än ropar jag inte hej...

När vi hade bestämt oss för vilka rum vi ville göra om, begravde jag mig i tapetkataloger och plöjde igenom dem på två, tre dagar. Beställde, zapp zapp, i sån fart att jag knappt kom ihåg efteråt vad det var jag hade beställt och till vilket rum...
Här är förresten den sköna modern, Rut, som vi skulle kunna kalla henne idag...

Jag var lite orolig för att det skulle bli lite cirkus över det hela, för de mesta tapeterna jag fastnade för var randiga. Åt olika håll, och i olika färger, men ändå.
Så jag går liksom och väntar på att nånstans är det nån tapet som det kommer att skita sig med. Som jag kommer att ångra. Än har det inte hänt.
Men det betyder ju inte att det inte kommer att hända...(som en sann optimist, eller hur?)

I vårt sovrum blir det inga ränder dock... en tapet som kanske förvånar. Och även mig. Men jag hoppas den kommer att bli bra.