det blir nog jag som får Nobelpris i... IQ.. nästa gång tror jag..

Jag hamnade med i ett lag i stegkampen. Allt som får mig att gå lite mer, är bara positivt tänkte jag. Fast då hade jag glömt av att jag gett bort min stegräknare till mamma visst... eftersom hon skulle vara med i stegkampen. Intelligensen i det.

Alltså fick jag beställa ny, och idag, äntligen, kom den. Synd bara att själva stegkampen började 1/4 och att jag nu ligger typ hundratusen steg efter alla andra...Folk verkar ha tid att gå hur långt som helst. Jag läste att en del har över 20000 steg på en dag?! Det har jag bara haft en enda gång, för länge sen, och det var den dagen jag sprang Göteborgsvarvet.... går de hela dagarna?

Eller också fäster de kanske stegräknaren på a)sin hund eller b)sin mixer..

Så måste det såklart vara!

Eftersom typ halva dagen har gått innan posten kommer, så kände jag mig lite stressad över alla steg jag tagit idag, som inte räknats. Hur komma ikapp?

Jogg och gång på stället, såklart! Inte helt enkelt när jag skulle plocka ur diskmaskinen. Eller mata Lillebror (mer mat runt munnen än vanligt kan jag meddela). Eller göra lasagne.

Så är det. Det man inte har i huvudet, får man ha i benen.... bokstavligt, tydligen.