ok, det var dömt att misslyckas...

att sluta äta godis bara sådär... en vanlig tisdag eller onsdag eller vad det var. Det höll till lördagkväll.... så.. ja, jag får väl vara glad för de dagar som blev. Det är som att kroppen begår myteri. Jag är egentligen inte ens sugen, men när jag går förbi barnens godisskål, så bara handen tar tag i en godis, och munnen är öppen och beredd... Tjoff! Tugg, tugg.. innan huvudet ens fattade vad som hände. Jag tycker det är lite läskigt jag... tänk om samma sak skulle hända med nåt helt annat? En skål hundmat?...
Jag tycker det är mycket trevligare om huvudet får bestämma vad kroppen ska göra, och inte tvärtom...


Men en god nyhet är iallafall att vårt virusskydd nu funkar! Yes.. tänk vad lite charm kan göra... I'm so good! Men ärligt talat, varför väljer man att kalla sitt företag/produkt för Norton? Norton... smaka på det namnet, ni!

I helgen har vi hunnit med kyrka, att klippa gräset (dessvärre är det nog inte sista gången för säsongen ännu) och även ett födelsedagskalas, med på bilden är lilla M, i knät på sin söta gammalmormor (i bakgrunden syns själva födelsedagsbarnet, min moster). Det är tur att folk fyller år, och tycker att det är värt risken att bjuda oss.. alltid lika kul att sitta och äta och prata, tjata och skratta...