men vi firar väl att det är onsdag då...

Systrarna hade lite tråkigt i eftermiddags. Och kom på att de ville göra tårta. Efter en kul förmiddag med farmor, var väl inte jag lika underhållande..Skräll.
Och så blev det som det brukar bli när det ska förhandlas nu i sommartider.. jag ger mig, med en klassisk hemmafru-suck och motiveringen "det ju är sommarlov"...
Och kanske för att jag inte hade nån bra mot-motivering, en bra anledning att säga nej...som jag annars gillar.
Det är lite märkligt, jag tycker bättre om att säga nej, än att säga ja. Borde det inte vara tvärtom? Normalt?
Iallafall, de gick iväg till affären och kom tillbaka med lite ingredienser till en tårta. Jorå. Typ.

Ja. De fick röja fritt i köket. Nej. Jag hjälpte inte till. Och den blev inte tokig alls, helt ok. Men så är jag ju tårtfantast också.

En liten planeringsmiss var att fyllningen till tårtan var glass. Som smälter. Alltså gick det ju inte att spara tårtan. Förstå paniken.

Jag ansträngde mig verkligen till bristningsgränsen, stretchade bokstavligt ut magsäcken. Inget fick förfaras, ni vet. Ändå fick vi slänga en alldeles för stor bit. Det gjorde ont i mig.

Så vi firade att det var en helt vanlig, regnig onsdag. Och att kusin Wilma fyllde ett år. Och att jag kom in på utbildningen jag sökte.