en gammal favorit

På min Ipod hittade jag en gammal favorit, Natasha Bedingfield. Hon har en jätteskön röst, och emellanåt lite annorlunda låtar och underfundiga texter.
En av låtarna heter "Unwritten" och den texten tänkte jag tillägna en god vän som har det lite tufft för närvarande... men du kommer att kunna gå vidare.

"I am unwritten, can't read my mind, I'm undefined.
I'm just beginning, the pen's in my hand, ending unplanned

Staring at the blank page before you, open up the dirty window, let the sun illuminate the words that you could not find. Reaching for something in the distance, so close you can almost taste it. Release you inhibitions.

Feel the rain on your skin, no one else can feel it for you. Only you can let it in, no one else, no one else can speak the words on your lips.
Drench yourself in words unspoken, live your life with arms wide open, today is where your book begins. The rest is still unwritten.

I break traditions, sometimes my tries, are outside the lines. We've been conditioned to not make mistakes, but I can't live that way..."

Det blir lite platt när man bara läser texten, musiken gör sitt till...
Nu är det höst, på allvar, här är trädgårdens sista rosor....