en vanlig torsdagsdag

Den sista veckan innan det stora allvaret.
Jag försöker göra allt. Göra allt och inget.
På samma gång hinna göra allt, samtidigt som det är "sista chansen" att somna i soffan kl 13.30 om jag har lust.
Vara effektiv och ändå hinna slappa.
Jag försöker gosa så mycket jag hinner med barnen, tala om för dem hur mycket jag älskar dem. Precis som om jag skulle lämna dem, och det ska jag ju inte, så det är ju fjantigt kanske.

Och det har hunnits gosa en hel del. Jag har fått snor i ansiktet, bett i handen av nya kindtänder, fångat en fast bajs med handen.

Så det har varit en bra vecka hittills. Rätt så.

Jag är överlycklig över mitt vikariat, men också livrädd. Lätt patetiskt. That's me.