torsdag 3 mars 2011

inte för ofta bara

Ibland har jag helfel. Som idag till exempel. När jag trodde att Britta Norgren skulle gå in i väggen och göra så att vi inte fick nån VM-medalj.
Jag hoppade och studsade nervöst runt, alldeles kissnödig. Och hade helt fel. Vad hon fintade oss! Spelade att hon var helt slut, när hon egentligen bara låg och var lömsk. Så härligt, på en annars väldigt vanlig torsdag. Storebror undrade "alltså, hur gammal är hon egentligen? Hon heter ju Britta"... "hon låter ju skitgammal, typ 36 år eller nåt"...

Så lätt och enkelt diskvalificerar man sig från eftermiddagsfikat. Inga bullar till dig, unge man!

2 kommentarer:

  1. Jag tror att efternamnet gör sitt<3 Förstog inte hur hon hittar de sista krafterna, men härligt att se:))

    SvaraRadera
  2. nä, så där har jag aldrig gjort... är jag slut, så är jag slut... efternamnet till trots.. :O)

    SvaraRadera

Vad kul om du vill lämna en kommentar! :o)