prinsessan och hennes kille

Ni vet människor som har väldigt seriösa yrken, som t.ex.advokater och politiker. Där ytan, imagen, ja själva intrycket man får av dem, och även språkbruket är väldigt noga. Eller yrken som brandmän, poliser, läkare, där man är under ständig press, och aldrig får göra fel.
Det sägs ju att de får en speciell sorts humor, en ganska grov och morbid sådan, för att få pysa av sig lite. För att få avreagera sig, att få balans på allt det allvarliga och seriösa..

Då kom jag att tänka på Victoria... jag undrar om hon är prinsessa hela tiden? När ingen ser eller hör, när det bara är hon och Daniel hemma... sitter de då och talar perfekt rikssvenska till varann, om servettvikning, det politiska tillståndet i Nord- och Sydkorea, eller huruvida oljeläckaget utanför USA/Mexiko har någon inverkan på Stockholmsbörsen, eller om de kommer att få bröllopsgåvor som de kan tänkas ge vidare?..
Förstår ni vad jag menar?
Eller får det ett behov att avreagera sig? Att springa runt i mysbyxor, med utstående knän på, i plysch, billig skit från HM? Att prata på värsta breda värmländskan, bohusländskan, halsa mellanöl rakt ur flaskan, rapa högt vid matbordet? Att skämta om saker som är allt annat än politiskt korrekt, om vit underklass, eller om arbetslösa, eller kanske handikappade?

Det undrar jag....