Vi överlevde lägret

"Kökspersonalen" var först på plats, jag, barnen och Ulla ....ett smärre mirakel bara att hitta dit, iallafall med mitt lokalsinne.... Det ösregnade när vi skulle bära in all maten, tajmingen kunde ha varit bättre kanske?... Jag lyckades dessutom med konststycket att ladda ur vårt bilbatteri under tiden. Det gäller att "multitaska"... det är dessutom mina urväxta jeans, ser jag nu... de satt inte bättre när de var genomblöta... jag frös som en hund...

Blivande äppelpaj....

Rörvik är en vacker plats..

Som vuxen kan läger kännas lite obekvämt, det är oftast lite kallt och rått, behövs vädras, rangliga våningssängar, trånga rum, lyhört, gemensamma dusch- och toa-utrymmen, björkfrön överallt. Leksaker och klädesplagg spridda överallt, som konstigt nog ingen har använt eller äger..? Ingen TV eller diskmaskin (ännu värre!).... Högljudda människor, lågmälda människor, unga, gamla, kvällströtta, morgonpigga.... allt i en rörig blandning....

Men oavsett om man har en gudstro eller inte, så är läger oerhört positivt. Tid, tid till närvaro, eftertanke, gemenskap, tid till skratt, upplevelser, vänner, hopp, musik, att lyssna inåt...

Nu känner iallafall jag att jag har fått ladda batterierna, och nu kan hösten få komma, om den vill... :o)

Nej, jag var inte ensam på lägret, men de andra fastnade inte på korten... sov gott!