Vilken morgon!

Varför kan inte alla morgnar var så här?

Solen lyste, ingen blåst, inget bråk med eller mellan barnen, de kom i väg i tid till skolan, utan tjat, med alla ryggsäckar och bad- och jympapåsar, Lillasyster sov till 8, åt bra, protesterade inte vid dagis.

Gick en promenad runt golfbanan, lagom mycket kläder på mig, lagom fort, massor med små löv på björkarna, det doftade härligt av gräs, en massa golfare som tävlade i solen, fåglar som sjöng i skogen, vitsippor i varje skogsglänta, humlor och citronfjärilar... Det är nog den absolut härligaste tiden på året, maj/juni... försommar, senvår...

När det bara blir så här bra, av sig själv, har man svårt att förstår varför det andra morgnar blir helt tvärtom. Visserligen blir man glad när solen skiner, men det kan väl omöjligt vara hela sanningen?

Det enda som skulle kunna toppa det här, är om det ligger ett brev från a-kassan i brevlådan, där de beslutat om att jag får ersättning....
Eller om ett företag hör av sig och säger att de vill anställa mig, direkt efter mammaledigheten, bara för att de gillar min personlighet. Ja.

Båda alternativen känns lika troliga...