Ja, fast man kan ju inte både vara snygg OCH smart...

och hinna ha gröna fingrar. Eller gröna och gröna.. alltså, egentligen är det mördarsniglarna jag inte har hunnit med. De har partajat loss på mina penséer. Det är ju nästintill en bedrift. Att inte hinna med en snigel. Hur låter det...

(jag vet, varken snygg eller smart hade ett dyft med inlägget att göra.. men jag behövde se det i skrift)

Never hire a boy to do a mans job...

Aj då. Oj. Hoppsan. Hm... älskling? Det där vi pratade om, att det inte skulle ta så lång tid? Det.. funkar eller?.. va.. inte... näha...

Tur att jag är G.R.Y.M.T snabb...

fick ett brev med posten idag. Dagisplats. Hurra! Eller ja.. vi fick plats i Rostock...
Iallafall, de skulle ha svaret (alltså om vi säger ja eller nej till platsen) på sitt bord senast imorgon.

Här ska vi inte tänka efter i onödan inte.

Jag!

Vilken idiot ställer sig och gör köttfärslimpa på en av årets svettigaste dagar?? Med.Brun.Sås

jaså inte fler?!...

När jag googlade på madrasserade barn, fick jag bara 1830 träffar.. dock föreställde ingen av bilderna det jag googlat..?

Så det fick bli denna istället. Som en slags talande bild för vår tillvaro med Lillebror nu för tiden. Något som varit praktiskt...

What comes up, must come down. Om man säger så.

När man är kokt i skit.

Idag kom jag på den ljusa idén att jag skulle göra rent luckan till torktumlaren, jag ska inte använda den innan vi flyttar ut, har jag bestämt. Så jag inspekterade den, insåg att jag nog behövde en stjärnmejsel... leta leta leta... i 30 minuter... tillslut hittade jag en.. precis där jag började att leta. Om jag bara hade lyft på ett gammalt kuvert, hade jag sett den. En halvtimme jag aldrig får tillbaka.

Nåväl. Skruva skruva skruva. Jag är i ganska bra skruvform nu för tiden, efter ett antal eluttag som tagits bort och satts tillbaka. Gardinstänger. Och annat. När alla skruvar var loss inser jag att det inte hjälper, jag kommer ändå inte åt dammet. Uhum. Det fanns visst en öppning i botten.. man behövde inte lossa på nåt. Visserligen måste man ha mikroskopiska händer, men ändå. Skruva skruva skruva tillbaka alla skruvarna. Skruva skruva skruva. I mitt livs form.

Ja. Nej. Fint att komma på också att jag beställt flyttstädning av en firma. Alltså helt onödigt det jag gjorde. Bra tänkt där. Malin.

Å andra sidan gör jag väldigt god smet. Och det är ju inte det sämsta.

en bild hade ju inte suttit fel...

Jag har glömt kameran nere i huset. Av nån anledning tycker jag att det är viktigt att man förevigar varje litet framsteg där. Ytterligare en kvadratmeter målad, ännu en vit list. Såna spännande saker. Kanske skulle det gå lite fortare om jag inte var i vägen överallt med kameran?
Så jag har inga bilder att visa. Varken på hus eller midsommar. Inga trasiga gipsväggar, inga jordgubbstårtor. Inga tomma färghinkar, inga fiskespön. Inga färdiga sovrum, inget klassiskt midsommarväder.
Men om jag har tur, när jag tänker, kanske jag kan komma ihåg att ta med den hem nästa gång.

Vi har iallafall haft det bra, ätit god mat, goda tårtor, trevligt sällskap, haft typiskt midsommarväder, delar av familjen har tältat, andra hoppar över det...
Vad det gäller renoveringen har det gått framåt, alla sovrum är nu klara och vi har gett oss på vardagsrum och kök...man kan väl säga att vi har sparat det bästa till sist. Hade jag visat en bild hade ni förstått.

Nä, nu är det härligt väder. Vi har köpt en massa jordgubbar. Vi ska göra en tårta för att fira att MS spelar match i kväll. Nä. Han fyller år.

Nu tar vi helg, midsommarhelg!

Veckan har varit full av telefonsamtal, om trasiga rutor, om banklån, om fakturor, om dagisplats, om avsaknad av dagisplats, med mäklare, med banktjänstemän och med nån på kommunkontoret... ringa, tjata, gnata, gnälla.
Nu orkar jag inte ringa mer. Nu tar jag helg. Midsommar.

Det är nåt speciellt med sommar. Jag älskar det faktum att vi har olika årstider, varje årstid har nåt att tycka om. Men det är nåt alldeles extra med just den här tiden. Början på sommaren.

Inte bara att det är ljusare och varmare. Det är mer smak.

Det är mer doft.

Och vackrare färger.

Och det är ju väldans härligt, det måste även en fullblodspessimist som jag erkänna.

ha nu en härlig midsommar allihop!

men vi firar väl att det är onsdag då...

Systrarna hade lite tråkigt i eftermiddags. Och kom på att de ville göra tårta. Efter en kul förmiddag med farmor, var väl inte jag lika underhållande..Skräll.
Och så blev det som det brukar bli när det ska förhandlas nu i sommartider.. jag ger mig, med en klassisk hemmafru-suck och motiveringen "det ju är sommarlov"...
Och kanske för att jag inte hade nån bra mot-motivering, en bra anledning att säga nej...som jag annars gillar.
Det är lite märkligt, jag tycker bättre om att säga nej, än att säga ja. Borde det inte vara tvärtom? Normalt?
Iallafall, de gick iväg till affären och kom tillbaka med lite ingredienser till en tårta. Jorå. Typ.

Ja. De fick röja fritt i köket. Nej. Jag hjälpte inte till. Och den blev inte tokig alls, helt ok. Men så är jag ju tårtfantast också.

En liten planeringsmiss var att fyllningen till tårtan var glass. Som smälter. Alltså gick det ju inte att spara tårtan. Förstå paniken.

Jag ansträngde mig verkligen till bristningsgränsen, stretchade bokstavligt ut magsäcken. Inget fick förfaras, ni vet. Ändå fick vi slänga en alldeles för stor bit. Det gjorde ont i mig.

Så vi firade att det var en helt vanlig, regnig onsdag. Och att kusin Wilma fyllde ett år. Och att jag kom in på utbildningen jag sökte.

än ropar jag inte hej...

När vi hade bestämt oss för vilka rum vi ville göra om, begravde jag mig i tapetkataloger och plöjde igenom dem på två, tre dagar. Beställde, zapp zapp, i sån fart att jag knappt kom ihåg efteråt vad det var jag hade beställt och till vilket rum...
Här är förresten den sköna modern, Rut, som vi skulle kunna kalla henne idag...

Jag var lite orolig för att det skulle bli lite cirkus över det hela, för de mesta tapeterna jag fastnade för var randiga. Åt olika håll, och i olika färger, men ändå.
Så jag går liksom och väntar på att nånstans är det nån tapet som det kommer att skita sig med. Som jag kommer att ångra. Än har det inte hänt.
Men det betyder ju inte att det inte kommer att hända...(som en sann optimist, eller hur?)

I vårt sovrum blir det inga ränder dock... en tapet som kanske förvånar. Och även mig. Men jag hoppas den kommer att bli bra.