jag som skulle börja plugga...

Ja precis, jag skulle ju det. I måndags. Men så blev det inte. Jag var sugen och jag var inställd på det.
Istället har jag blivit erbjuden ett mammavikariat på ett företag här på orten. Och vi tackade väl ja till varandra, kan man säga.
Med facit på hand så hade det inte funkat att plugga i allafall. Utbildningen låg i Uddevalla, och vi fick dagisplats i Rostock. Vi hade varit tvungna att skaffa en bil till (=ett lån till), och ta studielån... man behöver inte plugga ekonomi för att förstå hur vår ekonomis minuskonto hade sett ut.

Så självklart är jag glad och tacksam för att det öppnade sig en möjlighet för mig/oss att jobba istället. Jag har längtat efter att få göra nåt annat ett tag, jag är inte så jättebra på att vara hemma nån längre tid. Lagom är bäst, åt alla håll.
Men lika självklart är jag också lite spattig över om jag ska fixa det. Ska vi fixa det?

Så jag har börjat toktvätta redan nu, för att det absolut inte ska bli nåt tvättberg. Fast det har nog mest effekt mentalt tror jag.