gifta om mig?

Vi gifte oss 1994, det härliga år då Sverige tog VM-brons i fotboll borta i USA. Och det är ju ett (eller flera) tag sen. Men jag har aldrig ångrat att jag gifte mig.

Förrän nu.

Jag var 21 år och en mycket piggare och fräschare upplaga än idag. Fotografen var under all kritik, och det enda som han verkligen bemödade sig om att säga var att om vi var mer än 15 minuter sena, låste han och gick. Basta.
Korten? Några från höger sida, andra från vänster sida, några med marskalk och tärna, några utan. Några med helkropp, andra med halvkropp. That's it. No more. Samma ljusstake och vita skynken som när jag tog mina konfirmationskort. Klick klick klick klick klick, stryk stryk i det röda skägget, klick klick ...färdiga...

Några få utvalda har fått tackkort och så där, men själva har vi inget. Och det är självvalt.

http://jonaspeterson.com/

Om ni surfar hit, förstår ni varför jag vill gifta mig igen.... helst med samma man, trots fotbollsfötter, om han vill.