Pytt i panna, skulle inlägget ha hetat....

Jag har legat lite på latsidan här på bloggen det senaste, så jag hade tänkt att göra ett slags uppsamlingsheat, ett "gott&blandat-inlägg". Med kort från helgen och från renovering och sånt. Men jag vet inte vad det är med Blogger ikväll, för det kom bara med ett kort, resten havererade. Och kanske, eventuellt orkade jag inte riktigt vänta heller.

Så då får det bli så här istället, en slags kortkort version, utan bilder;
Vi har varit en sväng på spa, en s.k. konferensresa med MS jobb, med en en rad härliga upplevelser. Lillebror spydde ner hela sig och halva mig, efter en kvarts biltur. Och jag lipade i bilen. Bra start där.
En ryggmassage, som var både helskön och gjorde väldigt ont (för jag var stel på en punkt där man samlade sorg och icke uttryckta känslor? Hon skulle ha sett mig i bilen... "doing the ugly cry" som Oprah skulle ha sagt)
Diverse lekar där en av mina bröder visade sig ha oanade talanger. På tacklingsområdet. Två flugor i en smäll. Strike!
Lillasyster lyckades peta in en eternell i näsan. Som fastnade där(hon kan inte snyta utåt, bara inåt. Inte så praktiskt). Först tre timmar senare lyckades jag få syn på en liten stjälk och drog i den.... tada! En hel liten blomma kom ut. Som ny.

Käkat grymt god mat. Både hamburgarna i skogen och den färserade fisken (nån tunga) på kvällen. Lillebror vägrade somna om när han vaknade och såg att Barcelona vann mot Manchester United. Var vaken till halv ett. Jag var ett vrak långt innan dess.

Eftersom vi var rätt nära hemma, hann vi även med att greja lite i huset. Målat klart en vägg helt och fått upp tapet på en fondvägg i Storasysters rum. Eftersom min pappa offrade några lediga timmar, gick det rätt snabbt också. Det är sånt jag gillar att göra på Mors Dag. Det var en present i sig. Att hinna greja, när man egentligen inte trott att man skulle hinna nåt alls.
Fast jag fick ju en present också.. jag ska få åka och shoppa (ja, inte bara, men nu börjar mina fingrar tröttna på tangenterna) och en massa charmiga kort. Söta så man kan dö. Slutligen.
Det här är det senaste. Ni som har hängt med här ett tag vet att jag en gång testade morötter för att äta mindre sötsaker. Tyvärr fungerade det varken som morot eller piska. Och det visste jag väl egentligen innan, att det inte skulle funka. Och inte hann jag bli speciellt brungul av alla morötterna heller. Synd. Trist.
Men skam den som ger sig...
Nu ska jag testa det här... ett gummiband, av gummi (den klassiska sorten, tortyr att ha i håret), som ska sitta runt handleden. Och varje gång jag blir sötsugen så ska jag dra lite i det, släppa det och ...... kadish! Så kommer det att snärta till och göra ont.

Ja, vad ska jag säga? Det låter ju helt vrickat. Och det är det säkert också. Men det vore grymt om det fungerade, och komiskt. Så jag testar. Jag satsar på en stor påse gummiband, för här lär det antagligen att snärtas i tid och otid.

Är det fel dag att berätta att Toblerone har gjort en ny variant, med nötter och russin? Den var inte god iallafall.

Kadish!

inte jag

Veronika Maggio, var det hon som hade en hit med låten "Dumpa mig"? Den var inte bra.

Nu har hon iallafall en hit med "Jag kommer". Inte heller bra.
Är det nån som på allvar tror att det hade blivit en slagdänga om den inte hetat det den heter?

Jag springer, jag springer, jag springer, jag springer, jag springer, jag är nästan där....

eller

Jag virkar, jag virkar, jag virkar, jag virkar, jag virkar, jag är nästan klar....

mera måleri

är man väldigt omotiverad eller är man väldigt motiverad, när man väljer att åka och måla, stressigt så svetten sprutar, istället för att ta en skön joggingtur?

det är frågan...

då var man igång..

Ja, nu finns det ingen återvändo.. nu har vi börjat.. Det här sysselsatte jag mig med igår, målade en vägg. Vit. Det ska bli lite tapetserade fondväggar också.
Storebror har valt en med en massa fotbollsgubbar på. Hur jag tänkte när jag sa ja till det, undrar jag fortfarande över...?

Vi har gjort en grovplaneringspriolista, där hall och sovrummen ska bli klara först. Sen blir det vardagsrum, kök och tvättstuga. Sist de större barnens tv-häng. Toaletterna struntar vi i just nu. Golven också.
Och utsidan. Fast jag är oerhört sugen på att gräva upp en hel del av märkliga saker de har planterat... alltså maken till taskigt ögonmått alternativt väldigt fritt/konstnärligt placerande av diverse buskar...ni skulle se.
Det finns ingen rak linje nånstans. Det finns inget tema. Det finns ingen tanke. Så ser det ut iallafall. Random. Slumpvis eller nåt....
"Nej, men se, här har de två tallbuskar till extrapris. Dem tar vi. Och här har vi en krusbärsbuske och en tuja. Det blir väl bra (=billigt)?"

Det är väldigt lätt att få ideér över allt man vill göra, bara spåna fritt, tiden att genomföra det är inte lika lätt att trolla fram. Eller cash.
Men jag tror att det kommer att bli bra, jag har en bra magkänsla iallafall...

trevli' helg!

God Kväll!

De där som är med i tv-reklam för dating. Är de verkligen singlar? Är de skådespelare? Är de skådespelande singlar? Vad får de betalt? En gratis annons? När de spelar sig själva?...

Tänk vilken lyx ändå.. att kunna ha det så bra och bekymmersfritt att man kan sitta och fundera över totalt oviktiga saker? Oh, så härligt...

jaja... där ser man..

Storasyster och storebror sitter i soffan tillsammans, med huvudena tätt ihop, ritar. Uppmuntrar varandra...samsas...

Jag kikar förbi för att se vad de gör.... de ritar bröllopsklänningar. Designar.

Öh.... ?...

Jag fattar ingenting. Vem har rövat bort mina två äldsta barn? Och vilka är de här?

när man inte ens har tur med vädret

ja, nu passar vi på att skriva inlägg. Alla sover.

Idag var en riktig skitdag, i ordets rätta bemärkelse. Den började dåligt redan igår kväll, som en gammal kollega på PM6 planeringen skulle ha sagt.

Jag och Lillasyster, vi blåste till dagis i morse(varför har man aldrig den medvinden när man cyklar?), tyvärr satte hon ena foten i en präktig hundbajs vid ankomsten. Och just idag var jag alldeles för trött och grinig för att se humorn eller I-landsbekymmer-statusen i det hela. Jag tänkte inte att jag var så tacksam för att det var just hundbajs, istället för kattbajs, som ju luktar långt värre. Jag suckade och blev sur.
Sen fick jag med en pinne till hjälp, och en vattenpöl, pilla bort allt klet. Och det luktade faktiskt visst. Och vem rastar sin hund, och låter den skita utan att plocka upp det, en halv meter från dagisgrinden? Det skulle jag gärna vilja veta. Så att jag kan maila.

Hemma igen, efter att Lillasyster sovit middag och ätit, får hon skrota runt lite utan blöja. Hon har inte visat nåt större intresse för hela grejen, men jag tänker att en liten stund kan vara bra, för att vänja henne vid känslan. Jag frågar henne kontinuerligt om hon behöver kissa. Nej, är svaret jag får varje gång. Men fem sekunder efter att jag frågat henne, säger hon, "nu har jag kissat mamma". Värsta stora pölen i köket. Jag tänker inte att det var tur att hon inte bajsade iallafall. Jag suckar och blir sur. Igen.

Eftersom hon nu har tömt hela blåsan, tänker jag att det är riskfritt att låta henne skrutta runt en stund till. Jag vill inte låta mig nedslås av lite kroppsvätskor, utan vara en bra mamma. Inte en sur mamma. Jag frågar henne kontinuerligt om hon behöver kissa, eller bajsa. Men svaret jag får är hela tiden nej. MS kommer hem från jobbet, kramar om henne, pratar lite med henne, kilar ner i källaren för att duscha eller nåt. När hon vänder ryggen mot mig ser jag att hon har gjort "stora A" i trosorna....
Hurra! Grattis mamma! Varje dag är tydligen Mors dag här...

Hon fick på sig en blöja sen, för nu orkade jag inte chansa mer. Inget mer bajs eller kiss idag tack. Inga mer pinnar att göra rent med. Någonstans. Ingen mer bajslukt under mina fingernaglar.
Det är inte så att jag blir eller blev arg på henne, men jag hade inte riktigt förmågan att käckt skoja bort det. För det var inte roligt. Jag tyckte inte det. Inte idag.

Så där, det var min dag. Hur var er?

När man ska sätta ner foten...

För några dar sen. Fast med tanke på mitt humör idag, kunde det lika gärna ha hänt idag. Men det gjorde det alltså inte. För några dar sen, då blev jag rätt irriterad. Så till den milda grad att jag ringde upp ett telefonföretag och pratade med deras kundtjänst.

Alltså så här var det, det ringde nån som jag trodde var från tele2 (som stod för vår fasta telefoni). Han hette Odin. Bara en sån sak. Iallafall. Och så sa de att vi betalade för mycket för vår fasta telefoni, med tanke på hur lite vi använde den. Det kändes ju fair, tyckte jag att tele2 hade koll på det och nu ville de förlänga abonnemanget fast med en bättre deal. Bla bla bla..

Först i slutändan, vid sista meningen, fattade jag att det inte alls var så. Det var ett helt annat företag. Men då hade det liksom gått såpass långt att jag bara kände att jag inte kunde dra mig ur. Mesigt värre. Jag hade dock en snikig baktanke att jag kunde avboka hela skiten med hemförsäljningslagen i ryggen. Via mail. Och jag har mailat dem och sagt ifrån, men fick först inte nåt svar. Det tog iallafall flera dagar innan det hände nåt. De hänvisar då till att det ska ringa en säljare. Vill jag prata med en säljare, tror de? Va? Här ska inte säljas nåt.

När första fakturan kommer, står den dessutom på MS egna företag. Vilket vi inte kommit överens om. Och vi har tydligen tackat ja till nummerupplysning? Fast vi har en jättegammal telefon med nummerskiva (ärvd efter barnens gammalfarfar), och därför sa jag nej... och blev det billigare? Njej...tyvärr.. och det kostade ju plenty of pesetas att flytta till en annan operatör.. Hade jag bett om det? Nix.

Så jag surnade till. Värre än vanligt. Jag ringer ju aldrig helst. Jag går inte tillbaka med bananer som de sålt med fel pris. Klagar inte på att kycklingen inte är genomstekt. Men nu...
Kommer fram till kundtjänst och förklarar att jag vill säga upp abonnemanget. De kollar och ser att vi har ett "ärende öppet", och att de tydligen försökt att ringa upp oss tre gånger. Vill jag prata med en säljare? NEJ. Med utropstecken i långa rader. Med en suck på slutet. Jag vill bara säga upp abonnemanget, ja jag vet att det är tre månaders uppsägningstid nu'rå. Jag orkar inte gaffla om ångervecka och sånt. Borde jag gjort det?
Allt går finfint, tills han frågar vilken operatör jag ska flytta över det till.... eller vill jag döda numret? Alltså jag var rätt övertygad om att vi inte behövde ha nån fast telefoni, man klarar sig med bara mobiltelefon nu för tiden. Fast nu blev jag lite kallsvettig. Dödas?

Vi kommer överens om att numret dödas om jag inte hör av mig innan sommaren är slut. Det som först kändes så bra, kändes plötsligt...lite ångestladdat. Vad har jag gjort? Murder? Varför blir det sådär, när jag för en gångs skull tar i ända från tårna istället för att mes-tiga i vanlig ordning?

Så om jag nu ångrar mig och vill ha fast telefoni igen, har ni nåt bra förslag? Billigt. Trevlig personal. Eller klarar vi oss utan? Pengar att spara?
Hur gör ni andra?

The Good Wife

Tyvärr syns det ju inte, hur grisigt och snuskigt det är på den här grejen. Och det kanske är tur...?
Det är en liten pedal som man trampar på när man ska öppna kylskåpet... idag var jag tvungen att lägga mig ner och peta fram en grej som ramlat under kylskåpet... och oh god! Det var skitigt! Jag kände mig som en riktig snuskfia...
Och så blir man lite paff också, att man inte har sett det tidigare... liksom, när blev det så? Har mamma sett det här? Svärmor?

Så jag tillbringade 20 ångestfyllda minuter med att pilla, torka och göra rent med trasa och en grillpinne. Peta överallt i millimetersmå utrymmen.... vilket slavgöra! Vem har designat det här? Som inte går att göra rent?

Och en annan läskig tanke/fråga är ju att hur många andra små utrymmen finns det i huset, som jag måste peta rent med en pinne, när vi ska flyttstäda??? Vad gammal och trött jag blev plötsligt. Tappade farten lite..

Men kolla kolla! Det är sånt här som kallas bländande rent! Fotogeniskt. En genisk fotograf. Liksom.

Så idag är det jag som är the good wife. För jag har också gjort rent köksfläkten. Med pinne och trasa.

The good wife.

Fyra, är det nya tre...

Jag vet inte om ni har märkt?
Först (eller först och först, för en del år sen...) skulle (skulle och skulle... försökte, ville...) alla (alla och alla, rätt många iallafall) ha två barn. Det var lagom. Och helst en av varje kön. Som om det spelade roll. Då skulle man sluta, när man var på topp. Så gjorde de flesta. Själv tänkte jag mest efter andra barnet att "skönt, nu har jag gjort mitt för att föra människosläktet vidare"...
Det blev oroväckande många parenteser där... f'låt.

Iallafall, sen, blev det fler och fler som fick tre barn. Många som fick tre barn. Tre, blev det nya två. Alla skulle plötsligt ha tre barn, kändisar som okändisar. Pernilla Wahlgren, Martina Haag, svägerskor och kompisar. Själv blev jag också sugen. Det vet ni.

Sen fick vi även till en nummer fyra här. Det kändes lite exotiskt nästan. Det var inte så vanligt. Och det kändes lite som "familjen annorlunda"... Själv hade jag nästan en nästintill tvångshandling att berätta för alla att jag hade fyra barn. Om det var för att verka märkvärdig och duktig, eller om det var för att jag behövde höra det om och om igen, för att det skulle gå in att det var sant, vet jag inte. Men pinsamt, så många gånger...
Jag kunde intala mig själv, att nu, nu skulle jag minsann inte nämna nåt om det. Men så lyckades det slinka ur mig, som om jag hade Tourettes, eller nåt. Men det har nästan gått över nu. Om man bortser från det här inlägget dårå.

tillbaka till spåret.. jo, nu tycker jag mig märka att fyra är det nya tre... Victoria Beckham, Fotbollsfrun Malin Wollin, Martina Haag (igen ja), Pernilla Wahlgren (igen, jaja)... och en massa andra, som jag har glömt av nu, lagom till att jag skulle drämma till med poängen här..

Jag var inte först, men nästan. Alltid något. Och det känns rätt skönt.

Men, om fem blir det nya fyra, vill jag inte vara med. Ich bin fertig.

Nej, staketet är inte skevt och häcken bakom är jättesnygg...

Här ligger femton säckar kläder, gardiner och skor... vilken känsla att bara få bli av med dem! Vilken lättnad! Och hade jag inte ätit så förtvivlat mycket tårta igår, så skulle jag säkert ha känt mig fem kilo lättare när jag burit ut dem.

Tänk vad pengar... som bara ligger i sopsäckar så här... och ska skänkas bort. Men jag tänker så här.. eftersom jag är så überdålig på att sälja saker, så hade jag säkert gått back på att försöka sälja nåt utav det. Så det är win-win. Så tänker jag. Och att slippa själva arbetet. Det är definitivt win. Win, win, win, win, win....

Det var idag de skulle hämta dem väl?

man är väl kvinna, man kan väl ändra sig...?..

idag var det "meatless Monday", enligt min egen inte direkt officiella matplanering.

Meeeen det blev inte så. Jag har gjort vegetarisk lasagne ett flertal gånger, och den tragiska sanningen är ju att jag inte kommer på nåt annat att lura barnen med. Och jag var inte sugen på lasagne, igen.

Plötsligt blev jag sugen på köttig korv istället, när jag ramlade över den här (på extrapris).

Na Aukake. Eller nåt liknande heter den. Och som ni vet, en korv, är alltid en korv. Det här är en kryddig korv, utan vitlök men med litelite ananas. Aloha. Den var god som godis. Jag satte i mig en rå korv under tiden jag lagade maten. Det kan ha fördärvat mitt smaksinne något. Att jag var så hungrig. Trots tårtbuffén igår, blev jag hungrig rätt fort.

Och nu är jag mätt igen. Magen står orutinerat åt fyra hörn igen.

å kameran då?

Idag har jag inte gjort många knop. Kroppen har liksom tagit emot, har det känts som. Lite trögt har det gått.

Så lägligt då att vi blivit bjudna på kalas. Ett sånt som man (nästan) vet på förhand att man kommer att gå proppmätt ifrån. Jag behöver alltså inte lyfta ett finger för att få mat idag. Hur bra låter inte det på en skala?
Och som jag åt.... rentav pinsamt. De hann inte ens säga "varsågoda att ta mer" innan jag varit där...
Det var tårtbuffé också. Jamen ni hör ju... buffé, av tårtor... Självklart sa jag till mig själv att jag bara skulle ta av de jag verkligen ville ha. Det var lättare när man stod en bit ifrån. För med tallriken i ena handen och tårtspaden i den andra, skötte det sig liksom per automatik... Alla sorter hamnade på min tallrik. Och lite extra på Lillasysters.
Jag skulle tagit kort på härligheten, så hade ni förstått mig precis. Och gjort likadant. Det är iallafall det jag intalar mig själv, för att få illamåendet att kännas lite mindre...

Men på pluskontot är ju att jag (i teorin) inte behöver äta nåt mer förrän framåt onsdagkväll. Tänk vad tid över till annat jag kommer att ha.

varför?

Dagen i siffror...

antal svindyra pastaluncher: 1
köp på mässan: 0
startgrupp: 7
parkeringsavgift: 20
felaktig parkering: 1 (but we made it!)(vi klarade oss utan böter, på svenska)
kända människor jag sett: 0
människor jag känt igen: 6
raggarbilar: 5
skavsår: 3
duschningar(nu heter det så): 0
salta godisar: 24
chokladbitar: 10
bullar: 1
muffins: 2
kaffe: 1,5
McDonalds besök: 1
asgarv: minst 2
tankar om varför man gör det här: 42
blå tånaglar: 2
stela ben: 2
toabesök på bajamajor: 2 (alltid lika plågsamt. "Titta inte ner, titta inte ner"... och så tittar jag ner...ändå...varför?!)
kväljningar på bajamajor: 2
tid: 1tim 59min.
svett: gissningsvis ett par liter, av tröjan och lukten att döma...

Så där. Jag sprang allt vad jag orkade, jagade klockan som en gris. När jag gick i mål, hade jag noll och inget kvar.... Min målsättning var att komma under två timmar. Tiden känns bra, tills man kollar alla monsterbra tider som allal andra har... hur bär de sig åt?

Och förresten, du som bestämmer över Göteborgsvarvet; varför har ni tagit bort kexchokladen? Det finns numera 0 ställen längs med varvet som delar ut choklad. Va? Katastrof.

dagens glädjetjut...

Jag vet inte hur länge jag väntat på en sån här lapp i brevlådan.. Tjo! Trottoaren kommer att bli (pinsamt) belamrad med alla dessa säckar jag har samlat ihop ända sen i höstas/vintras...med gammal skit... Minst 12 säckar... Ah, känslan i det! Lättnaden. Jag hade nämligen börjat oroa mig för att de slutat, eller nåt..

Det kändes som att jag gick ner ett par kilo minst, när jag fick lappen. Så effektivt. Och bekvämt.

verkar lovande...

jag vilar mig i form och är tröttare och segare än nånsin...

åh, det känns bra, det här...

jag behöver en tripp till IKEA...

Vi flyttar från ett hus som har 10 fönster. Det finns fönsterlampor i 4 av dem, varav 1 är trasig. Gröna växter i 5 av dem, varav 1 är plast. Men grön, så den räknas. Men ni förstår bilden. Det är lite utav en inredningshärdsmälta... inge bra...

Vi flyttar till ett hus som har nånstans 16-18 fönster, vet inte riktigt.. men det är krisartat... we need lamps... och grejer... växter som inte dör. Esteten i mig jublar.

Förskolans dag och blåst

när vi kom till dagis idag, drog Lillasyster efter andan...
"vad fint, ballonger ute! Titta mamma"....
det var pyntat på deras utegård, med björkar och ballonger. Hon blev imponerad. Såg jättelycklig ut. Skönt, för tidigare på morgonen var hon lite mer åt åskväder...

Alla barn fick med sig en liten flaska med såpbubblor... här övar vi på själva blåsrörelsen... som en liten pussmun...

Så vi satte oss på trappan hemma och försökte blåsa bubblor... det är ju så vackert! Det finns nåt barnsligt, härligt, befriande med bubblor.. och fint..

Nu blåste det alldeles för mycket, så det gick inget vidare. Varken att blåsa eller jaga efter dem... Eller ta på kort på dem.. men det är ju ingen överraskning. Har inget med väder eller vind att göra, tyvärr.

:o/

Adele igen!

Ni minns kanske Adele, som jag skrev om tidigare i våras/vintras... hon var ju en ny bekanstkap för mig, förmodligen inte för så många andra..
Rolling in the deep spelas på radion, och den är ju stenskön..

har hittat en ny version av min favorit "Set fire to the rain"... och den är ju så bra att man vill gråta.

www.youtube.com/watch?v=FlsBObg-1BQ&feature=related

den är med text också.. bara att höja volymen och sjunga med alltså!

:o)

städning

I flera dagar har jag gått och funderat på över hur många gånger till jag kommer att behöva städa det här huset..
Ska/kan jag bojkotta det helt, eftersom det ändå måste flyttstädas?

Men sen har jag förstått att det nog är lite väl långt kvar ännu..motvilligt. Det gick att skjuta framför sig i några dagar, packa lådor istället för att ändå känna att man gjort nåt bra, men idag... idag...hade jag väntat lite längre så hade vi nästan haft heltäckningsmatta här hemma. Jag fäller fortfarande läskigt mycket hår. De finns precis överallt. På ställen jag inte minns att jag har varit på?

Vad gäller min varvning av Göteborg, så tänker jag vila mig i form, ända till lördag. Känns bra. Så får det bli. Jag sparar mig, kan man säga. För jag får inte ta slut innan jag är i mål. Eftersom jag inte har nåt lokalsinne, varken i små eller stora städer, så kan jag inte hoppa av längs vägen, för hittar jag inte hem igen. Alltså. Jag måste hela vägen runt. Därav paniken.

Ska jag putsa ett fönster också kanske? När städlusten ändå föll på?...

nedräkning

Det slog mig just.. nu har jag inte många dagar kvar att komma i mitt livs form... närmare bestämt ganska exakt 3. Som i T.R.E.

På lördag är det tänkt att jag ska varva Göteborg, och överleva.

Vad hände med min planering? Vart försvann all tid? All träning jag skulle hinna med?

Åh, Gud... hoppas de har infört extra stationer med kexchoklad i år..

lilla Storebror säger

"Jag längtar efter två saker, nej förresten, tre...
skolavslutning, fotbollsVM och att det ska bli köttfärslimpa i skolan..."

Och idag är det tisdag och jag längtar efter att få torr-raka mig igen. SÅ länge sen sist...

en vanlig allmänt grå tisdag

Det måste väl inte vara skön fredag för att vara sugen på grillat? Va? Nä... jag är sugen idag. Och på fredag kanske det blir dillkött, vem vet? Eller fiskpinnar? min oerhörda oemotsagda etiska ådra har slagit till igen...

mina vänner, det här är inte en skev syrenkvist i en illa vald vas. Det här är en installation... så, nu vet ni..

Om man skulle slå till och bli florist?

en grej jag tänkte på bara..

jag ramlade in på det här programmet idag, på TLC, för jag skulle sätta på lite bakgrundsljud åt Lillasyster som skulle sova middag. Ja, vi gör så... hon tycker om att ha lite ljud och jag tycker om att fixa lunch när hon sover. Så då får TV:n stå för ljudet.. Jag har försökt att sjunga själv, men när hon var mindre började hon alltid gråta. Och nu när hon pratar så säger hon helt enkelt till mig att jag inte sjunger så bra. Faktiskt. "du är inte så bra mamma, på att sjunga"... säger hon..

Iallafall.. detta programmet. Helt ordinära, vanliga små tjejer, som de gör om helt, så att de ser ut som levande små dockor. Och helt olika sig själva. Ganska onaturliga. Just idag handlade det bland annat om en liten tjej som de köpt nya tandfasader till, för att få till det perfekta leendet. För att inte visa att hon tappat en tand. De har löshår. De sprayar dem bruna. Alla barn älskar det. Säger föräldrarna. De lägger ut tusentals dollar på kläder, anmälningsavgifter till skönhetstävlingar, de hyr in coacher för att träna med dem. Hur man svänger på höfterna, hur man vinkar, sätter pekfingret i en smilgrop. Hur man blir en vinnare.

Min fråga är då... varför lägger man som förälder så mycket pengar på att ändra ett barn, som redan är fint, och perfekt som det är? De som behöver pengarna är ju föräldrarna, de behöver verkligen renoveras(iallafall de som visades i programmet, övriga har jag ju ingen åsikt om såklart)...Mamman till flickan som tappat en tand, såg verkligen ut som ett världskrig. Där saknades det tänder, blonderingen hade en 5cm utväxt, och en övervikt på kanske 50-60kg. "hon älskar att tävla, tävlingsinstinkten har hon ärvt efter mig. Och stiligheten också. När jag ser henne tävla på scenen, känner jag igen mig själv"...

Qué?

De som känner mig vet att jag inte lägger alltför mycket vikt vid utseendet. Jag går osminkad till affären och borsta håret är halvviktigt... men däremot tycker jag att det är rätt intressant med självinsikt....

kolla kolla kolla!

kontraktet är påskrivet, vi har säljit huset...!

som vi säger här i familjen... " happywifehappylife"...

har jag hört...

det finns tydligen de som fikar och myser på sin altan...

Eurovision!

Ikväll gäller det, vi håller tummarna och laddar allt vad vi kan... eller.. ja..

jag har köpt en massa godis som jag hoppas snylta åt mig när ingen ser...

rutigt och annat knäppt

Jag rensar vinden och packar lådor. Har hittat en hel driva med gamla gardiner som jag sparat. Av någon anledning. Jag minns inte vad det skulle ha varit. Men de ligger ju uppenbarligen där, så nåt har jag väl tänkt.

Men de kommer aldrig att komma upp igen. Jösses! Vilka färger, mönster, former, massor med meter som ska veckas... spetsar... jag gick verkligen "all in", när det begav sig. Samtidigt lite kul att se... var det verkligen jag?

När ska de där "för de handikappades rekreation" komma och samla in säckar från trottoaren? Jag har garaget fullt med grejor jag slängt. Komsi komsi...

Som jag insett att jag inte kan sälja på Tradera.

lite segt ....

Det går sådär att blogga just nu... det har tydligen krånglat på Blogger. Tråkigt för er att missa allt fantastiskt och spektakulärt jag har haft för mig... som jag självklart hade berättat allt om. I detalj. Synd. Trist. Sånt är livet... :o/

Nåt annat som går lite sådär är mina affärer. Jag tänkte ju sälja lite grejor på Tradera, fina byxor efter Lillebror, som jag inte tänkte nostalgispara utan sälja. Precis. En tanke var att ha ett speciellt konto, dit jag kunde föra över alla pengarna, så att jag kunde visa MS att jag minsann gör vad jag kan för att hjälpa till med familjens finanser.
Det ena paret är sålt för 3:-. Köparen tyckte också att frakten var för dyr, så jag fick paketera och hålla på, sätta mig på det för att det skulle vara max 3cm, allt för att det skulle bli 24:- i frakt och inget annat... Gick till ICA och tillbaka flera gånger... för 3:- i vinst. För ett halvt frimärke. För två dumlekolor i lösvikt. Tre pantflaskor.
De andra byxorna sålde för dubbelt så bra pris, hela 6:-... och där har köparen, eller vinnaren av auktionen, som det också heter, inte ens orkat att svara på mitt mail. Så jag får inte känna känslan av klirret.. när hela 6:- ramlar in...

Och planen att ha ett separat konto för traderavinsterna... ja, jag vet inte. Orkar man öppna ett konto för 3:-? Eller 9:- om den andra köparen vaknar till...

Och för övrigt har jag redan gått back, då jag under tiden har hittat saker jag velat buda på, och vunnit...

Ja, nej.. men det är ju fredag iallafall. Det är ju nice...

lyx å sånt..

Jag kände lite, att jag hade medvind häromdagen. Hus köpt, hus sålt... och lite så.. och så gick jag på Hemköp på torget och ville lyxa mig lite. Sugen på nåt fräscht att slänga på grillen. Kanske kalkonfilé, lax, eller ryggbiff..

Men jag vände och vred på allt och kunde inte förmå mig att lägga ner det i vagnen. Det var för dyrt. Hur mycket väggfärg skulle man inte kunna få istället? Eller nån ny lampa... så tillslut hade jag förhandlat med mig själv och i vagnen låg en karré. För det är ju jättegott. Och går precis lika bra. Det ger kanske inte den där känslan av lyx... men ändå. Det duger åt mig. Gott nog.

Det sista som hamnade i varuvagnen var en påse med majskrokar till Lillebror. 14,95, inte nåt märkvärdigt.

Tills jag kom hem och fick för mig att räkna ut kilopriset. 373kr! Nåt är ju fel när den i familjen som bryr sig minst om vad som kommer i munnen, så länge det kommer nåt, är den som får det dyraste. Och jag, JAG, som längtar mest, är den som får suga på en seg karré.

Kokkobello is my middlename

Nej, men varför bryta en svit?

Ännu en gång. För vilken gång i ordningen vet jag inte. Vill inte veta.

Kommer på alldeles för sent att jag ska träna stationsträning, det är varmt = det blir linne... = måste raka mig under armarna ju! Och det blir en torr-rakning över handfatet. Men fastän jag gör det så absolut skonsamt som bara jag kan... blir det uppror och svider nästan direkt! Jag orkar inte ens bli trött på mig...

Men för att balansera upp det hela, hade jag på mig träningstights som jag hämtade direkt ur tvättmaskinen och som fått hänga på tork i 18minuter. Inte torrt alls.

Så, plus minus noll.

Oroa er inte, det kommer räcka till så fint...joråjorå..

Det känns väldigt bra att sitta och räkna ut väggytan och hur många rullar tapet det kommer att gå åt... för tre sovrum... när det är måndagkväll och klockan är efter sovdags. I min ålder alltså efter 23.
Kl 23.11. Vi drar väl till med en tre - fyra rullar nånting.. hur fel kan det bli?

kommer att sakna och längta efter...

vår altan, med utsikt över körsbärsträd och äppelträd. (Och en estetiskt vacker studsmatta också, så klart)

Inte så att jag ångrar mig, men ändå... nu gäller det att njuta järnet, så länge det är "mitt"...

Sköna söndag

Dagen har varit slapp och skön. Mjukiskläder. Solsken. Lunch på altanen. Och.
Vi har varit och mätt i huset!
Kollat. Klurat. Och insett, först nu, vilka mängder kvadratmeter tapet det kommer att behövas... oj.....eller målarfärg. Jag har tydligen i ett svagt ögonblick lovat att måla allt som behövs... det känns lite dumt nu.
(Detta är vardagsrummet/tv-rummet)

Att jag bearbetar MS för att få ner en vägg, eller helst två, har inte med det att göra. Det ser jag som en ren bonus, att det blir mindre väggyta att måla.

upprepa upprepa upprepa

Idag har Lillebror inte gjort nån vidare bra reklam för sig. För att sammanfatta det, kan man säga att han varit konstant missnöjd. Vi hoppas att han får en eller ett par tänder som belöning när "fasen" (för det är väl inte hans personlighet??) gått över..
Han vill inte sitta på golvet, utan strävar och kämpar för att ta sig upp i famnen när jag satt mig bredvid. Fast han vill inte sitta i knät, utan hänger och slänger åt olika håll för att nå saker. Men vill alltså inte ner heller. Han vill ha nåt att gnaga på, men slänger hela tiden ner det på golvet och blir ledsen och gråter.
Han vill inte vara vaken, men han vill inte somna heller... fast nu har han äntligen somnat för en liten eftermiddagslur. Och jag använder den dyra tiden till att.... blogga? Intelligensen i det... ?

Jag älskar honom gränslöst. Och jag älskar honom ännu mer när han sover.

För att behålla min mentala hälsa försöker jag fokusera på bra saker. Men min förmåga begränsas något av att någon gråter och gnäller hela tiden. Så jag har blivit lätt tunnelseende, kanske man kan kalla det.
Mitt mantra är: jag har iallafall snart ett nytt hus, jag har iallafall snart ett nytt hus, jag har iallafall snart ett nytt hus, jag har iallafall snart ett nytt hus....
Ni fattar.. man får säga det till sig själv ett antal gånger per dag...en dag som idag.

vill ha vill ha vill ha!

Nu när man bor i ett hus med badkar längtar man efter en rejäl dusch. Men eftersom man vet att man ska flytta har tankar redan börjat att vandra. Och kommit fram till att Oj, det finns bara duschar i nya huset.. jaha...

Och nu har jag hittat en sight med badkar, för det vill jag ha nu. Precis, nu vill jag ha badkar. Ja, jag vet, säg inget. MEN kolla här:

http://www.finabadkar.se/

ett litet, knallrött.. med tassar... suck...helt underbart...

ser bra ut iallafall...

Fredag förmiddag. Dryga 23000 steg. Ser bra ut. Det är bara det att det är för hela veckan... :o(

Frisörbesöket igår gick smärtfritt. I fråga om bråk och skrik. Däremot var Lillasyster tvungen att bajsa värsta blöjan... så att vi fick knö oss in på personaltoan mellan handfat, tvättmaskin och toastol. På golvet, bland inga hårstrån alls. Timing is everything.

inte för att jag testat alltså...

Ni vet den där sojagrädden? Den gick ju inte åt vid fikat, skålen med vispad soja blev stående i vår kyl i flera dar..för jag har lite svårt att slänga saker på en gång.
Om man är riktigt sugen, så skulle man kunna göra nån slags sojamousse. Man skulle kunna blanda i lite kakaopulver. Och lite sirap för att spetsa till den. Ja, det skulle man kunna göra, och sen äta upp med sked direkt ur skålen.

Ja. Inte för att jag var så sugen. Nej. Varför sojagrädden är borta från kylen har jag inte aaaaning om.

det finns de som har nallar i sängen också...

jag vet inte om det beror på att han varit snorig i flera veckor.. men tydligen känner han sig trygg med näsdroppar...

hos frisören!

Hade bokat tid för klippning för en förväxt Storebror. Kl 15:00. Fick tvångsväcka Lillasyster och tvångsmata henne. Men det gick fint ändå tyckte jag. Hade förväntat mig lite värre motstånd.

Fick valla alla barnen som en hund för att komma iväg i tid. Sprang runt, lätt stressad, irriterad över att de större barnen inte kunde lyssna på vad jag sa utan bara ville berätta egna grejor. Som jag sa att vi skulle prata om senare, på vägen, när vi var utanför huset och vår sjukligt trånga hall. Men det glömde vi bort sen.

Svettig och snorig kom jag in hos frisören. Det är hopplöst att ta av små barn kläderna utan att snoret droppar, man måste ju böja sig ner hela tiden. Det blir ju så, de är rätt korta...Och så ska man försöka låta som att man inte drar upp en massa snor när man drar upp snoret i näsan, och inte snyter sig...fräscht ska det vara ju..diskret.

Skakar av regnskyddet på vagnen, eftersom det självklart kom en fin skur just som vi skulle gå. Knölar ihop det under vagnen, fram med ryggsäcken, fram med en burk med mat till Lillebror.Svettig igen. Snorig. Mata, mata, mata...

Storasyster har Lillasyster i knät och viskar retsamma saker i hennes öra som gör att hon skriker nähä! Och när jag försöker säga till, så får jag bara ett Vadå? Jag gör ju inget...tillbaka..men annars gick det rätt bra, ingen större cirkus.

När vi skulle gå hem hade Lillasyster bestämt sig för att hon absolut inte skulle ha varken mössan eller västen på sig. Och nu börjar cirkusen. Det är nu den börjar. Oavsett vad jag än sa. Hot eller löfte, spelade ingen roll. Ville INTE ha mössa! Tillslut fick jag bära henne med ena armen och köra vagnen med andra. Äntligen kom styrketräningen till nytta. Tack Gode Gud för det, för hon var allt annat är medgörlig. Folk vände sig om efter oss....fast jag var så pedagogisk hela vägen.

Jag var rätt svettig och sur när vi kom hem, kan jag meddela...på allt och alla.

Just det, klippningen? Jo, det känns jättekul att vi ska göra om alltihop imorgon. Eftersom jag hade sett fel i kalendern och dragit ut fyra barn plus mig själv i onödan.

tekniska grejor ska bara funka!

Jag har aldrig sett mig själv som en som potentiellt skulle kunna ha svårt att vara utan datorn.

Men nu har det blivit lite så iallafall. För ett tag sen bara dog datorn och jag höll på att gå upp i limningen. Det visade sig inte vara nån större fara, bara batteriet som ville leka lite på egen hand.

Nu är det modemet som vill roa sig på egen hand. Ser ni hur datorn och modemet är positionerat på bordet? Precis, och det är allt annat än en slump. Vi ägnade en timme igår kväll åt att försöka få internet att funka. Att få datorskärmen att meddela nåt annat än:

Inget nätverk

Anslutningen misslyckades, försöka igen?

Att jag inte fick eksem på kuppen.... tillslut, lyckades vi tydligen hitta rätt... så nu vågar jag inte flytta nånting, nånstans. Inte en millimeter. Så sittställningen när man är framför datorn är ju inget vidare...

Förmodligen är det glapp i modemet och därför har jag bett om att de ska skicka ett nytt. Eftersom vi ända betalar hundralappar varje månad för att ha mobilt bredband hemma... Visst, det kom ett med posten igår. MEN med ett nytt avtal, där de tackar för att vi tecknar ytterligare 12 månader och ytterligare hundralappar varje månad. Som vi ju redan betalar!!

Så därför var det rätt bra att vi tillslut fick igång internet, så jag kunde maila och "läsa lusen" av dem. Ja. Ungefär iallafall. Och kolla hur storebrors matcher ligger framöver. Och vilka datum och tider fotbollsskolan är. Och hur det går med mina olika ansökningar....Det är hemskt att vara utan internet. Allt ligger ju ute på nätet, all information. Om allt möjligt.

testing testing!

Ja, man vill ju gärna tro att man är hyfsad fördomsfri. Att man inte har fördomar om saker och ting. Eller gärna människor också, får man väl säga.

Idag skulle jag få besök av en gammal arbetskamrat, vi har inte träffats på jättelänge, vi hade en date inplanerad vid trettonhelgen, men den snöade inne, så det var ju verkligen dags. Hon har hunnit få en bebis också. Och när hon ringde på dörren fick jag syn på mig själv i spegeln. Good God! Holy Mother of Mary!..
Ja, jag hade iallafall borstat håret. Och inombords önskade jag för en halv sekund att min gäst skulle vara ful, fet, finnig, hårig, glåmig, trött och allt möjligt...
Men det var hon så klart inte! Hon såg fräschare och lyckligare ut än nånsin. Och det var faktiskt härligt att se(när chocken lagt sig).

Iallfall, nu svävade jag iväg... hon har iallafall laktos, och jag kände mig lite djärv och köpte lite sojagrädde. För det var den enda produkten i kylen på Kvarnis som gick att vispa. För att ha till fruktsalladen. Ok. Nu har jag lite avoga känslor angående såna här produkter. Produkter som ska vara ersättning åt andra produkter. Ni vet, sojakorv, quornfärs, sojaglass... blättan blättan...
För det blir ju aldrig riktigt samma sak, eller hur? Och tyvärr, den här förpackningen uppfyllde verkligen alla mina fördomar... den ser inte god ut. Inte nån vidare bra reklam. Inte sugen, blir man. Nåväl, klippte upp den och skulle vispa.. och den är ju helt fast i konsistensen, som hård kokosmjölk. Ska den gå att vispa?

Ja! Det är ett helt kasst kort, men kom igen, klockan är alldeles för mycket för att jag ska sitta och redigera bilder här... men ni ser väl? Helt fast i konsistensen.

Men ärligt, konsistensen blev inte så jätteknepig efter vispningen ändå faktiskt! Säkert! Och det spred sig en doft av vanilj i köket. Den var liksom färdigsmaksatt, om man säger. Precis, smaken...själva smaken. Den gick an. Eller den funkar. Typ. Om man koncentrerar sig på att det inte är vispgrädde. Att man inte förväntar sig att det ska smaka grädde. Då går det bra. Och om man koncentrerar sig järnet på att tänka bort eftersmaken av... papp?

Så, nu gör ni som ni själva vill. Sojagrädden har förresten 11% fett, sa jag det?

Maj maj måne...

Sent ikväll har jag inhandlat:
2 brk krossade tomater
1 brk blandade bönor
1 purjolök
1 squash
Detta tänker jag liksom para ihop med lite mjölksås (även kallat "bäshamäll", om man är matkultiverad), ost, lasagneplattor...
Köttfärs? Nä..
Där har vi själva poängen. Jag tänker ägna dagen tisdag åt att försöka koka ihop en vego-sås så att jag kan trixa ihop en lasagne. Utan att tala om för ungarna att det inte är nåt kött i. Bara för att retas. Hehe. Och eftersom jag är borta i morgonkväll, så kommer jag inte kunna ställas till svars för att inte ha nåt kött.

Vilken bra avslutning på den här dagen det blev! Me like..

jag ska lura dem ända till Skåne

ja, och allra mest rättvist för mig...

Nätter... dessa nätter. Jag kan inte minnas att de andra har masat i klass med Lillebror. Eller?

På helgen brukar vi kategoriskt ta varsin natt/sovmorgon, utan att diskutera. Natt till lördag, det var min det.. och jag sprang som en jojo mellan min säng och lillens. I med nappen. Tillbaka igen. Somna om. Upp, vända på magen, buffa lite i baken, tillbaka till sängen, somna om. Upp... i med napp, vänd på sidan... och sådär höll jag på. Tillslut gav jag upp och plockade med honom till sängen.
Inte för att jag sover speciellt mycket bättre, men då behöver jag iallafall inte gå ur sängen, och tassa med kalla fötter... Han vänder och vrider på sig, knuffar sig in på min kudde...
Jag längtar till nästa natt.

Jag somnar tolv, eller kanske halv ett, natt till söndag. Och sover som en prinsessa hela natten. Jag hör honom nån gång på morgonkvisten, men vetskapen att man slipper gå upp... är underbar.

Så frågar jag MS, hur natten har varit. Jo, tack, bra. Han har sovit i princip hela natten...
Ursäkta, men kom igen! Är det rättvist?! Vavava??

Jo, jag vet, jag fick också sova gott.. men det är liksom bara halva poängen... liksom...man vill ju att det ska vara rättvist.