Min store tjocke far

heter inte Rolf Lassgård. Och inte är han varken stor eller tjock heller.. Men plocka svamp, det kan han! Och det är finfint när den kommer levererad i en lagom stor påse, rensad och klar..
Det luktar ljuvligt här i köket....

gone shopping och lite annat...

Igår blev jag så lycklig över att kunna se bikinilinjen igen, så jag bestämde mig för att fixa till den. Raketiraka sig litegranna (man får lite andra preferenser när man går hemma och bara umgås med människor under 1m, tydligt det...)
... och hoppsan vad bra det gick. Upptäckte jag idag. Skärsår, både här och var. Och det har ju aldrig hänt förut?

men det var inte det jag skulle skriva om. Jag åkte till Dalslands IKEA, alltså Bloms. Själva likheten ligger i att även om man inget ska ha, kostar det att gå in. På Ikea har jag aldrig kommit ut igen, utan att det kostat mig minst 1000:-. Lite servetter, värmeljus, nån filt...
På Bloms brukar jag aldrig komma ut, utan att det kostar mig åtminstone i runda slängar 400:-. Trosor, strumpor, tights, extra vantar...

Så även idag. Men bästa köpet var denna...

Jag älskar Bounty i vanliga fall, men nu, när mitt nya lite hälsosammare liv har börjat (snart) så hittade jag en variant med mörk choklad. Och vilken vinnare det var! Hela alltihopa tog slut på fyra bett. Ja, varför njuta liksom? Nu ska jag slänga pappret, och kvittot, så att jag inget har köpt(ätit).

Dagens finfina kort. Han må vara långsam när han äter, men han växer gruvligt fort. 500g på en vecka. Allt sitter under hakan. Hamster-traditionen verkar leva vidare.... charmigt.

han är inte direkt snabb, den nye...

alltså. Jag vet, eller iallafall anar, att mitt minne är lite grumligt när det gäller de tre första barnen och deras ätrutiner..
Men jag kan minnas att de åt väldigt snabbt på natten, i stort sett utan att vakna, och sen bara fortsätta sova när de ätit klart. Vilket så klart betydde att jag nästan kunde bete mig likadant...

Så funkar det inte riktigt nu... det låter lite hysterika kanske, men jag har klockat honom.. eventuellt är han fortfarande lite "ung" (det är här det kan vara lite grumligt, hur gamla var de andra, när det gick att klocka dem?)
De andra var i genomsnitt klara på 15-25 minuter, varje gång. Nedlagda och omsomnade....

Inatt vaknade vi 03.50 och somnade om nånstans efter 05.20... det är ingen kvart precis! Kan han inte bara bestämma sig om han ska ha mer eller inte? Inte ligga och dutta....

och en annan sak;
alla mina sötnosar har velat ha mat varannan timme. Oavsett vad jag gjort. Jag har testat det mesta, men det spelar ingen roll. Varannan timme.
Det är lite svårt att hinna med nåt annat. Men det är det väl ingen idé att planera in än på ett tag ändå...

mååndag

ja, visst, och så har jag vägt mig igen... det går åt rätt håll, men kriminellt långsamt. Eller det kan också vara jag som är kriminellt otålig.
Sedan förra måndagen: -1,7kg (totalt 10,2kg)
Jag gick ju upp sammanlagt 16kg, så jag har lite att jobba med... väntar bara på att inspirationen ska infinna sig.

Idag har jag faktiskt vågat mig ut på promenad, hela 50minuter tog turen. Man kan konstatera att någon behöver konstruera en sportbehå, gjord för ammande kvinnor.... wobbeli wobbeli...
Tyckte att det gick riktigt bra att gå, så jag försökte springa några steg, bara för att kolla... Men det får jag vänta med.. usch, det var allt annat än skönt.

Allt annat än skönt var det också att ha på sig regnjackan. Och mössan. Jag hade en för stor tröja på mig och då var regnjackan smidigare att ta på sig, men jag måste ha glömt att den är helt värdelös? Den andas inte överhuvudtaget och man blir svettig och kondenserad(ja, alltså det blir kondens inuti, ni hajar?). Och den är i helt fel storlek också. Mössan kom på för att jag var lite frusen, men främst för att jag hade ägnat nattens vakna timmar/amning åt att riva mig i hårbotten... lite som en tvångshandling, tics, eller vad ni vill... det kändes rätt precis just då, och jag fick för mig att jag säkert skulle hinna duscha innan vi gick till dagis...haha! när har det nånsin hänt?!
Skitsamma, hellre en ful mössa, än att visa sig för dagisfröknarna med håret fullt av flagor.... Det blev iallafall väldigt varmt och svettig innan jag var hemma igen, men annars helt ok. Ska stretcha lite också, så kanske jag slipper märkliga känslor kring operationsärret. Jag såg det idag, magen har äntligen gått ner lite, de sa på BB att det var fint. Tyckte inte jag. Smaken är helt klart olika.

Nej, nu sover båda de minsta, så ska jag a)själv få sova lite, eller b) hinna få nåt gjort
så är det nu...

han ska heta...

Så är det bestämt. Vi, med barnen i spetsen, har bestämt oss för tilltalsnamnet Wille (fast här i bloggen blir det Lillebror/Lilleman). Och några fler namn, andranamn, har vi inte kommit på ännu. De andra syskonen har ju det, så det måste vi väl skaka fram också... men vi har nån månad till på oss.. :o)

Namnet Olle föll på målsnöret. Det var annars min favorit. Det var jämnt "ända in i kaklet", som han Söderberg skulle sagt. Hade man fått en pojk till så.... men som sagt, nu blir det inga fler. Synd på ett så fint namn bara.

det ska börjas i tid...

Lilleman har en egen säng. Det tycker vi är viktigt. Det är viktigt att han har en egen säng att sova i, känna trygghet i.
Så blir det inte så jobbigt sen, att flyttas över till en egen säng, med allt det innebär...


Det tycker vi är viktigt. Jätteviktigt. Tydligen.

det här med couscous

kändes som en mycket bättre idé innan

än efter....

Som sagt, det är så skönt när rutinen stöttar upp....

när man ska få med så mycket som möjligt i ett enda inlägg...

är det bara jag som till 100% lyckats med att mina ammande barn har fått torsk i munnen? Va?
Precis när amningen ska gå över från den första helvetiska fasen, till att vara helt ok, då får de torsk och jag glömmer säga till på bvc direkt när jag anar och så är cirkusen igång.
Salvor som ska smörjas och medel som ska penslas, ungar som skriker...
Jag kallsvettas, tårna krullar sig och ansiktet blir till ett russin varje gång han ska äta. Den här sabla rutinen som man ska ha automatiskt, när man "plötsligt" har fyra barn, när ska den vara till nytta då?
Automatiskt? Tsss..... Idag har jag varit ute och gått i hela 25minuter. Jag klämde in magen i jackan, lyckades få igen dragkedjan. Lyckan i det.
Hur det kändes att gå? Jo, man känner i operationsärret att det liksom håller emot, att kroppen verkar tycka att det räcker med små steg.
Jag försökte också att göra knipövningar under tiden jag gick (jag har läst att det ska vara fiffigt, för nåt...), men... kan de ha sytt ihop mig fel? När jag kniper så känns det också i ärret? Som ju sitter en bit längre upp, liksom...
Och andningsövningar, andas in=magen ut, andas ut=magen in.... funkar inte alls. Det blir tvärtom, när jag andas in, så åker magen också in... ?

Men annars var det helt ok, svettig under armarna, risig i håret. Detta var den bästa bilden. Punkt.

Den dyrbara lasten låg ordentligt nedpackad i vagnen, och verkade sova gott. Min lilla Barbaskön..

Ni vet skorporna jag skrev om för ett tag sedan? Jag kunde inte motstå frestelsen, att kolla om de var lika goda på hemmaplan som på BB.... (ja inte var det att jag var sugen i största allmänhet, nej nej)

Jag fick nöja mig med pulver-cappuccino... men skorporna var precis lika goda. Kanske ännu godare faktiskt, jag firade Lillemans 2 veckors födelsedag igår....

och jag verkar ha firat rätt ordentligt... detta var vad som var kvar i morse... påsen innehöll 18 skorpor... enkel matematik...

Jag åt upp 16,5st på en dag!..... oj... det kändes inte som att det var så många under tiden....vad konstigt...

mästerfotografen...

är tillbaka, sämre än nånsin... tredje tröjan för idag...tvätthögen växer ifrån mig...det känns som att det dags att komma in i matchen nu. Fast just den här tröjan, får torka på plats... ingen ser mig ju ändå...

hur svårt kan det vara att ta kort på nån som bara är två veckor gammal? Typsikt att han slog till med en jätte-gäsp, helt oannonserat....då blir det alldeles för svårt för mig...

ytterligare ett bevis på min tekniska fulländning...

Måndag! väl?...

Idag är dagen jag fruktat i flera dar... dagen då verkligheten är här. Dagen då MS börjat att jobba och jag själv ska se till att alla barnen är nöjda och glada.
Kl 7 på morgonen. Jag brukar ha fullt sjå att bara hålla mig själv nöjd och glad, vid den tiden på dygnet.

Men hittills är jag rätt nöjd.

Jag har hunnit måndagsväga mig; -2kg sen förra veckan (=8,5kg totalt) det är väl ok, varken mer eller mindre.

Både storasyster och storebror kom iväg i tid till skolan, med både skor och rätt väska.
Jag lyckades lämna rätt barn på dagis, inte i rätt tid, men nästan.

Jag tyckte det kändes så härligt att gå i solen, att jag bestämde mig för att gå till apoteket med vagn och lillebror och alltihop. Bara drog iväg. Bara drog iväg utan plånboken. Så det var bara att svettig gå hem igen, för att ta bilen andra vändan.... klantskalle!

Jag har rullat köttbullar.

Jag har hängt tvätt.

Så nu tycker jag att jag inte behöver göra nåt mer, inte idag, kanske inte förrän på onsdag. Vi får se.