Snällt är så mycket bättre

Serien som jag skrattade åt, på förhand förra året... innan jag själv började att titta. Och sen fastnade för. Big time.

Så mycket musik. Så skön stämning. Så trevliga människor. Så smått tokiga aktiviteter de hittar på. Så snällt.

Jag vet. Det låter på gränsen till tråkigt. Men jag tycker det är så härligt och underbart att man inte försöker skapa intriger för att få upp ett tittarintresse. Självklart har alla människor mindre trevliga sidor, förmodligen även dessa. Men det är ju underbart att man inte försöker att skruva till det, klippa ihop det.

Jag gillar't. Det är snällt. Och jag gillar snällt. Och det är inte tråkigt.

Jag är rätt snäll. Till exempel.

Lillebror och jag...

Lillebror har en alldeles magisk kroppsform. Han både går och har en hållning som killen i lila brallor. Wario. Han känns igen från Nintendo.

Och då är väl jag gorillan då. Det är ju off-season nu. Man kan med fördel hoppa över att raka benen, det är finfint för att hålla värmen.

Ett tips bara.

att höja ett varningens finger

fick ett litet träningshäfte med bra övningar att göra hemma. Effektivt värre. Bland annat försökte jag göra övningen/ställningen som syns på bilden. Inte så lätt som det ser ut vill jag påtala. Den kändes, jag var inte fullt så smidig som Blossom. Tyvärr.

Men det mest intressanta i häftet var ett kort litet tipsinlägg på hur man blir en bra löpare. Man ska tänka på att ha en bra teknik, avslappnad i axlar, rulla fram över foten och löpa med könet först...

Ni är med på den? Inte jag. Hur gör man? Vad exakt betyder det, att löpa med könet först?

När jag springer på Blossom nästa gång, ska jag fråga henne. Hon var ju iallafall med i samma häfte.

Hänt i veckan och sånt...

Det kändes som en bra idé att köra ett lite längre inlägg, med allt möjligt från veckan, på en gång. Om jag bara hade kommit ihåg vad vi gjort. Nåt alls. Det ekar liksom lite tomt.

På hemmafronten;
Vi har prövat det här med att äta kvällsmat allihop tillsammans (eller alla och alla... fem sjättedelar är väl nästan alla...?). Det ska ju vara så mysigt och viktigt för gemenskapen. Men eftersom Lillasyster envisades med att vara toanödig var tredje minut så var det faktiskt inte så mysigt faktiskt.

Jag har somnat i soffan nästan varje kväll. Det är lite olikt mig. Jag gillar egentligen inte att somna i soffan, eller jo, men inte att vakna sen. Med disk på bordet och oborstade tänder. Det tar tydligen på mig att jobba.

Just det, gosigaste (oftast) Lillebror har nu fått plats på ett dagis i Mellerud och ska göra sin sista vecka i Rostock kommande vecka. Snabba ryck. Inskolning igen alltså. Måste man köpa present till alla fröknarna när man bara varit där i 1-2 månader? Räcker det med nåt till kaffet? Va? Vad tycker vi?

På jobbfronten;
Vi har haft öppet hus, jag har krängt nånstans mellan 350-400 korvar och försökt se ut som att jag jobbat där jättelänge. Som att jag passar in. Rutinerad. Som att jag inte är livrädd varje gång jag ska ut på lagret, ifall jag inte hittar tillbaka igen. Och kanske måste fråga om vägen. Lokalsinnet vet ni... Jag tror det gick bra. Jag tror de gick på det.

Har äntligen kommit överens med växeltelefonen. Fredagen var lite av en genombrottsdag, kändes nästan lyckad jämfört med dagen innan. Då lyckades jag koppla bort samma kund tre gånger, och sen lyckades jag inte höra vad han hette utan fick fråga fyra gånger. Utan att ändå höra rätt. Senare på dagen satte jag headsetet på "konfidentiellt läge", dvs kunden hör inte vad jag säger, men jag hör dem. Inte så bra när man ska svara i telefon.
Men fredagen alltså. Det är det jag tar med mig inför nästa vecka.

Kroppsfronten/träningsfronten;
Jag försöker intala mig att jag är sugen på att springa. Att jag tycker om det och att det är bra för mig. Att jag vill. Egentligen. Men jag fattar väldigt trögt just nu.

Jag borde boka klipptid.

en "sån där" dag, bara..

Jag lyckades somna i soffan, när klockan var åtta, mitt i barntjat och tvätt... huvudet dunkade och ögonlocken bara drog neråt..

Jag vaknade två timmar senare, med alla barnen sovande och tvätten vikt.

"Ja, det var ju tur att jag slutade spela fotboll, så att vi kan umgåååååååås igen"...

Fast huvudvärken var ju kvar, förstås....jobbigt.

nån som vet var man hittar

en mössa när man har en "Bad Face Day" ?

men är det första april redan?!

Ligger i soffan och jäser, mätt efter mat och godis och en arbetsvecka. Slötittar på Idol. Men seriöst... vad är det med juryn?

De tycker Denise levererar fett. Oj, så bra hon var.... Hon är inte dålig, men hennes röst har man glömt i samma sekund som hon tystnat. Men hon är snygg i håret. Ser ut som en idol.

De stör sig på att Moa inte agerar ut på scenen. De stör sig på att Robin och André rör sig för mycket... Hur ska de kunna veta vad som är rätt?

Molly blir sågad... för att hon valt en för simpel låt. Hon är alltså egentligen alldeles för bra. Hm, ja, det var ju dåligt.

Nån är felstylad, nån är rätt stylad. Herr Bard tyckte Robin såg ut som Liza Minnelli förra veckan, och denna veckan var han helt fel ute i sin skinnjacka.... Intressant. Att det kom från honom, som själv satt i skinnkavaj.

De sågar ett par stycken för att de tappar bort sig i texten. Men de blir ändå inte imponerade av Robin som sätter alla 123 orden i första versen, i raplåten av Timbuktu.

Jag förstår inte.

Snart är det Amanda Fondell. Det kan bli intressant.

små pärlor i vardagen

Det har sagts förut, och det kommer att sägas igen..

"den som kan ha roligt åt lite, kommer att ha roligt åt mycket"...

Å det är lite av temat här. Jag har vabbat idag. Och det är ju sällan så väldigt roligt. Så då gäller det att peta ut russinen ur kakan. Hitta de där små sakerna som man kanske tar för givet, eller bara glömmer att njuta av.
T.ex ljudet av en knastrande brasa. Värmen, ljuset.. lukten..

Eller ljudet när man häller upp en kopp kaffe. Doften som sprider sig.

En liten febrig hand som smyger sig in i den egna handen. Klappar lite. En febrig liten tjej som säger att hon tycker om mig. Som filosoferar om livet. Om olyckor, om en mosad lillebror, om dagis....

Så då har jag njutit färdigt. Nu ska det vikas tvätt och lagas kvällsmat och trösta en liten bror som är ledsen, trött och arg.

Om möjligt på samma gång.

lunchlådan i morgon!

Vad säger man? Världsklass.Ibland tänker jag tillbaka på när jag gick kockutbildning, när man var 19-20år och visste och kunde allt. Jag minns att jag bestämde mig för att pulver, det var för B-människor det. Ingen pulverbéarnaise i mitt kök inte. Inga fusksåser, krämer, gratänger... eller färdigmat..mamma scans broskbullar.
Det var tider det!
Då hade man ingen aning om att man man X antal år senare skulle kunna tänka sig att fuska med nästan vad som helst, om det innebär att man sparar några minuter. Dyra minuter som man till exempel kan använda till att sitta ner och läsa en tidning. Eller iallafall få kissa ifred.

Men varma koppen.. där nånstans går kanske gränsen...

ähum...

ser era kontoutdrag ut så här?!

när jag blir stor

skulle jag också vilja kunna sjunga med en ängels röst...

(apropå Coldplay, det är deras låt, med annan artist)

www.youtube.com/watch?v=WecwpAwMPIw&feature=related

Tänk att vakna en morgon och så finns rösten bara där. Det hade varit nåt att önska sig, om man skulle ramla över "tre önskningar"...

Två önskningar kvar då.

en liten lista på fredag kväll

Lite naivt att tro att man kan göra en lista, när man halvligger i soffan, halvsover, halväter.. på samma gång. Kanske dumt, iallafall om man vill ha kvalité. Men nu skiter jag i det. Nu kör vi.

Eftersom jag ändå var inne på ämnet musik förut.
Här kommer en liten mager lista på grupper som jag gillar. Just nu. Jag är inte så hemskt lojal när det gäller musik. Jag kan snabbt ändra mig om jag tycker att det inte är bra längre. Ok, så. Utan inbördes rangordning. Eller vänta. Då blir det väl ingen lista? Bara en uppräkning. Går bra det här. Vi tar dem i rangordning då.

Eller nej, ingen rangordning. Bara i en blandning. Jag märker att jag har lite svårt att komma till avlsut. Avslut.
Coldplay, Travis, Leeland, Jars of Clay, U2

En skön samling mansröster.

God natt.

självinsikt

Jag åker ju mycket bil nu för tiden. Eller iallafall mellan Mellerud och Dals Rostock. Hinner höra 23,5min P3.
Och så hörde jag, vad jag trodde, var en ny låt. Ok. Loved it. Så bra. Så fantastiskt bra, som nästan allt annat de gör. Sökte den på youtube, eftersom vår Spotify inte vill leka med oss längre. Med en känsla att jag hittat ett guldkorn, som kanske ingen annan gjort. Så dumt.
Hur tänkte jag där?

Aa, hittade den så klart. Vilket det var fler som gjort. Närmare bestämt 7 437 012 st. Vad gör folk om dagarna? Hur hinner de snurra runt och hitta låtar? Sju miljoner. Sju och en halv miljoner folk...

Låten är såklart "Paradise" med Coldplay. Musik måste vara världen bästa "uppfinning". Jeeez. Höj volymen.

www.youtube.com/watch?v=J6ZWIDks0nQ

MS; vi måste ordna det här med musikanläggning i huset. Måste måste måste. Vi kan inte plocka fram skiten som är 18 år gammal. Me want music now. Now.

För det gör mig så oväntat överlycklig när jag hör sjukt härlig och bra musik. Men jag saknar och längtar efter att få vråla mig hes, ha på högsta volymen...

Trevlig helg på er!

man får passa på att vara effektiv...

Det blir lite som Lisabet. Madickens lillasyster med det oborstade håret. Som bad 7st aftonböner på en gång, för att slippa de andra kvällarna. Så ok, jag skriver nu, medan jag är vaken. För om en kvart är det ingen som vet om jag har somnat ifrån allt.

Ikväll skulle lillasyster ha badat/duschat, men det blev inget med det. Hon förhandlade sig ur den. Hon har inte fyllt tre än. Grattis på mig.

Imorgon kommer jag inte att ha nån matlåda klar när jag vaknar, eftersom jag prioriterade att baka kakor istället. Intelligensen i det.

Lillebror kryper inte längre. Han skevar och går, brett, bland det värsta i hjulben jag skådat. Men han går iallafall. Vi ska inte klaga. Och han är en gladare kille. Äntligen. Puh..ah, lättnad.

Ja, det är väl allt spännande som händer här ikväll. Det räcker för mig.

nästan fredag

Baby KeeganJag vet att jag inte borde, men har så svårt att låta bli. Jag har en förmåga att fastna i dokumentärer som handlar om barn som är annorlunda. Som har fötts med handikapp eller nåt liknande. Dokumentärer som både är sorgliga men också hoppfulla.

Ikväll sitter jag ensam, de båda stora är och ser på MS sista match (ever), och båda de små sover. Och självklart hittar jag en dokumentär, om baby Keegan, en pojke som sen han föddes har genomgått massor av olika operationer.

Och det slår aldrig fel. Jag ser mina egna små barn ögon i hans ansikte. Det går som det brukar. Börjar lipa. Och snora. Fulgråta. Röd i ögonen.

Men byter jag kanal? Näpp.

trivselfaktor

Mitt nya jobb är ett jobb där det finns mjukt toapapper. Och fruktskålar. Och gratis kaffe/the/choklad i en automat.
Det är inte det viktigaste. Men rätt så trevligt.

Gillar't

Ja, det är måndag morgon...

Ja, jag vet inte varför jag utsätter mig för det? Att gång efter annan se om jag kan tvinga fram att nån annan ska tömma soppåsen...

Iallafall, det var inte det jag skulle skriva. Idag är det ju dagen D. Eller W. Uppladdningen var inte bästa tänkbara, Lilleman vaknade 23.30 och bestämde sig för att leva rövare i vår säng fram tills 02.00. Åh, känslan man har just då. Sen när jag väl somnade drömde jag mardrömmar om ormar. Totalt onödigt. Jag gillar inte ens ormar.

Matlåda gjord. Barnkläder framplockade. Jympapåsar färdiga. Näshåren klippta. Benen rakade. Armhålorna likaså. Viktiga grejor. Ja, men det är ju det. Annars känns det inte lika bra, som att gå på finkalas med tre dagar gamla trosor på sig. Och det gör man ju inte.

Så... vi har överlevt första arbetsdagen, första dagen på fritids, första långa dagen på dagis. Bara resten kvar då.

Tror nog att det kan bli bra. Lite jobbigt emellanåt, men bra.

Me lajki

Balans i vardagen

Sista lediga fredagen för mig och Lillasyster. Lillebror kördes till dagis och sen var det bara vi. Det är en sån kontrast från ett hus i morgonrusning, fyra barn som ska till fyra olika håll. Det ska kläs på kläder, tjatas om att bädda sängar. Och tjatas om persienner. Sen ska det ätas frukost. Ingen vill ha samma. Fastän mitt mål är att försöka å alla att änta samma frukost, så slutar det alltid med motsatsen. Själv går jag runt med en rostad macka i handen, som ett sant föredöme. Och just det, kontrasten som sen blir när man kommer hem och det är helt tyst och nästan tomt, bara jag och Lillasyster den här gången.

Vi packade en liten fikakorg(plastpåse) och cyklade ner till Sunnanå. Det var härligt väder och hundra frågor på vägen ner.

Det gungades och åktes ruschkana och fikades. Så otroligt härligt. Lugnt och skönt. Skön höstluft i lungorna.

Ja, sen blev vi ju lite sena, eftersom det blev så många "bara en gång till mamma, snälla"... fick cykla som ett skållat troll. Hem och byta kläder och sen åkte vi och hämtade Lillebror.

Eventuellt körde jag kanske lite för fort. Lite för svängigt. För lagom till att vi kom fram kräktes Lillasyster. Ner hela sig, bilstol och allt..

Men jag gillar ju när det är lite balanserat. Inte bara hallon utan även lite lakrikts. Men på det hela taget en väldigt skön förmiddag.