hyfsa till kalufsen

Alltså jag måste ju göra nåt åt huvudet. Jag har varit föräldraledig sen hösten 2008, i stort sett, och praktiskt taget bott i mjukisbyxor och haft hästsvans. Smoking hot. Är orden man osökt tänker på.
Missförstå mig inte. Jag gillar ju det. Också.
Men man kanske kunde variera sig lite. Omväxling.
Det finns miljoner fräscha frisyrer med lugg, men det är helt omöjligt. Har testat men kan inte överleva känslan av att ha hår i pannan.
Långt hår känns lite.. nja.. ni vet. Som att jag skulle vara lite för old för det. Halvlångt är ok, men inte långt långt.
Och superkort känns... alltså jag har lite för eget hår för det. Det bestämmer lite över sig själv. För mycket märkliga virvlar och sånt.

Nja.. men Keira Knightley ser ju rätt fräsch ut i sin frilla.

Jag har ett par dagar till på mig att fundera. Och mest troligt kommer jag inte att ha bestämt mig när jag sätter mig i stolen iallafall. Precis som när jag ska beställa mat på McDonalds.
"Jag tar nog QP"
"Eller nej, Mc Feast, för det är mycket sallad"
"Och en kaffe"
"Nej, då blir jag kissnödig i bilen"
"Fast om jag tar en Happy Meal, då kan jag klämma ner en muffins också"
"Ja, och en kaffe, jag får hålla mig"
"Men Mc Feast är väldans god"
"Se, en sån där Leif? Jaha, nej inte senapsdressing"...

Och tillslut har jag dividerat klart med mig själv och det är enbart slumpen som avgör vad jag har beställt av den svettiga kassören.

men klippa håret alltså. Dagens I-landsbekymmer.