jag kräks på morötter

Tyvärr var det väl så att jag visste det på förhand (och det var nog därför MS log så brett när jag berättade om min "morotsplan"...). Jag är världssämst på dieter, eller måltidsscheman att följa. Jag varken kan eller vill. Framförallt vill, antagligen.
Magen och tarmarna fick sig en rejäl genomkörare, det är väl det jag får ta med mig som positivt. Men det känns som att jag förätit mig på morötter nu.... det blev 4kg innan jag gav mig.

Men det känns surt, tycker inte alls om att ge upp. Loser...
Men jag ger inte upp!
På nåt vis ska jag komma i form, nån slags form. Kanske inte mitt livs fysiska form, men en realistisk 4barnsmorsa-form. Jillian Michaels-form är inte realistiskt, även om det hade varit helt fantastiskt... och nu menar jag inte utseendemässigt egentligen, utan mer känslan av att vara vältränad, frisk, stark. Man får en känsla av att allt är möjligt, på alla möjliga plan. Och det är det jag vill åt. Känslan.

Och när man en gång varit där, vill man tillbaka...

"Den som aldrig har tid att motionera, kommer förr eller senare vara tvungen att ta sig tid för att vara sjuk"

-Edward Stanley- Earl of Derby (1826-1893)

så nu har jag en ny plan.... börja motionera!