om julen, i bilder

Då var julhelgen över och snart hela december och året. Går det fortare än tidigare, eller är det bara som det känns?
Efter att ha njutit av adventsstämning hela december, med värmeljus, pepparkakor, glögg och clementiner så känner jag mig nöjd. Mätt på jul. Den där snopna känslan, man ofta hade som barn(hoppsan är det redan över?!), finns inte alls. Det är skönt.

Pepparkakshuset anno 2011, nu uppätet

Jag är annars ganska dålig på att njuta av saker. Att kunna sakta ner och vara lite i nuet, som det brukar heta. Jag planerar ofta saker långt i förväg, saker som ska ske sen... senare. Inte nu.

Tvärtom verkar jag omedvetet ha valt en helt annan strategi. Jag avskyr ju att bli negativt överraskad, så för att inte bli det, så tar jag aldrig ut nåt positivt i förskott. Jag tänker att besvikelsen blir så mycket större och jobbigare att hantera, om man varit alldeles för glad innan...

Siamesisk tomte, till allas glädje, även min

Lite sorgligt. Och så dumt. Det vore mer logiskt att ta ut glädjen i förskott, för när det sen blir så där bra, så att man kan glädja sig en gång till, ja då har man ju fått glädja sig två gånger för samma sak. För enligt statistiken händer ju nästan aldrig det man oroar sig för iallafall.

Jag kan rensa undan tvätten och disken för att kunna sitta i soffan. Men när tillfället kommer då jag alltså har tid att sitta där, kryper en tanke på... "nu när jag har tid, kanske det finns nåt annat som måste göras, så att man slipper det senare"...

vanlig tomte, törstig och varm, men han hade ju också dubbla byxor på, förberedd på snö

Mycket av det jag gör, gör jag för att slippa senare. För att jag ska ha gott av det senare. Sen. Inte nu.

han ser ut att ha varit ute och sprungit mycket, spinkis..

Är jag ute och springer, är det ofta för att det är så skönt efteråt. Sen. Senare.

ett mysigt litet pyssel från dagis

Min barnmorska, jag har haft turen och lyxen att ha samma vid alla graviditeter, sa en gång till mig "malin, du är nog inte en sån där som sätter sig ner och njuter va?"

Så kanske att jag måste börja tänka om? Bli bättre på att finnas här och nu. Inte ägna en massa tanke på saker som ska, eller bara kanske ska, ske senare. Att finnas med på resan och inte bara tänka på målet.

fondväggen blev klar och helt ok..

Alla överraskningar kanske inte behöver vara av ondo. Alla överraskningar kanske inte innehåller fattigdom, sjukdom eller ond bråd död. Det kan hända trevliga saker också... om man låter det hända...

pyssel från fritids

Under året som gått har vi flyttat, till ett nytt och större hus. I vanlig ordning har jag lättare att se det som behöver göras, snarare än det som redan gjorts. Men jag är oerhört tacksam för att vi kunnat köpa det. Det passar oss ganska perfekt. Faktiskt. Jag måste säga det. Om jag njuter av det? Jobbar på det....

julklapp som värmer hjärtat

Under året som gått har barnen börjat nya klasser och nya dagisavdelningar. Det verkar, både på barnen och deras lärare/fröknar, som att det går bra. Riktigt bra. Jag tar ut det i förskott att jag tror att det kommer gå bra framöver också.

finaste lillasyster i lockigt hår

Under mellandagarna har vi kikat på gamla filmer, filmer från resor till Mallorca, Tanzania och Rovaniemi. Bland annat. Och man slås av hur fort tiden gått. Går.

Desto viktigare då att kunna stanna upp i vardagen. Att kunna vara här och nu. Att kunna ha i morgon är inte alla förunnat, men vad är imorgon, om man inte tar vara på idag?

Det ska nog få bli mitt nyårslöfte för 2012. Att bli bättre på att finnas. Finnas just nu. Inse vad som är viktigt för mig. Njuta av det som ska njutas av. Glädjas över sånt som glädjer mitt hjärta. (Oavsett vad jag tänker kan hända senare).

Så. Där var alla bilderna. Fina va?

Julen var finfin!

Till skillnad från när jag var barn, kan jag idag känna mig tacksamt mätt på jul och tycka att det är skönt att gå vidare.
Inte så att jag är trött på alltsammans, utan gott mätt. Det är en skön känsla.
Kameran har gått varm och bilder kommer... i garanterad oordning och oskärpa.

sagt av en kollega

"det är ju det som är så mysigt med dig, att du säger saker ibland, som du inte hunnit tänka igenom"...

VA? Va?!

Här kämpar man i sitt anletes svett för att verka begåvad, smart, intelligent, klok, balanserad, snygg, karaktärsfast... och så får man höra nåt sånt!?

Å andra sidan harmonierar det väl tyvärr rätt bra med föregående inlägg.

beslutsångest

Det slår mig när jag står på toaletten och rycker ett par nyupptäckta grå strån...

Vilket är att föredra, att sätta sig på en iskall sits, eller på en uppvärmd?

Egentligen är inget av alternativen speciellt lockande.. iskallt är ju precis som det låter, hu, läskigt. Man får rysningar i hela kroppen och blir kall själv.

Men en varm sits. Vem har suttit här innan mig? Vad har den gjort? Inte heller nåt man drömmer om...

Ett eget lurvigt (ja, eller det kan ju vara valfritt) litet sits-skydd, som man kan ta med sig, va, vore inte det nåt?

Kan nog bli nåt det här.

Sen tar vi tag i världsfreden efter det.

julefrid

Julskinkan är kokad. Nästan uppäten. Julklappar inhandlade. Och inslagna. Julgranen är intagen och pyntad. Luktar gott. Lådan med skivor är inburen och den nya stereon spelar julmusik. Alla barnens fröknar har fått julpresenter, alla tränare likaså.
På tv-n rullar massor med julprogram, julmat och julgodis. Och så idioten på resa.

Då passar det bra att, fyra dagar innan jul, börja måla och tapetsera i hallen.

jag minns när jag läste böcker

det var en härlig tid. Jag minns det som igår. Nu för tiden läser jag inga böcker. Men det är ändå en härlig tid. På ett annat vis. Men den här boken skulle jag vilja ha. Så att man är beredd(jag kommer aldrig nånsin ever känna mig beredd, åh gud).

Så den som känner sig manad, får gärna skicka en till mig. När är bokrean? Ifall jag måste fixa den själv, alltså.

I-landsproblem

men fruktabelt irriterande likväl... vad sägs om den här morgonen, i punktform;

*vaknar med huvudvärk
*tvättstugan svämmar över, måste hinna slänga in en tvätt. Vilket betyder att jag först måste tömma tvättmaskinen på våt tvätt. Vilket betyder att jag måste plocka ner torr tvätt och vika den först. Sen lägger vi i tvätten. Vilket betyder att jag är 15 min sen i min plan.
*det blir knäckebröd till frukost. Love it.
*måste hinna platta håret. Eftersom jag inte hann duscha. Eftersom tvättstugan svämmade över.
*någon hittar inga vantar och måste vara utan. Jag har köpt två par, enbart denna höst. Men de finns alltså inte nånstans. Vet inte mamma var de är?
*någon vill inte ha mössan och kastar av den så fort jag vänt ryggen åt.
*kommer till skolan. Har glömt thermobyxor. Åka hem igen.
*lämnar alla barn, på rätt ställen tror jag. Svettig. Varm.
*har glömt en grej hemma. Åka hem. Igen.
*äntligen på jobbet. Har glömt lämna vagnen på dagis. Åka tillbaka.
* stämpla in. Lite sen bara. Inte så farligt.

Så.

ja men vad katten!

nu kör vi!

När datorn ändå är igång och jag är vaken(endast tomten är naken. Nej).

Ni som känner mig är kanske inte så förvånade över att jag är för en vit jul. Jag tycker det är helt självklart. Därför lite svårt att klä i ord varför. Så jag plankar helt enkelt vad en annan Malin skrivit.

www.vitjul.se/Ambassadorer/Malin-Wollin/

eller för all del, varför inte Marcus Birro?

www.vitjul.se/Ambassadorer/Marcus-Birro/

Sen tycker jag kanske inte att det bara är för barnens skull som vi firar jul och som den bör vara vit. Det är även för de vuxna. För allas skull.

Julmusikal!

Igår kväll hade maxi-barnen en julmusikal på mejeriet. Jag hade två barn i knät, tyvärr ingen kamera. Men för den som är lite nyfiken, och det borde ni vara, surfa in på;

http://pysselochpassion.blogspot.com

De var grymma!

det handlar kanske om ribban

och hur högt man lägger den? Sent i går kväll började vi att göra julgodis. Det var alldeles för sent för mig. Lite orutinerat måste jag säga. Lika orutinerat var det att tänka sig att det skulle se ut som i tidningen.
Vackra skålar, bestick, dukar... granris... För det är ju samma visa varje år. Inte som i tidningen.

Hur säger man, utan att såra någon, att det ser ut som.... bajs?

Å detta var ju inte enda stället det hamnade choklad... ansikte, kläder, inredning... och på en och annan bit mandelmassa.

Påminn mig om att inte äta av dem!

vilken låt önskade ni?

Jag önskade "One" med Bono/U2 och Mary J Blige.

Musikhjälpen har nu passerat 5 miljoner! (inte bara tack vare mig...men ändå)

Define necessity

http://blog.unicef.se/2011/12/05/den-har-bloggposten-innehaller-notkram/


Läs gärna ett bra blogginlägg från Underbara Clara;
http://www.underbaraclaras.com/

Det finns något man kan göra, det finns någon man kan hjälpa. Vi behöver inte skämmas för att vi bor där vi bor, eller har det som vi har det. Vi kan och ska njuta av att vi har det bra. Men vi behöver inte vända ryggen åt de som har det sämre.

frukostfundering kvinnligt / manligt

Satt hemma innan jobbet och bläddrade i en tidning. Eller ja, jag satt på toaletten och bläddrade i en tidning. För det är så erbarmeligt (nej, jag vet inte hur det stavas, håller inte på med wordfeud i onödan) tråkigt annars.

Nån hus&hem, eller liknande. På sidorna allra längst bak finns det en massa annonser, om olika butiker, websidor, inköpsställen... det var en fullkomlig explosion av annonser... det var namn som;
Syster Lycklig, Min vita villa, Shabby Chic, Sweet Sisters, Lyckliga stunder, Dröm och verklighet, I själ och hjärta, Fridas Gård, Tildas mamma, Hjärtebarn, Drömdesign, Ljus och värme, Vacker vardag.... etc ni fattar va?
Det är en viss stil på namnen, de är inte bara upprapade utan det är en tanke bakom.

Sen kommer TRÄ-Otto! Pang bara. Sådär. Vi grejar med trä, jag heter Otto. Klart.


Visst finns det likheter mellan könen. Men även olikheter. Och det tycker jag är rätt roligt.

å julkort ja...

Vi fick tillslut taget ett kort, där;
a) alla tittar åt ungefär samma håll
b) alla tittar
c) alla får plats i bilden
d) ingen har mathande kläder
e) och ingen har julaktiga kläder

Nu återstår bara att se om vi får hem dem i tid, så att vi kan posta dem i tid. Annars passar de ju lika bra till påsk. Eller midsommar.

Den'te rättvist!

Ok, då blir ett ännu ett inlägg om mitt förhållande till socker. Inte det första, och med största säkerhet inte det sista heller.

Jag har en plan i huvudet. Men resten av kroppen vill inte alls samarbeta. Jag bestämmer mig för att leta efter bra recept på nätet. Som är bra för mig.

Fingrarna slirar på tangenterna och skriver istället in
http://www.recept.nu/1.324327/2011/11/28/leilas_sota_jul

i adressfältet. Och så sitter jag där på lunchrasten och dreglar mig deppig....

Grattis, i förskott. Efterskott?

Jag vet att jag borde ha koll. Men jag glömmer varje år. Är det 13 november? Är det 13 december? Eller 14 december?
Grattis iallafall, mitt favoritmumintroll! Hoppas allt är bra med dig och familjen! Stor kram!

På andra plats kommer lilla My. Hon ser ut som mig, när jag är hungrig. Precis strax innan potatisen är färdigkokt.

blandade födelsedagar

Det har varit lite födelsedagar i huset. En treåring och en nioåring, inom loppet av en vecka. Det kallas tajming. På ren svenska. Detta var i morse. Födelsedagsbarnet ligger längst till höger. Med ett Fifa12. Så förutsägbart, men han blev glad ändå.

Igår hade vi ett kombokalas, med 4 födelsedagsbarn på samma gång. Adventsmys med glögg, lussebullar, pepparkakor...

Skinkmackor. Som jag brukar fnysa åt. Men jösses vad jag åt, så gott det var!! Sugen på att springa och köpa mig en riktigt fet en och griljera på stört.

här är resterna av en rätt så god tårta. Den var ganska fin. Innan den hamnade i burken. Är man en bloggare på riktigt, så är man givetvis inte så orutinerad att man inte tar kort på grejorna innan.

Å här fyller vi alltså tre år. Korten går i baklänges kronologisk ordning.

Här är resterna av badkalaset. Förra året togs ett par kort, av tvivelaktig kvalite. I år skulle det bli ändring.
Skärpan var inte så tokig, eller?

Så där ja. Nu känner jag igen mig, igen. Storebror i full fart. I ofull skärpa.

Ja, det var det det. Ha en skön kväll.

det var ju inte det att vi inte försökte...

tvärtom..

Vi som hoppades

på ett stämningsfullt och fint julkort på de vackraste barnen.... Glöm det

Det verkar snöa inne i år...

man vet att man bor i ett I-land

När man stör sig på att tv-reklamen är för lång och för ofta

När man stör sig på att modemet är för långsamt

När man stör sig på att man måste platta håret, och det sen ändå regnar ute




När man stör sig på att toapappret inte är mjukt nog

När man stör sig på att det är 16 korvbröd i påsen, men bara 10 korvar i paketet

finns det fler exempel?

"grabben hela dan"

I söndags hade vi kalas, för både Lillasyster som fyllde tre och i förväg för Storebror som fyller nio. Och nej, några kort har jag inte lagt ut. Det har inte riktigt hunnits med. Men det var mysigt iallafall, adventsmys med familjen. Pepparkakor med brieost och päronmarmelad. Leilas layered winter cake, saffransrutor, vaniljglass, kolasås och rocky road. Proppmätta.

Men iallafall, det var inte det jag skulle skriva om. Plötsligt, på kalaset alltså, kommer MS galopperande "kom, fort"... "behöver assistans"...
Lillebror har lyckats att skita ner sig å det grövsta. Mer än jag någonsin sett nån göra. Det hade letat sig uppför ryggen, vällde fram över byxkanten. Yum.
Sanera, sanera, sanera och sanera mera.

En engångsföreteelse tänker man. Och biter ihop. Kalasar vidare.

Några gånger på dagis har de uttryckt sig lite roligt. "Kissar han inte väldigt mycket?"
Vad svarar man? "Ja, kanske, om han har druckit mycket. Hänger ju ihop det där"...
Eller så har de sagt att "idag, har han bajsat två gånger"... Ja, ok... bra, då vet jag. Det har legat tvättpåsar med smutsiga kläder på hans plats på dagis, de har bytt när det knappt har behövts, har jag reagerat lite på.
Tänkt att de kanske... ja, överdriver lite. Är lite, ja, jag vet inte...

Så igår, så låg det ännu en påse, och jag ser att han inte har samma outfit som när jag lämnade honom på morgonen. Samma info "han har bajsat två gånger idag" och jag svarar på ren rutin "ja, äter man som en häst, blir det såklart utgifter"..
Dagisfröken säger då till mig att "ja, idag på mellanmålet fick han bara en tallrik yoghurt"...

Jag hörde vad hon sa, och tänkte inte så mycket mer på det. Senare blev jag lite irriterad och tänkte att vafalls! man får väl äta så man blir mätt?!
Glömde bort tvättpåsen, ända tills jag skulle gå och lägga mig. Började nysta i hans kläder. Intvinnat och bökigt.. tänkte att de där tetiga fröknarna varit lite fisförnäma och bytt blöja med klädnypa över näsan, sett 2mm smuts på byxorna "iiieeehhh, här måste bytas" ..
Men ACK och ve, så fel jag hade. Han hade gjort det igen!!!!!!

Det var ett totalt kaos ibland kläderna... det var skit överallt. På sockar, på byxor, på tröja och på body... Det var nästan svårt att ta in hela krigsskådeplatsen....

Och nu kan jag faktiskt förstå fröknarna om de aldrig nånsin vill ge honom nån mer mat. Ever. Holy Moly...

Extra mycket tvättmedel, extra mycket sköljmedel och 95 grader. Är han för ung för att fasta?

panchos-varning!

Det är lite pensionärsvarning när man sätter broddar på skorna va? Som man köpt på rea.

Det är det.... jag visste det.

i juletid

http://skitungarna2011.blogspot.com/

En blogg om ett barnhem i Uganda. Startat av ung svensk tjej. Läs gärna bloggen från början, det är intressant att läsa om hur det startade och varför. Som en bok, fast sann.

Det är ett fantastiskt jobb de gör, hämtar barn som har levt på gatan, ger dem ett erbjudande att få bo hos dem, gå i skolan.
Läs vetja! Jamen gör det, det är mycket mer intressant än medeljobbiga svenssons som har handkräm i ansiktet.

konsumentinformation

jag har testat, eftersom jag var så fnasig och fin(eller fin och fin, fnasig iallafall), att ta handkräm i ansiktet.
Jag satt på jobbet och upptäckte alla flagorna i toaspegeln. Nöden har ingen lag, tänkte jag, och smorde för glatta livet. Peppade mig själv med att flera fiffiga uppfinningar har blivit till genom misstag. Jag tänker på champagne och mögelost. Inte riktigt samma område, men ändå.

Man kan väl säga att visst, det allra värsta torra försvann ju. Som det var tänkt. Men sen framåt kvällen och dagen efter, var jag lite som rödflammig. Inte helt attraktivt. Det är inte alltid man lyckas.

Så nu behöver ni inte testa det.

man vet

att man behöver investera i lite nya strumpor.. när man måste ta på sig de gamla hederliga stödstrumporna för att få två likadana på fötterna...

Inget slår känslan att det liksom väller fram lite extra vid knäna... å andra sidan får man finfint fasta vader.

fnasig och fin

det är den härliga tiden på halvåret då hyn blir så fnasig och fin. Det låter lite som en beskrivning av ett wienerbröd. Frasig och fin. Fast fnasig och fin. Inte riktigt samma.

Jag har tänkt, igen, på om det är nån som har testat Repair, i ansiktet? Alltså det är väl egentligen en fotsalva, eller om du har rejäla händer. Men hur fel skulle det kunna bli?
Den ska ju kunna rädda den mest förstörda hud. Självsprickor. Mjuk och fin.

Nån?

Ingen?

Fel på kläderna

En sån där dag idag.
Det känns inget bra.
Sovfrilla, gammalt smink, trötta ögon. Lite kort om tålamod. Lite ovän med barnen på morgonen. Inget gott frukostbröd.
Byxorna är lite för trånga och låga i midjan. Linnet och skjortan är lite för korta.
Ingen ultimat kombo.


Men jag tröstar mig med att jag ska baka ikväll. Äta smet. Eller nej...
Det ska jag ju inte. Jag ska ju få bukt med sockerintaget.

Så jaha....nej men då så, då är det bara en sån där dag då.

dagen och hur det gick

Måndag:
jag höll mig hela dagen ifrån chokladen i kaffeautomaten. Åt bara torra skorpor till teet, och frukt. Jag kunde riktigt känna hur bra det gick och hur sockret gick ur kroppen. Förberedd med alvedon, som inte behövdes. Medvind. Åkte och handlade bra saker. Bara bra saker. Hungern kommer smygande. Hem och laga mat. Tre toblerone på tre minuter blankt. Inte enligt planen.
Men maten blev nyttig och lågsockrig iallafall...

Tisdag:
Kaffeautomaten terroriserar mig. Det finns choklad. Det finns choklad med kaffesmak. Cappuccino. Men jag står emot.
Tills vi får bebis-besök på jobbet. Då har det inhandlats wienerbröd. Klassiska avlånga. Fördärvat gott. Men jag tog bara ett. Det måste väl ändå räknas som rätt bra? Att vilja ha tre, men bara ta ett?

Onsdag:
ställde mig på vågen. Första gången sen ett par tre månader. +1,5kg. Hm.
Summa summarum... det går lysande. Typ.

inför jul

Jag skriver ofta och driver med mitt sockerintag. Och det är ju som det är med den saken. Jag gillar söta saker. Men det gnager lite i mig att jag inte själv bestämmer. Att jag inte kan kontrollera när jag stoppar i mig, och vad. Och i vilken mängd. Där andra tycker att en eller par bitar choklad är tillräckligt, slår jag inte av på takten förrän det är tvåsiffrigt. Motvilligt.

Så. Det är kanske så att jag är lite lagd åt hållet att vara lite sockerberoende kanske. Kanske. Inte säkert. Men iallafall. För att kolla lite, och att göra det lite innan jul... så ska jag försöka dra ner lite på det .
Kanske testa GI också...
Så jag gick in på en receptsida på nätet och letade lite... kolla vad jag hittade. Kolla vad som var det enda mina ögon fastnade på;

http://www.tasteline.com/Recept/LCHF-kladdkaka

precis, man behöver inte ens klicketiklicka på länken för att utläsa... kladdkaka...

Slutsats: ja, det är måndag, nu ska vi förändra vårt liv. Det brukar gå bra. Men vi chansar väl igen. Och ja, kanske är jag lite sockerbiten...

Frågor på det?

första advent är på G

Är det inte alldeles skithärligt?! Det är advent...snart jul...
Jag trivs i advent, med ljus, mys, kakor och glögg på sena kvällar. Jag trivs i december med barnkalas, glass, presentpapper, morgontrötta ögon och rufsigt hår. Födelsedagspresenter i julpapper. Köpt glass, ingen tårta.

Jag trivs med att göra julklappslistor i oktober, ha dem fixade och klara i slutet av november. Jag trivs med att julklapparna är inslagna i olika och fula papper, med sneda rosetter och 80tals-etiketter. Lite operfekt. Jag trivs med att bara julpynta lite här och var. Sneda, förväxta hyacinter. Jag trivs med att ha ätit mig magontsmätt på pepparkakor redan i början av december. Jag trivs med att kanske skita i julkorten helt i år. Får se.

Läste en intressant liten sak igår, om glädje. Att glädje inte är nåt som bara råkar ramla över oss, lite slumpmässigt. Som man får njuta av så länge den varar, lite svenskt sådär. Glädje är ett förhållningssätt, ett sätt att förhålla sig till saker, till livet...nåt man kan bestämma sig för.
Tänkvärt.
Så jag har bestämt mig för att njuta av december, vilket jag egentligen gjorde för flera år sedan, och i mitt fall, vårt fall, så funkar det.
Jag kan längta efter december, mitt i juli-semestern... trots att jag trivs även då.

Men i februari, mars... isch...

ny tideräkning?

jag vet inte vad som hände med min dator i måndags, när jag beskrev min måndagmorgon. För inte var det söndag när jag skrev det iallafall...

Nu när jag skriver detta, är det tisdag...

4 sekunder

06.05 Klockan ringer. Jag studsar upp(nåja).
06.25 Jag har på mig kläder, har piffat upp mig och borstat håret. Typ.
06.30 De små ligger i tv-soffan.
06.30 Operation påklädning startar, samtidigt som Timmy Lamm. Bra, vi är i fas.
06.38 Passa lillebror som har en mugg med vatten i handen. I soffan.
06.45 Får den genialiska idén att slänga ihop en pannkakssmet till eftermiddagen.
06.46 Plocka fram, plocka fram, plocka fram alla grejor. Som ska bort sen efteråt...
06.48 Mamma!... Ja?
06.49 En deciliter, två deciliter, två och en halv deciliter...
06.49 Mamma!.... Ja? Vad är det? Lillebror har spillt i soffan... Eh? Jaha? Mycket? Vet inte...
06.50 Veva, vispa, måste göra klart. Plocka bort....
06.54 Lillebror kommer invaggandes i köket. Blöt precis överallt. Allt måste av, nytt måste på..

Japp!

Så går det till, när man på ett fyra sekunders infall, förstör morgonen. Istället för att vara i tid. Och som ett brev på posten, barn som gråter på dagis och jag blir svettig.

men pannkakorna kommer att bli så goda så!

För det måste dom nu. Punk

en helt vanlig svensson-lördag

Man kan tända ljus. Laga god mat. Sätta på stämningsmusik. Ha en städat och plockat hus.

Jorå. Men man måste inte. Här svänger vi på höfterna. Här dansar vi halvnakna. Till en seg dator med högtalare modell Östtyskland. Bad Romance med nån Keenan på youtube.

Kort på mig?

hehe....

Maj gadd!!

Just nu sjunger Moa Stings härliga Fields of Gold. I Eva Cassidy-stil.

Jag gråter en skvätt. Herrejösses. Jag älskar't. Så fint.

Nu har alla de små somnat och jag är ensam också. och gråter en skvätt till.

Formel 1

Häromkvällen återupptäckte jag pepparkakor med hushållsost på. Små "dubbelmackor" med ost emellan.
Idag återupptäckte jag vad det gjorde med magen. Tarmarna. Det hjälps liksom inte att toaletten har mjukt papper, att väggen är så nära att jag kan luta huvudet... jag vill helst sitta vara hemma.

Ja, nej, men det är ju så gott. Så ikväll när barnen somnat, gör vi om det igen.

Intelligensen i det.

Gotta love it!

Livet med familjen. Nyss hemkommen från en veckohandling på ICA.

Jag: Lillebror, nej, ajaj, den får du inte ha. Ge mig den.

Lillebror: Nej. Min.

Jag: Låter du han leka med den?!?

MS: Men han leker ju så bra med den....

Fräscht.

he's back!

en ny serie om åtta program.. jag skrattade mig harmynt igår...

En idiot på resa, SVT, söndagar....

komsi komsi

Här är den klassiska fars-dags-slipsen som barnen ska klippa ut på dagis, för att sätta på kortet. Bredvid grattishälsningen som fröknarna själva har skrivit, och bredvid klistermärket/bokmärket som de också har pillat fast.

Lillasyster har struntat helt i instruktionerna och gått loss med saxen lite där hon kände för det. Och det är ju de barnen som inte ritar innanför linjerna som är de som kommer nånvart i livet. Så jag känner mig kraftigt optimistisk. Jag kan luta mig tillbaka utan att bekymra mig för pensionen.
Såja, komsi komsi, välfärd till mamsen....

Tryggt, var ordet. Inte bekymrad alls.

fars dag

Far'n till alla barn, om man vill vara lite vitsig(åt medelåldershållet) firas ju idag här hemma. Det här var iallafall hans bricka till frukost-på-sängen imorse. Jag skulle varit nöjd, om det hade vart jag som var pappa.

Fast jag tror att han gärna hade sovit en stund till. Men man kan ju inte få allt.

idag

skulle man fått barn. Plättlätt att komma ihåg.

11-11-11

börjar bra

glömde kameran...

imorgon sörrni, då...

har jag tänkt att det ska bli en kul dag i bilder. Ni ska få hänga med i mitt högst spännande liv. Kameran ligger på laddning. Ovan är en annan spännande dag. Då hade jag värk i hela kroppen och lät barnen ta över köket. De tog chansen, om man säger så.

Gäsp.

Ja, imorgon... jo, om jag hinner innan jag somnar i soffan alltså. Kanske inte ska lova för mycket.... ?..

Gäääsp

jag lever

Inskolning har gått bra. Jobb går bra. Skola går bra. Min förkylning går åt rätt håll, men långsamt. Julklappslistan betas av.

Och jag somnar inte varje kväll i soffan. Bara varannan. Jag är nöjd.

snöfattig vinter!

Vi är numera delägare i en snöslunga. Inte precis en sån här, men med ungefär lika suspekt många spakar och vred... Jag har också köpt ett par rejäla vinterkängor.

Så räkna med att det kommer bli noll och ingen snö den här vintern.
Ni kan tacka mig sen.

Nu kör vi inskolning....

Igen. Tveksamt hur trivsam Lillebror kommer bli, när han inser att så är fallet. Igen.

Hinner'nte...

Jag vet inte hur dom gör, dom där som bloggar jämt och hela tiden? Som hinner jobba, träna, umgås med vänner, ha middagar, renovera hemma. Som hinner baka och sy sina egna kläder, ta underbara kort. Göra collage. Som skriver en bok på sin fritid...

Va? vavavava?

Sen jag började jobba, tredje oktober, har jag somnat alla kvällar utom fyra i soffan. Alla utom fyra! Vaknar med saliven ihopkletad med hår i ansiktet. Var är jag? Vem är jag?

Nåväl. Jag är inte så trött när jag vaknar på morgonen, och jag har iallafall köpt tre julklappar. Kunde vart värre.

Snällt är så mycket bättre

Serien som jag skrattade åt, på förhand förra året... innan jag själv började att titta. Och sen fastnade för. Big time.

Så mycket musik. Så skön stämning. Så trevliga människor. Så smått tokiga aktiviteter de hittar på. Så snällt.

Jag vet. Det låter på gränsen till tråkigt. Men jag tycker det är så härligt och underbart att man inte försöker skapa intriger för att få upp ett tittarintresse. Självklart har alla människor mindre trevliga sidor, förmodligen även dessa. Men det är ju underbart att man inte försöker att skruva till det, klippa ihop det.

Jag gillar't. Det är snällt. Och jag gillar snällt. Och det är inte tråkigt.

Jag är rätt snäll. Till exempel.

Lillebror och jag...

Lillebror har en alldeles magisk kroppsform. Han både går och har en hållning som killen i lila brallor. Wario. Han känns igen från Nintendo.

Och då är väl jag gorillan då. Det är ju off-season nu. Man kan med fördel hoppa över att raka benen, det är finfint för att hålla värmen.

Ett tips bara.

att höja ett varningens finger

fick ett litet träningshäfte med bra övningar att göra hemma. Effektivt värre. Bland annat försökte jag göra övningen/ställningen som syns på bilden. Inte så lätt som det ser ut vill jag påtala. Den kändes, jag var inte fullt så smidig som Blossom. Tyvärr.

Men det mest intressanta i häftet var ett kort litet tipsinlägg på hur man blir en bra löpare. Man ska tänka på att ha en bra teknik, avslappnad i axlar, rulla fram över foten och löpa med könet först...

Ni är med på den? Inte jag. Hur gör man? Vad exakt betyder det, att löpa med könet först?

När jag springer på Blossom nästa gång, ska jag fråga henne. Hon var ju iallafall med i samma häfte.

Hänt i veckan och sånt...

Det kändes som en bra idé att köra ett lite längre inlägg, med allt möjligt från veckan, på en gång. Om jag bara hade kommit ihåg vad vi gjort. Nåt alls. Det ekar liksom lite tomt.

På hemmafronten;
Vi har prövat det här med att äta kvällsmat allihop tillsammans (eller alla och alla... fem sjättedelar är väl nästan alla...?). Det ska ju vara så mysigt och viktigt för gemenskapen. Men eftersom Lillasyster envisades med att vara toanödig var tredje minut så var det faktiskt inte så mysigt faktiskt.

Jag har somnat i soffan nästan varje kväll. Det är lite olikt mig. Jag gillar egentligen inte att somna i soffan, eller jo, men inte att vakna sen. Med disk på bordet och oborstade tänder. Det tar tydligen på mig att jobba.

Just det, gosigaste (oftast) Lillebror har nu fått plats på ett dagis i Mellerud och ska göra sin sista vecka i Rostock kommande vecka. Snabba ryck. Inskolning igen alltså. Måste man köpa present till alla fröknarna när man bara varit där i 1-2 månader? Räcker det med nåt till kaffet? Va? Vad tycker vi?

På jobbfronten;
Vi har haft öppet hus, jag har krängt nånstans mellan 350-400 korvar och försökt se ut som att jag jobbat där jättelänge. Som att jag passar in. Rutinerad. Som att jag inte är livrädd varje gång jag ska ut på lagret, ifall jag inte hittar tillbaka igen. Och kanske måste fråga om vägen. Lokalsinnet vet ni... Jag tror det gick bra. Jag tror de gick på det.

Har äntligen kommit överens med växeltelefonen. Fredagen var lite av en genombrottsdag, kändes nästan lyckad jämfört med dagen innan. Då lyckades jag koppla bort samma kund tre gånger, och sen lyckades jag inte höra vad han hette utan fick fråga fyra gånger. Utan att ändå höra rätt. Senare på dagen satte jag headsetet på "konfidentiellt läge", dvs kunden hör inte vad jag säger, men jag hör dem. Inte så bra när man ska svara i telefon.
Men fredagen alltså. Det är det jag tar med mig inför nästa vecka.

Kroppsfronten/träningsfronten;
Jag försöker intala mig att jag är sugen på att springa. Att jag tycker om det och att det är bra för mig. Att jag vill. Egentligen. Men jag fattar väldigt trögt just nu.

Jag borde boka klipptid.

en "sån där" dag, bara..

Jag lyckades somna i soffan, när klockan var åtta, mitt i barntjat och tvätt... huvudet dunkade och ögonlocken bara drog neråt..

Jag vaknade två timmar senare, med alla barnen sovande och tvätten vikt.

"Ja, det var ju tur att jag slutade spela fotboll, så att vi kan umgåååååååås igen"...

Fast huvudvärken var ju kvar, förstås....jobbigt.

nån som vet var man hittar

en mössa när man har en "Bad Face Day" ?

men är det första april redan?!

Ligger i soffan och jäser, mätt efter mat och godis och en arbetsvecka. Slötittar på Idol. Men seriöst... vad är det med juryn?

De tycker Denise levererar fett. Oj, så bra hon var.... Hon är inte dålig, men hennes röst har man glömt i samma sekund som hon tystnat. Men hon är snygg i håret. Ser ut som en idol.

De stör sig på att Moa inte agerar ut på scenen. De stör sig på att Robin och André rör sig för mycket... Hur ska de kunna veta vad som är rätt?

Molly blir sågad... för att hon valt en för simpel låt. Hon är alltså egentligen alldeles för bra. Hm, ja, det var ju dåligt.

Nån är felstylad, nån är rätt stylad. Herr Bard tyckte Robin såg ut som Liza Minnelli förra veckan, och denna veckan var han helt fel ute i sin skinnjacka.... Intressant. Att det kom från honom, som själv satt i skinnkavaj.

De sågar ett par stycken för att de tappar bort sig i texten. Men de blir ändå inte imponerade av Robin som sätter alla 123 orden i första versen, i raplåten av Timbuktu.

Jag förstår inte.

Snart är det Amanda Fondell. Det kan bli intressant.

små pärlor i vardagen

Det har sagts förut, och det kommer att sägas igen..

"den som kan ha roligt åt lite, kommer att ha roligt åt mycket"...

Å det är lite av temat här. Jag har vabbat idag. Och det är ju sällan så väldigt roligt. Så då gäller det att peta ut russinen ur kakan. Hitta de där små sakerna som man kanske tar för givet, eller bara glömmer att njuta av.
T.ex ljudet av en knastrande brasa. Värmen, ljuset.. lukten..

Eller ljudet när man häller upp en kopp kaffe. Doften som sprider sig.

En liten febrig hand som smyger sig in i den egna handen. Klappar lite. En febrig liten tjej som säger att hon tycker om mig. Som filosoferar om livet. Om olyckor, om en mosad lillebror, om dagis....

Så då har jag njutit färdigt. Nu ska det vikas tvätt och lagas kvällsmat och trösta en liten bror som är ledsen, trött och arg.

Om möjligt på samma gång.

lunchlådan i morgon!

Vad säger man? Världsklass.Ibland tänker jag tillbaka på när jag gick kockutbildning, när man var 19-20år och visste och kunde allt. Jag minns att jag bestämde mig för att pulver, det var för B-människor det. Ingen pulverbéarnaise i mitt kök inte. Inga fusksåser, krämer, gratänger... eller färdigmat..mamma scans broskbullar.
Det var tider det!
Då hade man ingen aning om att man man X antal år senare skulle kunna tänka sig att fuska med nästan vad som helst, om det innebär att man sparar några minuter. Dyra minuter som man till exempel kan använda till att sitta ner och läsa en tidning. Eller iallafall få kissa ifred.

Men varma koppen.. där nånstans går kanske gränsen...