tisdag 15 februari 2011

så typiskt...

När jag var liten älskade jag Skogaholmslimpa, med mängder av makrill i tomatsås på. Jag åt så fort tillfälle gavs. Älskade det! Tills jag plötsligt en dag hade fått nog, förätit mig. Har inte ätit det sen dess, inte sugen. Alls.



Ett tag älskade jag Henning Mankells böcker, läste dem i tid och otid, i bilen, i duschen, när jag lagade mat... Älskade dem! Tills jag plötsligt en dag hade fått nog, förläst mig. Har inte läst nån sen dess, inte sugen. Alls.



Ett tag älskade jag Gyllene Tider, lyssnade på dem hela tiden. Ja, jag var nog bara 13 år eller så... och plötsligt en dag hade jag fått nog. Förlyssnat mig. Har inte lyssnat på dem sen dess, inte sugen... osv...

Och så där har det hållit på. Jag är kanske lite periodare. MEN. Det gäller inte choklad. Jag verkar kunna äta hur mycket och hur länge som helst och jag tröttnar aldrig. Synd.




ja, verkligen tråkigt...

3 kommentarer:

  1. Man blir go å gla av chokela vet du väl//mor :)

    SvaraRadera
  2. det behövs inte dna-test för att bevisa att vi är släkt. Vi är lika på mer än ett sätt märker jag... Tur att man inte är ensam om sina egenheter här i världen. /siss

    SvaraRadera
  3. ja, jag brukar ha det som förevändning för att smocka i mig...

    sis - ska du kapa bloggen? Se om nån märker vilket inlägg som är ditt?

    SvaraRadera

Vad kul om du vill lämna en kommentar! :o)