För snabb för sitt eget bästa?

Det är inte alltför ofta som jag är snabb, och än mer sällan som jag är för snabb. Men plötsligt händer det, tydligen...

Häromdagen, det var nog när jag antingen skulle frustrationsgöra thekakor, eller panikrulla köttbullar... härjade runt i skåpen, slängde fram slevar, slängde in använda ingredienser tillbaka i skåpen...
Och vid ett tillfälle kopplade det lite fel. Jag slängde in skärbrädan i skåpet igen (ett sånt där högt, från golv till tak) och med andra handen slängde jag igen skåpsdörren. Med huvudet kvar i skåpet. Åh, vilken smäll.... bortom ont, skulle jag vilja säga. Det sjunger än...

Sen blev det inte ens ett blåmärke... men vid närmare eftertanke kanske det är lika bra. Hur skulle man förklara det liksom?
Men ont gör det...