när jag ställer en egen diagnos

man vet rätt säkert att man har nåt slags beroende när man ställer sig en söndagkväll, kl 22.48, och bakar en kladdkaka....

Och dessutom tycker att man är värd en rejäl slev med glass till. (Testa gärna den här förresten, den är jättegod. Om man är åt kaffelikör-hållet. Vilket jag bara är i glassformat. Lite finlirare så.)

Lägg gärna märke till de stilfulla minimalistiska verktygen som ligger så fint på vår köksbänk.

Och man är ännu mer säker på att man har nåt slags beroende, när man tidigare på kvällen var på kalas och fick semle-tårta. Och blåbärspaj. Med gräddig vaniljsås.

Men jag äter bara så här sent på kvällen i medicinskt syfte. Jag sover mycket bättre om jag lägger mig mätt och go...

(Faktiskt helt sant, oavsett om det bara innehåller socker, eller inte.... vi jobbar så bra tillsammans, min kropp och jag...)

fortfarande lördag....

ja, men det är ju det. Lördag fortfarande. Iallafall jag och de äldsta barnen ser på discovery om vår hjärna. Om vårt undermedvetna, vårt minne... en massa grejer. En sk mentalist (tyvärr inte han på bilden) som visar olika trick med människor, tankeläsning m.m. Väldigt intressant. Och självklart tänker jag att "nehej, du, jag skulle minsann aldrig gå på nåt sånt"... för så tror man ju. Att man själv ska vara lite smart och inte så lättläst.

Men nåt jag funderar på ibland är istället vad som avgör vilka saker som bestämmer sig för att fastna i huvudet, när det är så mycket annat som vägrar stanna kvar?

Jag har väldigt svårt för kungar, deras barn och barnbarn, vad de hette och varför... historiska saker... men av nån anledning har årtalet 1520, för Stockholms blodbad fastnat. Varför?

Jag vet att Peter O'Toole spelade huvudrollen i den ofattbart gamla och svartvita filmen Lawrence av Arabien. Varför? Jag har ju inte ens sett filmen..

Jag är grymt imponerad av periodiska systemet och hade gärna kommit ihåg mer av det jag läste på högstadiet och i somras... men icke. Däremot minns jag att en klasskamrat på gymnasiet inte spottade ut tuggummi på marken, ifall det kom en liten fågel och pickade i sig det. Då skulle det fastna i näbben och fågeln slutligen dö. Och jag tänker på det varje gång jag är ute och går, och har glömt spotta ut tuggummit innan jag gick.

Paul McCartney gifte sig med en vegetarian, Linda, och de startade bandet Wings. De andra Beatlesmedlemmarna var inte så hejdlöst förtjusta i henne. Jag är inte nåt Beatlesfan, totalt onödig information som tar plats på min hårddisk. Jag hade mycket hellre haft lite mer kapacitet vad gäller lokalsinne istället. Kan man byta, eller nåt?

Det är lite samma med hjärnkapaciteten som med vikten, det sitter liksom lite på fel ställen.

lördag

världens tråkigaste rubrik. Men jag kom inte på nån annan, och lillebror somnade nyss klockan 22.45. Så vad kan man kräva av en utsliten medelmåttig svensk ung tant? Inte en klatschig rubrik iallafall.

Nu har övriga i familjen klippt sig. Även Lillasyster som på bilden ovan har fått en lite för lång lugg. Lite ostyrigt sådär. Det är alltså innan klippningen. Efteråt var hon helt lyrisk och mest lyrisk över att hon hade fått "flingor" i håret. "Flingor, mamma, titta flingor"!...

Och hon var jättesöt i sina slingor. F'låt, flingor...

save or shave?

Djupa funderingar i början på detta år... stora och svåra beslut att ta. Ska jag spara ut håret lite, eller ska jag klippa det kort igen?

Vånda. Beslutsångest. Svåra grejor...

hang with me - ifall ni minns?

Jag trodde inte låten skulle komma... jag väntade och väntade. Men tillslut kom den, fast på stretchingen. Skit också. Då är det ju så tyst att man inte kan sjunga med.

Jag som hade tränat texten järnet.... jahapp... det var det det.... värt

Med en dåres envishet...mer viktiga grejer...

Ja, just så. Med en dåres envishet tror jag varje kväll när jag lägger mig, att jag ska få sova en hel natt. Jag ser fram emot att få sova, och sova länge. Fastän det inte har hänt sen, sen jag vet inte när. Över två år. Typ. Är det inte lite märkligt, att jag ändå tror att "i natt, då ska jag få sova"?

Om man vill vara lite åt det positiva hållet, kan man säga att det är ju tur att jag är den sorten som älskar att få somna om.

Somna om, det kan man lätt tro att det är nåt som bara händer. Men icke, det är en konst. Skön konst. Det är mycket man ska tänka på. Och efter alla mina nätter, har jag fått en del erfarenhet. Jag känner mig lite generös ikväll, så jag bjussar på den. Erfarenheten. Alltså.

Ok. Oavsett vilken anledningen är till att du har vaknat(för min egen del är det oftast att lillebror vänt sig, eller hostat, eller tappat nappen, visat ett livstecken)...

- öppna bara ögonen om det är absolut nödvändigt. Man kan kissa utan att öppna ögonen.

- och apropå det, när du lagt dig tillrätta för att somna om, om du snuddar vid tanken på att du är kissnödig... gå med en gång, bums.... det försvinner inte.

- lägg dig tillrätta, lägg rätt hår och öron. Inga öron ska ligga dubbelvikta åt fel håll. Inget hår i ansiktet. Oskönt.

- försök att inte tänka på vad du ska skriva i ett blogginlägg, eller vad du ska hålla för ett tal. Det finns bättre tillfällen för det. Du minns det troligen inte iallafall. Vilket är lite synd. Töm huvudet. (i mitt fall ganska lätt)

- om du har en ledig dag, en potentiell sovmorgon, glöm inte att ta bort påminnelser från mobilen. Som t.ex. barnens jympapåsar... (jajamän, been there, done that)
sov gott!

viktiga grejer

Jag använde trettondagsaftonskvällen åt viktiga efterforskningar. Har de olika linserna olika smak beroende på vilken färg de har?

Ja! Det tog mig nästan en hel påse för att kolla det. På olika viktiga sätt. Mot slutet var väl smaklökarna något avtrubbade, men ändå, här är det viktiga resultatet;

Gul - citron

Röd - hallon

Grön - päron

Orange - apelsin

Svart - choklad

Brun - nougat

Se där, nu slapp ni det! Free of charge!

ovana

Det finns fruktansvärt störiga människor som har som ovana att sjunga med i låtar, fastän de egentligen inte kan dem. Som skarvar hej vilt, när texten är lite obekant. Hellre än bra. Hellre högt än lågt.

Sån är jag. Och fastän jag vet hur töntigt det är, kan jag inte låta bli.

Speciellt när jag tränar. För det är så skönt att bara stänga av hjärnan, och låta kroppen arbeta ostört...det är alltså inte för att knäcka de andra, att jag är så vältränad att jag inte ens blir trött. Tyvärr, det är bara en störning.

Och vissa låtar fastnar ju så, att man inte få dem ur skallen, fastän man vet att man både ser ut och låter bedrövligt...

Ibland googlar jag en låttext bara för att jag ska kunna sjunga med lite bättre. För att minska antalet fel. Nån nollvision har jag inte, men ändå.

Och nu har den rätt så gamla låten med Robyn, Hang with me, fastnat. Och så googlade jag den, för texten ville inte alls fastna. Eller, jag kände att mina chansningar på texten inte riktigt var så bra...(i klass med Eilert Pilarm, om han är bekant?)

Men ärligt, den här texten....hur ska jag hinna lära mig den tills träningen ikväll?!

Kolla själva;

www.elyricsworld.com/hang_with_me_lyrics_robyn_html

äh, alla de där långa orden... jag tror jag chansar lite....

lite bilder om allt möjligt..heltråkigt...

Granen började barra redan innan jul... Det räckte med lite vinddrag när man gick förbi, så bara det rasade ner barr... det verkar vara någon kronisk åkomma med alla granar som just vi köper. Men idag... hehe, paybacktime! Jag hämtade sekatören och gick loss.... eldade upp den, gren för gren, bit för bit. Härlig hetta ifrån kaminen... skönt sprak.

nakenfis! Hämnden är ljuv... mohahaha!

Det syns lite dåligt kanske, men jag vann inte "söndagfrukost-äggknäckartävlingen"....Vann gjorde Lillasyster som sket i allt vad teknik och taktik hette, och körde på i värsta rallarsving-stilen. Den ska jag kopiera nästa gång. För som varje god mor gör, låtsades jag att det inte spelade nån roll att jag kom sist. Men självklart ville jag slå alla! Stort! Mosa dem! Så nästa gång ska hon(å alla andra) falla på eget grepp, rallarsving...

Jag gillar min nya kamera. Den är miltals mycket bättre än den förra. Dock kanske jag underskattade betydelsen av själva fotografen... det verkar inte vara helt oviktigt iallafall. Synd.

och slutligen. Jag vet att andra kanske diskuterar vilket som är det bästa sättet att spara överblivna chokladbollar. Det har vi aldrig behövt fundera på.

Annars har dagen varit ok, speciellt med tanke på att det har florerat lite magsjuka. Jag skulle behöva en släng, har ätit alldeles för mycket under jul/nyår....

bra start

det är söndag nu. Och jag har haft det mest avslappnade nyårsfirandet på väldigt, väldigt länge (säkert ett år).
Herre min get vad det var skönt. Precis vad jag behövde. Det är till Mullsjö man ska dra, kan jag säga som ett tips till nästa år.

Nåväl, ikväll började det klia innanför kalufsen, så nu ser jag på Discovery Science om subatomära partiklar. Om materia och antimateria. Om forskningsprojektet som hade ett svart hål som en professor täppte till. Eller nåt liknande. Väldigt upplysande.

Ja, fjärrkontrollen ligger för långt borta, och jag ligger rysligt skönt i soffan.... lika skönt att somna till som historieboken på gymnasiet...