Nostalgi!

Det är så oväntat smaskigt, med nyponsoppa och mandelbiskvier. Smakar precis som det gjorde när man var barn, vilket väl var typ förra gången jag åt det. Ingen annan i familjen gillar det. Så det är ju fritt fram för mig att inte behöva tänka på nån annan utan bara skyffla in... Me like!

Nåt som inte är lika oväntat är hur jobbigt det är när barnen har magsjuka... det behövs väl inte sägas mer... precis lika äckligt och grisigt som alltid. Och luktar ju finkel.. uäh!.. jag håller tummarna för att just jag slipper även denna gång. Hellre de än jag. Det är mitt motto.

Det låter inte speciellt sympatiskt va?.... hm.. nej, jag vet.

nästan det jag skulle ha...

drog iväg för att leta efter en madrass till Lillasyster på Bloms. Det hade de ingen. Inte ens nåt som liknade det. Det var det enda jag skulle ha, ändå kostade det mig 450kronor att komma därifrån. Bland annat hittade jag dessa, i storlek 22. Vem kan motstå det? Cute!

när man överskattar sin egen betydelse..

En god vän åkte Vasaloppet idag. Strongt gjort. Skulle inte fresta mig, inte ens lite.

Men iallafall, hon hade väldig ågren över detta, fick mig att lova att höra av mig till henne under dagen, för att peppa henne. Det var närapå ångest. Vädjade i flera dar i rad att vi inte skulle påminna henne. Vilket vi såklart inte lyssnade på. Lite kul kan man väl få ha på nån annans bekostnad?

Jo, som 4-barnsmorsa vet man vikten av god planering... så jag laddade mobilen med 10 färdiga sms, som skulle peppa henne längs vägen. Ett i timmen hade jag tänkt. Första skickade jag vid 06-tiden i morse. Så nöjd. Och jag skickade hela dagen.

Sen fick jag ett samtal från henne, efter målgång. Hon råskrattade åt min sms-bombning. "När skulle jag ha tid att läsa alla dem?!"... "då hade jag ju vart kvar i spåret än!"..

Hon hade inte läst ett enda under resans gång, utan läst allihop efteråt...

Ja, som så mycket annat, så var även den här idén mycket bättre i teorin än praktiken....

blev inte som jag tänkt riktigt...

jag har alltid tyckt att pernilla wiberg och tomas brolin har varit lika som bär. Men nu när jag ser dem så här.... nae, jag vet inte...

Och här har vi anledningen till att MS aldrig kommer att sluta spela fotboll. För då kommer han bli som brolin säger han.

pokerhaj?

när man är släkt...

visst är den söt? Fick den i present och den passar ju extremt bra.. matchar mig och allt...

säg att det inte bara är jag...

men jag tyckte att det var lite roligt.... både att det var pensionärer som gick loss med motorsågar, men också kursledarens tragikomiska efternamn...

(ok, inte bara lite roligt...)

Och dessutom var det ju ett så omtyckt träd.....

å i ärlighetens namn

så är vi ju fler som tagit sportLOV... ribban har varit lågt lagd.. stackars små krakar...

Korv med bröd och fika. Korv med bröd och fika. Korv med bröd och fika.

Det går att överleva på, flera dagar i rad. Tydligen.

dumt att slita ut sig..

snacka om sportLOV...

så oväntat!?

Som säkert hundra miljoner andra har jag läst reklamen på Hemköp om att få laga mat med säsongens råvaror och sen blogga om det. Och just det, få maten gratis.... för det var ju inte den lilla detaljen man fastnade för när man läste om det väl? Njae...närå..host...

Först tänker min misstänksamma hjärna att "nä, den lätte går jag inte på"... "det finns säkert en jobbig hake"... "man måste bergis laga vegetariskt"...

Men sen kommer min lite snåla sida till tals och jag övertalar mig själv att inte vara så neggo, och ikväll surfade till deras hemsida för att kika... börjar ansökan... fyller i antal barn och annat viktigt...

MEN.. som en utslagsdel i ansökan, så ska man skriva ett roligt och personligt inlägg om rödbetor. Och sen skriva om sitt favoritrecept med rödbetor, och skicka med receptet. Och mitt nyvunna självförtroende sjunker som en sten...

Visst! En gång fick jag ett jättesug efter rödbetor, så jag köpte mig ett halvkilo och kokade dem mjuka med salt, åt upp allihop varma med smält smör. På fem minuter.

Det tog sen inte så många timmar innan jag fick panikONT i magen och fick en diarre som inte var av denna världen. Gissa färgen. Trevligt.

Ja, men det tror jag att jag ska skriva i ansökan. Det ökar nog mina chanser västentligt gissar jag. Jorå, jorå...

Varför kan det inte bara vara lite lätt? Skicka in en ansökan och sen lottar de, eller nåt sånt. Nä, motiveringar och rim som måste innehålla namn på konstiga produkter....Så mycket krångel bara för att vinna nåt litet...

Nä, jag skiter nog i det.

Gratis mat, hade ändå inte varit så kul... vad är en bal på slottet?

jo jo... jag lovar..

Jag skulle också kunna tänka mig att genomföra Klassikern (med stort K)... om det inte vore för Vasaloppet. Har ju inte några skidor.

Och om det inte vore för Vansbrosimmet. Det verkar kallt. För jag kommer antagligen inte ha nåt hull kvar som värmer mig, när det är dags. Det är jag nästan helt säker på.

Men Klassikern verkar kul, jag skulle mer än gärna göra den. Om det inte vore för Vättern runt. Cykla tycker jag faktiskt är lite tråkigt. För man blir alltid svettig, hur långsamt man än cyklar och man har alltid motvind.

men annars så... gärna Klassikern.

Nu siktar vi istället mot Beach.. 20... 20hundra nånting... vi får se. Nu när jag tror att jag slutat att amma, kommer väl kilona farande... så blev det förra gången och jag är lika glad i choklad fortfarande...

Som Peter Harrysson skulle ha sagt...

Världens sötaste mumintroll och hennes minimumintroll har kommit och hälsat på... Så roligt att man kan dö. Fast jag väntar nog med det.

Nån köpte den här till mig. Samma nån tyckte att den passade bra till mig. Tack, kan inte annat än hålla med :o)

Jag har inte ammat sen i söndags middag.

"spänningen är oliiiiiidlig..." (ni fattar va?)

Då kan jag väl säga att jag har slutat va? Eller? Känns bara lite snopet i så fall, att jag liksom inte tog vara på tillfället och kände efter. Sista gången. For ever. And ever. Now the girls are mine!

Ameh åh!

SVT Play.... hur funkar det? Jag är ju inte speciellt bra på tekniska grejor, programvaror, megabits, pixlar och sånt. Enbart intresserad av att det ska funka. Säg att jag inte är ensam...

Iallafall, jag såg fram emot att se En idiot på resa, del 5 av 8: Egypten...

Se det framför er... de minsta barnen sover, de större barnen har sportlov och har kompisar som sover över... jag skulle liksom koppla bort omvärlden, sätta på mig hörlurar och ha det skönt...ta den sista muffinsen med en kopp the. Barnen skulle gaffla om hur orättvist det var att jag fick fler muffins än dom. Och jag skulle småflina. Och säga att det är en mammas privilegium.

Skulle!

Men det funkar ju inte! .... det laddar och buffrar eller vad det heter. Det kommer en sekvens på kanske 2-3 sekunder, och sen blir det tyst igen. Det går ju inte att se ett program på det viset. Ett avsnitt på 43 minuter tar ju 3-4 timmar att se på det viset...

Ok, så hjälp nu tant här va.. har vi för dåligt internet eller? Är det för långsamt, eller vad det heter?

jaha, vad gör jag nu då? Eller rättare sagt, vad ska MS göra nu, för att lätta upp humöret på frugan? För husfriden.

men det är ju härligt att de känner sig som hemma... här...

jag passar en kompis lilla tjej... en rätt skön 4 åring....rätt som det är kommer hon gående:

"Du....Jag kan ta lite spaghetti. Om det finns. Och sen kan jag ta lite yoghurt också. Sån vanlig. Och om du har majs och kanske ärtor kan jag ta det med. Och mjölk att dricka. "
En rätt udda mix kanske.. till efterrätt ville hon ha päron och äpple utan skal... vilket hon såklart fick...och petade i sig. Alltihop.

Ska nog gå och handla sen. Det är tomt i skåpen.

det verkar kanske som att jag har tid över

I går natt när Lilleman masade som värst, nåt han har börjat med de senaste nätterna (nu hjälper inte brunkrämen längre för de svarta ringarna runt ögonen), låg jag och roade mig själv med att fundera på uttryck... istället för att fundera på vad klockan skulle kunna vara..

- "vi är lika goda kålsupare"... jaha, men vad är en kålsupare då? Super sprit gjord på kål? Hur är en god sån, och inte en dålig eller rentav ond?

- "jag är inte tappad bakom en vagn"... Det ska nog betyda att man inte är dum. Men om man nu är tappad bakom vagnen, är man då dum för att man har slagit i huvudet? Vem är det som har tappat en? Eller har man ramlat av själv?

- "alla goda ting är tre"... varför då? Fyra är väl inte heller så dumt?

nej, nu är det Melodifestival. Inget fan. Framförallt väldigt trött på han G:sson, som dyker upp hela tiden som låtskrivare. Skulle vara mycket roligare om han klippte sig. Framförallt förvånande.

sängkammar-piff!

Vi kör egentligen på den minimalistiska stilen i vårt sovrum. Inga växter i fönstren(ja vi gillar torr luft och kråkor i näsan tydligen, men när jag har tröttnat på det ska jag köpa nya, för att ersätta de som dog). Enkla vita gardiner. Nästan helt tomt på väggarna.

Men så plötsligt en dag kommer MS hem med dessa inredningsdetaljer. Och bara lägger dem så där snyggt. Som ett stilleben. En oanad dold talang. Ett estetiskt öga. Som en prick över i:et.
Vem kunde ana det? Att cykel-lampor skulle göra sig så bra? Och tillsammans med ett par solglasögon från mitten av 80-talet...
Jag vet... ni avundas mig... För att inte själv bli bitter över att det inte var jag som kom på idén, bestämde jag mig för att tröstbaka. Kan aldrig bli fel.
När jag slutade jobbet, innan Lillasyster föddes, fick jag en bok om Brownies av den kollegan jag arbetade närmast. Man kan väl säga att hon kände mig rätt väl... jag saknar hennes torra humor ibland.

Den här kakan har en himmelsk smet, och jag gillar ju egentligen inte ens vit choklad. Kakan är inte så dum heller... varsågod, receptet ser ni på sidan... om ni är riktigt motiverade...

Men jag gjorde såklart muffins istället... det blir ju fler...

Nu tar vi fredag... vad är oddset för tacos?

jag och tvära britter

jag undrar om jag inte precis kommit på varför jag gillar sura och tvära britter. På tv. Karl Pilkington är mitt senaste fynd, Sherlock Holmes osv. Träiga, negativa, sura, tvära och trångsynta soffpotatisar.

De får mig att framstå som helt normal! Där har vi det. Jag verkar riktigt sympatisk, positiv, trevlig, utåtriktad...i jämförelse med dem. På tv.

Är det kanske därför jag (nån mer?) har lättare för att tycka att de är roliga än de som är åt helt andra hållet? De som är så optimistiska att det nästan är provocerande? Och då är det frågan, varför är det så provocerande att vara glad och optimistisk? Varför tror man att det måste vara en yta, en fasad, att det inte är äkta? Att det finns en baktanke?..

Är det för att det får mig/dig/oss att framstå som de surkartar vi är?...avundsjuka?

hoppsan... nä, det där lät ju lite deprimerande... jag är ju inte sur hela tiden. En del av dygnet sover jag ju också. Är det meningen.

nationalekonom?

jag skulle BARA köpa mjölk och näsdroppar... och det är ju dessutom bara tråkiga saker... hur tänkte jag nu?

typ så här...

så får ni en hint av spektaklet...

all-time-low..

Nej, det blir inte kort. Jag kan inte fånga fulheten, så ful som den är, och göra den rättvisa iallafall...

Alltså.. min garderob behöver... nåt. Nytt. Jag har slängt ut mammakläderna, gett bort osv.. Men sen finns det kläder som är kvar, bara för att jag säger till mig själv att de är bra att
a)vara sjuk i
b)måla huset i
c)rensa rabatterna i
när sanningen är att de
d) finns kvar för att de är mjuka, slappa och underbara att larva omkring hemma i...

Och inte blir det bättre av att jag klär på mig i mörkret på morgonen... Igår kom jag ut ur sovrummet, färdigklädd i följande;

*Långkalsonger, med hål överallt (jag kan inte slänga kläder som är smutsiga, de måste tvättas först och då smyger de sig tillbaka till garderoben igen), de är av en hög modell och går nästan till armhålorna.
*En rosa långärmad t-shirt, med hål på ena armen. Varför den fortfarande lever sitt liv i garderoben vet jag inte, den är ju för kort. Men det kompenserades upp av långkalsongerna. Så fiffigt.
*En grå lång cardigan, rea från HM 49:-, men noppig redan när den kom med posten. Bra fyndat.
*Ja, och sen var det ett par gamla, oformliga jeans, som är alldeles för stora, och jag har tappat bort mitt skärp (från 1800-talet) så det satt lagom läckert i häcken. Som en skogshuggare som glömt hängslena. Charmerande. Charmerande att hela tiden gå och dra i byxorna.
*En fuskpolo i klarrött, eftersom det var lite kyligt.
*Brun svettig dunjacka.
*Ett alldeles blekt ansikte. Oborstat hår. Trötta osminkade ögon....

Jag såg mig själv i spegeln, det sista jag gjorde när vi lämnade huset, när jag gick till dagis
med Lillasyster... det var nästan fysiskt smärtande att se det...i vinterljuset. Hu!...
Man blir ju rädd.

Nä, nu ska här rensas, fejset målas, håret borstas, förkylningen drivas ur kroppen...

Nu går vi vidare med den här onsdagen...

så typiskt...

När jag var liten älskade jag Skogaholmslimpa, med mängder av makrill i tomatsås på. Jag åt så fort tillfälle gavs. Älskade det! Tills jag plötsligt en dag hade fått nog, förätit mig. Har inte ätit det sen dess, inte sugen. Alls.



Ett tag älskade jag Henning Mankells böcker, läste dem i tid och otid, i bilen, i duschen, när jag lagade mat... Älskade dem! Tills jag plötsligt en dag hade fått nog, förläst mig. Har inte läst nån sen dess, inte sugen. Alls.



Ett tag älskade jag Gyllene Tider, lyssnade på dem hela tiden. Ja, jag var nog bara 13 år eller så... och plötsligt en dag hade jag fått nog. Förlyssnat mig. Har inte lyssnat på dem sen dess, inte sugen... osv...

Och så där har det hållit på. Jag är kanske lite periodare. MEN. Det gäller inte choklad. Jag verkar kunna äta hur mycket och hur länge som helst och jag tröttnar aldrig. Synd.

ja, verkligen tråkigt...

ett guldkorn till!

Jag har hittat ett guldkorn till. Som måste ses. Jag kan inte ens förklara hur kul det här är. Måste ses.

Mannen på bilden är Karl Pilkington, han är kompis med Ricky Gervais, den kände komikern (the Office m.m.). Han skickas av vännerna för att uppleva världen, se de sju underverken osv. Och han är lång ifrån tacksam. Det är inte menat som ett rent komik-program, utan mer som en reseskildring av en väldigt omotiverad och motsträvig resenär. Och jag tycker han är ljuvlig...

M.Å.S.T.E. ses.... lova!

(idag på svt kl 16.00, repris imorgon kl 22.45)

Superwoman, or not...

Det är ju alla hjärtans dag! Grattis på oss!

Har ni någon aning om hur mycket viljekraft det krävs för att inte smaka lite på kakan? Jag, mitt dumma nöt, lovade att vi skulle fika när MS kom hem. Vid halv fem alltså... kunde jag inte bara ha gjort muffins eller nåt...?

Än så länge går det bra...men.... vad tror ni, om jag bara liksom putsar till kanterna, gör hjärtat lite mindre... det är väl inget som märks?..

platt söndag

Vilken matdag. Dålig matdag.
Söndagar brukar var så slött sköna, långsamma och med god mat.

Det började redan vid frukost. Jag lyckades på nåt vis förstöra korven med risgrynsgröt så att den blev helt rinnande vid servering. Succé.

Sen gick dagen vidare och jag gjorde paj. Köttfärspaj. I tanken skulle det vara pajdeg i botten, köttfärs, grönsaker och ost. Smaskigt. I verkligheten gjorde jag nåt helt annat och blev förvånad. Den plattaste pajen nånsin, ca 2cm inkl degen. Som inte hamnade i botten utan ovanpå.

Fick pajdeg över och fick en snilleblixt. Jag bakar in socker i degen, så gör jag en blåbärspaj. Clever. Men det gick inte att få in så mycket socker i degen som jag trodde, och glömde jag sockra bären. Och ha i potatismjöl. Så det blev en rinnig, platt och sur paj. Med köpt god glass till. Eller som mannen i huset uttryckte det;

det var inte så farligt, bara man inte tar för mycket i taget.

Slutligen lyckades jag misslyckas med varma mackor också. Vilket ju egentligen inte ska gå att göra... Men det verkar ha varit en sån där dag.... Men de fick vara för kort tid i ugnen så själva brödet var mjukt och helt fel.


Men för att ge mig själv en liten klapp på axeln, lite upprättelse, så är här ett kort på vår melodifestivalefterätt. Panna cotta med bärsås och hallon. Ja, de är gjorda på pulver...vilket inte heller var meningen, det bara blev så...

alla goda ting är tre?

Så här mysiga utskick har barnen med sig i ryggan denna veckan.... hårlöss, magsjuka och halsfluss, smaka på det....yummo!

Chockerande...

men han är ett halvår, idag. Insikten. Ett halvt år. Ett helt halvt år. Han är chockad själv, som synes....

Hur kan tiden gå så fort? Vad håller jag på med hela tiden?....Får jag nånsin nåt gjort eller?

Vi firade det genom att ta kort hos en fotograf och sen mysig fika med en god vän. Inte så tokigt. Jag är nöjd. Och det är ju viktigast. Jag.

Skidbackens bästa chokladkaka!

Och den är godast antingen i smetform eller avsvalnad/kall. Tinad är den en höjdare.

50g margarin
2 ägg
2 dl socker
3 dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
2 tsk vaniljsocker
1 dl mjölk
3 msk kakao

1. Vispa ägg och socker, blanda i allt torrt, sen mjölk och smält margarin. Blir en ganska tjock smet(jag trodde ett tag att den var lösningen för min onda hals, det gjorde inte alls ont att svälja, men sen kom jag på att jag visst tagit Alvedon....crap).
2. Lägg i en 1 1/2 l form, smord och bröad. In i ugnen i 175 grader och ca 35 minuter.

Klart!
Blev ingen bild, batteriet till kameran var dött. Men det finns ju en bild från tidigare inlägg, för sugna spekulanter....

min hals

Min influensa/förkylning börjar släppa, förutom att det sitter nåt elakt i halsen och skapar irritation. Ena sidan av halsen har svullnat och inuti, mittemellan munnen och halsen (svalget?), känns det som ett rakblad. Ni förstår. Inte skönt.

Kanske borde man kolla upp det. Men jag är inte den sorten. Jag är ju den sorten som tror att mat, värme och vila fixar det mesta. Och vad gäller mat och värme är det inget problem iallafall... Jag har snott åt mig storebrors fuskpolo och den har jag både gått runt i och sovit i(fresh I know)... Jag är av den sorten som heter "urbota dum"... det behöver jag kanske inte säga?

Jag behöver träna på att ta kort på mig själv, ser jag. Det ser ut som att jag har dvärgarmar. Men mössan gör att det ser ut som att jag har fått långt hår igen. Det gillas.

japp, han är min...

Dagens lunch, hemlagad (notera den matchande skålen, jag går en ny vår till mötes):
Lax med grönsaker

en kort kort stund senare; uppätet, slut, finito, tomt.... och han är sugen på mer... alltid sugen på mer.

och här är han, vårt matmonster, med nån ny min han håller på med...

Egentligen har jag inte tid med det här, borde städa, det kommer folk i kväll. Men jag har så väldigt ont i halsen... och då ska man väl vila va?

De mest bortkastade 45 minuterna någonsin

tänkte hålla mig vaken tills MS kom hem efter träningen. Zappade runt. Fastnade för en kostymfilm, 300 hette den.
Jag är inte mycket för splatter, blod, våld, kroppsdelar spridda här och var... men de var så modiga och de verkade ha sånt flyt. Studsade runt i bara höftskynken och en sköld. Och nåt svärd. Ibland såg det inte ens verkligt ut, det var verkligen retuscherat, ditritade magrutor m.m. Så jag tittade lite till. Blev lite nyfiken på kung Leonidas. Hade han funnits på riktigt? Googlade... han var tydligen mest känd för att ha lett en modig liten här på 300st, på ett suicidalt uppdrag mot de övertaliga perserna. Jaha..... de skulle alltså åka på däng. Alla skulle dö.

Lite som att se Titanic. Slutet är lite svårt att komma runt. Kört. Inte min favorit.


Så ovärt....

Lyssna!

Ja, jag skulle ju inte skriva mer idag. Men innan jag la igen datorn skulle jag bara leta reda på en låt jag hört på radion i bilen till Branäs. Jag orkar ju inte med att ratta in radiokanaler och skit här hemma, utan låter tv:n stå på ibland för att få ljud..

Inte så bra, då man missar en massa skön musik.

Ni vet kanske att jag har en förkärlek till mansröster. Sjungande såna. Och att jag har lite svårt att hitta kvinnoröster som jag fastnar för. Vet inte varför. Ibland kan kvinnoröster vara lite för perfekta. Och jag gillar nog när det inte är perfekt. Strunt samma.

Adele. Smaka på det namnet. Antagligen är jag sist på jordklotet. Men vilken skön stämma!

www.youtube.com/watch?v=DNyp-FRLeCU

set fire to the rain

och hon sjunger live...

hade det inte känts som att jag svalt en kaktus, hade jag sjungit med för full hals. Ja, trots att jag inte kan texten.

helgen i bilder, iakttagelser och lärdomar.. å sånt typ..

Så där... då var vi alltså hemma igen. Och som alltid, det är "borta jättebra, men hemma jättebäst"... om man frågar mig.
Inlägget blir en lista av slutsatser, blandat med otroligt vackra(som vanligt alltså) bilder. Så är tanken. Så vet ni.

* även om du vet att du packat ner ALLT, så är det ändå nåt du har glömt. Stensäkert.

* man kan inte ha för stor bil, när man ska packa in i bilen är det alltid för trångt iallafall.

* det tar 54min att få in packning, 4 barn och annat löst i bilen (inte de 24min vi hade på oss, för att komma i tid till avtalad tid..)
Jag, ärkemonstret i packning, fick hedersplatsen, längst bak i bilen. Sån här är utsikten därifrån. To die for..

Min utsikt åt vänster...

* även om du har packat med sjuklig koll på var allt ligger nånstans, så blir det alltid en väska (förslagsvis min handväska) som blir en märklig blandning av allt som kanske kan vara bra att ha tillgängligt i bilen. Och annat som man råkat glömma. Vad gör till exempel annars kaviaren här? I väskan fanns även barnens tandkräm.

* även om du tycker att du tar miljoner kort, så är det alltid nån, eller nåt du har glömt. Det här är t.ex. det enda kortet som ger nån slags bild av hur det såg ut. Själva stugan har jag inte tagit på.

* packa inte ner en påse skorpor, och tro att du ska sitta och äta dem, när alla andra äter muffins, Marabou och ballerinakex.

* Värmlänningar älskar trähus. Och att sätta korrigerad(jag har alltid trott att det hetat korrugerad, men det är tydligen fel, eller?)halvgenomskinlig plast på farstun. Iallafall de som bor längs vägen till Branäs. Min praktiska estetik kanske skulle göra sig här uppe?

* hur lång en sträcka känns är verkligen relativt. Om man måste stanna för att en liten människa kräkts ner hela sig och bilstolen, inte bara en utan två gånger (första gången efter ganska exakt 12 minuter).... då känns det lite längre. Och om en ännu mindre människa får magknip och är desperat ledsen och talar om det i X antal decibel. Då känns det också aningens lite längre...

* vilken skillnad att sitta på en toa med värme. Där inte allt riskerar att frysa till. Ah.. och värmeskåp. I totally love them.

* om du har tänkt att få influensa, och ändå inte vill stanna hemma, utan istället riskera att smitta ner alla andra.... packa med Alvedon. Ipren är verkligen inte nån höjdare. Det tar ju evigheter innan den biter. Vem har tid med sånt?

* packa ner snygga långkalsonger, så att du står dig i konkurrensen. Det är ju lite av en alternativ verklighet, där alla går i långkalsonger. Och har man ingen ända att skryta med, kan man ju försöka med långkalsongerna istället.

* packa ner extra toarullar. Det går åt förvånande mycket toapapper, när man är 20 pers i en stuga.

En styck Branäsbjörn. Den enda jag fångade på bild, den satt med/på en pinne i snön...fast. Så det var ju ingen större utmaning.

* om man måste stanna och äta på Värmlandsporten/Stöllet, förbered dig på att det är SAMMA. Det är samma meny som alla andra gångerna, det är samma inreding. Maten smakar samma(= ingenting alls). Och det är samma slags människor som är där.

nej, nu orkar jag inte mer. Nu ska jag dricka mängder med the idag, försöka bli frisk. Jag har en massa andra kort också, där människorna faktiskt har fastnat (och en hel rad med andra väldigt viktiga slutsatser).Men jag är inte helt säker på att de vill visa sig i långkalsonger och snoriga näsor. Och hår med märkligt rufs... så ni får fantisera själva.

Det som inte ska hända...

har ändå hänt.

Storasyster har väntat ett tag, och jag har tänkt att det är långt kvar. Men nu kan vi ha samma skor. Nu har vi lika stora fötter.
Hur gick det till? När hände det? Vem gav henne anabola? Det var ju inte länge sedan hon föddes... lilla skruttan...

Jaja, glädjen lär bli kort, hon upptäcker snart att hennes morsa inte har speciellt många skor med klackar eller nitar. Stövlar i läder och sånt. Snygga grejer.

Och ja, vi är hemma från fjällen. Mer om det kommer snart... måste bara sova först.

mysfaktor!

ja, men usch, då var det dags igen. Att packa(man kan verkligen ifrågasätta min mentala hälsa här.. vi ska till fjällen....med fyra barn, miljaaaarders grejer att packa). My favourite game...

Det är stressande, tråkigt, överväldigande, tråkigt, en massa plockande, tråkigt, tidskrävande, tråkigt.... Men det ger en väldigt mysig stämning åt huset... inget ont, som inte har nåt gott med sig. Sicken tur!...

en kaka och lite siffror..

Hade tänkt att baka chokladkaka att ta med till fjällen... (mest för att få anledning att smaka smet). Det finns ju faktiskt folk som jobbar med att göra fika, som andra kan ta med sig till fjällen. Om man vill spara sig besväret. Så går det att köpa. Dock, får man inte smaka på smeten då... Så det är en svår avvägning... men av nån märklig anledning ville det sig inte riktigt.. blev så förvånad över att kakan var stympad när den kom ur formen...

här hänger resten kvar. Det betyder alltså att jag inte kan ta med den till fjällen. Den är ju inte hel. Vilken dubbel-lott! Både smet och kaka.

Såg slutet på Oprah nyss... hon hade tydligen ett tema för dagen som var "är det normalt?"..

Så här ska ni få serverat lite siffror, inte bara vackra bilder idag, håll tillgodo;

14ggr om dagen fiser en vuxen. Oavsett om det är en kvinna eller en man....jamenellerhurinte...

6ggr om dagen ljuger en vuxen man

3ggr om dagen ljuger en vuxen kvinna

5ggr om dagen petar man näsan

3% städar alltid nakna

45% sover utan underkläder

34% borstar inte tänderna innan de lägger sig för att sova

Nu är de ju amerikaner. Så jag drar mina egna slutsatser tror jag... häppåer!