Inget slår den härliga känslan av nyrakat

jag brukar säga till mina barn, de härliga juvelerna, (med min allra mjukaste stämma) att det gör ingenting om man misslyckas. Att det blir fel ibland, när man kanske inte tänkt till riktigt. Oh, så pedagogiskt.

Ja, och så brukar jag avsluta med, (jodå, fortfarande med en misstänkt len stämma)

"Men det är ju trevligt om ni lär er av misstagen...."

(här har vi tex. en bild på ett tillfälle som inte gick helt bra....)

Precis, men ännu trevligare vore det kanske om jag själv kunde lära mig av mina...

Nu sitter jag här i solen, med armarna lite lätt utstående (jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva det, men ni ser det framför er ändå kanske?) från kroppen, för jag har ännu en gång gjort en rakningsfadäs...

Skulle snabbt iväg, på med ett linne, upptäcker att skit! måste raka! Hinner egentligen inte, kör en snabbvariant, fuskar... rakar lite snabbt och lätt med en torr hyvel, på torr hud... gick jättebra! Och så iväg...

Det tog max 20 minuter innan det började att svida... men då var det ju försent, bara att le och se glad ut.

Men jag kan meddela att det ser ut och framförallt känns, som två skrubbsår under armarna.

Om detta var första gången det hände?

Va? Nu hörde jag inte riktigt..