigga upp lite?

De var verkligen mini. Lillasyster, som inte är febrig, tvärtom, åt femton stycken. That's my girl!

Så här liksom bara man sveper i sig dom. Säger hon.

Lillebror fick tydligen en liten energi-boost efter fikat.

Nu sover de, bägge två, trötta efter att ha rensat i skåpet.

angående det här med styling..

Så här blir det väl alltid med mig? Va? Jag har en idé, så här skulle jag att det ska se ut hemma. I det här hörnet. I det här rummet. Och så vidare.

Lyckas jag få till det, så varar det inte speciellt länge. Oftast så får det en helt annan funktion. Som bilden ovan. Istället för en skön liten läsvrå, har det blivit avstjälpningsplats. Uppsamling.

Notera även den charmiga korgen i bakgrunden, med mysig filt från -88.

Trevligt.

kalajslördag!

Det hör till undantagen att jag trycker in en massa kort mellan inläggen. Dels för att jag är rätt kass på att ta kort. Kanske inget man skyltar med i onödan. Men mest för att jag är alldeles för otålig, det tar en hel evighet att lägga in kort...

Så njut liksom.

Skulle det verkligen komma så här mycket snö? Fullt på taket.


Idag var det köldchock i Dalsland. Minusgrader, tvåsiffrigt. Iallafall utanför bilen. Glada på väg till kalas.

Ännu gladare när vi fick se vad vi skulle bli bjudna på. Pastasallad med tonfisk och ägg. Det kan ha varit för att jag väldigt hungrig. Eller så var det väldans länge sen jag åt det. Men jösses vad gott det var. Jag var helt tyst en (ganska iallafall) lång stund. Ni förstår.

The födelsedagsbarn. The väry best syster i världen.

En semletårta med extra mycket mandelmassa. Mycket bulle, mycket mandelmassa och lite mindre grädde än vanligt. Jag blir förvånad varje gång över hur gott det är.

Och sen hade hon fått till en tryffeltårta/kaka... makalöst god. Och en chokladkaka med mint. Som att komma till himlen.

Toblerone. Så liten. Störtlöjligt. Har ingenting med själva resten av inlägget. Men ändå.

En sista bild blir det, på Lillebror, som testade att rulla nerför en trappa. Stackarn vet ju knappt vad en trappa är, vi bor i enplanshus.

Men nu senare i kväll verkade han ha glömt det. Han klagade inget över det iallafall.

Sådär, en skön lördag som avslutades med skridskoåkning hemma i Mld, i tjugo härliga minusgrader. Friskt.

när nån annan har sagt det bättre

http://www.amelia.se/artiklar/Relationer-22036/Malin-Wollin-Varfor-bor-det-ingen-stylist-i-mig

Så kan det bara vara ibland. Nåt man har tänkt, och som nån annan sen har satt ord på, fast mycket bättre. Och då är det ju ingen idé att jag säger samma sak igen. Läs hennes krönika istället.

Så kanske jag återkommer i ämnet lite senare. Man vet aldrig

när man fryser

och längtar efter sommaren... kan man värma sig med en skön bild...

laddat

Nu på lunchen har jag laddat köket med bra grejor... det finns nu bananer, vaniljyoghurt, frysta bär...
Allt som behövs för att göra en mättande, god, nyttig och fräsch smoothie.

Nu behöver jag alltså inte kasta i mig halvtorra kex i sötsug/hungerpanik när jag kommer hem.

Tror jag.