en liten dag för mänskligheten

men en stor dag för Lillebror (s mor)... han var ju fyra månader i fredags och nu har jag hållit mig i skinnet läääänge. Idag var det så äntligen dags för lite mera matig mat. Morotspuré. Kul att jag valde ett svartvitt kort. Och ändå ser man att han har "röda ögon", det är kvalitet det.

Maten ja, det gick väl sådär, han verkade vara sugen på skeden, men kväljde sig av purén. Men skitsamma, nu är vi igång!...

Och snart kommer jag att gnälla över att jag inte längre är oumbärlig. Sånt är livet och sån är jag.