storasyster och dansen

Storasyster dansar. Disocdans, en timme, gång i veckan. Hon tycker själv att det är roligt. Jag förstår inte discodans, men är glad för hennes skull. Helt ärligt.
Med två lätt miljöskadade föräldrar är det lätt att tro att vi tvingar ut barnen att nöta offside-regler eller vristskott. Nedtagningar och bredsidor. Skönheten i spelet.

Men storasyster dansar. Dansar och ler. Så ena halvan av mig gläds med henne.. men den andra tycker att det är bedrövligt att en termin av småtjejer som dansar i (o)takt till musiken, kostar 1000:-... möjligen är jag snål? Det blir 91:- per gång. Hon har redan missat en gång, nu är kostnaden per tillfälle uppe i 100:-. Jag gillar inte riktigt att jag har räknat ut det heller. Vad säger det om mig?

Nu är det inte storasysters fel att det kostar 1000:-, (jag måste skriva ut det varje gång, tusen... tusen kronor, krooooonor...) så jag har bestämt mig för att inte tjata om det. Det ska ju rimligen inte vara hennes bekymmer.

Ibland går inte just det så bra som jag vill, som ikväll...
" mamma, här är en lapp från min danslärare. Det är hennes mobilnummer, man ska ringa om man inte kommer. Ni får inte komma och titta heller(en policy de har, som jag i och för sig kan förstå)".
"Nehej, men betala 1000:-, det får man!"...

jag och min stora käft.... i skön förening.... Men imorgon är en ny dag, och en ny vecka...