en fascinerande björn

Jag har skrivit det förut tror jag, att jag har väldigt svårt för att lyssna på Björn Ranelid. Att jag efter endast 20-30 sekunder har tappat tråden, gått vilse i alla hans beskrivningar och omskrivningar. Och det gör att jag känner mig oerhört dum. Trög.

Men han är fascinerande ändå, på nåt sätt. Är han på riktigt, eller är det en roll han spelar? Om han spelar en roll, skulle jag nästan lättare förstå, än att han är sådär, hela tiden, överallt, jämt...
Tänk att han pratar likadant när han ska köpa mjölk, ringa efter rörmokare?... Eller tänk om han vore min pappa och var sån där på föräldramöten och utvecklingssamtal...?

I ett utskick från Radiotjänst, för att inspirera oss att känna glädje över att betala tv-licensen, finns en text av söta Björn Ranelid med... jag bjuder er följande axplock... underbara....

"Om människan hade vetat hur fri hon är, så hade hon darrat som en hund inför en jordbävning. när kyla och mörker råder, söker djuren flockens värme, men det finns ensamvandrare som föredrar den avskilda platsen".

"I televisionen, datorn och radion möts alla möjliga verkligheter och människor. Fattiga, små, rika och stora blandas i alla världens nationer. Den smalaste boken ryms i den allmänna blicken och hjärnan. En liten dikt slinker genom minsta springa i ekonomernas bankvalv. Operasången är världens främsta låssmed. Svart man dansar med blek prpima ballerina".

"Leva är att simma från stranden jag till stranden du i havet vi".

"Fascinerande", sa Bill