tack å hej!

Jag har bestämt mig för att ta en paus. På obestämd tid. Det är kul att skriva, det är kul att blogga. Dela med sig av knasigheter. Men tiden räcker inte till.

Och sen är det ju våren.

Ha det så gott, så länge. Vi ses ju, IRL.

man skulle väl kunna säga att jag har snöat in

Så mycket musik. Så lite tid.

http://www.youtube.com/watch?v=YYQWlRiXQKU&feature=related

Musik är nåt alldeles eget. Nåt alldeles extra. Nåt alldeles magiskt. Vackert fint och levande. Det är i såna här tillfällen jag önskar att jag hade förmågan att precis beskriva det som känns inuti. Hur man blir alldeles varm och pirrig, men också sorgsen. Liksom på samma gång? Upprymd och lätt, och samtidigt får man en tyngd i bröstet. Jag vet inte ens hur det är möjligt? Förstår ni?

Egentligen har jag slutat att fylla år. Men om jag inte hade det. Hade musik från den är tjejen vart nåt...

Sen vet jag att det är en annan favorittjej som har ett skivsläpp i maj. Som jag ser så grymt fram emot. Då ska volymen höjas. Och fler känslor att förklara.

www.idamoller.blogspot.com

Mer musik åt folket.

men åh, en till...

http://www.youtube.com/watch?v=_mQUzpKKH18&feature=related

jag som inte riktigt har tid att sitta här. Det får bli en timme till. Jag är ju vuxen, bestämmer själv när jag ska sova. Och inte.

hon är allt jag inte är

är hon inte alldeles bedårande?

vad jag sysslat med den senaste timmen..

medan resten av familjen, samt vår "faddertonåring", trängts i tvspelsrummet och sett på Smurfarna...

Jag har lyssnat på den här. 15679646416876167964164 gånger..... aah... jag får sån obeskrivlig lust att bara öppna munnen på vid gavel och sjunga det högsta jag kan! From the top of my lungs... i detta ögonblick är det det absolut bästa jag hört. Vissa dagar är det här med lycka och glädje inte speciellt svårt.


http://www.youtube.com/watch?v=L-bxuRKbFLk

ja, i vanlig ordning är jag sen på bollen. Men det gör inte låten ett dugg sämre.

http://www.underbaraclaras.com/clara-reflekterar/hjarntvatt/

Så har hon gjort det igen. Underbara Clara har skrivit ett inlägg som får vågorna att gå högt i kommentarsfältet.

Som sagt, man behöver inte hålla med henne i allt. Det gör inte ens jag. MEN jag tycker hon är duktig på att sätta ord på sina tankar och förenkla det så att alla förstår hur hon menar.

Och det uppskattas av en mindre beläst människa som jag.

och jag skulle dessutom

tycka att instruktionsböcker och tekniska saker var en utmaning. Inte ännu en anledning till grå hår.
Men som synes saknas kortet på vår snygga, kvalitativa belysning. Ni får helt enkelt bara tro mig.

när vi flyttade...

...skulle vi få större ytor. Varje sak skulle ha sin plats och inte behöva flyttas runt eller ligga och drälla.

Vi skulle satsa på belysningen. Bra kvalitet. Snyggt.
Vi skulle träda in i kanelbullens förlovade land. Stora mysiga the-koppar, mjuka, varma, nybakade kanelbullar med pärlsocker.
Lämna kladdkaketräsket. I det nya huset skulle det dofta bullar.

Vi skulle ha möbler, vackra att se på. Funktionella. En ren och minimalistiskt, estetisk hall.

I det stora luftiga köket fanns långa köksbänkar att ställa fruktfat, som alltid skulle digna av nyttiga frukter och vackra kokböcker.

Vi skulle ägna tid åt matlagning, göra hemlagad lasagne. Inte längre göra köttfärssås och paniksnabbmakaroner.

Precis.Så.

Men på nåt konstigt vis trivs jag rätt bra ändå. Tror. Jag.

läsvärt

som till exempel det här inlägget av Underbara Clara, som jag tycker är bra skrivet. Nej, men måste inte hålla med om allt hon skriver.

Men hon uttrycker sig väl. Tycker jag. Och är lite avundsjuk.

http://www.underbaraclaras.com/clara-ryter-ifran/sila-mygg-och-svalja-kameler/

kan själv!

Nu är den här. Tiden. Tiden då man har två små, som båda "kan själv"....

Det är både härligt och fruktansvärt enerverande, på samma gång.

Här kan vi ta stora lillasysters mjölk och kjol, alldeles själv. Han är trygg i sin manlighet.
Han kan också hälla upp müsli. Ett nyöppnat paket, spritt över både bord och golv. Han är effektiv, för att vara så liten.

Så var vår måndagkväll. Helt underbar.

bloggar

Det kan vara så att jag har fått allt om bakfoten. Eller att det bara är hur jag själv har tänkt. Men att surfa runt på nätet, att sitta och läsa bloggar osv räknas inte det som ett slags "nöje för lägre stående"?

Ungefär som att det bara är nyblivna mammor som ser på Oprah och Hem till gården. De som "går hemma" och inte har nåt bättre för sig. Att det skulle vara mycket mera kulturellt att låna med sig böcker från bibblan. Och det är det kanske, vad vet jag?

(Jag vet att jag gillar känslan av en god bok i händerna i allafall.)

Men jag måste säga att om man slipper undan de allra mest intelligensbefriade bloggarna, så finns det jättemycket läsvärt ute på nätet. Det finns så många människor som är så duktiga på att skriva och uttrycka sig. Det finns så många tankar och historier värda att skrivas och att läsas. Och vad är det som säger att det blir kulturellt och mera värt att läsa, bara för att någon förläggare har beslutat sig för att ge ut det i bokform?

Sen jag blev 4 barns mamma har tiden att sitta med näsan över en bok inskränkts till nästintill noll och inget. Och ibland längtar jag efter en god bok så det värker i kroppen. Jag tänker att "min tid kommer", när jag ska sitta uppkrupen på mysiga ställen, på caféer... med en god bok. Tjock och bra. Jag och min bok.

Men tills dess... så är det en fullgod ersättare att läsa en bra blogg.

Söndag kväll!

På nåt märkligt vis har hela helgen passerat igen och så sitter man här, söndag kväll och undrar vad som hände?

Fast denna helgen har varit störtskön. Mycket god mat, mycket trevlig sällskap, mycket musik på hög volym (melodifestival), mycket godis, mycket friskt luft....

Här är det fredagsmys. Eller det ska bli. Eller om det precis har varit?...
Det är märkligt med våren. Det blåser, det regnar, det är smutsigt, lerigt och framförallt är det skitbrunt överallt. Och ibland tror man att den har kommit, men så har den bara fintat, och så kommer det snö.

Men fastän det mesta är ganska fult, så räcker det med små, små inslag av gult för att man ska känna sig smått lyckorusig. Det räcker med en liten extra grads värme i vinden. Det räcker med några minuter vid en solvägg. Det skulle man aldrig acceptera om det var sommar. Men nu, nu är det lycka!

Här syns en ivrig snöskottare. Ivrig i 24 sekunder. Sen var det fel på spaden. Men visst är det härligt att denna hög med snö typ är den sista i hela Mellerud? Jag gillar't. Våren....

Eeh?

Branäs-helgen!

Här kommer en liten bildkavalkad från vår sköna helg i Branäs. Dock har jag missat, ser jag nu i efterhand, alla långkalsonger och all våra goda måltider... Men självklart var de med, det är nästintill obligatoriskt ju.

the man och jag, på ren svenska
Storasyster, som vi knappt såg röken av. Jag undrar just om man skulle hinna med henne nerför backen? (ser ni förresten stugan i bakgrunden? Den bodde vi i.... jag klagar inte)

Saft, kex och fem minuters paus. Inte heller storebror såg vi till särskilt ofta. Men jag anar att det var precis så de ville ha det....

Här har jag försökt fota världens längsta middagsbord, men som syns hade jag lite problem med autofocus fortfarande. Men vem behöver en instruktionsbok, när man har goda vänner som fixar till det? Precis...

"eller hur är jag tuff mamma, visst?"

Självklart gumman...självklart...

"mera, mera"

Kort sagt en väldig härlig helg. Trots att man är tvungen att packa, både när man ska dit och hem. Men att gnälla över det, är väl kanske lite i löjligaste laget. Jo. Men jag avskyr verkligen att packa. Förvånande mycket.

Dessutom; bara ett spystopp på vägen. Det går åt rätt håll. Mindre och mindre för varje år. Jag hann inse vad som komma skulle och lyckades fånga upp allt i en påse. Världsklass på den!

Sen att det var hål i påsen, kunde väl inte jag veta heller?!

inte som Stig Strand, tack!

Det jag minns om stig Strand från min barndom är att han var nästbäst, alltid efter Ingemar Stenmark. Vilket öde. Att vara grymt bra, samtidigt som någon annan bara råkar vara ännu grymmare. Snacka om tajming.

Fast det var inte det jag egentligen skulle skriva.

Utan det var att när det gick riktigt bra för honom i backen, när han hade en grym tid på gång, strax efter att Sven Plex Pettersson kommenterat att "det ser bra ut, det går fort det här" så körde han alltid ur, eller missade grovt och klantade till det.

Stackaren.

Och lite så känner jag med mitt liv just nu. Att om jag säger hur bra jag tycker att det känns, eller hur bra grejer flyter på... som kommer jag, precis som Stig, att köra ur. Då kommer det att bli förstört.

Så därför gör jag inte det. Men det är vår i luften.