surkärring?

Jag tog en dusch sent igår kväll och för en gångs skull kom jag ihåg att smörja in mig efteråt, vilket jag borde göra varje gång, för jag är lite utav en torris.... men nu är jag lite rädd om brännan, här ska inte fnasas av nåt brunt skinn i onödan.
Mina andra barn är födda i december och i mars, när jag varit som allra blekast. Nästan blåvit... Sett bedrövlig ut på alla BB-kort. Den här gången känner jag mig mer eländig än nånsin, men jag ska göra det solbränd iallafall....
Vad var det jag skulle säga nu då? Jo, jag smörjde in mig... med LdB, och just det, blev lite nostalgisk över det här med dofter. Dofter från när man var barn.
Min mamma tuggade alltid Toy, smörjde händerna med Atrix och hade Lypsyl. Det är sköna dofter tycker jag, än idag. De känns trygga på nåt vis. Min pappa hade en parfym av Karl Lagerfeld, som jag gillade. En av mina mostrar använde sk ölschampo från Clairol, det luktade gott minns jag.
En annan favorit var när man cyklat hem från skolbussen och möttes av doften av hembakt i hallen.

Iallafall så stod jag där och undrade lite över vilka dofter mina egna barn ska komma att minnas... då sveper sonen förbi, stannar till, rynkar på näsan...
"mamma, vad har du gjort, det luktar sur mjölk?"....

Att lägga till på min "att-göra-lista":
*köp ny hudlotion