att vara konsekvent

Igår kväll bestämde jag, enhälligt, att det godis som inte äts upp under själva påsklördagen, skulle slängas. Jajamän! Slängas. Nu hade jag inte riktigt väntat mig den mängd av godis som det blev... Så här såg vår popcornskål ut när klockan var 18.00. Vi kämpar, hela familjen, jag mest, för att det ska minska, men det syns knappt. Känns bara i magen. Och på nåt märkligt vis känns det som fler gropar i låren? Iallafall, chansen att vi ska slänga det som är kvar, minskar för varje minut...
Det är skönt när man kan vara så konsekvent jämt. Japp. En egenskap som jag bara råkar ha.