en liten grej bara

Jag vet att pratar mycket. Ibland för mycket. Inte alltför sällan. Ganska högt. Om oväsentliga saker. Ironi och sarkasm. Men det finns ord som jag inte använder så ofta. Ord som är stora. Ord som talar om hjärta. Kärlek. Uppmuntran. Jag tänker att om jag använder dem för ofta, så tappar de sin betydelse. Att de blir utslitna och inte betyder lika mycket. Så jag säger antagligen alldeles för sällan till de människor jag har runt mig hur mycket jag tycker om dem. Familj. Familj och vänner.

Jag tänker att de vet det ändå. Jag hoppas att de vet det ändå. För så är det. Jag tycker om er. Älskar er.

Men ni vet... väl?