att ta ut segern i förskott

kan man kanske kalla det. Jag tog, som jag ju skrev redan igår, sprutan igår. Svininfluensavaccinationen. Och jag tyckte inte att det kändes någonting alls. Inte att ta den och inte efteråt. Inte besviken kanske, men någon slags liten biverkning hade väl vart intressant.
Den smög sig på kan man säga.
När jag skulle lägga mig igår, strax innan tolv började rätt arm med tilllhörande handled att värka... jag orkade inte ens välta ur sängen, utan fick be Markus hämta värktabletter.
Sedan jag vaknade imorse har jag känt mig allt äldre och äldre... ont i armhålan, som svullnat upp lagom snyggt, ont i bägge handlederna, underarmarna, höfterna och hela axelpartiet. Nacken och huvudet...

Igår, när jag ännu inte förstått vad som komma skulle, gjorde jag en lång lista över allt som skulle göras idag..... jag har inte borstat håret, inte hängt upp nån tvätt, definitivt inte bäddat nytt i några sängar. Inte lagat lunch, inte pantat några bärkassar med flaskor. Inte skrivit några julkort, inte dammat ur några fönster. Och absolut inte tränat nåt. Jag har fått nog av värk. Redan.