optimist, pessimist, realist eller komplett idiot?!

Ingen som har träffat mig kan säga att jag är en översvallande optimist. Även om jag för den delen inte är en grinig pessimist heller. Bara grinig.
Jag tror väl att jag hamnar nånstans i mitt-träsket. Realist, tycker jag känns som ett seriöst ord att använda. Det är jag. I vanliga fall. Och oftast.

Men nåt hände med hjärnan när Lillebror föddes. För jag är helt övertygad, VARJE kväll, om att "den här natten, då kommer jag att få sova, jorå".....
Jag tror det på riktigt. Det är inget jag bara hoppas på, jag tror att det kommer bli så. Lägger mig och är så tacksam för att jag ska få sova.
Fastän statistiken säger nåt helt annat. Statistiken säger att jag inte har sovit en hel natt sen våren 2008. Plus minus nån vecka.

Och så blir jag sur och besviken när så inte blir fallet. Och jättetrött. Hur dumt är inte det?! Vore det inte mycket smartare att sikta lågt, och sen bli glad för den hela sömn som blir?...
och så här ser man ut, kl 07.05, alldeles för tidigt.... tjusigt! Det syns inte här, men jag är ruskigt fet i håret.. hade passat bättre i ansiktet...

men ikväll.. då, då ska jag tänka till. Det blir säkert hemskt annorlunda.