dimman lättar - plus eller minus?

Tack vare den sympatiske läkarens braiga spray, börjar det lätta i huvudet. Inte jättemycket, men såpass att jag blir lite optimistisk iallafall.

Det känns som att jag befunnit mig i en slags bubbla den senaste veckan, instängd i min egen jättesvullna skalle. Och där har det inte hänt mycket kan jag lova.

Orkar ta mig ut på Aftonbladet.se, för att se om det har hänt nåt i världen.... men alltså... det kunde kanske ha kvittat känner jag nu..
-bombattentat i Moskva
-Mats Ahlm grinar i rätten
-Katrin Zytmierska säger att nya rön visat att gravida inte ska äta Alvedon... (aj då...)

och som om inte det vore nog även detta;
www.aftonbladet.se/nyheter/article6869566.ab

det kanske inte var så dumt inne i bubblan ändå?

Hej bihålor!

JOMENVISST, det var ju såklart en bihåleinflammation jag åkt på. Blev lite förvånad själv måste jag säga, eftersom jag tänkte;
a) det är nåt som är genetiskt betingat, vissa får det, vissa får det inte.... typ..(där jag såklart är en sån som inte får det)
b) eftersom jag snytit mig som en besatt, skulle inget snor få en chans att lägga sig nån annanstans än i pappret. Absolut inte fastna nånstans på vägen.

MEN, efter en vecka med total avsaknad av smak- och luktsinne, avsaknad av nattsömn, efter en vecka av värk i huvud, ögon, kindben, tänder, näsa... fick jag erkänna mig besegrad och masa mig iväg till en läkare.

En sak som är oslagbar med att bli äldre, är att man bryr sig rätt lite om man verkar lite obekväm, att man bryr sig väldigt lite om man är lite i överkant, eller hur jag ska säga?

Läkaren ville skriva ut kortisonspray, men eftersom jag rätt uppenbart var (och fortfarande är) gravid, ville han kolla att det inte fanns några invändningar.... Så börjar han plötsligt tveka, skruva sig lite på stolen "ja, alltså det är ju rätt stor sannolikhet att bara alvedon och nezeril kan funka, att det går över av sig själv".. bla bla bla..."som läkare måste jag i såfall anse att det verkligen är angeläget"... etc etc etc.

I yngre år hade jag bara suttit där tyst och tam... men nu är jag gammal, och bryr mig inte...
"om jag säger så här, får jag inte den där sprayen, som du själv säger är så bra, så får ni söva ner mig, för jag måste få sova, jag står inte ut mer"... - och så fick jag sprayen...(uppenbarligen tyckte han också att det var rätt angeläget?)

Här ska sovas!

ha, det visste jag väl!...

Det var inte tvillingar.

-Skönt, pustade jag...
-Synd, suckade markus.. men det är ju bara att gå igenom det en gång till då...
-inga problem, älskling svarade jag...

Nej, det svarade jag inte... du är helt slut i huvudet! så sa jag...

(Fast det klart... om han är sugen på att själv vara den som ska gå upp ca 20kg, ha svårt att sova på nätterna, inte hitta några kläder att ha på sig, alternativt ha samma svart byxor på sig varje dag i 4 månader, ha svårt att röra sig pga de extra kilona bland annat, inte kunna springa, ha taskigt tandkött, ständigt vara hungrig, flåsa som en flodhäst av att dammsuga, få bedövningsspruta rakt in i ryggen, grina för allt och inget som går på tv, ha kateter, gå med avslag, få mjölkstockning, amma på offentliga platser, får såriga bröstvårtor, ständigt göra knipövningar, och också vara den som ser till att huset blir lagom stort, och att bilen funkar....... fine by me! Då så. Då ska jag inte vara den som verkar tjurig)

sanningen är överskattad tycker jag...

Storasyster undrar om jag inte ska på ultraljud snart.

Varför undrar du? frågar jag...
Jo, för att jag vill veta när vi kan se kort om det är tvillingar...
Jag ska inte ha några tvillingar...
Men tänk om?...
Nej!
Jo, men faktiskt mamma, du är ju jättetjock....alltså, inte för att vara taskig... du är ju det...

tack, men det räcker...

5-minutraren....

21.00 la jag ner Lillasyster i sängen, hon jublade inte så klart...
21.05 in och torka näsan, pussa lite på pannan, lägger ner henne, godnatt.....hon är arg som ett bi...
21.10 in och kolla näsan, kamma luggen åt sidan, hon står och hänger på sängkanten... sätter henne ner... hon surar och grinar...
21.15 näsan är torr, sätter henne ner igen....
21.20 glömmer av att gå in...
21.24 hon sover!!!
Ja, ja, ja, ja, ja, ja, ja, ja..... JA!

Nu ska jag bara försöka övertala Markus om att det är en ypperlig idé...

och

det vill jag passa på att säga, jag har trätt om maskinen 4 gånger, pratat vänligt, dragit om undertråden 3 gånger, ändrat steglängd, kört olika fort, ändrat trådspänning, söm-sätt... etc...

det var väl bara lite på slutet som jag tröttnade, inte på direkten precis. Jag höll mig i skinnet...

hemmapyssel, trevliga grejer det....

Nä.. det är det INTE. Jag och symaskinen har inte kommit överens sedan den dagen den flyttade hit, och trots att den varit på semester hos en som vet hur man ska behandla en symaskin och som faktiskt kan sy på rikigt, så kom den hem och surade direkt.

Men jag lät mig inte nedslås, jag bara gasade ännu mer... så nu är storasysters dräkt till påsk klar, typ... till 75% iallafall, och det kan jag leva med.

Nezeril

I förkylningstider är Nezeril verkligen Guds gåva till mänskligheten.
Men jag undrar lite över det där.. alltså, när jag har tagit en skvätt i vardera näsborren, så går det att andas finfint, och jag behöver inte snyta mig alls. Inget snor.

Men snoret är ju till för att få med sig bakterierna ur kroppen, väl? Eller är det bara nån liten bonusgrej kroppen har för sig, för att det är kul?
Storasyster hävdar å det bestämdaste att bakterierna redan är döda, när de befinner sig i snoret, så det är överreklamerat att snyta sig (hon bara suckar när jag ber henne snyta sig, för att jag inte står ut med snörvlandet...hon har bara hittat på det här att bakterierna redan är döda väl? Eller?)
Och vad händer under tiden som Nezerilen verkar? Lagras det liksom så att det blir mer att snyta ut, när man väl måste igen? Om man tok-överkonsumerar, vad händer då? Blir man aldrig frisk, eller lagras det i kroppen nånstans, typ som en konstig utväxt i armhålan om man har otur?

Nej, om jag skulle ta och söka lite jobb.... (så många jobb att söka, så lite tid....)

Grattis världens bästa!

Idag blir du 10 år! Härligt men ofattbart!

jo, men självklart?

Känns det här som en bra idé när man ska skicka iväg en jobbansökan?