Min store tjocke far

heter inte Rolf Lassgård. Och inte är han varken stor eller tjock heller.. Men plocka svamp, det kan han! Och det är finfint när den kommer levererad i en lagom stor påse, rensad och klar..
Det luktar ljuvligt här i köket....

gone shopping och lite annat...

Igår blev jag så lycklig över att kunna se bikinilinjen igen, så jag bestämde mig för att fixa till den. Raketiraka sig litegranna (man får lite andra preferenser när man går hemma och bara umgås med människor under 1m, tydligt det...)
... och hoppsan vad bra det gick. Upptäckte jag idag. Skärsår, både här och var. Och det har ju aldrig hänt förut?

men det var inte det jag skulle skriva om. Jag åkte till Dalslands IKEA, alltså Bloms. Själva likheten ligger i att även om man inget ska ha, kostar det att gå in. På Ikea har jag aldrig kommit ut igen, utan att det kostat mig minst 1000:-. Lite servetter, värmeljus, nån filt...
På Bloms brukar jag aldrig komma ut, utan att det kostar mig åtminstone i runda slängar 400:-. Trosor, strumpor, tights, extra vantar...

Så även idag. Men bästa köpet var denna...

Jag älskar Bounty i vanliga fall, men nu, när mitt nya lite hälsosammare liv har börjat (snart) så hittade jag en variant med mörk choklad. Och vilken vinnare det var! Hela alltihopa tog slut på fyra bett. Ja, varför njuta liksom? Nu ska jag slänga pappret, och kvittot, så att jag inget har köpt(ätit).

Dagens finfina kort. Han må vara långsam när han äter, men han växer gruvligt fort. 500g på en vecka. Allt sitter under hakan. Hamster-traditionen verkar leva vidare.... charmigt.

han är inte direkt snabb, den nye...

alltså. Jag vet, eller iallafall anar, att mitt minne är lite grumligt när det gäller de tre första barnen och deras ätrutiner..
Men jag kan minnas att de åt väldigt snabbt på natten, i stort sett utan att vakna, och sen bara fortsätta sova när de ätit klart. Vilket så klart betydde att jag nästan kunde bete mig likadant...

Så funkar det inte riktigt nu... det låter lite hysterika kanske, men jag har klockat honom.. eventuellt är han fortfarande lite "ung" (det är här det kan vara lite grumligt, hur gamla var de andra, när det gick att klocka dem?)
De andra var i genomsnitt klara på 15-25 minuter, varje gång. Nedlagda och omsomnade....

Inatt vaknade vi 03.50 och somnade om nånstans efter 05.20... det är ingen kvart precis! Kan han inte bara bestämma sig om han ska ha mer eller inte? Inte ligga och dutta....

och en annan sak;
alla mina sötnosar har velat ha mat varannan timme. Oavsett vad jag gjort. Jag har testat det mesta, men det spelar ingen roll. Varannan timme.
Det är lite svårt att hinna med nåt annat. Men det är det väl ingen idé att planera in än på ett tag ändå...

mååndag

ja, visst, och så har jag vägt mig igen... det går åt rätt håll, men kriminellt långsamt. Eller det kan också vara jag som är kriminellt otålig.
Sedan förra måndagen: -1,7kg (totalt 10,2kg)
Jag gick ju upp sammanlagt 16kg, så jag har lite att jobba med... väntar bara på att inspirationen ska infinna sig.

Idag har jag faktiskt vågat mig ut på promenad, hela 50minuter tog turen. Man kan konstatera att någon behöver konstruera en sportbehå, gjord för ammande kvinnor.... wobbeli wobbeli...
Tyckte att det gick riktigt bra att gå, så jag försökte springa några steg, bara för att kolla... Men det får jag vänta med.. usch, det var allt annat än skönt.

Allt annat än skönt var det också att ha på sig regnjackan. Och mössan. Jag hade en för stor tröja på mig och då var regnjackan smidigare att ta på sig, men jag måste ha glömt att den är helt värdelös? Den andas inte överhuvudtaget och man blir svettig och kondenserad(ja, alltså det blir kondens inuti, ni hajar?). Och den är i helt fel storlek också. Mössan kom på för att jag var lite frusen, men främst för att jag hade ägnat nattens vakna timmar/amning åt att riva mig i hårbotten... lite som en tvångshandling, tics, eller vad ni vill... det kändes rätt precis just då, och jag fick för mig att jag säkert skulle hinna duscha innan vi gick till dagis...haha! när har det nånsin hänt?!
Skitsamma, hellre en ful mössa, än att visa sig för dagisfröknarna med håret fullt av flagor.... Det blev iallafall väldigt varmt och svettig innan jag var hemma igen, men annars helt ok. Ska stretcha lite också, så kanske jag slipper märkliga känslor kring operationsärret. Jag såg det idag, magen har äntligen gått ner lite, de sa på BB att det var fint. Tyckte inte jag. Smaken är helt klart olika.

Nej, nu sover båda de minsta, så ska jag a)själv få sova lite, eller b) hinna få nåt gjort
så är det nu...

han ska heta...

Så är det bestämt. Vi, med barnen i spetsen, har bestämt oss för tilltalsnamnet Wille (fast här i bloggen blir det Lillebror/Lilleman). Och några fler namn, andranamn, har vi inte kommit på ännu. De andra syskonen har ju det, så det måste vi väl skaka fram också... men vi har nån månad till på oss.. :o)

Namnet Olle föll på målsnöret. Det var annars min favorit. Det var jämnt "ända in i kaklet", som han Söderberg skulle sagt. Hade man fått en pojk till så.... men som sagt, nu blir det inga fler. Synd på ett så fint namn bara.

det ska börjas i tid...

Lilleman har en egen säng. Det tycker vi är viktigt. Det är viktigt att han har en egen säng att sova i, känna trygghet i.
Så blir det inte så jobbigt sen, att flyttas över till en egen säng, med allt det innebär...


Det tycker vi är viktigt. Jätteviktigt. Tydligen.

det här med couscous

kändes som en mycket bättre idé innan

än efter....

Som sagt, det är så skönt när rutinen stöttar upp....

när man ska få med så mycket som möjligt i ett enda inlägg...

är det bara jag som till 100% lyckats med att mina ammande barn har fått torsk i munnen? Va?
Precis när amningen ska gå över från den första helvetiska fasen, till att vara helt ok, då får de torsk och jag glömmer säga till på bvc direkt när jag anar och så är cirkusen igång.
Salvor som ska smörjas och medel som ska penslas, ungar som skriker...
Jag kallsvettas, tårna krullar sig och ansiktet blir till ett russin varje gång han ska äta. Den här sabla rutinen som man ska ha automatiskt, när man "plötsligt" har fyra barn, när ska den vara till nytta då?
Automatiskt? Tsss..... Idag har jag varit ute och gått i hela 25minuter. Jag klämde in magen i jackan, lyckades få igen dragkedjan. Lyckan i det.
Hur det kändes att gå? Jo, man känner i operationsärret att det liksom håller emot, att kroppen verkar tycka att det räcker med små steg.
Jag försökte också att göra knipövningar under tiden jag gick (jag har läst att det ska vara fiffigt, för nåt...), men... kan de ha sytt ihop mig fel? När jag kniper så känns det också i ärret? Som ju sitter en bit längre upp, liksom...
Och andningsövningar, andas in=magen ut, andas ut=magen in.... funkar inte alls. Det blir tvärtom, när jag andas in, så åker magen också in... ?

Men annars var det helt ok, svettig under armarna, risig i håret. Detta var den bästa bilden. Punkt.

Den dyrbara lasten låg ordentligt nedpackad i vagnen, och verkade sova gott. Min lilla Barbaskön..

Ni vet skorporna jag skrev om för ett tag sedan? Jag kunde inte motstå frestelsen, att kolla om de var lika goda på hemmaplan som på BB.... (ja inte var det att jag var sugen i största allmänhet, nej nej)

Jag fick nöja mig med pulver-cappuccino... men skorporna var precis lika goda. Kanske ännu godare faktiskt, jag firade Lillemans 2 veckors födelsedag igår....

och jag verkar ha firat rätt ordentligt... detta var vad som var kvar i morse... påsen innehöll 18 skorpor... enkel matematik...

Jag åt upp 16,5st på en dag!..... oj... det kändes inte som att det var så många under tiden....vad konstigt...

mästerfotografen...

är tillbaka, sämre än nånsin... tredje tröjan för idag...tvätthögen växer ifrån mig...det känns som att det dags att komma in i matchen nu. Fast just den här tröjan, får torka på plats... ingen ser mig ju ändå...

hur svårt kan det vara att ta kort på nån som bara är två veckor gammal? Typsikt att han slog till med en jätte-gäsp, helt oannonserat....då blir det alldeles för svårt för mig...

ytterligare ett bevis på min tekniska fulländning...

Måndag! väl?...

Idag är dagen jag fruktat i flera dar... dagen då verkligheten är här. Dagen då MS börjat att jobba och jag själv ska se till att alla barnen är nöjda och glada.
Kl 7 på morgonen. Jag brukar ha fullt sjå att bara hålla mig själv nöjd och glad, vid den tiden på dygnet.

Men hittills är jag rätt nöjd.

Jag har hunnit måndagsväga mig; -2kg sen förra veckan (=8,5kg totalt) det är väl ok, varken mer eller mindre.

Både storasyster och storebror kom iväg i tid till skolan, med både skor och rätt väska.
Jag lyckades lämna rätt barn på dagis, inte i rätt tid, men nästan.

Jag tyckte det kändes så härligt att gå i solen, att jag bestämde mig för att gå till apoteket med vagn och lillebror och alltihop. Bara drog iväg. Bara drog iväg utan plånboken. Så det var bara att svettig gå hem igen, för att ta bilen andra vändan.... klantskalle!

Jag har rullat köttbullar.

Jag har hängt tvätt.

Så nu tycker jag att jag inte behöver göra nåt mer, inte idag, kanske inte förrän på onsdag. Vi får se.

det bästa med BB

Jag vet inte vad ni minns bäst ifrån er BB-vistelse. Det är ju som en helt egen bubbla, där tiden liksom inte existerar. Det är smått otroligt när man åker därifrån och man förstår att utanför, i den andra (riktiga?)verkligheten, har tiden rullat på..?
Iallafall, om jag bortser från upplevelsen av en helt ny liten skapelse att snusa på, och om jag bortser ifrån personalen som är en knapptryckning bort med härlig smärtlindring... då gillar jag bäst pulverchokladen!
Ja, så är det. En termos, med ständigt hett vatten, dygnet runt, och en liten låda med små påsar... bara att hasa sig ut i matsalen och göra sig en liten kopp... och kardemummaskorporna som de ställde ut kl 06.00 (jag åt 6st, varje gång, med smör på!) Måste skriva upp på en nota....

Vad fint om det hade funkat så här hemma också.... och undrar just om det smakar lika bra, eller om det bara är på BB?

det bidde ingen gördel...

Jag tänkte att jag minsann skulle unna mig nåt, bara till mig själv, efter att jag varit så "duktig" och burit på 4 barn....
Och då hittade jag en gördel, en som skulle se till att man slapp ryggont och fick hottare figur. Hittade en, för en tusenlapp. Inte gratis. Men det var jag värd.
Nu var de slut, lite typiskt. Och skulle inte komma in förrän ett par veckor efter lillemans födelse, och eftersom man bara har behov av dem i ca 10 veckor, tyckte jag att det var lite surt att betala för att använda i kanske 6 veckor. Alltså ingen gördel.


Istället blev det en snygg lampa till köket.

Men vad gör jag åt min figur? Jo, jag är ju så fiffig, så jag hittade ett par alldeles för små strumpbyxor. Dessa har jag nu på mig, och kan knappt andas. De håller in allt möjligt.

Den ultimata lösningen, en snygg lampa och gratis "gördel".... en win-win-situation...

det kanske bara är jag som börjar bli gammal?

Satt och bläddrade i en "Föräldrar&barn", de hade ett reportage om tre kvinnor som berättade om hur deras otrohet mot sina män, var det som räddade deras förhållande.
Det är väldigt fjärran från hur jag själv kan tänka mig, men vi är ju alla olika....

Men så kom jag till slutet av en av intervjuerna, hör här;

Isabelle, 32år
"-jag kommer alltid att ha flörtar vid sidan av, ibland leder det till något sexuellt och det är okej. Så kommer det att få vara även i fortsättningen.
Martin däremot får inte vara otrogen.
-Förmodligen skulle jag inte lämna honom om han bedrog mig men jag skulle bli väldigt upprörd"...

men Isabelle, 32år...
hur tänkte du nu?

små blå bär

Fick ett ryck av energi igår... det varade exakt så länge som det tog mig att baka blåbärsmuffins. Ca 14 min.
Det är normalstora muffinsformar, så då fattar ni att blåbären är enorma. Man skulle kunna tro att de är belgiska (Belgian Blue, ett medelålders skämt, jag vet), men de är från Polen. Om det är bättre eller sämre vet jag inte.
3st per muffins. Det såg tillräckligt ut, innan jag satte dem i ugnen.

De blev riktigt goda. Min tanke att lägga ner i frysen, kom av sig helt. I vanlig ordning. Jag låtsas att jag bakar för att fylla frysen för senare behov. Men äter upp allt samma dag, för att täcka mitt akuta (socker)behov istället.

Ni vet vad man säger...

Happy wife - happy life...

Så här såg köket ut i går kväll.... nästan klart... spackeldamm över hela köket och halva hallen utanför...(gardinerna har jag sytt alldeles själv. Bambu. Om frugan själv får välja) och här är det färdigt. Städat och klart.

Och..... tada!..... inte så pjåkigt... jag är jättenöjd. Det blev bättre än jag vågade förvänta mig. Det är mycket kärlek i luften just nu. Lampan var en chansning som gick hem. Älskar den. Tapeterna blev bättre än jag tänkte mig. Älskar dem.

Nya bilen, så mycket skönare (och snyggare) att åka i än jag hoppats. Jag var inställd på en hippie-buss. Älskar den.

Det känns som att jag har förbrukat all tur på en gång just nu. 4 friska barn. Inga fler bristningar på kuppen. Vi hittade en bil tillslut. Ett renoverat badrum. Ett uppfräschat kök. Ingen mjölkstockning. En underbar man. Härliga vänner och föräldrar. Inga nya åderbråck

OCH jag har gått ner 6,5kg på en vecka, det händer inte ofta! ... så jag ska nog inte köpa nån lott just nu. Turen är nog förbrukad....

Däremot känns det inte riktigt schysst att en liten krabat som varit max 3 minuter i solen, ändå är brunare än jag...

men jag kan väl inte få allt, antar jag.. ?!

är det inte måndag idag?!

Det trodde ju jag....
så jag har vägt och mätt mig. Men vart måndagen tog vägen, det har jag ingen susning om..
iallafall;
-6,5kg
Vilket alltså betyder att jag har ca 10kg kvar.... inte så konstigt att jag går runt och ser ut som Kronblom. Inte lika lång, men med samma karaktäristiska lilla kulmage... så charmigt.

När det gäller namn på Lillebror, så går "familjefejden" vidare. Jag tycker att saken är klar. Men de andra håller inte med mig. Så kan det vara. Vi får väl se. Det blir bra oavsett. Följande namn är inte längre med i leken;
Arvid, Viggo, Malte, Tage, Jakob, Elmer, Matteo, Leonel (Messi), Sam.... mfl...

För övrig har tapetseringen av köket börjat.... det ska bli spännande...

dagens insikt

" Lycka är inte att få vad man vill ha,
utan att uppskatta det man har"...
vilken sagolik tur.... jag ville ha en lägenhet, en sommarstuga, och absolut inga barn....
Ärligt, hur kul hade det varit?

jo men precis, så glömde jag ju....

Jag skulle säga tack också, för alla söta gratulationer och kommentarer. De värmer i hjärtat.
Jag vet att jag sagt att jag skiter i om det kommenteras eller inte, men just nu gör det mig väldigt glad.

fortfarande hormonernas fel?

en av mina egenskaper är, att jag vanligtvis, klarar att vara hyfsat strukturerad. Lite utav en "list-fascist", om ni vill....
Den egenskapen är för tillfället som bortblåst. Kanske för alltid? Kanske inte, vi får se....

Jag ska gå och hämta en soppåse till blöjorna på toa, men på vägen hittar jag ett par sockar som ska läggas in. Går med dem till rätt garderob, ser ett kuvert på sängen som ska till köket. Går med dem till köket, ser att diskmaskinen är klar. Plockar ur den. Blir lite sugen på ett päron, men hinner inte ta det innan jag hör lillebror börja gråta. Matdags. Sätter mig i soffan, tar med mig en bok, som jag sen inte kan öppna, för jag har lagt den på liksom fel sida...
Sitter kvar i soffan med honom, en stund efter han ätit klart, bara för att det är så mysigt. Fastän jag egentligen bestämt mig för att lägga ner honom direkt, för att jag ska lägga bort gamla kläder från min garderob. Rensa, helt enkelt. Myser lite till. Glömmer garderoben. Blir kissnödig. Går till toaletten, och upptäcker att blöjan ligger kvar och väntar på en soppåse.... som jag fortfarande inte har hämtat.... och så där håller det på. Och inte kan jag prata rent längre heller....

Så här kommer lite kort, i blandad oordning, kort som skulle ha varit lite olika inlägg, men som nu blir hoptryckt i ett och samma...

Här är det knappa 4 timmar kvar tills vi ses, jag och lilleman... fast jag tror att det är mycket kortare, och är därför fortfarande på rätt bra humör... den här magen, saknar jag INTE...

Här är brickan som MS fick.... jag fick ingenting... inte förrän kl 17.00, och det var ingen bricka med flagga eller nåt. Korv med mos... men jag var lika glad för det. Jag hade tjatat om mat sen kl 08.00... och snott MS äppeljuice när ingen såg....

jag undrar varför man gör så fula och dåliga strumpor? Vad är vitsen med dem? Inte värmer de, inte sitter de bra, och inte är de snygga.... de bara kliar och åker av.... Jag fattar att förlossningen inte är platsen att vara "hot" på, men ändå....

Skitsamma, vi lämnar strumporna.... här är högen med böcker jag skulle läsa, och här kommer ett snabbt utlåtande;

"I grunden utan skuld" - inte så tokig faktiskt, kunde inte hålla mig, utan läste den redan hemma, innan vi åkte in....

"Hypnotisören" - den var lite läbbig, gav en lite läskig stämning. Läste den bara när det var dagsljus. Kommer aldrig, aldrig att låta mig hypnotiseras....

"Fyrmästarens dotter" - inte heller så tokig, bohusländsk och det känns ju nästan lite som hemma.. klurig, men utan att man blir mörkrädd.

Nu ligger Mankell på bordet, och kanske kan jag få till det nästa gång jag ska amma, förutsatt att jag förbereder mig rätt, och lägger den på rätt sida så att jag kan nå den... (stor chans, inte)

Här är ett kort som jag bara tar med för att jag tycker att det är lite kul. Efter derbyt mellan MIF-ÅIF. Lite surrealistiskt. Hehe, tv.....

Som en klasskamrat till storasyster sa om sin egen morfar:

"han är faktiskt världsberömd i hela Mellerud"..... :o)

nån som minns den här toan/badrummet? Yuck... helst inte kanske....

här är vi knappt halvvägs...... vi=att jag hejar på och han sätter kakel...jag pratar och äter godis, och han arbetar...

här har MS och barnen pimpat badrummet... lagom till att jag skulle komma hem. Jag tycker det är ganska bedårande gjort av dem faktiskt. Nu saknas bara ett tyg som jag ska sy till och sätta under handfatet. Så att jag också har fått vara med och göra nåt...

här är nya badkaret, men med en gammal handduk. Vi får ta en sak i taget. Drömmen vore att byta ut ALLA, handdukar och köpa enhetligt.... gäller bara att man inte ångrar sig angående färgvalet då....

Näst sist: nej vi har inte kommit på nåt namn ännu. Vi har haft ca 30st och sen har vi strukit efter hand. Barnen, de större, är också med... fast vi vuxna (jag) har veto. För att ni ska få en hint; här är några vi har ratat:

Julius, Edwin, George, Love, Milo, Dexter, Charlie, Elis, Leon, Axel, Didrik.... mfl....

Till sist; eftersom jag inte kunde läsa när jag ammade, såg jag simhopp för herrar, 10m. Och undrar två saker;

*varför har utvecklingen inte gått framåt när det gäller deras badbyxor? Det är fortfarande fula små speedos som gäller.. är de inne igen? Har jag missat det?

*varför rakar de sig över hela kroppen? Ska de hoppa fort, så de behöver minska luftmotståndet?

så, nu ska jag gå och hämta en soppåse till blöjorna....

gör ett försök...

att få till ett blogginlägg. Men jag måste medge att jag är väldigt seg. Och liksom inte bara i kroppen, utan hela mig, huvudet med...
Det är väldigt mycket känslor och funderingar att ta in, och mycket att smälta. Och det kommer nog att ta lite tid. Fast man har varit med om det flera gånger tidigare..

Tankarna har snurrat ungefär så här;
-visst är jag lycklig, men den överhängande känslan är lättnad...världens längsta 9 månader är över...
- hur kunde jag glömma hur överbedrövligt första dygnet är efter ett snitt? Otroligt... aldrig nånsin mer!
- hur kan en del nyförlösta komma på tanken att klämma ner sig i ett par snygga jeans på BB? (själv var jag glad att jag knäppt knapparna på storskjortan....)
- huvudet snurrar av tankar och jag tar fram papper och penna för att få ner dem... men då är de plötsligt borta?! tomt...
- vad ska han heta? De andra barnen har haft sina namn klara när de har lämnat BB..... inte denna gång...
- hur länge måste jag gå med den nya gubbmagen?
- hur visar jag bäst min tacksamhet över min familj? Över mina barn, och MS? Som har slitit för att göra iordning badrum, fixat ny bil m.m.
- hur överlever jag sen, när MS börjat jobba?
Lillasyster har ännu inte visat några tecken på svartsjuka, tvärtom... hon är lyrisk och tycker att det är mysigt... ännu ett nytt ord hon lärt sig under de dagar jag varit borta....

hemma...

vuxenpoäng

Det är urtråkigt, men nu är det gjort. Väskan är packad.

De är av marsipan.... snacka om att vara så söta att man vill äta upp dem....

bella notte - inte...

Det fanns goda förutsättningar för en god natts sömn, trodde jag. För jag var helt slut igår kväll....

Men Lillasyster, som sovit hur bra som helst i sin egen säng den senaste tiden, ville annat...

00.30 jag gick och la mig

00.45 MS fick hämta Lillasyster, vi somnar om allihop..

01.00 jag vaknar, går på toaletten, Lillasyster oskyldig.

02.00 Lillasyster behöver flyttas lite, men hon håller inte med, hon tycker hon ska ligga ovanpå mig

02.30 jag vaknar, går på toaletten

03.00 Lillasyster vill klättra upp på mig, jag får sätta mig upp en stund med henne...

03.50 jag vaknar till, fortfarande sittande med Lillasyster, lägger henne ner... protest!

04.15 jag vaknar, går på toaletten, när jag kommer tillbaka ligger Lillasyster tvärsöver sängen, sover gott, men ingen annan får plats... får maka på henne litegrann... och det går fint. Hon verkar äntligen djupsova..

Sen minns jag inget mer förrän kl var typ halv nio...

Bra saker denna morgon är annars att:

Måndagsvägningen visar fortfarande +16kg

Jag har invigt badrummet i källaren, med en härlig dusch, ännu härligare blir det efter onsdag, då det nya badkaret kommer...

Natten tog tydligen hårt på Lillasyster (och frisyren)... då förstår ni att jag inte kan lägga ut nåt kort på mig själv...

stressfaktor

Vår skrivare har lagt av. Den är inte så gammal, har funkat bra hittills... men så häromdagen började den krångla. Och lät helt hysteriskt. Som en kulspruta.
Typ lagom till att garantin gått ut. Alltså lika bra att köpa en ny som att betala servicen att få den lagad...
Och jag vet att det är urtöntigt, men jag blir så stressad av sånt här. Instruktionsböcker är bland det allra värsta jag vet. (Typ näst efter krig och svält och sånt.....)
Så här står alltså vår nya... som måste installeras. Fast först ska ju den gamla avinstalleras.... och jag avskyr sånt här... chansen är rätt överhängande att jag kommer att göra nåt fel. Vilka mer program blev installerade när den förra skrivaren installerades? Några, vilka? Inga alls? Behöver jag avinstallera dem också? Kommer alla våra bilder som ligger på HP Photosmart att försvinna isåfall?
Eftersom både datorn och skrivaren är en HP, har jag ingen koll alls... men det borde väl vara bra? Att de är HP bägge två, menar jag...? Eller?

Iallafall... jag satte igång...

Intalade mig själv att instruktionsboken är gjord för idioiter och klåpare som jag, och att de säkert har tänkt på att det ska vara användarvänligt. Ändå får jag som hjärtklappning, och är upprörd över att det ska krångla, innan det ens har börjat.

Nervöst flyttar jag instruktionsböcker, USB-sladdar, skivor fram och tillbaka. Dubbelkollar att allt finns. Allt finns, bara att börja på riktigt alltså.

Och när man väl har satt igång så är det som att se en alldeles för spännande film, man måste gå ifrån lite under tiden, avreagera sig lite, skingra tankarna, småäta sig lite, kissa lite.... och hoppas innerligt att när man kommer tillbaka ska det inte finnas nåt knasigt meddelandefönster som talar om att det har gått åt skogen.

Jorå, jag lyckades till slut.... fast inriktningen av bläckpatronerna tog 4 irriterade försök(touchscreen är inte att föredra om man vill slå på knapparna...) och det blev papperstrassel när jag skulle provskriva.... högröd och arg (för att inte tala om svettig) låg jag på alla fyra, och ryckte och slet i nån lucka på baksidan. Och, tada, där låg ett skrynkligt litet papper och gömde sig.

Nya skrivaren har en garanti på tre år. Ska vi slå vad om att den kommer funka galant, lagom tills tre år har gått?! 3 år och 3 dar kanske..?

om det blir bråttom..

Ja, det händer ju att bebisar vill ut innan utsatt/beräknat datum. Fast jag tvivlar starkt på att jag har den sorten..
Men ändå. Det skulle kanske vara bra att börja fundera på att packa väskan. Eller iallafall tänka på vad som ska vara i den. Det kan ju bli stressigt.... det enda som är klart är deckarna. Det är ju det viktigaste.

Saker som jag borde ha koll på;
- behöver man tofflor?
- behöver man handdukar?

Vet ni, de där första barnkläderna som man brukar få låna på BB, till bebisarna? Och de maximalt utslitna filtarna? De får man inte låna längre, nu måste man ta med sig allt sånt själv. Anledningen är tydligen att de stjäls... har ni hört så dumt? Vem tar på sitt barn de kläderna om man inte absolut måste? Vem vill stjäla dem? Jag har aldrig sett några bebisar som har såna kläder, förutom de som är ett par timmar gamla och befinner sig på BB...
Antingen så är jag hemskt naiv, eller hemskt blind... eller så hittar de på, för att spara pengar...

Skit samma, filtar ska fixas och packas ner. Och bebiskläder. Nåt neutralt alltså. Fast inatt, en av gångerna när jag var vaken, fick jag för mig att jag var helt säker på att det skulle bli en tjej. Inte grundat på nåt alls, förutom en känsla. Och jag vet inte ens om jag var vaken på riktigt. Vi får väl se. Jag har ju 50% chans till att ha rätt. Vilket aldrig hjälper mig i kassakön på ICA.

-Deckare
-Underkläder
-Myskläder
-Laddaren till mobilen
-Kameran

äh, fy vad tråkigt det här var. Jag tror jag väntar tills inspirationen infinner sig. Och håller tummarna att det är lugnt tills dess.....

när man behöver duscha...

men inte har nån dusch.... då åker man och lånar en brygga, och lite sjövatten... just ikväll var det en väldigt härlig kväll dessutom. Här är det lillebror som får håret skrubbat, med moraliskt stöd av kusin Vitamin.
Själv valde jag att ignorera det faktum att det gick att bada, jag satt blytung på bryggan. Skandinaviens största badkruka, utan konkurrens förmodligen. Men jag tröstar/peppar mig själv med att tänka att "nästa år då minsann"...

Rena, fina och nyskrubbade, allihop...

Sen hade vi lite underhållning också....

en vinnare igen!

tänkte väl det, att det bara var en tillfällig formsvacka.....
vann ikväll en budgivning på ett par converse till storasyster. Gott, då kan jag fira med ordentligt med godis ikväll. Och storasyster får räkna med att arbeta av skorna med tjänstgöring i köket.... härligt. En win-win-situation.....

badrummet

Det tar sig.... går faktiskt lite fortare än vad jag trodde. Och då lider jag ändå av MartinTimell-syndrom, och tror att allt ska gå lika fort som på tv....
Rören och ledningarna ska byggas in, i nåt, så de ska inte synas sen.... låter bra, tycker jag. På onsdag är det tänkt att badkaret ska komma...

sen ska det "bara fixas" med handfatet, ny spegel, belysning, ny hylla och lite sånt... men är bara kaklet uppe så känns det som att det värsta är gjort...

Barbamamma... säg att ni också har dagar då ni kliver ur sängen och bara är så här... snygga....

Under tiden badrummet har gjort sig själv, funderar jag på om jag har tillräckligt mycket läsning att ta med till BB (arbetsfördelningen är fin, hoppas den håller i sig ett tag till) .....

Till sist;

Grattis Noora! Till en härligt stor liten kille!

Att dela en Gott&Blandat..

gör man inte med vem som helst.... det gäller att välja en, som gillar de man själv ratar..

och se här så bra; han lämnar de som jag gillar.... perfekt!

Lakrits i stora mängder kan vara laxerande, perfekt nu i slutspurten av järntabletterna...

helt nya cravings!

Har fått tre nya cravings, bara sådär... som om det skulle behövas. Viktuppgången sköter sig rätt bra ändå, tycker jag.

Ok, här kommer listan;
1) gul saft. Apelsinsaft alltså. Ja, sån man fick när man var barn själv, och som man var så trött på att man aldrig skulle dricka den igen. Jag har nog hällt i mig flera liter, bara de senaste dagarna. Istället för vatten, som jag inte har begär efter alls. Tyvärr.

2) "Fetaostdippsås typ"
2dl creme fraiche
1/2 fetaost(nej inte light)
salt
citronpeppar
Mixa! (Gott till allt möjligt, testa kokt kall färskpotatis....)

3) "Senapsdressing typ"
2 dl creme fraiche
1 tsk fransk senap
1 pressad vitlöksklyfta
salt, vitpeppar
Rör ihop! (Gott att dippa grönsaker, brödbitar... ta vad du hittar och doppa på!)

Jag gör vad jag kan för att garantera viktuppgången, som ni märker....

första steget är taget!

Ibland känns det hopplöst, som att jag är dömd att vara i den här kroppen för alltid. Med allt vad det innebär.
4 graviditeter x 9 månader = 36 månader.... = 3 ÅR!
Så det är kanske inte så konstigt om man är lite miljöskadad...

Men nu är första steget mot att ta tillbaka min egen kropp taget. Anmäld och betald till Göteborgsvarvet 2011.
Halleluja så härligt! :o)