Det är alltså bara dag 6, och min plan har helt gått i baklås. Jag vet inte varför jag måste hålla på att göra upp planer hela tiden, men sån är jag. Framförhållning gillar jag. Det tycker jag är nåt härligt. Fast det kanske inte är nödvändigt hela tiden?..
Nåväl.. planen, den inte alltgör genomtänkta var;
Lillasyster på dagis, jag pluggar NKb när hon är där. Tvingar ut de äldre barnen att cykla, så jag själv också är tvungen att cykla med. Hämtar Lillasyster från dagis, hon somnar, jag lagar lunch. Sen umgås vi i trädgården, spelar spel i solskenet och älskar att vara i varandras sällskap, inga konflikter så långt ögat kan nå..
Jo..
Jag fick istället ställa mig och plocka iordning diskbänken, det fanns tvätt högt och lågt. Hur kunde jag glömma det? Dessutom har jag ont och rör mig som en sengångare. Och det gör mig sur, att det gör ont.
Barnen vill inte göra nånting, "de orkar inte"..oavsett förslag. Och bara därför tvingar jag dem att cykla med mig till biblioteket, fastän jag har jätteont och inte borde ha cyklat själv. Dumt. Hinner ju inte plugga innan jag ska hämta Lillasyster då heller, men vad gör man?
De vill ha lunch direkt. Åt de inte frukost? Tog de bara fram grejorna och gjorde mer disk med dem? Glömde de äta?
De slåss i trädgården, det var krocket först, innan det blev halvkrig. Väldigt osäkert vilka regler de kommit överens om. För nu är de verkligen inte överens.
Mamma, mamma, nu vill hon inte spela kubb med mig, bara för att jag välte henne ur hängmattan?!"...
Nehej, men vad konstigt...
Jag hade satt mig på altankanten, med Nk-boken, för att vara delaktig, men här går jag in..
När kommer pappan hem, när får jag stämpla ut?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Vad kul om du vill lämna en kommentar! :o)