Å så en helt annan sak, hormoner kanske?

Jag vet inte om jag fortfarande är fullproppad av hormoner, men jag hoppas det. Det låter väl kanske märkligt men annars har jag svårt att förklara att jag plötsligt sitter och grinar åt allt.

Jag grinar åt Steve Carrell i nån knasig romantisk komedi.
Jag lipar åt en kattunge som fastnat i ett avloppsrör, i Animal Rescue på Animal Planet
Jag gråter när de rapporterar från Pakistans översvämningar.
Jag hulkar när en tonårsmamma adopterar bort sitt barn i Teen Mom på MTV.
Eller när barnen bråkar, eller när barnen kommer jättebra överens. Eller när jag fått sova. Eller när jag inte fått sova. När jag tror att hela familjen ska dö i en bilkrasch. När Lillsyster kissar på pottan första gången. Eller när jag blir arg på MS. Eller när jag hör en fantastiskt bra låt....

ja, ni förstår ju själva... det måste väl vara hormoner?!

Och eftersom jag nu är i det lite blödiga stadiet, så vill jag att ni kikar på följande;

www.donationsradet.se

Det är inget man vill tänka på, jag vet... en enklare väg, är att göra som jag har gjort, ta en sån där "jag har tagit ställning"-minifolder vid kassan på apoteket. Den kan man ha i plånboken.

Så iväg med er! Lyssna nu på en hormonstinn människa..