en riktig skitdag, om ni frågar mig...

Sov riktigt bra, mellan 24-04, då MS var snäll och tog hand om lilleman, så jag slapp höra alla hans ljud... sov som en stock.
När han kom in med honom, kände jag mig rätt pigg.. men efter att han ätit och typ (alltså jag vet ju inte vad jag ska kalla det, om han sover eller inte?)somnat om, så började han att låta. Jag försökte hålla honom, rapa honom, byta blöja på honom, vagga honom, lägga honom på rygg, lägga honom på mage, bädda in honom rejält, buffa honom på blöjbaken, ta av honom ifall det var för varmt. Men ständigt dessa ljud, höga som om han har ont i magen. Men han gråter alltså inte...
Han låter som en medelålders man som har magsjuka, och ligger och skriker över toastolen... (möjligen är jag lite mer ljudkänslig nattetid, men bara möjligen..)
Det var liksom kört... när klockan var 7 eller halv 8, gick jag upp. Svinsur och svintrött, svinful.
Sen ville dagen liksom inte bli bra. Fastän alla andra förutsättningar fanns. Ledigt. Skönt väder. Familjen samlad.
Men icke. Duschen var inte varm nog. Tvätten inte torr nog. Frukosten inte god nog. Håret inte kort nog. Torsken i lillemans mun inte borta nog. Magen inte i trim nog. Barnen inte lydiga nog. Inte snabbt nog. Kroppen känns inte igång nog. Ont i halsen, kommer att bli sjuk, nog. Trött i ögonen. Fönstren skitiga, inte rena nog. Gamla bilen inte såld nog.
Gaah!
Sen tvingade MS ut mig på en långpromenad. Tack o lov för det. Skönt när nån annan känner en bättre än vad man själv gör. Halsen kanske inte blir bättre för det, eller tröttheten mindre, men skitsamma. Vad hjälper en frisk hals, i en sur kropp?

Så för att avsluta ett rätt segt inlägg, tänkte jag bjuda på min favorittavla. Jag fick den när jag slutade jobbet, och det är ett förstorat foto bara. Eller jag vet inte. Tycker bara att den är så fin. Och äntligen har jag hittat en plats att hänga upp den på. Fast jag fick tjura lite för att få upp den.

Joråsåatte