en vanlig torsdagsdag

Den sista veckan innan det stora allvaret.
Jag försöker göra allt. Göra allt och inget.
På samma gång hinna göra allt, samtidigt som det är "sista chansen" att somna i soffan kl 13.30 om jag har lust.
Vara effektiv och ändå hinna slappa.
Jag försöker gosa så mycket jag hinner med barnen, tala om för dem hur mycket jag älskar dem. Precis som om jag skulle lämna dem, och det ska jag ju inte, så det är ju fjantigt kanske.

Och det har hunnits gosa en hel del. Jag har fått snor i ansiktet, bett i handen av nya kindtänder, fångat en fast bajs med handen.

Så det har varit en bra vecka hittills. Rätt så.

Jag är överlycklig över mitt vikariat, men också livrädd. Lätt patetiskt. That's me.

visst var vi väl överens?!

-Kan vi vara överens om att vi drar upp persiennerna innan vi går hemifrån? Alltså, ni... inte jag! Sen när jag börjar jobba har jag inte tid att springa ner till er del av huset och dubbelkolla allt...

-Öh, va? Va sa du?

-Jo, kan ni inte bara se till att ni har bäddat sängen och släckt lampan. Och sen dra upp persiennerna det sista ni gör när ni lämnar rummet?

- Eh, en gång till, va sa du?

- Amen.. persiennerna! Har ni bäddat sängen? Släckt lampan?

-Mmm

- Och så drar vi upp persiennerna det sista vi gör. Och släcker lamporna. Visst? För det är onödigt att de står och lyser och kostar pengar hela dagen, om vi ändå inte är här. Och neddragna persienner är så fult. Ok? Va? Är vi överens? Ni är med?

Storebrors rum, imorse..

storasysterns rum... också i morse.

Och detta upprepar jag varje morgon. Varje. Man kan ju undra varför...

nu ska man väl kanske inte tro på allt som står i tidningen...

Förmiddagsfika i min ensamhet och enkelhet. Inte så dumt. Jordgubbs-te, för övrigt. Passar väldigt bra till choklad.

Ärligt snott

Oprah har ju nedräkning i svensk tv just nu. Det är väl tio program kvar eller så. Jag kommer alltså inte att få se de allra allra sista eftersom jag har börjat då.
Jag har ju lite nedräkning jag också. Om än i mindre skala. Jag kommer ju aldrig mer ha föräldraledighet på det här viset igen. Nånsin. Och det blir som att stänga en dörr. Som jag aldrig mer kommer att öppna. Lite sorgligt. De söta snoriga små barnen blir aldrig lika små igen. Och de kommer aldrig att behöva mig på samma sätt. Sorgligt. Det är det.

Men nu kom jag av mig lite. Det var inte det jag skulle skriva om. Oprah var det. Idag var det temat olika lärdomar som folk fått genom programmet. Olika gäster som berättat sina livsöden och som tittare har fått aha-upplevelser utav och i vissa fall har det varit rent livsavgörande.

Nu kom jag av mig igen. För det jag ville skriva var egentligen några citat eller motton som jag hörde och som jag tyckte var bra. Mitt i min sentimentala och lite sorgliga period.
Så, innan jag spårar ur igen..:

Toni Morrisson (Nobelpristagare i litteratur)(är hon vacker eller är hon vacker??) "om ert barn kommer in i rummet, lyser ditt ansikte upp då?"

Sen hade hon också Tom Hanks och Julia Roberts som gäster i en show, och de fick välja ut ett livsmotto att dela med sig av. Och då gick det så här;

Tom Hanks: "Tala sanning"

Julia Roberts: "om du vill ha ett intressant förhållande, stanna i ett"

ja, det var ju inte så tokigt. Önskar att jag kommit på dem själv.

Malin W

Det blev inte alls så utförligt. Inte så uppmuntrande Malin W. Om hur det känns att snart inte vara fotbollstränarfru. Fotbollshelgänkelivet är snart till ända.

Nej, för mannen är ju inte hemma ännu. Och jag har två hungriga barn som hänger i byxorna. Ugnen är låångsam och vi får grunda med kvarblivet godis från handväskan.
En gråter, och den andra är arg och retsam. På samma gång. Jag har korv och pommes frites på gång. Men de vill ha pannkakor.

En annan gång får det bli. Med alltihop.

blomstertid

Här nånstans, mitt i kortet, är han. Mannen i mitt liv. Som nu har gjort sin sista A-lagshemmamatch. Och det känns så konstigt. Det har varit en del av identiteten, både min och hans. Hur blir det nu?
Samtidigt känns det som en utandning, som en lättnadens suck.

Men. Vi kanske ska vänta med att utvärdera tills vi vet hur det har blivit.

Jättefina liljor. Jättegott luktar de. Jättehärlig höstrosa färg. Jättefina. Har jag redan sagt. Och en alldeles för liten vas. Inte jättefint.

Vi kan ju låtsas att MS köpte dem till mig i en blomsterhandel, i ett dyrt impulsivbesök. Bara för att liksom. Det kan vi låtsas.

Iallafall så är de jättefina. Och luktar gott. Och mycket.

lite oklart när...

Sen. Om en stund. Senare idag. Eller kanske ikväll.

Då ska jag skriva ett inlägg som är tillägnat åt Malin Wollin, fotbollsfrun. Hon är på bokmässan den här helgen. Om jag hade kunnat hade jag velat åka dit, krama om henne och säga att jag förstår. Jag förstår hur det känns att stå i hallen med en hög barn runt benen, vara glad och önska mannen lycka till på matchen.

Men som sagt. Senare.

Nu ska jag måla naglarna, hinner inte ta bort det gamla dock. Packa lite godis, blöjor och gå på toaletten. Bestämma mig för om jag ska gå eller ta bilen. Till Rådavallen.

hehe

Jag vet inte hur det är med er...

... men jag tycker den är kul.. hehe..

"Varning! Här bor barn!" (visst vettu, jag ska genast passa mig)

mongo myter

Jag misstänker att det kan hänga ihop med att jag "gått hemma" lite för länge. Lite för länge för att vara jag.
Jag är inte så speciellt bra på maskiner, elektronik, mekanik och sånt. Inte så speciellt intresserad heller.
Men det hindrar ju inte att man (alltså jag) har små funderingar och idéer kring det. Och har små egna åsikter och myter, kan man väl säga.

Som till exempel det här med datorer och internet. Jag tänker mig att datorn arbetar snabbare på morgonen, då den vilat över natten. Och jag tror att det går fortare att byta mellan olika sidor och ladda upp saker sent på kvällen, då inte så många andra är ute och surfar. När alla som arbetar ute på nätet har gått hem. Och att om man har färre flikar uppe, så går det fortare. Jag vet inte, gör det det? Om jag tänker efter så är det inte nåt jag har reagerat på, att det skulle gå fortare.. men jag tror så ändå...

Jag brukar inte vilja ha igång alltför många maskiner samtidigt, som ... ja, som spisen, vattenkokaren och diskmaskinen. Eller om jag har igång både spis och ugn.. då väntar jag lite med att sätta på fläkten, tills jag kanske bara har igång två plattor, istället för tre.. För jag tror att det blir lite mer skonsamt mot huset. Eller elnätet. Eller nåt.

Och när det gäller diskmaskin, tvättmaskin och tumlare, de som har program som man kan välja. Oftast har man ju nåt favoritprogram som man nästan alltid tar. Ibland tar jag nåt helt annat, bara för att maskinen ska hålla sig lite på tå. Inte bara köra på slentrian.

Och så måste de få vila lite. Ingen apparat mår bra av att arbeta sig alldels för varm. Väl?

Är det här bara sånt som pågår i min hjärna? Inte i nån annans? Nehej... ok.

ja, nej, ehm... ska nog ta en dusch nu...

å så blir det reklam

fast ändå inte.

Jag går ju igång på riktigt lökiga reklaminslag. Undrar så hur diskussionerna har gått, när de har kommit fram till att "ja, men det här är bra, det kör vi på. Här har ni konsultarvodet".

Själv skulle jag helst inte vilja ha ett jobb som jag inte trodde att jag klarade av, eller behärskade hjälpligt. Men uppenbarligen tänker inte alla som jag. Inte inom reklambranschen.

Eftersom jag inte är nåt större fan av alkohol brukar jag tycka att deras reklam är helt överskattad och onödig. Måste väl finnas nåt bättre för människor att göra?

Iallafall. Heinekens senaste reklam har en riktigt skön låt. Tjejen ser ut som Duffy. Låter inte riktigt så men. Who cares.

Sök den på youtube, Heineken Comercial 2011 (The Asteroids Galaxy Tour)

och jag ska testa en gång till att länka... man vet aldrig, även en blind höna kanske hittar ett korn...

www.youtube.com/watch?v=On6U-kQGBcA