Upphittad & borta

vilket par... lömska tanten och gula fläcken...

men hon har flyttat härifrån, kommer aldrig mer tillbaka. Sorg och glädje. Mest glädje. Enbart glädje.

Och med tanke på mitt senaste telefonsamtal, så verkar hon ha blivit emottagen med öppna armar. Win-win.

God morgon små älsklingar...

kom så myser vi framför Julkalendern.... eller..va?

(jag är inte bara mamma, utan också helt inkompetent med teknikaliteter, vad kan felet vara den här gången?)

7 minuters kola!

0,5 dl kakao
80 margarin
1 dl sirap
2 dl socker

Blanda allt i en kastrull, mittemellan varmt.
När det har smält till en rinnande smet och börjat puttra.... ta tiden. Alltså 7 minuter.
Sen kan man välja att antingen skeda upp i knäckformar, eller hälla ut på baklplåtspapper. Skär i såfall i rutor och slå in dem i papper.
Klart!

Innan jag drar iväg...

Jag slängde ett öga på räknare. Besöksräknaren. Och den har ju tickat iväg över 7000. Jag vet att i den riktiga bloggvärlden är det vad en del har i besök per dag. Yttepytte alltså. Men ändå...

Och nu blev jag så sjukt nyfiken. Jag har skrivit förut att jag skriver för min egen skull, inte för någon annan som läser. Så detta inlägget strider ju lite mot det. Jag skäms.

Men jag tänker göra ett (enda) undantag...

Jag tänker inte fråga vilka ni är. Men, om ni vill, får ni gärna anonymt skriva varifrån ni sitter och läser...Jag misstänker nog att det är närmast sörjande, men det kan ju vara någon annan också...

Så, skriv in om ni vill. Och jag ska aldrig fråga igen. Om jag minns mitt löfte. Eller inte drabbas av storhetsvansinne.

Yttepytte. Pluttlite.

uppladdningsfrukost

käkar köttbullemacka. Rester från igår. Har en mängd olika ärenden, i olika delar av samhället. På en begränsad tid. Måste vara på tå. Och rätt klädd under dunjackan.
Mat för lillebror ca 10.00....
Hämta Lillasyster på dagis 11.15.... Så många grejer och så lite tid. Jag kommer att få ligga i som en räv (som pippi säger).

Någon som kommer tycka att det är toppen är kompisen på bilden. Den har inte varit med den senaste tiden. Alls. Jag har skyllt på att mina byxor har fel linning, så den räknar inte rätt... idag har jag alltså rätt byxor på mig.

jag säger inte att hon har rätt...

Men inte heller att hon har fel.... tavlan har Ninni Schulman gjort och bilden har jag googlat fram.... men jag ska nog kanske ta och börja handarbeta när jag blir stor. Finns med i planeringen. Har bara inte kommit dit ännu.

Ikväll var jag ensam hemma med de två minsta och av nån outgrundlig anledning tänkte jag att det skulle vara en lätt match att göra lite muffins, inför kalaset imorgon. Så slapp jag det stöket i morgon.... skulle ha tänkt lite till...
Lillasyster och Lillebror samarbetade bra måste jag säga. Jag sprang som ett skållat troll mellan blöjor, nappar, böcker, nallar, pyjamaser, spyhanddukar, lingonfrosting/glasyr, "så mycket bättre", datorn, toaletten, tandkräm, snuttefilt...

Plötsligt når mig lukten av rök.... och den iskalla känslan av att man har glömt nåt....

jamentacksåjättemycketsjälvklartärdetotalbrända!!! Jo, jag vet att jag glömde bort dem... MEN någon hade pillat på ugnen så den stod på dryga 250 grader....

Lillasyster 2 år!

här är hon, i morse.... helt lik sig. Trollunge-varning.

här är hon för ett par år sen, och helt olik sig.

Det är fascinerande, märkligt, härligt och ibland skrämmande att ha barn.

Skrämmande för att man har en nyfödd människa, ett rå-ämne, en oslipad perfekt liten diamant, i sina händer. Formbar och helt beroende av en själv. Vilket ansvar...

Fascinerande för att de är såna personligheter så tidigt. Nästan direkt. Hur kan det vara så?

Märkligt för att man själv inte alltid beter sig som man har tänkt, eller reagerar inte alltid som man planerat.

Och det är härligt, bara för att det är så härligt!

Grattis lilla syster! Du är älskad...

s.m.a.r.t.

Det här med kylan. Snön. Vinden.
Inte så att jag svskyr det. Men jag kan inte riktigt hantera det på ett bra sätt. Inte riktigt min grej.
Ena dagen bestämmer jag mig för att ta på mig många lager, lite tunnare. ISKALLT. Dålig idé. Jag var inte riktigt med på exakt hur kallt -10 grader känns i sidvind. I medvind. I motvind. Virvelvind.

Dagen efter, vis av upplevelsen igår, tar jag på mig ALLT och lite till. Polo, långkalsonger, dubbla sockar, thermobyxor, tjockaste dunjackan.. you name it... Fast nu är det ju lite mildare då... och det börjar bli svettigt på ryggen redan innan jag är halvvägs hemma. Små puffar av svettlukt kommer stötvis från jackan. Det luktar gammal svett. Detta har alltså hänt förr...ny och gammal svett blandas... yum.. stiligt. Charmigt. Presentabelt.

Note to self:
a) kolla väderleksrapporten. Innan.
b) slicka inte frimärken i -20 grader. Det blir inte bra.

discodags

Storebror ska på discokalas. Två tjejer i klassen som fyller år.

- Ska du dansa då kanske?

- Vet inte...

- Jo, men tänk vad mysigt, en tryckare...

- VA? Mäh, man fiser väl inte på disco heller!?....

Undras just om de behöver nån hjälp? Man kunde kanske stå i ett hörn (och rå-stirra) och hålla ordning på läsken (nyfiket glo)?...

värsta feta bantningstipset...

Som de flesta säkert redan vet, sitter det mesta av de viktrelaterade komplexen kring vikten, i huvudet....
Därför är det huvudet man ska lura....

Så, gör så här;

ta på dig långkalsonger, och ett par jeans över dem. Ha på dem minst en halv dag. Ta av jeansen. Och... voila!

Genast känns det som att man minskat en hel storlek!

(självupplevt, igår)