upprepa upprepa upprepa

Idag har Lillebror inte gjort nån vidare bra reklam för sig. För att sammanfatta det, kan man säga att han varit konstant missnöjd. Vi hoppas att han får en eller ett par tänder som belöning när "fasen" (för det är väl inte hans personlighet??) gått över..
Han vill inte sitta på golvet, utan strävar och kämpar för att ta sig upp i famnen när jag satt mig bredvid. Fast han vill inte sitta i knät, utan hänger och slänger åt olika håll för att nå saker. Men vill alltså inte ner heller. Han vill ha nåt att gnaga på, men slänger hela tiden ner det på golvet och blir ledsen och gråter.
Han vill inte vara vaken, men han vill inte somna heller... fast nu har han äntligen somnat för en liten eftermiddagslur. Och jag använder den dyra tiden till att.... blogga? Intelligensen i det... ?

Jag älskar honom gränslöst. Och jag älskar honom ännu mer när han sover.

För att behålla min mentala hälsa försöker jag fokusera på bra saker. Men min förmåga begränsas något av att någon gråter och gnäller hela tiden. Så jag har blivit lätt tunnelseende, kanske man kan kalla det.
Mitt mantra är: jag har iallafall snart ett nytt hus, jag har iallafall snart ett nytt hus, jag har iallafall snart ett nytt hus, jag har iallafall snart ett nytt hus....
Ni fattar.. man får säga det till sig själv ett antal gånger per dag...en dag som idag.

vill ha vill ha vill ha!

Nu när man bor i ett hus med badkar längtar man efter en rejäl dusch. Men eftersom man vet att man ska flytta har tankar redan börjat att vandra. Och kommit fram till att Oj, det finns bara duschar i nya huset.. jaha...

Och nu har jag hittat en sight med badkar, för det vill jag ha nu. Precis, nu vill jag ha badkar. Ja, jag vet, säg inget. MEN kolla här:

http://www.finabadkar.se/

ett litet, knallrött.. med tassar... suck...helt underbart...

ser bra ut iallafall...

Fredag förmiddag. Dryga 23000 steg. Ser bra ut. Det är bara det att det är för hela veckan... :o(

Frisörbesöket igår gick smärtfritt. I fråga om bråk och skrik. Däremot var Lillasyster tvungen att bajsa värsta blöjan... så att vi fick knö oss in på personaltoan mellan handfat, tvättmaskin och toastol. På golvet, bland inga hårstrån alls. Timing is everything.

inte för att jag testat alltså...

Ni vet den där sojagrädden? Den gick ju inte åt vid fikat, skålen med vispad soja blev stående i vår kyl i flera dar..för jag har lite svårt att slänga saker på en gång.
Om man är riktigt sugen, så skulle man kunna göra nån slags sojamousse. Man skulle kunna blanda i lite kakaopulver. Och lite sirap för att spetsa till den. Ja, det skulle man kunna göra, och sen äta upp med sked direkt ur skålen.

Ja. Inte för att jag var så sugen. Nej. Varför sojagrädden är borta från kylen har jag inte aaaaning om.

det finns de som har nallar i sängen också...

jag vet inte om det beror på att han varit snorig i flera veckor.. men tydligen känner han sig trygg med näsdroppar...

hos frisören!

Hade bokat tid för klippning för en förväxt Storebror. Kl 15:00. Fick tvångsväcka Lillasyster och tvångsmata henne. Men det gick fint ändå tyckte jag. Hade förväntat mig lite värre motstånd.

Fick valla alla barnen som en hund för att komma iväg i tid. Sprang runt, lätt stressad, irriterad över att de större barnen inte kunde lyssna på vad jag sa utan bara ville berätta egna grejor. Som jag sa att vi skulle prata om senare, på vägen, när vi var utanför huset och vår sjukligt trånga hall. Men det glömde vi bort sen.

Svettig och snorig kom jag in hos frisören. Det är hopplöst att ta av små barn kläderna utan att snoret droppar, man måste ju böja sig ner hela tiden. Det blir ju så, de är rätt korta...Och så ska man försöka låta som att man inte drar upp en massa snor när man drar upp snoret i näsan, och inte snyter sig...fräscht ska det vara ju..diskret.

Skakar av regnskyddet på vagnen, eftersom det självklart kom en fin skur just som vi skulle gå. Knölar ihop det under vagnen, fram med ryggsäcken, fram med en burk med mat till Lillebror.Svettig igen. Snorig. Mata, mata, mata...

Storasyster har Lillasyster i knät och viskar retsamma saker i hennes öra som gör att hon skriker nähä! Och när jag försöker säga till, så får jag bara ett Vadå? Jag gör ju inget...tillbaka..men annars gick det rätt bra, ingen större cirkus.

När vi skulle gå hem hade Lillasyster bestämt sig för att hon absolut inte skulle ha varken mössan eller västen på sig. Och nu börjar cirkusen. Det är nu den börjar. Oavsett vad jag än sa. Hot eller löfte, spelade ingen roll. Ville INTE ha mössa! Tillslut fick jag bära henne med ena armen och köra vagnen med andra. Äntligen kom styrketräningen till nytta. Tack Gode Gud för det, för hon var allt annat är medgörlig. Folk vände sig om efter oss....fast jag var så pedagogisk hela vägen.

Jag var rätt svettig och sur när vi kom hem, kan jag meddela...på allt och alla.

Just det, klippningen? Jo, det känns jättekul att vi ska göra om alltihop imorgon. Eftersom jag hade sett fel i kalendern och dragit ut fyra barn plus mig själv i onödan.

tekniska grejor ska bara funka!

Jag har aldrig sett mig själv som en som potentiellt skulle kunna ha svårt att vara utan datorn.

Men nu har det blivit lite så iallafall. För ett tag sen bara dog datorn och jag höll på att gå upp i limningen. Det visade sig inte vara nån större fara, bara batteriet som ville leka lite på egen hand.

Nu är det modemet som vill roa sig på egen hand. Ser ni hur datorn och modemet är positionerat på bordet? Precis, och det är allt annat än en slump. Vi ägnade en timme igår kväll åt att försöka få internet att funka. Att få datorskärmen att meddela nåt annat än:

Inget nätverk

Anslutningen misslyckades, försöka igen?

Att jag inte fick eksem på kuppen.... tillslut, lyckades vi tydligen hitta rätt... så nu vågar jag inte flytta nånting, nånstans. Inte en millimeter. Så sittställningen när man är framför datorn är ju inget vidare...

Förmodligen är det glapp i modemet och därför har jag bett om att de ska skicka ett nytt. Eftersom vi ända betalar hundralappar varje månad för att ha mobilt bredband hemma... Visst, det kom ett med posten igår. MEN med ett nytt avtal, där de tackar för att vi tecknar ytterligare 12 månader och ytterligare hundralappar varje månad. Som vi ju redan betalar!!

Så därför var det rätt bra att vi tillslut fick igång internet, så jag kunde maila och "läsa lusen" av dem. Ja. Ungefär iallafall. Och kolla hur storebrors matcher ligger framöver. Och vilka datum och tider fotbollsskolan är. Och hur det går med mina olika ansökningar....Det är hemskt att vara utan internet. Allt ligger ju ute på nätet, all information. Om allt möjligt.

testing testing!

Ja, man vill ju gärna tro att man är hyfsad fördomsfri. Att man inte har fördomar om saker och ting. Eller gärna människor också, får man väl säga.

Idag skulle jag få besök av en gammal arbetskamrat, vi har inte träffats på jättelänge, vi hade en date inplanerad vid trettonhelgen, men den snöade inne, så det var ju verkligen dags. Hon har hunnit få en bebis också. Och när hon ringde på dörren fick jag syn på mig själv i spegeln. Good God! Holy Mother of Mary!..
Ja, jag hade iallafall borstat håret. Och inombords önskade jag för en halv sekund att min gäst skulle vara ful, fet, finnig, hårig, glåmig, trött och allt möjligt...
Men det var hon så klart inte! Hon såg fräschare och lyckligare ut än nånsin. Och det var faktiskt härligt att se(när chocken lagt sig).

Iallfall, nu svävade jag iväg... hon har iallafall laktos, och jag kände mig lite djärv och köpte lite sojagrädde. För det var den enda produkten i kylen på Kvarnis som gick att vispa. För att ha till fruktsalladen. Ok. Nu har jag lite avoga känslor angående såna här produkter. Produkter som ska vara ersättning åt andra produkter. Ni vet, sojakorv, quornfärs, sojaglass... blättan blättan...
För det blir ju aldrig riktigt samma sak, eller hur? Och tyvärr, den här förpackningen uppfyllde verkligen alla mina fördomar... den ser inte god ut. Inte nån vidare bra reklam. Inte sugen, blir man. Nåväl, klippte upp den och skulle vispa.. och den är ju helt fast i konsistensen, som hård kokosmjölk. Ska den gå att vispa?

Ja! Det är ett helt kasst kort, men kom igen, klockan är alldeles för mycket för att jag ska sitta och redigera bilder här... men ni ser väl? Helt fast i konsistensen.

Men ärligt, konsistensen blev inte så jätteknepig efter vispningen ändå faktiskt! Säkert! Och det spred sig en doft av vanilj i köket. Den var liksom färdigsmaksatt, om man säger. Precis, smaken...själva smaken. Den gick an. Eller den funkar. Typ. Om man koncentrerar sig på att det inte är vispgrädde. Att man inte förväntar sig att det ska smaka grädde. Då går det bra. Och om man koncentrerar sig järnet på att tänka bort eftersmaken av... papp?

Så, nu gör ni som ni själva vill. Sojagrädden har förresten 11% fett, sa jag det?

Maj maj måne...

Sent ikväll har jag inhandlat:
2 brk krossade tomater
1 brk blandade bönor
1 purjolök
1 squash
Detta tänker jag liksom para ihop med lite mjölksås (även kallat "bäshamäll", om man är matkultiverad), ost, lasagneplattor...
Köttfärs? Nä..
Där har vi själva poängen. Jag tänker ägna dagen tisdag åt att försöka koka ihop en vego-sås så att jag kan trixa ihop en lasagne. Utan att tala om för ungarna att det inte är nåt kött i. Bara för att retas. Hehe. Och eftersom jag är borta i morgonkväll, så kommer jag inte kunna ställas till svars för att inte ha nåt kött.

Vilken bra avslutning på den här dagen det blev! Me like..

jag ska lura dem ända till Skåne

ja, och allra mest rättvist för mig...

Nätter... dessa nätter. Jag kan inte minnas att de andra har masat i klass med Lillebror. Eller?

På helgen brukar vi kategoriskt ta varsin natt/sovmorgon, utan att diskutera. Natt till lördag, det var min det.. och jag sprang som en jojo mellan min säng och lillens. I med nappen. Tillbaka igen. Somna om. Upp, vända på magen, buffa lite i baken, tillbaka till sängen, somna om. Upp... i med napp, vänd på sidan... och sådär höll jag på. Tillslut gav jag upp och plockade med honom till sängen.
Inte för att jag sover speciellt mycket bättre, men då behöver jag iallafall inte gå ur sängen, och tassa med kalla fötter... Han vänder och vrider på sig, knuffar sig in på min kudde...
Jag längtar till nästa natt.

Jag somnar tolv, eller kanske halv ett, natt till söndag. Och sover som en prinsessa hela natten. Jag hör honom nån gång på morgonkvisten, men vetskapen att man slipper gå upp... är underbar.

Så frågar jag MS, hur natten har varit. Jo, tack, bra. Han har sovit i princip hela natten...
Ursäkta, men kom igen! Är det rättvist?! Vavava??

Jo, jag vet, jag fick också sova gott.. men det är liksom bara halva poängen... liksom...man vill ju att det ska vara rättvist.