Ja, fast man kan ju inte både vara snygg OCH smart...

och hinna ha gröna fingrar. Eller gröna och gröna.. alltså, egentligen är det mördarsniglarna jag inte har hunnit med. De har partajat loss på mina penséer. Det är ju nästintill en bedrift. Att inte hinna med en snigel. Hur låter det...

(jag vet, varken snygg eller smart hade ett dyft med inlägget att göra.. men jag behövde se det i skrift)

Never hire a boy to do a mans job...

Aj då. Oj. Hoppsan. Hm... älskling? Det där vi pratade om, att det inte skulle ta så lång tid? Det.. funkar eller?.. va.. inte... näha...

Tur att jag är G.R.Y.M.T snabb...

fick ett brev med posten idag. Dagisplats. Hurra! Eller ja.. vi fick plats i Rostock...
Iallafall, de skulle ha svaret (alltså om vi säger ja eller nej till platsen) på sitt bord senast imorgon.

Här ska vi inte tänka efter i onödan inte.

Jag!

Vilken idiot ställer sig och gör köttfärslimpa på en av årets svettigaste dagar?? Med.Brun.Sås

jaså inte fler?!...

När jag googlade på madrasserade barn, fick jag bara 1830 träffar.. dock föreställde ingen av bilderna det jag googlat..?

Så det fick bli denna istället. Som en slags talande bild för vår tillvaro med Lillebror nu för tiden. Något som varit praktiskt...

What comes up, must come down. Om man säger så.

När man är kokt i skit.

Idag kom jag på den ljusa idén att jag skulle göra rent luckan till torktumlaren, jag ska inte använda den innan vi flyttar ut, har jag bestämt. Så jag inspekterade den, insåg att jag nog behövde en stjärnmejsel... leta leta leta... i 30 minuter... tillslut hittade jag en.. precis där jag började att leta. Om jag bara hade lyft på ett gammalt kuvert, hade jag sett den. En halvtimme jag aldrig får tillbaka.

Nåväl. Skruva skruva skruva. Jag är i ganska bra skruvform nu för tiden, efter ett antal eluttag som tagits bort och satts tillbaka. Gardinstänger. Och annat. När alla skruvar var loss inser jag att det inte hjälper, jag kommer ändå inte åt dammet. Uhum. Det fanns visst en öppning i botten.. man behövde inte lossa på nåt. Visserligen måste man ha mikroskopiska händer, men ändå. Skruva skruva skruva tillbaka alla skruvarna. Skruva skruva skruva. I mitt livs form.

Ja. Nej. Fint att komma på också att jag beställt flyttstädning av en firma. Alltså helt onödigt det jag gjorde. Bra tänkt där. Malin.

Å andra sidan gör jag väldigt god smet. Och det är ju inte det sämsta.

en bild hade ju inte suttit fel...

Jag har glömt kameran nere i huset. Av nån anledning tycker jag att det är viktigt att man förevigar varje litet framsteg där. Ytterligare en kvadratmeter målad, ännu en vit list. Såna spännande saker. Kanske skulle det gå lite fortare om jag inte var i vägen överallt med kameran?
Så jag har inga bilder att visa. Varken på hus eller midsommar. Inga trasiga gipsväggar, inga jordgubbstårtor. Inga tomma färghinkar, inga fiskespön. Inga färdiga sovrum, inget klassiskt midsommarväder.
Men om jag har tur, när jag tänker, kanske jag kan komma ihåg att ta med den hem nästa gång.

Vi har iallafall haft det bra, ätit god mat, goda tårtor, trevligt sällskap, haft typiskt midsommarväder, delar av familjen har tältat, andra hoppar över det...
Vad det gäller renoveringen har det gått framåt, alla sovrum är nu klara och vi har gett oss på vardagsrum och kök...man kan väl säga att vi har sparat det bästa till sist. Hade jag visat en bild hade ni förstått.

Nä, nu är det härligt väder. Vi har köpt en massa jordgubbar. Vi ska göra en tårta för att fira att MS spelar match i kväll. Nä. Han fyller år.

Nu tar vi helg, midsommarhelg!

Veckan har varit full av telefonsamtal, om trasiga rutor, om banklån, om fakturor, om dagisplats, om avsaknad av dagisplats, med mäklare, med banktjänstemän och med nån på kommunkontoret... ringa, tjata, gnata, gnälla.
Nu orkar jag inte ringa mer. Nu tar jag helg. Midsommar.

Det är nåt speciellt med sommar. Jag älskar det faktum att vi har olika årstider, varje årstid har nåt att tycka om. Men det är nåt alldeles extra med just den här tiden. Början på sommaren.

Inte bara att det är ljusare och varmare. Det är mer smak.

Det är mer doft.

Och vackrare färger.

Och det är ju väldans härligt, det måste även en fullblodspessimist som jag erkänna.

ha nu en härlig midsommar allihop!

men vi firar väl att det är onsdag då...

Systrarna hade lite tråkigt i eftermiddags. Och kom på att de ville göra tårta. Efter en kul förmiddag med farmor, var väl inte jag lika underhållande..Skräll.
Och så blev det som det brukar bli när det ska förhandlas nu i sommartider.. jag ger mig, med en klassisk hemmafru-suck och motiveringen "det ju är sommarlov"...
Och kanske för att jag inte hade nån bra mot-motivering, en bra anledning att säga nej...som jag annars gillar.
Det är lite märkligt, jag tycker bättre om att säga nej, än att säga ja. Borde det inte vara tvärtom? Normalt?
Iallafall, de gick iväg till affären och kom tillbaka med lite ingredienser till en tårta. Jorå. Typ.

Ja. De fick röja fritt i köket. Nej. Jag hjälpte inte till. Och den blev inte tokig alls, helt ok. Men så är jag ju tårtfantast också.

En liten planeringsmiss var att fyllningen till tårtan var glass. Som smälter. Alltså gick det ju inte att spara tårtan. Förstå paniken.

Jag ansträngde mig verkligen till bristningsgränsen, stretchade bokstavligt ut magsäcken. Inget fick förfaras, ni vet. Ändå fick vi slänga en alldeles för stor bit. Det gjorde ont i mig.

Så vi firade att det var en helt vanlig, regnig onsdag. Och att kusin Wilma fyllde ett år. Och att jag kom in på utbildningen jag sökte.

än ropar jag inte hej...

När vi hade bestämt oss för vilka rum vi ville göra om, begravde jag mig i tapetkataloger och plöjde igenom dem på två, tre dagar. Beställde, zapp zapp, i sån fart att jag knappt kom ihåg efteråt vad det var jag hade beställt och till vilket rum...
Här är förresten den sköna modern, Rut, som vi skulle kunna kalla henne idag...

Jag var lite orolig för att det skulle bli lite cirkus över det hela, för de mesta tapeterna jag fastnade för var randiga. Åt olika håll, och i olika färger, men ändå.
Så jag går liksom och väntar på att nånstans är det nån tapet som det kommer att skita sig med. Som jag kommer att ångra. Än har det inte hänt.
Men det betyder ju inte att det inte kommer att hända...(som en sann optimist, eller hur?)

I vårt sovrum blir det inga ränder dock... en tapet som kanske förvånar. Och även mig. Men jag hoppas den kommer att bli bra.

ett riktigt höjdarinlägg...

Har ni sett det här? Ett barnprogram som heter Höjdarna. Gotta love it! I det här huset är det bara jag som gillar det iofs, men det är helt underbart..
Det här är en sån grej som jag önskar att det var jag som kom på. Typ som att man ibland önskar att man var den som tagit patent på tandkräm, eller metoden att göra tyg av bomull...

lite så..

Ruskigt sköna karaktärer, det hörs redan på namnet. Franke. Luleå. Lipton.

Sover Dolly Parton på rygg?

Får jag komma och putsa dina fönster? frågade min mamma häromdagen (det är tydligen ett helgerån att hänga upp nya gardiner innan det är gjort)

Det kan ju också vara en slump..

Vi brukar göra vår månatliga miljöinsats typ runt den tjugonde. Eller dagen innan barnbidraget. Bara för miljön alltså.

extravagant lördagsmys

Tja, jag vet inte hur alla andra gör med sitt mys... men vi tyckte det var en strålande idé att bunta ihop alla fyra barnen på en gammal madrass, med kuddar, godis och med en DVD i fönstret. Bredvid en docka i en blomkruka. Behövs inga gröna fingrar för det, bara ett estetiskt öga. Medan vi vuxna roade oss på egen hand.

Med att måla och tapetsera...

oh vilket mys...

Med lite tålamod och glidmedel..

Jag och symaskinen har ju haft ett väldigt knackigt förhållande. Man skulle väl kunna säga att har haft en paus ifrån varandra. Men nu i och med flytten till nya huset, finns det anledning att försöka lappa ihop det igen...

Så jag plockade upp den ur kartongen igen, i förrgår, testkörde för att se hur humöret var... Surt var det. Det hackade och trasslade precis som jag mindes det. Inte så förvånande, men lite besviken över det blev jag ju.

Den som har hängt med lite här i bloggen, vet att jag avskyr instruktionsböcker, och just den här instruktionsboken har jag inte ens öppnat. Eller hade inte ens öppnat.

För att göra en lång historia kort; vi har öppnat den, vridit, pillat, dammat ur, oljat och petat lite överallt. Lite vanlig allmän omvårdnad. Satt ihop den igen.

Och när vi provkörde den var den precis lika motsträvig som tidigare. Att jag inte fick ett bryt!?..så otacksamt alltså!

Men så fick den stå och fundera lite. Över natten. Och se... det var precis det som behövdes. Lite tålamod och lite glidmedel. Nu funkar den. Inte perfekt, men det räcker åt mig. Åt de svarta draperierna som ska upp.

(borde jag oroa mig över att jag tror att symaskinen har humör, tankar och känslor?..... nah....)

kakel och husflytt

Jag hade en vision.
En plan.
Eller en optimistisk förhoppning, kanske man istället ska kalla det, att ha hunnit göra klart de saker i huset, som vi hade tänkt, innan vi flyttade in. Med betoning på innan, eftersom jag inte är sugen på att bo med fyra barn på en byggarbetsplats. Jag tror kanske att det är lite tjejigt, att tro att saker bara ska tjoff tjoff bli klara på nästan ingen tid alls. Iallafall den här tjejen.
Men verkligheten kryper inpå och jag inser att så blir det inte. Och det är ok. Faktiskt. För nu har jag en ny plan :o)
Sovrummen ska bli klara, sen kan vi flytta in.

Men vårt kök behöver också justeras. Det är lite utav en cirkus med märkliga färger som inte alls går ihop. Vi ska tapetsera över de limegröngula väggarna, med samma tapeter som vi har i vårt nuvarande kök, för jag gillar dem. Köksluckorna är i ask? Eller björk? Jag vet inte, men de är ok, och får sitta kvar.
Kaklet är rosa och det ska vi inte ha kvar... så nu ska här väljas...

Säkert inte helt lätt att sätta dit... och kanske är de snyggare om man har vita luckor?...

mja...

Den här formen gillar jag... och färgen...

och den här också... fast jag vet inte, är mosaik lite ute?... old?...

mera svart.. kanske med lite mörkare fogar?

ja, det blev regn...

och Storebror är på fotbollsskola... (hehe)

Lökigaste reklamen på länge

varför skulle jag bli sugen på att dricka en ny sorts rostning av kaffe, efter att ha sett den här reklamfilmen?

Nej, exakt....

Blir det regn imorgon istället?

Altanen svämmar över av tidningspapper, som jag har haft som skydd mot målarfärg. Jag tyckte ju att altanen var den ultimata platsen att ockupera under min målningsfas. Dumt att njuta av den så länge man kan liksom, nej, bättre att använda som hemmafixar..plats..
Det ligger också mängder av klädnypor överallt, som Lillebror roat sig med att slänga till höger och vänster. Och tvätt. Jösses, vad tvätt. Torr tvätt som väntar på att bli vikt och lagd på rätt plats i någons garderob... Och den lilla utsikt som blir kvar, visar en gräsmatta som behöver klippas. Hm...
Det ligger förresten tomma kartonger i hallen. Det står en bilbarnstol som är till salu i hallen. Men som ingen riktigt verkar vilja ha. Det ligger en massa tavlor ovanpå ett tomt skåp i hallen. Samma hall. Och grejor som inte riktigt hör hemma nånstans, ligger också där ovanpå det tomma skåpet i hallen. Och damm.

Seriöst, nån borde väl städa altanen och hallen? Precis, nån borde göra det. Men först tar vi oss en liten paus och njuter av solskenet. Hittar en vrå och viftar lite på tårna. Äter glass. Lyssnar på fåglar och mopeder. Tar det lite lugnt. Vem vet när det blir soligt och varmt nästa gång? Svensk sommar.

Pröva den, glassen alltså, den var rejält god. Att kaksmulor kan vara så rätt...

ännu mera nudlar!..

Som jag skrev i ett tidigare inlägg, jag skulle till tandläkaren idag.. och precis som jag anat så hade jag ett hål.
Och har jag riktigt otur (eller otur och otur förresten...som man bäddar får man ligga kanske?) så blir det en rotfyllning som går på i runda slängar 5000:-
Utropstecken på det!

Nu har jag ju varit på Ullared och vet vad man kan få för pengarna... det svider. Och inte bara i munnen...

när man kan förhandla mindre bra

Här ligger ett gummiband. Helt ensamt och övergivet. Får inte vara med.

Det går sådär alltså, med gummibandmetoden och sockret... jag vet inte om jag är så väldigt överraskad över det. Ville jag att det skulle lyckas? Jag har ett väldigt ambivalent förhållande till mitt socker. Jag vill kunna kontrollera det, men har inte motivationen.

Så fort jag har bestämt mig, eller tror att jag har bestämt mig, för att dra ner på socker, så sätter maskineriet i huvudet igång... förhandlingen mellan mig själv och sockret;

-Men kom igen, du är ju inte så fet iallafall, du kan ju fortfarande ha samma kläder på dig som typ innan fjärde magen.
-Nja, det vet jag inte...
-Du springer ibland.
-Fast alltför sällan...
-De där ringarna beror ju på överskott av skinn, inte nåt annat. Säkert.
-Tror du?
-Du dricker inte, du röker inte, du spelar inte på hästar. Nån last kan du väl unna dig?
-Ja, jo... det är ju sant...
-Du är snål, du lägger inga pengar på dig själv.
-Jag vet, kan inte det räknas som en last då? Nehej...
-Skulle inte du vara värd att få njuta lite i vardagen?

Och så tillslut har jag förlorat.. igen.

Och imorgon ska jag till tandläkaren. Hurra!

en liten grej bara

Det är nåt knas med kommentarsfältet.. jag kan inte själv kommentera kommentaren.. det är ju naturligtvis inte det viktigaste, men iallafall så är det väldigt kul och jag är lika glad varje gång det händer. Som att vinna på triss typ. Eller att smörgåsen faller med smörsidan uppåt. Så känns det. Som att vakna när solen skiner. Eller att höra att det regnar och veta att man tagit in torkställlningen under tak.

Nu spårade jag ur lite. Men ibland skulle man vilja kommentera kommentaren för att visa tacksamheten. Och så går det inte...

Ni hajar.

dagen som gått

Det har varit en rätt bra dag ändå. Fastän det är måndag. Detta är vad jag och vi har hittat på:

Lämnat och hämtat Lillasyster på dagis
Hängt tre tvättar ute på torkvindan (fatta vilken tork det var idag?!)
Vikt lika många tvättar och lagt in på respektive rum
Fixat rengöringsartiklar och varit och lämnat dem i nya huset. Samt plasthandskar.
Fikat
Fikat
Fixat "nu-rensar-vi-frysen-lunch"...
Tagit en runda i sjöskogen
Väntat på att få mail om jag blivit antagen till utbildning
Skruvat ner två hyllor
Börjat måla dem båda två
Tvingat de större barnen att packa ner saker inför flytt
Inte fått mail
Lekt affär med Lillasyster
Torkat Lillebrors näsa 15 gånger
Handlat på Kvarnis två gånger
Skrivit och postat ett brev

Såna här dagar gillar jag. Att det sen är solsken och lite lagom blåsigt gör inte det hela sämre...

Nu blir det nudlar...

Så där, då var det söndagkväll igen.
Vi har spenderat hela helgen i Göteborg, det var ju min mors-dagspresent. Och... jag kan inte längre inbilla mig att jag är annorlunda och speciell... Jag har varit på Ullared!! Joho då, det har jag visst. Som jag har pratat ner Ullared, att jag minsann aldrig skulle åka dit..billig skit.. hehe.. Nu gick jag minsann själv i smyg och kikade efter om jag kunde få syn på Ola-Conny eller Morgan.. det gjorde jag inte. Jag glömde mig rätt fort när jag fick se de ändlösa raderna med saker. Så många saker, så lite tid....

Planen var att bara gå på de områden där jag skulle ha nåt. Eller hur? Nu blev det inte riktigt så. Fast jag är väldigt nöjd med de bonusgrejor som ramlade ner i vagnen, nästan av sig själva. Nu har vi taklampor och fönsterlampor till alla sovrum och till hallen. Lite gardiner. Handdukar. Vagnen var helt full. Drygt. Rågad. Men när jag ska räkna upp vad jag handlat kommer jag inte på nåt, inte mer än alla lamporna då... Kvittot säger att jag handlat 106 saker.

Storasyster var med, hon är in-love-with-Ullared och har redan planerat att komma tillbaka och hur hon då ska lägga upp det hela... det är bäst hon börjar att spara då, är det enda jag har att säga)

Sköna svägerskan och Ullaredsproffset Anna var med också, och det är ju tack vare henne vi både hittade dit, hittade in, hittade i och hittade ut från Ullared. Tackar! Och står du ut med två tjötrövar, så gör vi gärna om det. När ekonomin har repat sig.

Sen hann vi med en runda på Liseberg. Jag hade inte med mig några gummiband. Så synd.
Å andra sidan behöver man ju nåt att variera nudlarna med...

Skolavslutning!

Jag tror jag säger det varje år; det är inte klokt vad fort det går.... hösten segar sig fram, men sen kommer våren och då bara susar tiden förbi...

Skolavslutning, bara ordet i sig väger rätt tungt av nostalgi. Ballonger, björkar, nya vita skor, finkläder, piano, barnsång med varierande tonsäkerhet, solbrända bara ben med skrubbsår och flätor i håret. Vattenkammad sidbena. Blommor till fröken, som spelar glad och överraskad.

Och den känslan finns ju kvar även när man som vuxen går på avslutning för sina barn. Nostalgiskt.
Jag kameran med mig, men hade lite mycket att hålla ordning på, till exempel Lillasyster och Lillebror, så jag glömde nästan helt av det.

Storasyster, Lillasyster och Storebror....

Så det blev bara två kort. Men som jag brukar säga, hellre kvalitet än kvantitet. Japp.

jag ska inte bli kriminell

Jag drömde inatt att jag var kriminell. Jag ingick i nån slags gäng. Men jag var inte på fronten, om man säger så, hade ingen koll på nån plan eller liknande. Hade inget vapen. Min enda uppgift var att hålla tyst, inte prata och hålla låg profil. Hehe...
Ni förstår att jag hade panik när jag vaknade. Det var rätt dömt att misslyckas om man säger så.

Om man bortser från likheten med hundbajs, så ser de inte så äckliga ut. Och de smakade grymt.. en liten skolavslutningsfika är ju aldrig fel.

Helt apropå ingenting, när jag rensade skåpet hittade jag den här koppen. Det är den till vänster jag menar. Den andra är bara med som referens, så att ni förstår hur stor koppen är. STOR. Det är vår "jagharontihalsenochärförkyldochdetärsyndommig"-kopp.

Ibland är det min "jagärensamhemmanublandarjaghelamuggenfullmedo'boyochdrickernäringensermigfördetärjagvärd"-kopp

Hm, det var ett tag sen jag använde den nu...

Ung på nytt

Jag har fått oväntat besök. Det är en mängd små finnar som slagit sig ner lite här och var. Jag tänker att det nog beror på min ansiktskräm. Den är ju lite anti-aging... det står så på iallafall. Och jag gick på det.
Men iallafall, det verkar ju som att krämen funkar då.

Lite svårare är det att förklara att jag också får finnar på... knäskålarna? Va? Där har jag inte slösat nån dyr kräm.

Ja, nej, kroppen är verkligen en märklig uppfinning.. t.ex. varför blir så många människor högerhänta? Borde det inte vara 50/50?

När man älskar pianosvart..

så måste man också älska att damma...

Men det gör ju inte jag.

Därför blev det vitt, vitt för hela pengen. För jag riktigt kände hur jag älskar att inte städa.... så båda byråerna blev alltså vita istället. Fastän jag längtade efter att få doppa penseln i riktigt kolsvart färg.

Men jag ska nog hitta nåt bra projekt, där det inte samlas damm, som jag kan måla korpsvart. Kolsvart. Pianosvart. Vilka vackra ord.

halvbra

Jag har visst tittat till den här bloggen lika bra som jag har haft koll på mina grå hår det senaste. Nästan inte alls.

En väldigt snabb sammanfattning av den senaste tiden skulle vara tapetsering, målning, fika, fotboll, packa, läger, korvgrillning, massor av barn, ingen nattsömn, packa ihop tält, kalas, mer korv, kalas igen, tårta, tapetsering, mer fika... landning i soffan... och plötsligt var det tisdag morgon...

Som ni märker har jag helt "glömt av" mina gummiband, men idag är de på igen. För nu är det inte kalas på ett par dagar...

Och kamerans batteri är helt dött, men det kanske kommer kort senare. På allt fantastiskt jag har hållit på med.. :o)

what a day, vilket väder!

Åh helt underbart. Stekhett. Svettigt. Me like. Jag har till och med exponerat mina ben, ovan knät. Men med solglasögon, så då slapp iallafall jag se dem i klart dagsljus. Det var värre för folk i omgivningen.

Dock är det ju lite svårt att klä sig rätt, jag har inte riktigt vant mig än. Så lillebror hade allt mössa en stund idag, och svettiga lockar i nacken.

En sak som jag undrar lite över är hur de kvinnor som har ...eh.. vad heter det? Burka? Burka är väl en hel dräkt, som även täcker ansiktet? Men om man har hel dräkt, fast visar ansiktet, vad heter det då?
Iallafall, det är inte viktigt vad det heter. Det jag undrar över är hur de klär sig under? I sånt här väder? För om jag tycker att det är lite svårt att hitta rätt, hur måste det inte vara för dem?

Underställ, top och cykelbyxor. Mamelucker. Ingenting. Alternativen är många.

Imorgon drar jag på läger. Och jag har inte packat en pryl. Fast jag ska vara ledare. Bra tänkt där.

och ryggen sen..

Massagen var skön och välbehövlig (tack, ni som betalade för den!), men nu tycker jag att den har blivit som lite stel igen.

Kan jag ha blivit beroende?

lätt lila handled

Eller kanske lite mera rosa.... och lite öm.

Ja, jag vet inte om det riktigt funkar. Snärt, snärt, snärt...kadish, kadish, kadish...

Jag snärtar när jag blir sugen på nåt jag inte behöver. Jag snärtar när jag tar nåt jag inte behöver. Jag snärtar under tiden. Jag snärtar efteråt.

men om det verkligen minskar antalet gånger per dag? Eftersom jag började först igår, kanske det är lite tidigt än? Men det gör ju inte tillräckligt ont för att avstå, så mycket kan jag säga. Och det är ju jag själv som bestämmer.
Kanske skulle bli mer effektfullt om nån annan fick snärta..?

Återkommer i frågan.

1 juni

och stegtävlingen är slut va?

Det är ju t.ex. jätteskönt. Det njuter vi av. Tillsammans med en päronsplitt.

gnällkärring

Jag hade tänkt att jag skulle gnälla lite. För några dar sen. För jag var på det humöret. Man kan vara det ibland.

Jag var sugen på att berätta för precis alla hur gärna jag också ville ha en arbetsuniform, för att visa att jag hör hemma nånstans. Ett stämpelkort. En egen kopp i skåpet. En chef att klaga på, en kollega att störa sig på. Bråka om vems tur det är att få juli-semester.
Gnälla om hur trött jag är på att byta blöjor. Torka snor. Leta efter borttappade vantar. Gnälla över att ingen annan än jag ser dammet i fönstren. Bilring på magen. Rynkor. Grå hår. You name it.

Gnälla över.. ja egentligen vad som helst. För det var en sån dag. När inget var bra. Men... sen pratade jag med en gammal vän. Vars styvfar låg för döden med timmar kvar att leva. Att höra honom berätta vad de gått igenom under våren, fick mig att skämmas. Jag skulle behöva ge mig själv en riktig "bitch-slap". En rekorderlig hurring. Skärp sig!

Nä, njut av nuet, för ingen vet hur länge det varar. Och gnäll inte över skitsaker. Det är sånt man vet egentligen och som det skrivits miljoner böcker om. Men det är så sant, och det vore så bra om man kunde förstå det också.