som Peter Forsberg sa...

De två större barnen har precis stängt ytterdörren och gått till skolan. De två mindre ligger fortfarande och trynar...

Så vad göra? Jag skulle behöva springa ner i tvättstugan, eller bädda sängen, eller planera lunchen, eller... nåt annat bra... kanske äta en stadig frukost i lugn och ro?
Men istället tar jag mig en kopp the, och några äppel/kanel-muffins och bläddrar mig lite i en Elle mat&vin-tidning. Tystnaden (om man inte räknar diskmaskinen) är så skön...
Jag får ta frukosten sen. Ibland måste man bara gripa tillfället när man kan...

Mer Carpe Diem än så här blir det inte...

Ja, men tack snälla?!...

Jag följde storebror till en kompis, han cyklade och jag gick med vagnen. Barbamamma fick pinna på ordentligt för att hinna med.

-"du går snabbt mamma"
-"tycker du?"
-"ja, fast du skulle ha andra skor"..
-"jaha?"...
-"ja, såna där som de gör reklam för, som tränar rumporna"...

Vad svarar man?

på dagens "att-göra-lista"...

finns det bara ett uppdrag idag. Men jag delade upp det i tre punkter, så blir det en skönare känsla, att kunna stryka flera saker, i takt med att det blir gjort....
- ta ner tvätten
-vik tvätten
-lägga in tvätten

Jag tror jag gillar tvätten blöt, ju torrare den blir, desto tråkigare....

Är fortfarande inomhus, har inte varit ute på hela dagen. Men ska försöka få med mig de minsta ut, Lillasyster har fortfarande feber, men är utan prickar. Hon är segare och tröttare idag, har sovit 3hs tupplur, fastän febern har gått ner en del...
Och lillebror som jag nästan trodde hade mognat och slutat med att kräkas, eftersom han inte gjorde det på senare delen av dagen igår, har storligen bevisat motsatsen idag.
Mer tvätt på gång....
och nu kan man skicka post till lillasyster, om man vill, hon har nämligen fått sig en helt egen liten söt postlåda.... sicken söt!
Varma kramar till farmor...

När Less is not more

Mmmm, jag njuter, så vackert!..... Drar in doften av sköljmedel i näsan... ah! Lovely. Lycka.

måndagsvägning och Lillasyster är sjuk

Vägde mig tidigt i morse, nästan i natt, när jag hade ammat som en tok. Kände mig helt tömd, om man säger...
-12,2kg totalt sen 10 augusti. Ja, det rör alltså lite på sig igen då, men det är ju verkligen aplångsamt.

Hur mycket måste man egentligen amma, för att det ska märkas? Och är det sant att det inte hjälper till nåt förrän bebisen är över 6 månader? Otur i såfall.. amma varannan timme i ett halvår. Tror jag inte är nåt för mig.

Tanken för idag var att vi skulle åka till Trollhättan och byta lite kläder som lilleman fått. Storasyster var ju studieledig från skolan. Men så fick lillasyster feber och vi blev hemma.

Hon har idag haft 39,3grader, så inte var det konstigt att hon var risig. Om det blir vattenkoppor eller inte, får vi väl se. Den stackars lilla pricken är fortfarande väldigt ensam. Det kanske är en tonårsfinne? Jag har tvättat som en tok, och eftersom jag nu har tre torkställningar är det bara att köra för allt vad tygen håller.
Min plan var först att komma ut och gå med hela sällskapet, men jag orkade helt enkelt inte. Det blev allt annat än sovmorgon imorse. Lillebror vägrade somna om efter att han åt vid halv fem snåret.
Men en sovmorgon hit eller dit? Vad gör väl det? Skönt att komma upp, komma i ordning, göra sig snygg...

I ett svagt ögonblick lovade jag storasyster att baka. Ångrade mig och försökte ta tillbaka det, men det var ju redan kört...
Sprang och handlade jäst och nåt mer. Förberedde och så fort Lillasyster lagts i sängen, gick starten...
Lilleman var inte helt nöjd med att inte få nån uppmärksamhet alls. Och inte blev han gladare när han såg att jag var tvungen att göra mat också. I med nappen, tillbaka till knåda deg, i med nappen, tillbaka till att hacka lök, i med nappen, rulla bullar, i med nappen, tärna kyckling...torka spy, i med nappen....
Beroende på hur man lägger fram det, kan det låta som att jag varit väldigt duktig. Tvättat, bakat, handlat, lagat mat, tagit hand om liten sjukling och en bebis, aktiverat en ledig 10-åring...

En annan sida av den verkligheten är ju då att jag inte duschat, bytt underkläder, inte borstat varken tänder eller hår.. hasar runt i mjukisbrallor, nerspydd tröja och gammal mascara under ögonen. Har inte plockat ögonbrynen eller de grå håren, är stubbig under armarna. Har andats frisk luft i de 15 sekunder det tog att hämta posten.

Jag hade också tänkt att lägga ut ett inlägg med tillhörande bilder på gårdagen, vi hade finbesök av familjen Möller samt Larsson från Göteborg. Men jag har inte hunnit eller orkat.
Det var kul att träffa dem, i vilket fall som helst.

Vad tror ni om att smita ut och springa en sväng? Det kan vara en bra idé, men lika gärna en jättedålig, det vet man inte förrän efteråt.

å så lite bilder på fredagen

Idag var det dags för vägning och mätning av lilleman. Men det verkar som att jag snart får byta namn på honom, för nån lilleman verkar han inte bli. Inte om det håller i sig...

Han äter som en liten häst och kurvan är inte lutad uppåt, den pekar RAKT upp. Både vikt och längd...

Sen åkte vi söderöver för att hälsa på lite kusiner. Och köpa torkställ... härliga tider!
Hade med mig 3/4 av barnen, det blir ju en nätt liten skara ändå. Jag och storebror satt och filosoferade i framsätet och de två mindre sov där bak. Tror vi. De sa åtminstone ingenting... Lillasyster petade sönder en av kusinernas pärlplatta. Hon lyckades dölja det, så än så länge ligger hon hyfsat bra till ändå. Som enda tjejen på besök.

En av världens bästa systrar, förmodligen den bästa. Och roligaste. Man har aldrig en tråkig stund i hennes sällskap. Och hon vet inte alltid om det. Eller. Nu vet hon.

storkusinen vaktar lillkusinen.. (finfina gener samlade på ett och samma kort)

här ska vi ge oss av hemåt.. ska ju bara kramas lite hej då först... kusin Vitamin, sitter still, och då får man passa på att slita fram kameran.. Minsta kusinen ser lätt skrämd ut, men det var faktiskt helt utan anledning. Det var bara mysiga kramar.... han är storebrors-material den där....(va?! sa jag det där..?)

Sen åkte vi lyckliga hemåt, med två torkställningar väl inpackade...

man vet att man är allvarligt störd

när man blir upphetsad över att komma över två torkställ för endast 200:-!

Härligt störd!

när vi ändå är inne på motion

När nu kroppen verkar säga ok till att börja träna igen. (Borde jag googla på 4 kejsarsnitt+löpning?)

Tog svängen om Holms kyrka när jag skulle till apoteket och hade med mig Ipoden. Jag blir kär i MS varje gång jag tar fram den, vilken råbra present! Fast det var länge sen senast nu..typ 10 månader sen. You do the math.

Vänta... jo, nu vet jag. Och då, på Ipoden, kom det en helt knasig låt. En sån som man inte sitter och lyssnar på för att man tycker den är bra. Men som man blir toksugen på att träna till. Och där gick jag, själv, inte i träningskläder. Men med en sjukligt stor lust att börja hoppa och studsa med vagn, jeans, lilleman, mössa och allt... och jag var så nära. SÅÅ nära.... men i sista sekunden tittade jag mig över axeln och där går ju en människa!
När kom den dit? Puh... tänk om jag bara hade börjat studsa loss?! Ljuvligt hade det vart! Ljuvligt!

Låten heter "Something's got me started" med Swingfly. Det funkade inte ljuvligt med länken.

Kom inte och säg att ni inte blir lite sugna på hopp och studs när ni hör den?

Knoppen eller kroppen?

Ett beslut har tagits. No more diets! Ever!

Inte för att jag inte vill, utan för att jag inte kan. Jag skulle gärna underkasta mig en diet, och sen kunna säga efteråt att det känns fantastiskt och att det är underbart att lyckas. Att kunna vara "in control". Men det funkar inte för mig.
Så nu har jag bestämt att lägga ner sån skit. Eftersom det enda jag uppnår är att känna mig misslyckad.

Jag vet inte om det är huvudet som är trögt, och inte fattar att kroppen luras. Eller om det kanske är huvudet som lurar kroppen, lite svårt att säga... låt mig iallafall illustrera hur det alltid blir...

Jag bestämmer mig för att köra lite vegetariskt. Det är ju nyttigt.
Då blir jag alltid sjukt hungrig på nåt maffigt kött att sätta tänderna i. Eller tacos. Eller vad som helst som är köttigt. Bacon.

Jag bestämmer mig för att köra lite mer åt GI, alltså mer protein, mindre kolhydrater.
Då blir jag vansinnigt hungrig på stora tallrikar av spaghetti, pasta, couscous, kokt potatis. Inte alls sugen på skinka, keso eller ost i tärningar.

Jag bestämmer mig för att käka en massa sallad, det är fräscht och gott.
Då blir jag sugen på varm soppa, varma gratänger, lasagne, kött, sås och potatis. Lingonsylt och ättiksgurka.

Nu ska här bli ändring, nu ska jag inte äta nåt sött alls.
Fast då blir jag bjuden på kalas

Ok, så jag bestämmer mig för att bara äta choklad, mörk choklad. Classy...
Ja, men då blir jag sugen på lösgodissorter som jag vanligen bara rynkar på näsan åt. Gröna grodor, sura colanappar, Pez, söt lakrits, hallonbåtar, polly, ahlgrens bilar...Glass, billiga kex fulla med transfetter...eldorado chokladpudding. Chokladsås på tub. You name it.

Nä, men då bestämmer jag mig väl för att bara gå och handla när jag är mätt då.
Fast då kommer jag inte på att det behöver handlas förrän jag blir hungrig, då jag upptäcker att det inte finns nåt. Att kylen är tom på nyttigheter.

Så där håller det på. MS skrattar åt mig. Fast inte hånskrattar. Bara lite, mest medlidsamt. Efter x antal år är han rätt luttrad. Och känner mig bättre än jag själv. Men inte nu längre.
Det enda som jag tror funkar på mig är att tillåta mig själv att äta det jag vill, fast kanske inte i överdrivna mängder. MEN att motionera mera.
Jag har lättare för att tvinga mig ut i regnet och springa, än vad jag har för att stå emot en kokosboll....

Nu ska jag snart sova, eller iallafall lägga mig. Lilleman fortsätter att äta väldigt mycket och ofta. Även på nätterna.
Men först ska jag borsta tänderna och slänga kålroten som möglat i kylen.

Mysa sig lite...

Vi gör inget speciellt... bara hänger lite med Lilleman....

bara myser och myser....