dimman lättar - plus eller minus?

Tack vare den sympatiske läkarens braiga spray, börjar det lätta i huvudet. Inte jättemycket, men såpass att jag blir lite optimistisk iallafall.

Det känns som att jag befunnit mig i en slags bubbla den senaste veckan, instängd i min egen jättesvullna skalle. Och där har det inte hänt mycket kan jag lova.

Orkar ta mig ut på Aftonbladet.se, för att se om det har hänt nåt i världen.... men alltså... det kunde kanske ha kvittat känner jag nu..
-bombattentat i Moskva
-Mats Ahlm grinar i rätten
-Katrin Zytmierska säger att nya rön visat att gravida inte ska äta Alvedon... (aj då...)

och som om inte det vore nog även detta;
www.aftonbladet.se/nyheter/article6869566.ab

det kanske inte var så dumt inne i bubblan ändå?

Hej bihålor!

JOMENVISST, det var ju såklart en bihåleinflammation jag åkt på. Blev lite förvånad själv måste jag säga, eftersom jag tänkte;
a) det är nåt som är genetiskt betingat, vissa får det, vissa får det inte.... typ..(där jag såklart är en sån som inte får det)
b) eftersom jag snytit mig som en besatt, skulle inget snor få en chans att lägga sig nån annanstans än i pappret. Absolut inte fastna nånstans på vägen.

MEN, efter en vecka med total avsaknad av smak- och luktsinne, avsaknad av nattsömn, efter en vecka av värk i huvud, ögon, kindben, tänder, näsa... fick jag erkänna mig besegrad och masa mig iväg till en läkare.

En sak som är oslagbar med att bli äldre, är att man bryr sig rätt lite om man verkar lite obekväm, att man bryr sig väldigt lite om man är lite i överkant, eller hur jag ska säga?

Läkaren ville skriva ut kortisonspray, men eftersom jag rätt uppenbart var (och fortfarande är) gravid, ville han kolla att det inte fanns några invändningar.... Så börjar han plötsligt tveka, skruva sig lite på stolen "ja, alltså det är ju rätt stor sannolikhet att bara alvedon och nezeril kan funka, att det går över av sig själv".. bla bla bla..."som läkare måste jag i såfall anse att det verkligen är angeläget"... etc etc etc.

I yngre år hade jag bara suttit där tyst och tam... men nu är jag gammal, och bryr mig inte...
"om jag säger så här, får jag inte den där sprayen, som du själv säger är så bra, så får ni söva ner mig, för jag måste få sova, jag står inte ut mer"... - och så fick jag sprayen...(uppenbarligen tyckte han också att det var rätt angeläget?)

Här ska sovas!

ha, det visste jag väl!...

Det var inte tvillingar.

-Skönt, pustade jag...
-Synd, suckade markus.. men det är ju bara att gå igenom det en gång till då...
-inga problem, älskling svarade jag...

Nej, det svarade jag inte... du är helt slut i huvudet! så sa jag...

(Fast det klart... om han är sugen på att själv vara den som ska gå upp ca 20kg, ha svårt att sova på nätterna, inte hitta några kläder att ha på sig, alternativt ha samma svart byxor på sig varje dag i 4 månader, ha svårt att röra sig pga de extra kilona bland annat, inte kunna springa, ha taskigt tandkött, ständigt vara hungrig, flåsa som en flodhäst av att dammsuga, få bedövningsspruta rakt in i ryggen, grina för allt och inget som går på tv, ha kateter, gå med avslag, få mjölkstockning, amma på offentliga platser, får såriga bröstvårtor, ständigt göra knipövningar, och också vara den som ser till att huset blir lagom stort, och att bilen funkar....... fine by me! Då så. Då ska jag inte vara den som verkar tjurig)

sanningen är överskattad tycker jag...

Storasyster undrar om jag inte ska på ultraljud snart.

Varför undrar du? frågar jag...
Jo, för att jag vill veta när vi kan se kort om det är tvillingar...
Jag ska inte ha några tvillingar...
Men tänk om?...
Nej!
Jo, men faktiskt mamma, du är ju jättetjock....alltså, inte för att vara taskig... du är ju det...

tack, men det räcker...

5-minutraren....

21.00 la jag ner Lillasyster i sängen, hon jublade inte så klart...
21.05 in och torka näsan, pussa lite på pannan, lägger ner henne, godnatt.....hon är arg som ett bi...
21.10 in och kolla näsan, kamma luggen åt sidan, hon står och hänger på sängkanten... sätter henne ner... hon surar och grinar...
21.15 näsan är torr, sätter henne ner igen....
21.20 glömmer av att gå in...
21.24 hon sover!!!
Ja, ja, ja, ja, ja, ja, ja, ja..... JA!

Nu ska jag bara försöka övertala Markus om att det är en ypperlig idé...

och

det vill jag passa på att säga, jag har trätt om maskinen 4 gånger, pratat vänligt, dragit om undertråden 3 gånger, ändrat steglängd, kört olika fort, ändrat trådspänning, söm-sätt... etc...

det var väl bara lite på slutet som jag tröttnade, inte på direkten precis. Jag höll mig i skinnet...

hemmapyssel, trevliga grejer det....

Nä.. det är det INTE. Jag och symaskinen har inte kommit överens sedan den dagen den flyttade hit, och trots att den varit på semester hos en som vet hur man ska behandla en symaskin och som faktiskt kan sy på rikigt, så kom den hem och surade direkt.

Men jag lät mig inte nedslås, jag bara gasade ännu mer... så nu är storasysters dräkt till påsk klar, typ... till 75% iallafall, och det kan jag leva med.

Nezeril

I förkylningstider är Nezeril verkligen Guds gåva till mänskligheten.
Men jag undrar lite över det där.. alltså, när jag har tagit en skvätt i vardera näsborren, så går det att andas finfint, och jag behöver inte snyta mig alls. Inget snor.

Men snoret är ju till för att få med sig bakterierna ur kroppen, väl? Eller är det bara nån liten bonusgrej kroppen har för sig, för att det är kul?
Storasyster hävdar å det bestämdaste att bakterierna redan är döda, när de befinner sig i snoret, så det är överreklamerat att snyta sig (hon bara suckar när jag ber henne snyta sig, för att jag inte står ut med snörvlandet...hon har bara hittat på det här att bakterierna redan är döda väl? Eller?)
Och vad händer under tiden som Nezerilen verkar? Lagras det liksom så att det blir mer att snyta ut, när man väl måste igen? Om man tok-överkonsumerar, vad händer då? Blir man aldrig frisk, eller lagras det i kroppen nånstans, typ som en konstig utväxt i armhålan om man har otur?

Nej, om jag skulle ta och söka lite jobb.... (så många jobb att söka, så lite tid....)

Grattis världens bästa!

Idag blir du 10 år! Härligt men ofattbart!

jo, men självklart?

Känns det här som en bra idé när man ska skicka iväg en jobbansökan?

för övrigt skiter jag i perspektivet...

när man var liten ville man vara sjuk, så att man kunde stanna hemma från skolan, ligga i soffan i myskläder och titta på tv (varför då?-det fanns ju knappt några kanaler alls??)

Iallafall, jag är inte alls sugen på att vara sjuk längre, inte ens förkyld. Efter ytterligare en natt utan sömn, känner jag mig lite åt zombie-hållet. Utseendet pekar åt det hållet också.
Jag har en dunkande huvudvärk, mitt på pannan. Jag har ont över och bakom ögonen, jag tror minsann att de svullnat lite också. Jag har ett svidande munsår. Jag har tandvärk i kindtänderna i överkäken och drömmer om att få dra ut dem. För tillfället känns det oerhört lockande. Mitt i ansiktet sitter en röd och svullen näsa, som envisas med att antingen vara helt tät (så att jag får kväljningar) eller vara som en läckande kran.

Men jag är så tacksam för att jag har en säng. Att jag har strumpor på fötterna. Att jag har ett kylskåp halvfullt med ätbara saker. Att jag har tre barn. Att jag har en man.
Att jag har en dator att beklaga mig på....
Och då är det bara förkylning vi pratar om....

21.59 vad gör ni?

Jag undrar just om det var nån bra film ikväll... ja, isåfall har jag missat den...

Storasyster har somnat, så fort hon bara kunde. Av ren taktik. Ju fortare hon somnar, desto fortare blir det måndag morgon, och hennes födelsedag. Synd(det är inte riktigt ekonomiskt hållbart att köpa presenter varje vecka...) bara att inte varje måndag kunde vara födelsedag, det hade underlättat söndagkvällarna betydligt....

Mellanbror ligger i sin säng och lyssnar på Kalle Moraeus "Underbart" och Ola "Unstoppable"... hans två favoriter för tillfället. Är halvvägs in i dimman...
Men vad är det här? Jo, det är Barcelona som möter Zaragoza i spanska ligan, jorå, för Lillasyster är inte trött. Hon vill inte sova....

Så hon och pappa ser på fotboll... för hon vill inte gå och lägga sig.

Jag bloggar med solglasögon på, för det gör så ont i ögonen....

Jag ska nog gå och sova nu.. Storasyster vill ha väckning på sängen med presenter... hela familjen måste vara med. Vilket betyder att vi måste upp samtidigt som Markus.... kl 06.00...

världsrekord

Storasyster frågade mig vad jag helst skulle vilja slå världsrekord i , om jag fick välja vad som helst... ingen av oss kom på nåt bra svar. Fast vi funderade en lång stund...
"Nej, jag är nog alldeles för normal", trodde Storasyster...

Mina irriterade och trötta ögon från igår, är inte ett dugg bättre idag. Har fått en dunderskön förkylning på (i) halsen....
Och min näsa är torr och röd, och svider.... för jag har snutit mig minst hundra gånger idag. Eller iallafall sjuttiofem..
Hur kan det finnas så mycket snor? Var får det plats nånstans? Kanske inte så märkligt att det gör ont i huvudet och under ögonen...?
Iallafall... om man tänker att det är 1ml varje gång jag snyter mig, det är ju såklart bara en uppskattning, men den ser ut att vara rimlig, då blir det 75ml idag, hittills...
Säkert 100ml innan dagen är slut. Alltså en deciliter. Känn på den!

Kanske kan bli ett världsrekord ändå?

kl 23.19

somnade hon äntligen, i protest, i sittande ställning... jag har röda ögon, efter allt gnuggande, känns som om jag har grus i dem....

allra mest irriterande var att mannen steg innanför dörren kl 23.21...

nån som testat

5-minuters metoden?
Det är inte det bästa alternativet för att få till en mysig lördagkväll, ifall det var det ni var sugna på...
Men om ni vill ha en kväll med gallskrik, snor, hosta, kastade nappar, storasyskon som sympati-lider.... då ska ni absolut testa!

Vi lyckades ju ett tag få Lillasyster att somna i egen säng, men i samband med sjukdom, gick det åt pipsvängen. Och jag liksom glömde bort det lite också, det är lite mysigt att de somnar i famnen. Blir alldeles slappa i kroppen och sötare än nånsin tidigare. När de mumlar "mamma", precis när de ska till att somna...

Men nu i ett par kvällar, så har hon börjat att krångla. Det verkar som att hon somnar, och precis när man reser sig från soffan för att gå och lägga henne i sängen, så vaknar hon, stel som en pinne, vet precis vad som väntar och protesterar vilt. Om och om igen, händer det. Och tillslut blir man som ett vrak själv, för man ville egentligen gå och lägga sig för nån timme sen.....

Men ikväll, då fick jag tvärnog. Här ska införas ordning (eller exakt hur jag tänkte vet jag inte...)

När det tillslut, efter en halvtimmes kamp med gallskrik och hjärtskärande gråt, varit tyst i kanske 5-7 minuter kikade jag in försiktigt... ungen står upp! OCH sover.... får man vara så envis?!
Jag lägger henne försiktigt ner... hon vaknar och gråter... och så börjar vi om igen... undrar just hur många gånger till det blir...

Barn är glädje.... bland annat...

dagens viktigaste mål

Detta startar jag min dag med, bortsett från olivoljan i bakgrunden... upphetsande, eller hur?!

Ligga sked..

Läste nyss i en blogg, där en mamma skrev att hon hade haft en sån härlig sovmorgon, där hon och dottern (3mån gammal) legat sked och bara myst. Mysigt, kul, verkligen, för dem....

Hm... vad är det som gör att mina barn aldrig nånsin har legat åt rätt håll i sängen?? I sin egen säng är det inga som helst bekymmer, då ligger de så fint i längdriktningen... men i vår..?..

Storasyster räknas inte in här, hon uppför sig exemplariskt, alles in Ordnung. Men övriga två... de är helt inkompententa när det kommer till det här momentet.

Lillasyster lyftes över från spjälsängen till vår säng i natt, då hon hostade och jag fick sitta och hålla henne en stund. Och eftersom jag inte orkar stå och försöka få henne att somna till i hennes egna säng, hamnar hon lite fint bredvid mig. Då kan jag sova och buffa lite på henne på samma gång.... Lillebror kom tassandes, ja vi vet egentligen inte när. Men han har fått en av våra kuddar av sin pappa och ligger skavföttes (nej, jag vet inte om det är ett riktigt ord, eller om det stavas så...men klockan är för mycket, så skit i det nu)...

Så där var nog utgångsläget ungefär... MEN... de är helt oförmögna att ligga i själva längdriktningen...de ligger tvärsöver.. och nånstans där mitt i ska jag försöka att få min skönhetssömn... Lillasysters huvud landar rätt på min haka... Lillebrors arm landar rätt på näsroten... Lillasyster fortsätter och nu landar hennes huvud rätt på mitt ena bröst, ah, helt oskönt.... Lillebror vrider sig och gör en härlig utandning 3mm från min näsa... UGh....

Nu är jag inte nån jättevän av att ligga sked iallafall, men det slår iallafall alternativet...

been there, done that, almost...

så där ja, arbetsförmedlingen, check....avklarat. Ja, nästan iallafall.
Det blev som så att Lillasyster blev på dagis, jag körde ner, 20minuter innan de öppnade var jag på plats utanför dörren. Men inte var jag först.. nix, men jag var nr 4, och det är inte illa ändå.

En handläggare fick tag på mig, frågade om mitt ärende gick snabbt, och eftersom de sagt på telefonen att det skulle ta max 30 minuter, så svarade jag Javisst! Det visade sig dock att det inte skulle gå så snabbt ändå... alla uppgifter jag lagt in i förväg (och som skulle vara en av anledningarna till att det skulle gå snabbt) gick inte att hitta..Ehum.. borta? Och han var inte världens snabbaste över tangentbordet...

Men, han hade uppenbarligen inte riktigt tid att sitta där och hacka, och det passade mig finfint, bara han fick anmält mig till a-kassan... så istället kommer han till Mellerud på fredag, så gör vi klart det då istället. Me Like!

Sladdade in på dagis-parkeringen 11.25, helt perfekt!! Hittade en trött och grönsnorig Lillasyster, lika skön som alltid!

Sööööndag

Kort sammanfattning;
- mannen har lekt med snöskoter
- jag var hemma och försökte slå mig fram till Vinterstudion på tv, men där var det upptaget av Elefantprinsessan. Ungarna har lärt sig demokrati, och vet att 2-1 vinner.... även om jag är vuxen....(jag blev sur och vek tvätt...)
- kalas hemma hos Perssons, inte för någon av dem, men för två av barnens farbröder (typ)....
- i vanlig ordning åt jag alldeles för mycket...
- kalaset flyttade till bowlinghallen, jag och Lillasyster höll oss dock i publiken. De har ju ändå inte några skor som passar henne, när ska de börja göra storlek 20-21?
- MS har fötterna i fotbad och väntar på att jag ska erbjuda mig att fila dem...... vattnet har hunnit kallna....

Så... jo, tänkte bara på Melodifestivalen. Visst var väl årets finalfält rätt ok ändå? Förutom Pernilla och Jessica som jag inte tyckte höll måttet riktigt, så var resten ganska bra. Vilken som helst utav dem hade kunnat vinna utan att Sveriges befolkning hade "rasat", som det så populärt brukar stå på löpsedlarna.
Jag hejade på Anna, Darin, Timotej, Salem al Fakir.... precis som barnen har jag garderat mig, för att kunna säga att ja, jag hejade på den som vann. Om den kommer ha nån chans i Oslo, är det ju ingen som vet. Europa röstar ju lite (mycket) hursomhelst..

det där med perspektiv igen

jag försöker, det gör jag faktiskt. Jag intalar mig att jag är tacksam...och det är jag ju också. Ärligt.

Katrin Zytomierska, ni vet, hon som rätt ofta pratar utan att tänka sig för, kränkte folk till höger och vänster under förra vändan av Idol?... Hon, iallafall, är ju gravid, i vecka 32.... vi är lika långa (sånär som på nån centimeter) och väger i stort sett lika mycket i normalläge, om man säger.... jag såg henne på tv igår, och hon var ENORM, alltså på riktigt GROTESK(fast det är nog fel ord ändå?)... fast nu kommer det roliga... hon väger 78,6kg, vilket är exakt den vikt jag hade när jag var gravid med Lillasyster...jag måste alltså ha sett precis likadan ut!!!
Och eftersom jag inte hade gått hela tiden ut, när jag slutade att väga mig (jag tyckte liksom att jag inte ville veta mer...det räckte så..) så var jag säkerligen ännu större innan det var färdigt...

Oh, god... är det försent att säga att man ångrar sig, litegrann?...

arbetsförmedlingen

Igår och idag har jag laddat, laddat för ett besök på Arbetsförmedlingen. Jag har skjutit på det, först var det tänkt 1 februari, sen i mitten av februari, sen 1 mars, och nu alltså mitten av mars. Primärt har jag skyllt på inskolningen av Lillasyster, att hon blev sjuk, det tog längre tid... bla bla.. sant alltihop, men det passade mig väldigt bra. Väldigt bra.

Nu har jag varit inne på deras hemsida, skapat mig en "min sida", jag har dessutom hittat alla möjliga originalbetyg och intyg och anställningsbevis, och lagt dem i en egen mapp. Det äldsta är från 1991, och behövs knappast. Men det borde imponera, eller hur?
Jag ska dit på måndag.

Ett litet aber bara.... som arbetssökande och dylikt, har man rätt till 15h dagis per vecka. Lillasysters avdelning tillämpar 8.30-11.30, varje dag. Inte så smidigt tycker jag, men så är det. Arbetsförmedlingen öppnar kl 10.00... och den är i Vänersborg. Ni ser problemet redan nu, va?... Jag kommer inte hinna..

a) ska jag tvinga kvar lillasyster på dagis, fastän jag märker att fröknarna inte är helt positiva? (man har egentligen inte rätt till lunch, och vi har ju heller inte "övat" den programpunkten...)Och sen vara hemma och mysa med henne en annan dag, för att det inte ska överskrida 15h..

b) ta med henne till Arbetsförmedlingen....?

c) skita i alltihop, vara föräldraledig helt och hållet ända till nånstans Augusti? (min tanke att vara arbetssökande, förutom att man faktiskt skulle kunna hitta ett jobb, är att spara lite dagar, som skulle kunna vara bra att ha tillhands om man väljer att plugga senare, typ runt jul och på sommaren...)

Så, hur gör jag?!

min torsdag

den har varit helt ok faktiskt , so far, den bästa dagen i veckan hittills... det får vara slut med grinandet nu tänkte jag, och gnällandet. Och det patetiska drömmandet om att få vara Maria Montazami för en dag eller två.
Perspektiv ska bli mitt nya ord. Varför?
Jo, jag hittade en blogg av en tjej, född samma år som mig, född och uppvuxen i Billingsfors här i Dalsland. Jag tänker att jag säkert spelat fotboll mot henne, som ung tanig tonåring.
Vid födseln av sitt barn upptäcktes att hon hade en väldigt aggresiv form av cancer, och nu 1,5-2 år senare ligger hon för döden, och hennes man skriver sporadiskt i bloggen.
Det känns så märkligt att läsa, både skamfullt (eftersom jag själv är frisk, och har tre friska barn) och fascinerande, som om det inte vore på riktigt, utan bara en bok.
Perspektiv, får bli mitt nya ord. Jag vet att det inte hjälper henne, men det gör ju skillnad i vår lilla omgivning, vår bit av världen...
När jag gnäller om morgontrötta barn, läxor som inte gjorts i tid, strumpor som ligger överallt, mjölk som glömts kvar på bänken, när toaletten inte spolats, en Lillasyster som bara snorar, make som inte är hemma, eller pratar för mycket i telefonen, när jag grinar över att jag kommer att se ut som en Michelin, äter för mycket, eller för att jag och storasyster har haft nåt gräl.... Perspektiv!
Det finns de som skulle ge vad som helst för ännu ett gräl med barnen, för att hitta ännu en socka på fel ställe. Eller en härligt grinig och snorig Lillasyster.... För det betyder att de lever....

Idag var min inplanerade tvätt- och städdag. Förra veckan var jag hysterisk och putsade toaletten med tandborste, torkade av alla skåpsdörrar och karmar, kylskåp, lister...ni vet, överallt där man kanske fuskar när man har lite bråttom.. jag låg halvvägs in under soffan (där visste jag att jag fuskat säkert i ett par veckor....) och fick bort precis allt.
Så idag skulle jag bara ni vet "ögontjäns-städa"... Bara ta sånt som syns....
Men det är nåt konstigt med den där soffan, för idag, när jag skulle krypa in där under igen (utan att fastna), så var det precis lika mycket damm och skit där som förra veckan (och då har jag ändå snabbsstädat under den med min excellenta mopp minst en gång också). Jag hittade 3-4 pusselbitar, en gaffel, en bok, ett Bakugan-kort, en dekoration från skolan, en brosch... när kom allt dit?! Det liksom förökar sig av sig själv...

Nu ska jag iallafall göra lunch, kyckling med pesto.

häpp!

här är jag!

intrasslad i locktången.... men inte är jag sönderstressad över det heller, nej , nej....

Naken, exposed, rädd...

en fd arbetskamrat sa ibland att "usch, den här dagen började dåligt redan igårkväll..."

och jag kan inte annat än att hålla med....
Jag hamnade av en händelse i Svenska Hollywoodfruar igår, och ja, vad ska man säga?! Den ena värre än den andra.... en av dem kunde ju knappt inte ens prata svenska längre?! Jag menar Maud Adams, har bott i USA sen stenåldern och hon pratar minsann klockren svenska....och nu plötsligt förstår jag också bättre varför så många förfasat sig över Anna Anka. Nej, jag orkar inte gå in på detaljer, det gjorde hon så att det räckte, alldeles för mycket information.

Men, det var inte det jag skulle skriva om. Iallafall, idag skulle jag gärna byta med Maria Montazami... (INGEN av de andra nej) hon har redan klämt ut sina fyra barn, hon puffar kuddar, hon köper knasiga inredningsgrejor, hon viker en hel shoppingrunda åt att prova ut ett nytt läppstift, hon har städpersonal, sen åker hon hem och skålar i champagne med bästa vännen, för att fira att turen var så lyckad. Hon verkar helt ostressad, pratar långsamt (kan bero på för mycket champagne kanske, och då är det ju lagom bra....) och det får henne ibland att verka dum som ett spån, fast det tror jag inte att hon är egentligen. Hon älskar imitationerna av sig själv, så hon har ironi i kroppen. Maria Montazami skulle jag vilja byta med idag. Det verkar skönt.

så, var lade jag trollspöet?!....

timing is everything!

Planen för dagen var att städa... städa, städa och städa... men så kom brevbäraren med denna lilla godsak... haha! Underbart! det får bli städning en annan dag.... det gäller att prioritera här i livet..

nöjd och glad!

Idag har jag överträffat mig själv, när det gäller att göra flera saker samtidigt.. hör här;
- göra situps och armhävningar
- se på tv
- äta godis
- läsa tidning
- fundera över om tvätten är klar..

detta gjorde jag kl 10.30 idag, på en filt på golvet... det är vad jag kallar att "multi-taska"... (för övrigt ett högst otrevligt ord)

kaffe åt folket

Jag har rensat i min urgamla receptpärm. Slängt såna recept som jag handskrivit, men inte gjort en enda gång på de femton år jag haft pärmen... satt i nya, som jag inte heller har gjort... ännu..

Ramlade över ett kakrecept som jag inte gjort på länge, men som var en favorit ett tag. En lite mera vuxen variant av kaka... ja, man kan ju försöka, eller hur?

Farmors kaffekaka
2 ägg
2 kkp strösocker
1 kkp starkt kallt kaffe
2 kkp vetemjöl
2 tsk bakpulver
lite smält margarin, men det behövs egentligen inte (ja, det stod så i receptet...)
lite valfria hackade nötter, om man vill och har hemma (ett fantastiskt recept, redan här, eller hur?)

Gör som man brukar, vispa ägg och socker, blanda ihop mjöl och bakpulver, blanda ner allt det torra, tillsammans med kaffet. Tada, klart!
Eller ja, det blir klart när man haft kakan i 175-200 grader, i okänt antal minuter, man får prova sig fram med en sticka. Lycka till!
(jag tycker det är godast att strö nötterna över kakan, innan man sätter den i ugnen, då blir ytan knaprig och härlig, men det är ju bara jag det...)

Ja, lycka till iallafall.

mäh!

vad konstigt förra inlägget ser ut..?

glädje, äkta glädje

Idag, eller ikväll, var inte riktigt min kväll, det måste ha varit nån annans...





Huvudvärken slog till vid femtiden, ungefär samtidigt som Lillasyster tröttnade på att vara vaken. Surnade till rejält, kan man säga. Var inte direkt nöjd med någonting, utan ville bara hänga i mina byxor eller ännu hellre bli buren. Nice. Bara gnällde i nån bedrövlig tonart som skar i öronen.


Lillebror har en kompis, de har hällt ut ALLT lego på hans golv. Det gör inte vanligt ont att trampa i det, när man inte var beredd....Lillasyster lyser upp för ca 2 sekunder.





Kompis åker hem, storasyster kommer hem från träning, måste tvingas att duscha. Hela klanen får gå ner i källaren, eftersom ingen vill duscha själv, och ingen vill vara kvar uppe på vanliga våningen. Lillasyster halkar på det våta golvet. Gallskrik. Huvudet dunkar och jag hotar med att gå upp om max 3 minuter... så dumt. Alla inblandade vet att det inte händer...Storasyster skriker på lillebror att inte titta på när hon byter om. Lillebror ropar tillbaka att det gör han minsann inte. Men fejkar ett gloende öga.... munhuggning, fram och tillbaka, som en tennismatch. Åh, gud, snabba dig och duscha nångång.....





Storasyster har av misstag, eller hur?, fått med sig lite pengar till träningen, och köpt lite godis. Men gulligt nog köpt till oss andra också. Tamlem var god, men som sagt, det är inte min kväll... en Nötcreme kom bort och nu var cirkusen igång...


Det där är min!
Nej, den är faktiskt min, jag la den här!
Men, jag la min därinne på golvet, och sen här..!
Du har ju redan ätit av denna, du måste hitta den andra! Nu letar du!
Visst, nej, jag hittade den inte!
Mamma, han letar inte!
Jo, det gör jag!
Sluta nyp mig!
Mamma!!
Mamma!
Kom! Ta lillasyster hon gråter! (jo.....tack, jag hör det....)





IVANLIGAFALLÄRJAGLYCKLIGMENIKVÄLLÄRDETINGETROLIGTJAGVILLOCKSÅ


SPRINGARUNTOCHJAGAEFTERENBOLLOCHBARAHAKULMEDGRABBARNA!!!

Men vad för slags 3-barnsmorsa vore jag utan en liten "backup-plan"?... nu har barnen somnat, allihop, och äkta mannen är iväg på nån match nånstans.... jag har hela soffan för mig själv...

Sådärja... lite alvedon och en feelgood film...

god afton!

kan man bli beroende av apelsin?

Är så sanslöst sugen på apelsiner, hela tiden. På riktigt, HELA tiden. 6-7 st om dagen är inget problem att slurpa i mig, men ändå sitter jag här och känner det som att jag inte har sett röken av en apelsin på fjorton dar.....Det är inte riktigt bra för njurarna va?

Men alltså, så här... när kroppen behöver kissa, så blir man kissnödig. Logiskt. När man sprungit i gassande solsken, så blir man sugen på salt efteråt, för att kroppen behöver ersätta det man svettats ut. Logiskt.
Kroppen talar om vad den behöver. Och nu behöver jag en apelsin. Basta.

Bästa sorten är de med en liten grön klisterlapp som det står Rossinyol på. Samma som mina stenålders slalomskidor. Ljuvliga och slår Jaffa med hästlängder. (jag däremot slår ingen med mina skidor...)

så oväntat?

saker som man kan vara helt säker på;

- att om man inte håller efter de grå håren, om så bara för ett par dagar, så växer de till i antal mycket fortare.... (bara idag har jag ansat 18 grå hår, och dessvärre också lika många mörkbruna...)

- det som göms i snö, kommer fram i tö (upptäckte idag en gammal blöja...mysigt)

- tvätten växer lavinartat, trots att man inte varit hemma...

- dammet i fönstren likaså...

- telefonräkningen minskar inte, trots att jag försöker ringa så lite som möjligt, vem är det som har ringt till Afghanistan här?

- för lite sömn = dåligt humör...

hemma igen!

Sportlovet är redan slut, märkligt.. det tog slut nästan innan det han börja, känns det som. Känner igen känslan ifrån skolan... Vi åkte en långhelg till Branäs, det värmländska fjället. Eller fjällen? Jag vet inte.... Vi bodde tre familjer i samma stuga, det var highlife och jättekul från första stund. Och mängder av fika.. och OS...

De stora problemen nu efteråt blir;

- vad ska jag göra utan OS sändningarna?
- vad ska jag hitta på för anledning för att få kaffe och fika flera gånger om dagen?...
- vem ska laga lunch åt mig och tömma diskmaskinen?


Tänk att jag först inte ens ville åka, utan ville köpa ett snyggt fönster för pengarna?! Resten av familjen idiotförklarade mig och vi åkte ändå.. vilken tur.. :o)) här sitter Lillasyster i blåsten, i sin pulka. Hon trivdes bättre än väntat. Stugan skymtar strax till höger bakom hennes mössa. Nästan lika mycket snö som här hemma, men med betydligt härligare utsikt...

Brorsan i slalomutstyrsel... klarar sig själv både upp- och nerför backen... Gjorde en hel del vurpor första dagen, men den räknas ju inte, så det blev nog bara 10st... inte illa!

Här har vi vilden i familjen, hamnade i både skyddsnät och skogen och i puckelpisten.... jag har ett svagt minne att jag var lite åt det hållet också, innan jag (över)mognade...

ett favoritområde på Branäsberget.... nära till både skidspår, backar och livs/restaurang....

Om jag kunde slippa vissa delar av vägsträckan dit, och att man måste ha packning från fötterna upp till öronen när man åker, så skulle jag lätt kunna åka tillbaka imorgon, för så härligt är det!Och om någon annan kunde betala...