nästan samma som att jorden skulle gå under

I know! Det var nästan så att det höll på att inte bli nåt inlägg i dag. Puh, nära ögat! Men det har varit lite annorlunda här hemma idag. MS är hemma sjuk. Och då plötsligt känner jag att jag måste upprätthålla stilen... Jag måste ju underbygga mitt gnäll med att praktiskt visa hur fantastiskt duktig jag är. Det måste vara ungefär lika mycket snack som verkstad, om man säger... Då duger det inte att bara ligga i soffan och se den ena serien efter den andra på tv:n, eller planlöst surfa, medans barnen är osnutna, okammade och hungriga. Då kan man inte bara fila naglarna, dricka the och finäta choklad. Nej, hela dagen har gått åt till att upprätthålla fasaden. Usch, det var lite jobbigt faktiskt....

stackars mig. Nu håller vi tummarna för att han är frisk imorgon, annars måste nog jag ta mig en liten sjukdag...

det hade ju vart lite hjälp på vägen..

Jag har ju skrivit nåt inlägg tidigare om håravfall. Om att jag tappar muchas håras, just nu. Och än en gång måste jag säga att det är konstigt att det bara är de normalfärgade håren som ramlar av... de grå sitter som berget! Är inte det helt ologiskt? Och en smula orättvist? Efter en intensiv vecka med pincetten, tänker jag mig nog en reklamation faktiskt. Vart vänder man sig?

till dagis!

Klockan tickar på, som vanligt mycket fortare på morgonen och vi ska försöka att komma iväg till dagis.

- Vi ska gå nu, stänger du av tv:n?

- A, kan själv..

Sen ser jag att hon även har tagit på sig själv... mössa och skor. Sånt man behöver när man ska gå ut. Tjusigt. Kan själv.

På grund av att skorna var lite, men bara lite, för stora, så snubblar hon och sätter sig rakt i knät på intet ont anande Lillebror. Mosar hans ena fot. Gråt uppstår:

- Flåt lillebror, det var inte meningen. Tror jag...

Tror jag?

när man är "kändis"...

Se, så rena och fina.. och rosa. Jag har blivit lite rosa på äldre dar... en smula otippat...

Nu ska de bara användas också... inte bara ligga och lukta nytt i kartongen...

Det verkar som att folk känner till mina svaga punkter och vet vad jag liksom gillar... att man är lite känd. Typ. Om man vill inbilla sig att man är speciell.

tack å bock!

Tiden rusar...vart tar den vägen?

Vi firar att veckan är slut genom att käka thai och sen tårta. Ingen dum kombo om jag får säga det själv. Satt som en smäck.

När barnen knoppat in, den ene efter den andre, betalade vi räkningar. Mysfaktorn i det. Sen såg vi (ok, mest jag) på National Treasure; hemligheternas bok. Men precis som förra gången jag såg den hade jag svårt att slita mig från Nicolas Cage garnityr. Han måste ha fått sprillans nya tänder insatta precis lagom till inspelningen av filmen.. Håret var dock helt detsamma. Så det var ju balanserat och bra.

Så, god natt!

Plan A? Plan B?

Ser ni? Vad jag precis gjort? Klicketiklickat iväg en anmälan till Högskolan Väst.... Ekonomprogrammet 180p

Alltså, helst vill jag ju jobba, och få lön den 25:e. När jag är riktigt less här hemma, på tvätt, grus i hallen, bajsblöjor, snoriga näsor, så brukar jag tänka att det helt sonika är ett jobb. Varken mer eller mindre. Mitt jobb. För nu. Och då känns det lättare. Men det är inte lika kul när det blir den 25:e.. för då får jag ju ingen lön. Och då känns det inte lättare. Plus minus noll, kan man säga.

Men, man vet ju aldrig. Det kanske fortfarande är så, att det inte växer jobb på träd. Och då är det bra med en Plan B. Det kanske visar sig att det är den egentliga Plan A?...

Och så har jag ett högskoleprov som jag kan söka med. Jag har bara gjort ett enda högskoleprov och jag hade sån flax att jag aldrig kan göra om det igen. Nånsin. Ever. Och det känns ju lite surt att inte få användning för det.

Den som lever får te - som kinesen säger

eller

Den som lever får ge - som kortspelaren säger

Ja, det var riktigt medelålders skämt. Men vad då? Lika bra att vänja sig.

nästan redo

De här ljusen borde räcka va? Till Earth Hour... det enda som är viktigare är godiset... och det ska jag göra sen. Men inte för tidigt, så att jag hinner äta upp det innan...

20.30 det är då man ska släcka va? Här runtomkring bor det mest pensionärer, och man tror ju att man ska kunna ställa klockan efter pensionärer (9.15 står de utanför banken som öppnar 9.30, 8.45 utanför ICA som öppnar 9.00) MEN förra året var det nästan inga som släckte! Besvikelsen i det.

Lite egoistiskt tycker jag. Jag tänker iallafall släcka. En kvart extra för att kompensera kvarteret.

om Lillasyster

Hon är inne i en rätt skön ålder. Pratar och funderar över allt möjligt. Är ganska blyg om det är, för henne okända människor, svårflörtad. Men pratar konstant, om det är nån hon anser sig vara kompis med.

Igår var en bra dag. Inte alltför många konflikter om "kan själv", "nej, vill inte" osv.

På väg hem från dagis: Kolla mamma, en igelkott!

Fast det var en grankotte...

Senare på eftermiddagen, kvällen, blev hon lite uttråkad över att de äldre syskonen inte var hemma, och ville göra nåt, la huvudet på sned och sa:

Mamma, jag vill baka muffins. Och så kan vi fika sen!?...

Hon har redan hittat min svaga punkt..

Självklart bakade vi

vill inte vara gnällig men...

vilken väst är röd, eller blå?

vi tränar!

Lillebror är lite frustrerad, tycker snabbt att det blir långtråkigt att sitta själv och pilla... eller sitta still över huvudtaget. Knä, golv eller soffa spelar ingen roll. Vrider sig som en mask. Utan kontroll.... Så för att motivera honom att röra sig lite... nåt att äta! Lite som sagan om Hans & Greta, fast tvärtom. Och med lite klet i händerna och svett under fötterna, tog han sig faktiskt framåt..

Stora lillasystern ville inte vara sämre. Eller, hon var väl bara sugen på majskrokar, egentligen..

vid närmare eftertanke var det kanske inte en så bra idé... likt en snigel var det fräscha spår efter honom på golvet...

mama-lunch

så idag har jag låtit kroppen få en solig promenad i trevligt, socialt sällskap. Och sen fjäskade jag vidare med en nyttig lunch, avocado & tomatsallad med ett glas juice till. Två teeny tiny små chokladbitar till efterrätt. För det var den ju värd. Kroppen.

Vi trivs bra ihop nu.

Eftermiddagen ska ägnas åt att stryka mig själv över håret och intala mig att det är ok att vara sugen på att börja jobba.
Och apropå stryka.. så finns det väl en liten hög med kläder att ta hand om också..

ny plan

Jag upptäckte i spegeln på styrketräningen att jag har en mamma-kropp. Blev varken glad eller ledsen över det. Det var mer som ett konstaterande. En mamma-kropp.
I mitt huvud är jag ju fortfarande 22 år (och spelar elitfotboll) och jag blir förvånad titt som tätt över hur verkligheten liksom ser ut.
Men det vore konstigt om den inte såg ut som en mamma-kropp, den är ju det. Den har burit på fyra barn, sammanlagt i 36 månader. Det är ju klart att det måste synas. Och att man har fina linjer och rynkor i ansiktet. Som talar om att man har levt.

Så nu har jag bestämt mig för att vara snäll mot den. Kroppen. Hela kroppen. Vara tacksam för att den ställer upp. Bär mig. Är frisk. Oftast. Att den står ut med att jag vanvårdart den ibland. Nu ska jag bara tala gott om den. Uppmuntra den. Klappa den på axeln. Sköta om den. Ge den lagom dos motion. Ge den nyttig och god mat. Minska på sockret. Klä den i snygga kläder. Hitta inspiration för huvudet. Låta den umgås med härliga människor.

så får det bli!

(om det låter för bra för att vara sant, så är det oftast det. Men låt mig få försöka iallafall... jag kan såga mig själv om ett par dar eller så...)

804:e inlägget

Lillebror försökte öka vår husbudget genom att rycka av hennes guldhalsband. Tyvärr gick det inget vidare, så huset är nog förlorat är jag rädd. (Inte vårt nuvarande hus alltså, utan ett annat).

Lillasyster sa sammanlagt fem ord tror jag. Och sen gick hon och la sig att vila middag, alldeles själv. Utrustad med napp och filt. Så hon var nog både lite trött och sig själv(i sällskap med nya människor). (VM i att använda parenteser)

se vilken fin bukett. När man får halvoväntat besök, är det inte dumt om de är utrustade med en sån här i handen...

om ludd...

När man köper nya sockar och använder dem för första gången, blir det ju alltid så läskigt mycket ludd mellan tårna och under fötterna.

Men de här sockarna, syns vagt i första kortets vänstra hörn typ, köpte jag för 3 månader sedan. Och de luddar fortfarande. Borde jag vara glad/tacksam att de har en "ny-socks-känsla" eller?

Alltså jag vet inte... det ser ju inte alltför fräscht ut....

födelsedagsfrulle!

Jag vet inte hur det är med er, men jag skulle bli grymt nöjd över en sån här frukostbricka på sängen.... minus telefonen då.... (det blev lite trångt på hennes nattduksbord. Och hon är inte betrodd att ha brickan i själva sängen. Där två syskon satt och pillade nyfiket på paketen).

Kladdkakan är uppäten iallafall... :o)

Imorgon 22 mars

fyller mitt största lilla hjärta 11 år. Herre min get, vad tiden har gått fort.. vad hände? Tycker inte det är många år sen hon var bebis. Och nu... en störtskön tweenie... I love her to bits!

rödbetor

Ikväll firade jag att min ansökan till säsongsbloggen kommit fram. Ja, jag har anmält mig. Jag firar alltså inte att jag blivit antagen. Jag firar att min ansökan kommit fram. Med två kokta rödbetor. Stilrent upplagt på tallrik.
Jag skulle nog kunna jobba som sån där... matkreatör? Eller matstylist? Eller, nej, men provsmakare, det skulle kunna funka. Provätare. Där har vi det. Så, vem vill anställa mig?

(doggybag anyone?)
Jag är verkligen riktigt bra på att ta kort, så att det ser dunderläckert ut. Så att ni blir alldeles till er i trasorna och bara MÅSTE ha rödbetor. I know. Pang på.

Jag var tyvärr inte så jättehungrig. Jag var ju jättesugen först, och trodde ju att de skulle bli klara på max 15min. Men sen läste jag mig till att icke nyskördade (för nyskördade kan de väl knappast vara i mars?) tar i runda slängar 45-60 min.... samma miss som med lunchen alltså. Men istället för stödskorpor, så blev det tre stabila kvällsmackor.

Så jag slösade bort rödbetorna lite... synd.

husmorstips!

Det är ju en hel massa läsare (host, kanske överdrev lite där...) som undrat över hur jag gör för att vara så laid back (å ännu en liten överdrift)när det gäller de två ton tvätt som jag måste plöja igenom varje vecka....

Jag trollar helt enkelt. Med lite enkel matematik. Nere i tvättstugan hade vi förut tre tvättkorgar, förutom de två på våningsplanet, som ständigt svämmade över... men så fick jag den briljanta idén att skaffa två till.
Så nu har vi fem tvättkorgar nere i tvättstugan. Och istället för att vara överfulla och skrika "hjälp"!... så är de halvfulla och säger istället "Chill out hot mama, ta det lugnt, finns gott om plats fortfarande"...

och på det viset går det finfint. Sen att det saknas kläder i garderoben.. ja, det är en värdslig sak. Som Karlsson på taket skulle ha sagt.

a la gustaf...

Idag är det måndag. Det känns i hela kroppen. Som jag längtar efter att få sova en hel natt. Förut var det amning, sen blev det nån fas med mardrömmar, sen tänder, sen hosta, sen snor..... sen mardrömmar igen... och nu vet jag inte vad det är för fas...
Jag vet bara att det aldrig verkar gå över, det är alltid nåt som gör att jag inte får sova....och det gör mig snart knäpp och att håravfallet fortsätter i rasande fart....

Varje gång jag sveper med moppen över golvet får jag ihop till en hel toupé. Varje gång. Det är läskigt. Jag kan snart fylla en prydnadskudde, med tappade hår. Hm... en liten business on the side? Jag och Gustaf gillar lasagne. Så det fick det bli idag. Fast jag hade glömt hur lång tid det tar att göra. Från det att suget infinner sig får man ju vänta jättelänge. Men det går ju att ta sig en liten stödskorpa under tiden man väntar....

Inte världens snyggaste. Men den luktade gott. Och ni får tänka er en fräsch sallad till, ett glas juice, dukat med servetter och ljus och grejer... som jag såklart hade, men glömde fota (eventuellt en liten lögn där)....

4 min blankt, framför Oprah. Tänk den som kunde vila sig lite middag nu... eller en liten chokladpralin skulle också sitta fint.

Själv får jag proppmätt ta och hänga lite tvätt.

serious shopping...

En härligt slapp söndag, som vi kunde ha ägnat åt att vara ute och röja i trädgården. Eller garaget. Eller tvättat bilen. Eller nåt annat vuxet.

Men vi körde en familjen Annorlunda istället. Åkte och handlade hela familjen. Allihopa. Det är ju lite meckigt. Men det gick bra. Alla fick följa med hem igen.

Hittade en oemotståndligt ful liten t-shirt med Grover på. Den fick lillebror. Som är den ende som inte har en egen talan i klädfrågan. Så jag passar på.

Jag insåg precis att jag inte skrev nåt igår. Så jag skulle ju kunna skriva om igår, fast idag istället.... men.. konstigt, jag minns inte att jag gjorde nåt igår. Då var det nog en rätt bra dag.

En ny slags filosofi kanske?

Jag bloggar, alltså finns jag.

Och när jag inte bloggar, finns jag inte. Eller jag minns inte vad jag har gjort iallafall.

mitt minsta lilla hjärta

Var en snabb vända till Vänersborg och hämtade ut kortet (som blev korten, pga beslutsångest)som ska ramas in och sättas på väggen, bredvid de tre andra. Nu ska här jämföras, vem är lik vem och varför?

Lillebror själv tyckte att hemvägen var hemskt tråkig. Mest för att han var hungrig och vi låg bakom en väldigt laglydig lastbil. Vilken snigel!
Uh, stressen i att ha en gallskrikande, hungrig och arg liten människa i baksätet... det hade jag glömt... det lär dröja igen...

Men nu är vi hemma igen, båda har ätit, nu sover han.... inte jag. Jag lyssnar på Swingfly och är hemskt ledsen att jag inte kan träna idag heller. Oj, så tråkigt.
Bara fredagsmys att se fram emot.

men... vart tog våren vägen?

Alltså, jag vet ju att det är ett I-landsproblem. Men är det inte väldigt tråkigt att snön aldrig tar slut? Slask och plask och grus i hallen. Lite segt och sorgligt.

Men å andra sidan borde jag vara lite tacksam också, för det köper mig lite mer tid. Jag har ju precis prepared my håriga legs...om man säger så. Vita dessutom. Åt Kelda-hållet.

har hon rätt?

Storasyster fick syn på mitt inlägg, eller snarare bilden, av mina amnigsbehåar... och blev alldeles... ja, jag vet inte...inte så nöjd.

"men fy vad ofräscht, seriöst alltså!".....

ja, inte var de så snygga, det vet jag väl. Men så farligt pinsamt var det väl inte?

klump i halsen

Känns som att det är en förkylning på gång.. jag är definitivt inte sugen. Tycker vi har haft vår beskärda del av spyor och snor i familjen.

Hur många koppar the behövs för att skölja bacilluskerna ur kroppen tro? Och hur många kardemummaskorpor?....

Storebror hittade en låt med Swingfly, som får mig att bli wahnsinn träningssugen. Refrängen. Refrängen. Ingen jättelåt i andra avseenden kanske.

Swingfly feat. Franklie

"Rags to riches"

Får en total nostalgichock och drömmer mig tillbaka till när aerobicsen var ung och ny, hipp. Och jag med den. Känslan av musik på max och att träna så att man blir snurrig.

Ibland kan jag längta tillbaka till den tiden i livet. Utan att för den skull vilja byta den härliga tillvaro jag har nu. Fattar ni ju såklart.

Alltid när man inte kan träna, blir man extra sugen. När man är höggravid, skadad eller som nu, förkyld, så längtar man som en tok. Hade jag vart helt hundra (alltså fysiskt), hade jag väl inte vart sugen alls...

Som när man vill ha ett större hus. Och det verkar gå sisådär... då vill man extra mycket. Längtar efter bananlådor...

Det är ju såklart en arrangerad bild - har inget med verkligheten att göra...

Ta minst två om dagen
så behåller vi lilla bilringen på magen

tada!

och utan att jag har gjort ett skvatt... så ser bloggen ut som vanligt igen... eller är det bara hos mig den har sett helt kaiko ut?

anyway... back to normal alltså... skönt. Precis så vill jag att saker ska gå till. Av sig själv.

Läget? Stabilt....

Det är härligt när vintervårsolen lyser, men det skulle vara ännu härligare om den inte lyste där det låg damm... precis allt syns.
Lite extra kul då att en bekants dotter tyckte att vi hade ett jättefint hus, för att det alltid är så städat. Faktiskt. Så sa hon så.
"för dom har alltid så städat"... I love her! Det kan ju knappast vara mitt fel att hennes föräldrar inte har kollat upp hennes syn.


Men den sköna kommentaren behövde jag verkligen.
Jag var och tränade tidigare på kvällen. Och man tränar ju två och två, ihop i par liksom. Och min ordinarie slav var inte med, så jag fick träna tillsammans med en ny tjej. Ny för mig. Jag vet till exempel fortfarande inte vad hon heter. Glömde fråga. Hon var ganska pratig, vilket var märkligt, för de allra flesta brukar prata mindre än jag....

Iallafall... vi (hon) småpratade om vikten av att träna, och hur skönt det är att komma hemifrån speciellt när man har småbarn.

"vi har två barn, hur många har ni?"
"fyra, fast bara två som är riktigt små"...
"Oj, fyra! Men hur tänkte ni då?....Fyra alltså? Du är stabil"....
"?"
träningen kom igång, och hon också...

"ska du ha dom vikterna på där?"..
"ja, jag testar, det är oftast mest jobbigt i händerna"..
"ja, du ser, du är stabil"...
"..eh, ja, det är ett bra ord för mig kanske?"...

"vi hinner visst med en station till"...
"ja, fast denna är rätt ok, det finns värre att köra dubbelt på"..
"oh, otroligt, ja du är stabil, jag säger ju det, tjejen"...

STABIL??
Alltså jag såg ju på henne att hon inte menade nåt elakt, utan lite tvärtom. Men jag kom mig liksom inte för att säga tack. När säger man nånsin tack, när man blir kallad stabil? Vem vill bli kallad stabil? Det är nåt man säger om mjölkboskap, hus, breda bilar, vintervädret... inte om mig. Väl?

hem och trösta mig med en stabil kvällsmacka, med falukorv på. Stabilt.

hår och husdjur

Mina barn får gärna skaffa husdjur. Vilken sort de vill, det är nog ganska bra att lära sig ansvar och empati och sånt där..
De får gärna skaffa flera, om de vill.
När de har flyttat hemifrån. Inte en sekund tidigare.

För ett tag sen hade de varsitt akvarium, nu har det minskat till ett akvarium. Med endast en styck svärdbärare och två stycken malar i. Och miljarders sniglar. Vi skulle kunna sälja sniglarna till kilopris och göra oss en rejäl hacka.
Ingen tittar på dem längre, ingen gör rent efter dem, och ingen kelar med dem.
Och det är jag som får mata dem.

Så nej, det blir inga husdjur, som de sen tröttnar på och som jag måste ta hand om. Gå ut med, rasta, städa efter...jaga efter när de har smitit ur buren.
Jag är inte nån städfanatiker, men jag har lite svårt för päls som sprider ut sig över golv, bord, gräddtårtor. Päls ska sitta fast på djuret, inte ligga och drälla. Det tycker jag är lite snuskigt. Ger mig rysningar.

Därför är det smått ironiskt att vi ändå har ett slags husdjur, som fäller överallt. Som matar dammråttorna så de blir av gigantiskt format i hörnen och under soffan.
Nämligen JAG!
Jag tappar hår av astronomiska mått! Jag hittar hår efter mig själv överallt, skitäckligt. Till och med i kylskåpet, hur nu det kan vara möjligt?!
Och det är inte bara när jag borstar håret, utan lite närsomhelst. När jag står och lagar mat, kan jag se i ögonvrån hur de liksom radar upp sig och sen bara självmordshoppar, rakt ner i grytan... av sig själva!

isch! Äckligt! Jag får införskaffa hårnät. Heltäckande.

Om man inte skulle vara lite kreativ och sy nåt av dem?!

Det är ett väldigt litet steg för övriga mänskligheten, men rätt stort för mig...

Nu kastar jag mina amningsbehåar! Trots att de är väldans fräscha och snygga, så har jag inte tänkt att spara på dem. Det blir som ett avstamp mot ett nytt liv.

Faktiskt lite sentimentalt. Never ever again. No more amning. Och lillebror verkar inte sakna det det minsta. Han kunde väl låtsas lite, för min skull. Vi verkar få öva på hans EQ.

Ja. Och nu har man fått sina vanliga boobiesar tillbaka. Size zero.

trodde ni det var kört?

Inte då. Jag är väl kvinna? Jag kan väl ändra mig?

Systrarna gjorde semlor. Nilla tvingade ut mig i löparskorna. MS gör kvällsmat. Carolina Wallin Peréz sjunger på datorn. Utan dina andetag. Och. Jag bor inte i Japan.

Livet är väl bra härligt ändå?!

En sån där dag

En sån där dag... som började dåligt redan innan solen gått upp. För att få lite sammanhängande sömn la jag mig ute i soffan vid halv sex tiden i morse. Lillebror får tänder och är tät i näsan samtidigt.
Där, i soffhörnet, vaknade jag alltså och upptäckte att vädret inte alls var som jag hade tänkt mig. Av nån märklig anledning hade jag trott att solen skulle skina. Men det var ju helgrått. Deprimerande.

En sån dag alltså. Deprimerande.

En sån dag där korsordet man valt ut, är alldeles för svårt och man orutinerat har använt bläckpenna.

En sån dag där benan i håret lägger sig alldeles för långt åt höger.

En sån dag där Lillebror får extra bra tag i nackhåret, när han rycker till...

En sån där dag, då man har tid att röja, men inspirationen räcker bara till att sucka över röran

En sån där dag, då man vet att man borde springa, eftersom Göteborgsvarvet närmar sig... men orkar inte gå ut själv..

En sån där dag, då mjölken har gått ut..

En sån där dag, då MS spelar en match jag skulle kunna se, men jag orkar inte ta på barnen
ytterkläder...

En dag då påsen med blöjor svämmar över, på yttertrappan...

En sån där dag, då jag ska ta ett bra kort, men då har batteriet dött...

En sån där dag, då jag kommer ut i köket, men har glömt vad det är jag ska hämta...för femte gången i rad.

En sån där dag, då jag duschar snabbt, till ljudet av Lillebrors gallskrik...

En sån där dag, då jag hittar fem oinbjudna finnar. I tinningen....

Det är tur för mig att jag är vuxen och kan vara hur hycklande jag vill. Att inte leva som jag lär. När barnen gnäller brukar jag dra till med "tänk på barnen i Afrika"... eller "du behöver inte leta reda på din kvällsmat på soptippen iallafall"...
Jag kan gräva ner mig och tycka synd om mig själv. Tycka att dagen är helt förstörd. Bortkastad.

har ni hört den förut? FFFF

Ful Fet Finnig Fett hår... en sån dag är det.

Men Sverige...? Saade? Verkligen?!...

Är det bara jag som är så gammal att jag retar mig på att introt till "Popular" är detsamma (eller otroligt likt) som till Boney M's gamla dänga "Rasputin"?

och plötsligt blir jag jättesugen på boney m.... Sunny, Gotta go home, Ma Baker, Rivers of Babylon, Brown girl in the ring... m.fl.

det stavas NOSTALGI.... ah... måtte Lillebror låta det bli sovmorgon imorgon, för det här kan bli sent. Allihop finns på spotify...

Daddy Cool.
Jäpp, jag är jättegammal. Som Britta Norgren, typ.

Men, är det redan lördag?!

Men vad hände igår egentligen? Minns inte ett dugg... eller är det fredag idag, eller?... Nej? Inte?

Jaha... nä men då skiter vi i fredagen. Idag är det lördag då. Det är Melodifestival. Och vi firar det med en svinrygg på huvudet och hård topping på glassen. Känn på den.

Vem röstar ni på? Jag tyckte att Anna Bergendahl förra året var en skön låt, men den floppade ju rejält i Europa. Swingfly?

skit, ska skit ha....

Lilleman ammas inte längre. Och kan numera alltså få förstoppning. Och med de mängderna som han stoppar i sig(ja han får väl lite hjälp med det)... så är förstoppning inte nåt alternativ....

Det är en av de läskiga sakerna med att bli förälder. Hur intresserad man blir av blöjor och avföring. Färg och form. Speciellt när de börjar med vanlig mat.

"oj, hoppsan, där var det morotspuré"...

"och se där, där var det palsternacka med ärtor"... osv..

Ja, iallafall.. jag är inte intresserad av att han ska få nån mastodontförstoppning och eftersom jag tycker mig ana (det kan också vara fanatisk inbillning, ska jag hoppas på det?) lite hård konsistens har jag införskaffat nåt som ser ut att passa bra...... plommonpuré... yes.. så nu kan vi bara vänta. Racerbajs. Räserbajs.

Passar finfint på en fredag. När pappa slutar tidigt...

men hallå, personalen!?..

alltså, att bloggen har bytt färg, det är mitt fel. Det är medvetet. Men det saknas ju en massa grejer, typ en hel högersida... och det har det gjort i flera dar. Det är bara att jag har kräkts och hållt på och inte orkat räta upp ögonen tillräckligt för att se att det var så... och sen dog ju datorn.

Så nu har jag kollat lite, och alla grejerna finns liksom kvar bakom, eller hur man ska säga. Hur säger man? Jag är ju rätt kokt i skit, när det kommer till tekniska saker. Men de kommer alltså inte fram. Fram, som i syns alltså. Och det tänkte jag att de skulle göra om jag bytte mall. Fel av mig.

Ja, och att datorn är igång igen är ju inte heller direkt mitt fel/rätt. Man kan byta sig till det mesta med en bit kaka av rätt storlek... :o)
För den nyfikne är det www.tobiascoster.blogspot.com som är handy man....

nej... vi får väl se.... jag får spåna vidare... eller så får jag väl göra om allt från början. Kul.

onsdagens projekt - inlägget började jag på, tors kl 17.25

jag hade ingen lista över vilka saker jag egentligen behövde göra. I bakhuvudet nånstans känns det som att dammsugning, tvättvikning borde finnas med...

Men det har vi inte inspiration till. Så det skiter vi i. Istället hade jag tänkt att revanschera mig lite. Det blev inte små söta semlebullar, eller nån söt semletårta bakad...

Men ett litet försöksexperiment kanske skulle kunna gå hem?

jag hade inte rätta knycken med locket... så jag delade det i två halvmånar istället. Inte så snyggt. Men ja.. det ser väl inte så äckligt ut va?

det verkade inte vara en total katastrof iallafall. Bara en lagom liten "den-tar-vi-när-barnen-somnat"-bit kvar. Till mig. Nej, faktiskt inte. Jag gillar ju semlor, men det var inte riktigt min grej ändå. Too much kanel.

datorn är igång igen - AMEN - men den är snorigt segt. Som att den vill protestera mot att den blev väckt mitt i Törnrosasömnen... Allt tar jobbigt lång tid, bara att ladda upp ett enda kort tar två blöjbyten. Så känn er priviligierade... eller nåt...

Nu är klockan 18.23, fortfarande torsdag visserligen, men nu har håren på benen växt ut igen, av allt väntande på kort som laddas upp...

400g

Det var ingen vidare magsjuka det där.... på tre dagar gick jag bara ner 400g. Det är ingen diet jag rekommenderar. Coca-Cola. Som jag inte ens gillar. Så jag är lite besviken. Ovärt.

En helt annan sak; vad gör man om datorn bara blir helt svart och tyst, och vägrar starta? Vi(inte jag) har kollat batteri, sladdar, men allt verkar intakt. Varför är den död? Finns det nån reservväg att starta en dator? Tjuvstart? Hjälp....

Jag får lite panik av att inte ha dator... internetbank, mail....m.m.

å min söndag dårå..

Jag vet inte hur ni tänker, när ni läser på baksidan av den röda mjölken. Om Bris och Darin. Missförstå mig rätt här, jag tycker att Bris är bra. De gör ett jättearbete, som det är tragiskt att det ska behöva göras. Och det är jättebra att kändisar gör sitt för att hjälpa till. Använder sin "status" till nåt positivt.

Men jag har lite svårt att se hur just detta kan hjälpa någon som är mobbad, någon som har alkoholism i familjen osv.. att man skulle bli peppad av att Darin, han, han hade det minsann inte heller alltid så lätt. Men om han kämpade, så gör jag det också! Ja, minsann, nu knyter jag näven....

Han kom inte in på musikskolan! Qué? Här ser man Darin, hur ledsen han är, och för att vara säker på att ingen missar det, skriver man ut det också, ledsen...

Det kanske bara är jag och min skruvade fantasi, men jag kan riktigt höra hur han har blivit övertalad...
"men kom igen då, ställ upp nu!...
"men du, lite jobbigt måste du väl ha haft det?!"...
"men är det ingen som sagt nåt taskigt till dig nångång?!"...
"men, gillar du mobbing eller?"...
"gör nåt bra nu då!"...

Och så har han fått hitta på nåt som gjort honom ledsen... stackaren.... japp, nä, men hoppas att det har hjälpt nån. Nånstans. Med nåt.

Jag fick ett gott litet flin iallafall... (vem orkar garva när magen är i totalt krig?)



Lördagen var ingen rolig historia och söndagen blev inte bättre. Illamående, spy, coca-cola och femmil. Låg strategiskt placerad i hörnet av vår soffa. Magsjuka, eller vad det nu är jag har, är aldrig kul. Men om man nödvändigtvis måste få det, så var det en hyfsad dag att få det på. Vasalopp, skid-VM, skidskytte m.m.

Och eftersom högsta hönset i familjen inte var i form, deklarerade det näst högsta att han skulle fixa maten idag...

min lördag

vi säger inget mer om det... men jag mår sådär...

men nu räcker det väl?

Man brukar ju säga att män framgång (och makt) automatiskt anses vara mer attraktiva. Det är möjligt, men det stämmer ju inte på alla områden eller personer.... Tycker jag.

Bildbevis. Den här mannen. Till exempel.



Pass.

katsching!

vuxenpoängen bara rasar in nu på morgonen... påsar under ögonen, vakennatt med febrig Lillebror är anledningen... tvätt av nerspydda sängkläder... Lillasyster verkar ha åkt på det igen... det som börjar med M och slutar med agsjuka.....

Men framför allt, jag har bryggt mig en kopp vuxenkaffe! Ensam. Ingen annan på besök, utan bara till mig. Vuxet.

ska man våga gissa på loppor?

en helt annan, kort, grej bara...sen stänger jag nog butiken för idag. Feber i huset...=härligt men klängigt och mammigt barn...

Loppmarknad
Loppmarknad

varför heter det så?

inte för ofta bara

Ibland har jag helfel. Som idag till exempel. När jag trodde att Britta Norgren skulle gå in i väggen och göra så att vi inte fick nån VM-medalj.
Jag hoppade och studsade nervöst runt, alldeles kissnödig. Och hade helt fel. Vad hon fintade oss! Spelade att hon var helt slut, när hon egentligen bara låg och var lömsk. Så härligt, på en annars väldigt vanlig torsdag. Storebror undrade "alltså, hur gammal är hon egentligen? Hon heter ju Britta"... "hon låter ju skitgammal, typ 36 år eller nåt"...

Så lätt och enkelt diskvalificerar man sig från eftermiddagsfikat. Inga bullar till dig, unge man!

Smidigast vinner

Jag undrar en sak. Jag undrar om inte TV4 gör familjerna Annorlunda mer annorlunda än vad de kanske är? Visst, de har många barn, och det har de säkert av olika anledningar. En av dem borde ju vara att de tycker om att ha många barn, att vara många, en stor familj, tillsammans.

Nu har jag sett flera program i rad och jag tycker att familjerna är mysiga och sympatiska, men jag har svårt att tänka mig att de ska vara så korkade som de framställs. Jag menar så här;

- vem åker frivilligt HELA familjen till Ullared?

- vem åker frivilligt HELA familjen för att kolla på ett köksbord?

- vem åker frivilligt HELA familjen för att storhandla, på en lördag?

- vem åker HELA familjen för en fotbollshelg i Italien, med fyra barnvagnar och en flygrädd fru?

- vem bestämmer sig för att de fyra minsta absolut måste badas, fastän klockan har tickat iväg och mamma är ute på restaurang?

- vem åker frivilligt HELA familjen till Cypern, när alla måste ha pass, för 400:- skallen..?

Det är ju som upplagt för kaos, krig, konkurs...

Visst är det härligt att vara många tillsammans men det finns ju gränser... jag behöver inte gå längre än till min egen lilla annorlunda familj. Alla i vår familj vill inte åka till Ullared, för vems skull ska jag tvinga med min son? Alla i vår familj vill inte åka och handla mat, någon vill kanske vara hemma och förbereda kvällsmaten, så att det inte blir skrik & panik när den/de som handlade kommer hem igen. Om man är ensam hemma med många små, kanske man kan ransonera badet, snabbsvabba av dem istället för att det utbryter ett krig?

Så en del saker känns väldigt riggade och krystade.. för tv:s skull... lite onödigt...

Eller är det bara jag som skäms för att jag aldrig skulle göra så, och känner mig väldigt lat, när jag ser vilka uppoffringar de gör, bara för att de älskar att göra allt, och ALLA tillsammans dessutom..?

välsignad kille!

Han är välsignad nu, Lillebror, i fredags. Släkt och vänner samlades på Mejeriet och så hade vi en enkel ceremoni. Eller hur man ska beskriva det. På de allra flesta dop i svenska kyrkan finns välsignelsen med som en del i dopceremonin. Och vi väljer att lyfta ut den delen, och om han sen väljer att tro han också, så får han själv bestämma om han vill döpa sig.

Vi hade bland annat ett bildspel med musik till. En av mina favoritlåtar just nu:

www.youtube.com/watch?v=VxJnk5t6o84

Efteråt bjöds det på smörgåstårta och kaffe/kaka. Nej, det var inte jag som hade gjort smörgåstårtan, men jag satt och tittade på när mamma garnerade dem. Och såg lite lagom delaktig ut, skivade lite gurkor och så där... Klantigt av mig att inte ta kort av dem. De var och såg jättegoda ut.

Och vilka presenter killen fick! Folk har förvånansvärt bra smak. Så gulligt av allihop. Tack. Och till alla som medverkade och hjälpte till. Tack.